Jag har nyligen hittat hit till forumet - så hej till er alla. Jag är en kille på 23år och har nyligen börjat en Asbergers utredning då jag har svårigheter med sociala grejer.

Iaf, jag har svårt att prata med främlingar så jag är ofta väldigt tyst dom första gångerna man ses, speciellt om man är tvungen att gå ut och fika, tycker det är pest och pina att sitta ute och äta och känna sig uttittad av alla som går runt omkring en.

Jag tappade kontakten med dom få vänner jag hade när jag fyllde 20 och flyttade, och nu börjar jag känna mig riktigt ensam. Mitt enda riktiga intresse är retro tv-spel - Atari 2600, NES osv, och innan jag flyttade hade jag en kompis som också gillade det så vi satt och spelade länge, länge och snackade om allt möjligt. Han var också lite "konstig" som jag, så det var skönt att kunna prata med någon som också hade svårigheter, och att slippa ögonkontakt när man spelade var hur härligt som helst.

Nu när man är i vuxen ålder är det svårt att hitta folk som gillar att spela, tycker det är hur härligt som helst att lära känna någon när man spelar ihop. Jag känner mig lugn, kanske för att det är "mitt element" eller hur man ska säga.

Iaf, min strategi numera är att lära känna folk online, chatta några dagar sen träffas och se hur det funkar. Men än så länge har det bara blivit fika kompisar som man inte träffar så ofta och då är det mestadels "Vilket väder vi haft på sistonde, yadayada"

Att gå på pub är ingenting för mig då jag inte dricker, vilket många i min ålder verkar vilja göra...

Hur gör ni när ni vill skaffa nya vänner? Lite tips vore kul =)

Vi har asperger, vi har inga vänner...

Jag har desverre bara de skolkamrater som jag känt sedan 6an, annat än det kan jag desverre stolt inte säga att jag har. Ett tips (för att undvika att bara sitta och fika) är att regestrera dig på forum som är baserade på dina basintressen, t:ex Nintendoforumet (själv är jag medlem på Smash för svenskar, och det hade gått åt helvette ifall det inte var för att man var otroligt jävla rik). Någonting annat du skulle kunna göra skulle vara att dra på konvent, typ Uppcon som antagligen kommer vara under sommaren nästa år.

Jag vill även fråga dig vart du bor och om du har möjlighet att resa mycket, då det underlättar när man ska till konvent. Och om du vill snacka mer så får du gärna adda min MSN, bara att beskriva vem du är (då jag troligtvist skulle glömt bort det).

Hej!

Jag har precis ,nästan fått min diagnos AS.jag känner lite igen mig med vänner och så.Men jag har problemet med att kunna lita på någon.
Så har det varit i hela mitt liv.
Men jag har två vänninor en bästa vän jag kan prata om allt med och en kompis som nu blivet min kontaktperson.
Mitt råd till dig är att det är bra och ha FÅ riktiga vänner än många ytliga bekanta!
Jag tycker inte om att ha förmånga vänner men så är "Min" AS så vi är alla olika!

Jag skall själva börja på ATTENTION i Trelleborg där träffar jag personer med liknande funktionshinder.
Det är alltid en början.
Sedan är ju datan fantastisk för oss som har lite svårt med att träffa folk IRL.
Genom Vuxenhabiliteringen finns det en kontaktgrupp där AS;are träffas och hittar på lite olika saker,vilket jag ser framemot att börja.
Det kanske hade behövts för dig när du fått din diagnos fastställd?

Jag önskar dig lycka till!

Här genom forumet arrangeras träffar i en del trakter i landet, framför allt i sthlmstrakten där jag är en av de "skyldiga" till det. Den vägen är vi många som blivit vänner med varandra!

Pemer skrev:Här genom forumet arrangeras träffar i en del trakter i landet, framför allt i sthlmstrakten där jag är en av de "skyldiga" till det. Den vägen är vi många som blivit vänner med varandra!

fast då måste man vara modig nog att våga gå dit... jag har i ett års tid nu "lyckats" hitta någon invändning mot att ta mig iväg på en sådan...

Ja... då är det knepigt, förstås... har tyvärr ingen patentlösning mot det heller...

Jag har alltid tyckt att det är oerhört trist och poänglöst att bara sitta och hänga med folk. Mitt tips för att umgås är att göra grejer ihop med andra - det kan ju vara vad som helst som man är intresserad av bara man slipper sitta och konversera.
En bra grej jag har upptäckt är också att vara riktigt inne i något projekt med intressanta problemlösningar, om man då tex. går ut och träffar folk så tänker man mer på projetet man är inne i än på ifall folk kollar på en och så där.

Pemer skrev:Här genom forumet arrangeras träffar i en del trakter i landet, framför allt i sthlmstrakten där jag är en av de "skyldiga" till det. Den vägen är vi många som blivit vänner med varandra!

En till "skyldig". Dessutom finns det inget krav på att man ska vara "pratig" för än man känner för det.

Fenren skrev:

Pemer skrev:Här genom forumet arrangeras träffar i en del trakter i landet, framför allt i sthlmstrakten där jag är en av de "skyldiga" till det. Den vägen är vi många som blivit vänner med varandra!

fast då måste man vara modig nog att våga gå dit... jag har i ett års tid nu "lyckats" hitta någon invändning mot att ta mig iväg på en sådan...

Där har vi nog alla varit. Vill man träffa folk få vänner så får man nog skita i sina egna ursäkter och satsa iaf en gång. (fast jag tror att det behövs ett par gånger för att inse vad det är värt.)

Sam skrev:

Fenren skrev:

Pemer skrev:Här genom forumet arrangeras träffar i en del trakter i landet, framför allt i sthlmstrakten där jag är en av de "skyldiga" till det. Den vägen är vi många som blivit vänner med varandra!

fast då måste man vara modig nog att våga gå dit... jag har i ett års tid nu "lyckats" hitta någon invändning mot att ta mig iväg på en sådan...

Där har vi nog alla varit. Vill man träffa folk få vänner så får man nog skita i sina egna ursäkter och satsa iaf en gång. (fast jag tror att det behövs ett par gånger för att inse vad det är värt.)

hihi ja jag har tagit mig mod att bestämma mig för att gå på nästa taco-träff...

Zambaku skrev:Iaf, jag har svårt att prata med främlingar så jag är ofta väldigt tyst dom första gångerna man ses, speciellt om man är tvungen att gå ut och fika, tycker det är pest och pina att sitta ute och äta och känna sig uttittad av alla som går runt omkring en.

Låter ju rätt mycket som social fobi det där, men att utsätta dig för dessa jobbiga situationer ska väl rimligtvis också göra att det gradvis blir mindre och mindre jobbigt. Allt eftersom du märker att de flesta faktiskt är shyssta och din sociala kompetens tränas upp.

Zambaku skrev:Iaf, min strategi numera är att lära känna folk online, chatta några dagar sen träffas och se hur det funkar. Men än så länge har det bara blivit fika kompisar som man inte träffar så ofta och då är det mestadels "Vilket väder vi haft på sistonde, yadayada"

Tycker det är svårare att lära känna folk online (på msn etc.) än IRL eller telefon. Det blir så opersonligt på en chat tycker jag och inte alls samma flyt, så jag försöker alltid ta nr eller bestämma träff ganska snabbt om jag vill lära känna någon tjej eller så. Men det kan ju kännas svårt att hitta riktigt intressanta bekantskaper då många (iaf. för egen del) inte känns allt för intressanta att diskutera med etc.

Man får således sålla bland många innan man träffar "rätt", oavsett om man nu är ute efter en ny vän eller en kärlekspartner.