Ska ansöka om att få "slippa jobba" (orkar inte komma på rätta formuleringen för då får ja inte detta skrivet)
Jag ska ansöka om sånt där iaf..Är över 30år..
Men sen då..Får ja aldrig mer chansen att testa jobba då?
Måste vara HELT oförmögen jobba (vilket jag kommer vara om ja mår såhär hela livet) men annars då???

:/



Admin

Ändrade rubriken lite.

Den tillfälliga sjukersättningen är borttagen så numera krävs det att man anses vara sjuk eller snarare inte arbetsför livet ut för att få den stadigvarande. Alla rehabiliteringsmöjligheter ska också vara uttömda.

Jag har svårt att se hur det skulle gå ihop med att längre fram testa att jobba.
Nämner du att du skulle vilja testa att jobba någon gång i framtiden så kommer du inte få igenom sjukersättning.
Får du igenom sjukersättning och bestämmer dig för att testa att jobba så finns nog stor risk att du blir av med den, eftersom du ska kollas upp vart tredje år om det blivit förbättring av arbetsförmågan.

Jag hoppas att jag uppfattat dig rätt, att det är varaktig sjukersättning du är ute efter ?

Det är mycket svårare att få rehabilitering eller hjälp för att sysselsätta sig, jobba, whatever när man har enligt de nya reglerna. Just p.g.a. det snuggelhund skrev: "numera krävs det att man anses vara sjuk eller snarare inte arbetsför livet ut för att få den stadigvarande. Alla rehabiliteringsmöjligheter ska också vara uttömda."

Då anses det inte att det kan fungera mer rehabilitering eller annat.

Troligen kan de också vara hårdare om man arbetstränar/arbetar som DV. Man har ju sett några skräckexempel i tidningarna. Men det finns ju inga alternativ mer än sjukersättning eller jobba/AF.

Jag kan inte annat än tro att reglerna måste ändras igen. Det här är ohållbart. Annars har vi tillbaka 1800-talet. Det kommer att bli för många som arbetar när de inte kan, och det är svårt att "garantera" att folk är sjuka resten av livet. Det är mycket få som verkligen kan "garanteras" vara det.

Har du möjlighet att få sjukpenning? Om du orkar testa AF efter sjukdagarna är slut, så har du möjlighet till fler sjukdagar. Det är bättre möjligheter till hjälp till arbete när man går på sjukpenning. Om du klarar att testa det lite, så kanske du blir mer säker sedan på om du vill söka sjukersättning eller ej (och har lättare att få det om det verkligen inte fungerade).

Men glöm inte att sjukersättningen baseras på det man faktiskt tjänat, så om man har jobbat några år, så får det inte gå för långt tills man ansöker om sjukersättning, för då baseras den på sjukpenning i stället för lön.

Aldrig jobbat därav aldrig tjänat pengar därmed inte varit sjukskriven från nåt jobb...

Vet inte alls hur ja ska göra..
Allt e bara ett virr varr..
Mår ju satans dåligt också utöver "bara" aspergerdiagnosen liksom.. Deppig...Tål inte stress alls... Hittar knappt någonstans osv.. Känner mig bara så ledsen just nu....... ((

Inge kul leva när man inte vet vad man ska göra.. Hur ska ja veta vad ja ska göra (((

Tack ni svarat!!

Lånar tråden då frågan även kan va aktuell för dig, Skruttibangbang (Hej förresten!):

Dom/Ni som är över 30 år och har Daglig Verksamhet - vad har De/Ni för ersättning? Hur försörjer sig Ni/De över 30 år som nyligen ansökt till och påbörjat DV? Och vilket ekonomiskt stöd tror Ni/Du dessa kommer ha i framtiden?

Fixa sjukersättning och flytta till Filippinerna.

Flinta skrev:Lånar tråden då frågan även kan va aktuell för dig, Skruttibangbang (Hej förresten!):

Dom/Ni som är över 30 år och har Daglig Verksamhet - vad har De/Ni för ersättning? Hur försörjer sig Ni/De över 30 år som nyligen ansökt till och påbörjat DV? Och vilket ekonomiskt stöd tror Ni/Du dessa kommer ha i framtiden?

Jag har fått DV, och jag har sjukersättning.

Jag är orolig över att FK ska använda detta emot mig, även om de inte borde det.

Skruttibangbang skrev:Aldrig jobbat därav aldrig tjänat pengar därmed inte varit sjukskriven från nåt jobb...

Vet inte alls hur ja ska göra..
Allt e bara ett virr varr..
Mår ju satans dåligt också utöver "bara" aspergerdiagnosen liksom.. Deppig...Tål inte stress alls... Hittar knappt någonstans osv.. Känner mig bara så ledsen just nu....... ((

Inge kul leva när man inte vet vad man ska göra.. Hur ska ja veta vad ja ska göra (((

Tack ni svarat!!

Jag vet inte heller vad jag ska göra. Jag har för dålig ork för att göra några vettiga saker.

Jag har precis börjat på min DV (praktik som USK på äldreboende - ska bara pågå i 4 veckor) och är totalt slut av bara 5 timmar per dag.

Jag känner mig helt oduglig p.g.a. min uttröttbarhet.

Inget vidare att gå hemma och glo och mossa igen heller. Jag har ingen aning om vad för stimulernade aktivitet jag kan syssla med. Utbilda sig får man inte med sjukersättning (om man inte ska göra det seriöst, och lägga ersättningen 100 % vilande).

Och jag vill inte gå på "vuxendagis". Det har jag gjort, och gillade det inte. Men det kan säkert vara bättre på andra orter kanske, så det ska väl inte dömas ut totalt.

Så tyvärr är jag ingen större hjälp eller stöd här, eftersom jag inte själv har lyckats komma fram till en godtagbar lösning på mitt liv.

Bror Duktig skrev:Jag har precis börjat på min DV (praktik som USK på äldreboende - ska bara pågå i 4 veckor) och är totalt slut av bara 5 timmar per dag.

Låter sjukt mycket, 20 tim praktik per vecka. Eller jobbar du mindre? DV ska man ha efter förmåga. Några timmar i veckan räcker för vissa. Mer utbränd, funktionshindrad och sjuk ska man inte bli av DV. Men det kanske va detta eller inget alls som stod till buds?

Flinta skrev:

Bror Duktig skrev:Jag har precis börjat på min DV (praktik som USK på äldreboende - ska bara pågå i 4 veckor) och är totalt slut av bara 5 timmar per dag.

Låter sjukt mycket, 20 tim praktik per vecka. Eller jobbar du mindre? DV ska man ha efter förmåga. Några timmar i veckan räcker för vissa. Mer utbränd, funktionshindrad och sjuk ska man inte bli av DV. Men det kanske va detta eller inget alls som stod till buds?

5 timmar mån-tors.

Nä, jag kundde nog gjort mindre, men jag var intresserad att, OM jag klarar arbeta halvtid, arbeta på just det stället. Så jag ville inte konstra.

Men vad fan liksom, vanliga människor jobbar 40 timmar per vecka, och aspergare ska ju klara lika mycket om det är anpassat. Detta är inte anpassat dock.

Jag känner mig helt kass.

Jag kommer troligtvis INTE att fortsätta efter dessa 4 veckor, om det inte förändras mycket till det bättre (med orken). Jag har ingen aning om vad jag skulle göra annars. Jag står inte ut med att gå hemma och vänta på döden längre.

Vad fan gör man?

Bror Duktig skrev:Men vad fan liksom, vanliga människor jobbar 40 timmar per vecka, och aspergare ska ju klara lika mycket om det är anpassat.

Vem säger det? För att inte bli mer handikappad o sjuk kan det löna sig i längden att anpassa sig till sin egen förmåga...Det kan handla om någon eller några timmar i veckan.

Tycker du är jätteduktig iaf som kämpar på . Jag skulle inte klara 1 tim på ett äldreboende och då är det inte de boende som skulle vara problemet utan "allt annat". Kram Flinta

Tack Flinta

Jag funderar på vad tusan jag ska göra. Jag står inte ut att gå hemma och vissna. Och jag verkar vilja ha mer social samvaro än medelaspergaren. Vet inte om jag klarar det, men det beror ju så klart på hur det fungerar ihop med de jag umgås med.

Flinta skrev:

Bror Duktig skrev:Men vad fan liksom, vanliga människor jobbar 40 timmar per vecka, och aspergare ska ju klara lika mycket om det är anpassat.

Vem säger det? För att inte bli mer handikappad o sjuk kan det löna sig i längden att anpassa sig till sin egen förmåga...Det kan handla om någon eller några timmar i veckan.

Exakt, det finns ju inget som säger att vi alla kan fixa de där 40 timmarna bara för att man hittar något anpassat.

Pemer skrev:

Flinta skrev:

Bror Duktig skrev:Men vad fan liksom, vanliga människor jobbar 40 timmar per vecka, och aspergare ska ju klara lika mycket om det är anpassat.

Vem säger det? För att inte bli mer handikappad o sjuk kan det löna sig i längden att anpassa sig till sin egen förmåga...Det kan handla om någon eller några timmar i veckan.

Exakt, det finns ju inget som säger att vi alla kan fixa de där 40 timmarna bara för att man hittar något anpassat.

Jag känner mig helt kass och värdelös (och meningslös), som inte klarar att jobba (klarar inte halvtid, klarar inte lång resväg, klarar inte stress, klarar inte oplanerad övertid, klarar inte att jobba som timvikarie eller bemanningsjobb, sådant som allt mer och mer blir och som politikerna vill se ännu mer av - flexibilitet framför människovärde). Tänker mer och mer på det. I början var det ok, men ju mer jag tänker på det, desto argare blir jag på mig själv. Och besviken.

Jag vill inte ens tänka ja alltid kommer vara sån här (men VET jag är det) Vill bara få leva..få min ersättning.. har 2 barn som jag måste kunna ta hand om..... De är all stress jag nätt o jämt klarar av..med undantag då ja bara måste gå undan för att samla mina krafter lite.

Jag hoppas på att få deltids sjukersättning. Jag har i princip ingen inkomst (förutom barnbidrag). Jag tror inte att jag någonsin kommer orka jobba heltid, men jag vill gärna arbeta litegrann om det går, max 50% skulle jag tro. Jag har aldrig haft en riktig anställning trots att jag är 38 år, endast kortare projektanställning, timanställning eller timvikariat. Däremot har jag pluggat massor. Läser just nu (fast det är sommaruppehåll nu) halvfart på distans. Fast i verkligheten är det inte behöver jag inte lägga ner så mycket tid eftersom jag nästan läst allt förut.

Jag är trött på att inte ha någon inkomst. Min man försörjer mig, men det är ganska knapert eftersom vi också har två barn.

Så hur går jag tillväga för att söka sjukersättning? Måste man ha läkarintyg? (Habiliteringen har ingen läkare här) Måste man arbetspröva först? Annat att tänka på?



Moderator atoms - slog ihop två trådar om likartat ämne.

Tror att du måste få ett läkarutlåtande för att kunna ansöka om ersättning. Försäkringskassan kräver ofta att man arbetsprövas innan beslut.
Jag har 50% sjukersättning och arbetar 50%. Var deltidssjukskriven i flera år innan jag fick sjukersättning.
Är man ung krävs det att läkaren skriver ett bra underlag för att FK ska godkänna det.

Jag tror inte att läkaren på vårdcentralen ens skulle skriva ett intyg. Hon vägrade sjukskriva mig ens när jag mådde förfärligt dåligt. Jag har ett eget företag (fast utan omsättning) och hon tyckte att jag kunde väl vila ändå isåfall. Inte för att det spelar någon roll eftersom jag ändå inte har något SGI, så jag får ändå inga pengar om jag blir sjukskriven. Det är nog bäst att jag listar om mig på en annan vårdcentral om jag ska kunna få något intyg...

Vårdcentralen har aldrig hjälpt mej heller. Jag ringde själv till den öppna psykmottagningen och fick en tid efter en månad. Där fick jag både sjukskrivning och en läkare som lyssnade och ville hjälpa mej.

Jag besökte arbetsterapeut på min psykmottagning ett antal gånger. Min utredning bestod av att jag dels fyllde i formulärer och berättade vad som hindrar mig från att arbeta hel tid. Sen skrev hon en sammanfattning och sen skrev min psykiater en medicinsk sammanfattning ( har adhd och asperger)
De skickade dessa till FK och jag skickade en ansökan om sjukersättning på FKs hemsida. 4 månader senare fick jag beskedet att jag fått det beviljat (har 25%-ersättning) med några korta samtal från FK där hon frågade lite kompletterande saker.
Det absolut viktigaste som jag upplevde det var att kunna vara tydlig på Varför man anser sig inte kunna jobba mer än, ja vad det är nu man söker om. Och vari ligger problemet.
Mina huvudorsaker är
-Blir psykiskt utmattad att vistas med andra
-Har ett högt arbetstempo så blir fysiskt utmattad av att hålla på i många timmar i sträck med utbrändhet i sikte.

Det bästa var att jag under mitt 39 åriga liv inte haft sjukpenning någonsin förutom 10 dagar förra sommaren för en knäskada från en trafikolycka.

VilsenVilja skrev:Så hur går jag tillväga för att söka sjukersättning?

Du ansöker via blankett på FK:s hemsida.

VilsenVilja skrev:Måste man ha läkarintyg? (Habiliteringen har ingen läkare här) Måste man arbetspröva först? Annat att tänka på?

Finns en anledning bakom att Aftonbladet har en massa artiklar som heter "nya tuffa Sverige".

Det absolut viktigaste är att du har bra dokumentation om dina svårigheter, detta inkluderar ett nyskrivet läkarintyg från din psykolog eller psykiatriker. Men du kan också skicka med utredningen på ditt funktionshinder, gamla journaler, LSS-utredningar om du har sådana. Ju mer olika saker du kan styrka dina problem med, ju bättre är det.

Det är väldigt svårt att få igenom sjukersättning idag och jag har lärt mig att man bör nästan förutsätta att handläggarna på FK har något fel på läsförmågan så det är viktigt att läkarintyget är tydligt på dina problem. Du bör även vara förberedd på att de kan få för sig att begära in kompletterande och att det kan ta en stund.

Och nej, det finns ingen som helst regel om att man måste inte arbetspröva först, även om de kan vilja det ibland.

F.ö. så är det enda jag kan komma på att du bör tänka på är att inte bli förbannad och skälla och skrika på de. Var vältalig mot FK hur korkade de än må vara, argumentera för din sak, skaffa fram de papper de kräver och ge inte upp. Inte ens om du avslås av FK:s handläggare är det kört, du kan överklaga. Och faktum är att många som överklagar får rätt.

marxisten skrev:Och nej, det finns ingen som helst regel om att man måste inte arbetspröva först, även om de kan vilja det ibland.

Dom här raderna kan man ju tolka hur som helst. Men på något sätt måste dom ju få fram att du inte kan jobba. Även simpla jobb på Samhall.

För att du ska kunna få sjukersättning måste din
arbetsförmåga vara stadigvarande nedsatt, det
vill säga för all överskådlig framtid. Nedsätt
ningen av arbetsförmågan gäller alla förvärvs
arbeten på hela arbetsmarknaden. Där ingår
även arbeten som anordnas för personer med
funktionsnedsättning, till exempel lönebidrags
anställningar.

http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm ... aultDesc=0

hej hej,

de som haft aktivitetsersättning och fått sjukersättning under år 2013, hur gick ni tillväga?

kort beskrivning: jag har asperger adhd panikångest gad social fobi depressioner osv.. går hos en psykläkare på öppenpsyk och har alltså haft aktivitetsersättning ca 2 år men nu fyller jag 30år och då upphör ju aktivitetsersättningen och det som återstår då är sjukersättning eller kortare sjukpenning alt soc i värsta fall!

har aldrig kunnat jobba, har jobbat endast kortare perioder och det har alltid slutat illa, mycket stresskänslig och har jag jobbat så har jag haft exakt NOLL liv, det har kretsat 100 % till vad jag gjort på jobbet att jag måste hinna dit i tid tvångstankar om ALLT som haft med jobbet att göra så att vila på helger o kvällar har inte ens gått...

Iaf så har jag varit sjukskriven från o till under större delen av mitt liv. Pluggat på folkhögskola, har nästan alltid hoppat av för att jag varit för slut o inte orkat med press osv.

Så med detta sagt så har jag alltså inte klarat av ett arbetsliv och jag skulle behöva hjälp att komma i kontakt med en asperger/adhd specialist som kunde göra ett utförligt läkarutlåtande.

Jag har fått alla dessa diagnoser konstaterade. Min nuvarande läkare vill inte skicka in ansökan om sjukersättning med motivationen: "du är för ung" jag kan förstå att man kan tycka det men eftersom det inte finns nåt annat val, ingen trygghet i att gå på soc etc så borde det ju rimligen även kunna gälla just 30 åringar också eftersom det enligt försäkringskassan är det man ska ansöka om man inte kan jobba. men som sagt min läkare kommer inte att göra detta så behöver hitta en annan läkare och tror inte det är via landstinget, men om någon har tips så vore det bra Jag har jätte mycket ångest kring detta och måste skicka in ansökan snarast. Undrar också om de som fått beviljat detta "tvingats" till att hos försäkringskassan genomgå diverse underökningar och att man trots att det står tydligt inte kan prova på att praktisera etc tvingas till att testa det? Jag skulle hellre ta livet av mej än att göra det iaf så kommer inte att gå med på det om man nu kan tvingas till något av FK trots att läkare säger att jag är stresskänslig och lätt får paranoida tankar / hamnar i psykos.

Någon som känner till bra läkare med kompetens inom neuropsyk osv i stockholmsområdet som skriver bra utlåtande till försäkringskassan? både privat och inom landtingstaxa.

Någon som har tips på hur man ska gå tillväga för att lyckas få bra hjälp, vad bör man tänka på till utlåtandet för att ansöka om sjukersättning (tidigare sjukpension) ?



Snälla! svara bara om ni har erfarenhet av detta. detta är ingen tråd om vad man tycker om vården, om aspergare ska ha rätt till sjukersättning eller inte..det kan ni väl diskutera någon annanstans i så fall, skulle uppskatta om vi som behöver hjälp med dessa frågor kan ha denna tråd till att stödja varandra och berätta om erfarenheter istället som den är menad att vara så starta en egen tråd om det gäller nåt annat om vården tack! Vill hålla det som en seriös tråd så att vi kan få hjälp på bästa sätt! med det sagt är ni välkomna med era erfarenheter



Moderator atoms - slog ihop två trådar om likartat ämne.

Fick sjukersättning i början av förra året, då var jag 31 år, av någon anledning fick jag aktivitetsersättning ett tag till. Sen fick jag sjukersättning, 16 000 netto + bostadsbidrag, vilket är väldigt mycket, men jag han med ett väldigt välbetalt jobb i 4 år innan jag blev dålig igen.

Men det är nog bara att din läkare anser att du är sjuk! Är du inte sjuk, så är det jobb som gäller. Det avgör din läkare.