http://www.differencebetween.net/scienc ... -syndrome/

Läste nyligen detta och blev faktiskt lite arg. Det står en massa beskrivningar om AS där som inte stämmer på mig. Det där med repetitiva beteendemönster, dålig empati och specialintressen som man hyperfokuserar på.

Detta stämmer inte alls på mig och det gör mig så förbannad. Har inga direkta eller abnorma eller repetitiva beteende mönster, iaf inte vad som skiljer sig från det normala. Jag har INTE dålig empati utan det är snudd på att jag är översensibel och läser av andra människor som om jag nästan kan läsa deras tankar.
Sedan det där med specialintressen. Jag har INGA specialintressen och har svårt att fokusera på något överhuvudtaget.

Jag kände mig däremot mer träffad av beskrivningen av ADHD på flera punkter.

Jag skulle säga att jag har en släng av en massa olika diagnoser: ADHD, lite AS, kanske borderline och definitivt BDD (Body dysmorphic disorder) och OCD (som jag vet att jag har). Men INTE en fullbordad AS som jag är diagnostiserad med. Feldiagnostisering... är det vanligt vad det beträffar AS? Ironiskt nog när jag sökte på Google hur feldiagnostisering stavas så kom det upp massor av länkar om AS. Vad kan det betyda? Att det är vanligt med feldiagnostiseringar beträffande AS?

Vore jag kvitt från mina konstant plågande av negativa tankar om att jag är ful i ansiktet, ser ofräsch ut, har ful kropp, har en extremt konstig gångstil, rör munnen konstigt när jag pratar, har en ful och tråkig röst, en usel och tråkig personlighet... ja att ALLT med mig är fult och hemskt, så skulle jag vara en fullt frisk och normalt fungerande människa. Är detta på något sätt relaterat till AS eller kan det vara någon annan diagnos som jag har?

Tacksam för svar till mina frågor!

MvH

Hej!

Här har du en till som är feldiagnosticerad med AS. Hade jag haft energin så hade jag krävt en ny utredning, men vet inte hur eller var jag ska göra.

Det verkar vara vanligt att dom gör fel, ja.

Känner igen mig i detta som du skrev:

Vore jag kvitt från mina konstant plågande av negativa tankar om att jag är ful i ansiktet, ser ofräsch ut, har ful kropp, har en extremt konstig gångstil, rör munnen konstigt när jag pratar, har en ful och tråkig röst, en usel och tråkig personlighet... ja att ALLT med mig är fult och hemskt

Sen har jag sinne för vad som är snyggt och inte, och den medvetenheten gör att man inser det fula äckliga man har.

sen så är det faktiskt så att med nästan allt med asperger så är man antingen eller. så om du tycker du är den totala motsattsen i saker kan det ändå stämma.

Det är inte givet att man är feldiagnosticerad, lallic. Man kan vara det men det följer inte nödvändigtvis av något av det jag har sett dig nämna. Eller RandomGuy911 här. (Eventuell mer diskussion om det som inte rör RandomGuy kanske bättre i någon av de trådar där de redan diskuteras, jag tycker bara det är oansvarigt att komma med sådana förenklingar till en som frågar.)

Dels har massor med folk, även experter, har för sig en djävla massa skit om AS, en hel del av den härstammar från undersökningar gjorda för typ trettio år sedan utifrån vad man då trodde sig veta om AS och hur man då hade förstånd att utforma undersökningar och dra slutsatser och har valsat runt från skribent till skribent sedan dess, även i expertkretsar. I samma expertkretsar har (nästan?) ingen AS själv, varför många av dem fortfarande går omkring med allehanda vanföreställningar om oss. Dels stämmer inte heller allt av det som inte är skit på varenda en av oss.

Överkänslighet (även i fråga om inkännande och sådant) är lika tänkbar som motsatsen. Det är inte fråga om nedsättningar, det är fråga om problem med reglering, inre sammanhållning och sådant. Kan yttra sig i såväl ned- som "upp"sättningar som i ADHD-liknande kaotiskhet och annat.

Komorbiditet (att man kan ha [drag av] flera tillstånd samtidigt) är nog snarare regel än undantag bland oss. Särskilt med AD(H)D, men även med annat. Inklusive, tycks det, ämnesomsättningsavvikelser och energimässig skörhet som inte går in under nuvarande NPF-definition alls - fast sch, det där sista är en hemlighet, bara något de av oss som är drabbade har fått för oss, forskningen har inte sett det ännu (vad jag vet).

Mer orkar jag inte skriva, tyvärr. (Det var knappt jag orkade skriva ovanstående, därav den kanske något burdusa tonen.) Det här är ett ständigt återkommande ämne på forumet, du kan finna litet om det via den här klistrade tråden och hur mycket som helst till med sökfunktionen.

RandomGuy911, det finns en massa onyanserade, ålderstigna påståenden i den där länken du hittat. Felaktigheter helt enkelt.

Det där med översensibilitet och empati som en del av AS är det många som kan skriva under på.

Vidare är det rätt vanligt med alla de andra diagnoserna du räknar upp som antingen uppkommer som en följd av underliggande AS-problematik (borderline, BDD, OCD) eller som man kan ha parallellt med AS (ADHD). De behöver inte alls ta ut varandra men kan maskera både för en själv som för ens omgivning vad som är vad.

Det där sista du skriver om självhat (antagligen kopplat till BDD) är intressant.
Någon hade en teori om att BDD kan vara en följd av att man (tex. pga just AS) feltolkar andras reaktioner på ens person till att handla om fel i utseendet istället för att se var det egentligen kommer ifrån - att man är avvikande i sin kommunikation(kroppspråk, mimik, val av ord, tonfall mm.) vilket man själv inte är medveten om, fullt ut.
Då tolkar man omgivningens avståndstagande som ett tecken på att det är något fel på ens utseende snarare än att omgivningen reagerar på ens avvikande kommunikation och därför tar avstånd från en.

Ofta är det antagligen just de som är extremt sensibla som märker av subtila tecken i omgivningens reaktioner men tolkar fel och tror att det beror på något konkret som ens utseende istället för ens beteende vilket ju är svårare att ha självinsikt om, speciellt i unga år.

Sedan kan jag tänka mig att många med AS har extra lätt att fixera sig vid detaljer och snöa in sig på olika delar av kroppen och där hitta "fel" som förklarar omgivningens reaktioner.
Vi vill ju gärna hitta logiska mönster i saker och ting och när något är osynligt för oss, när tillräcklig självkännedom saknas - dvs. i detta fall att kunna se sig själv utifrån - så snurrar vi in i felaktiga logiska slutledningar som i värsta fall handikappar oss än mer.
Det är detta som jag tror ofta leder in i fullt utblommad BDD eller drag av det för många av oss med AS.

Att vara perfektionist och ha öga för vad som är estetiskt gör ju inte saken bättre.

Ursäkta för ett rörigt inlägg...

Men ni säger att det är massa felaktigheter och att experterna snackar skit. Hur kan ni vara så säkra på detta?

Jag tänker att ni vill sätta AS diagnos på alla som har något problem med sig själv och inte fungerar optimalt (stress, depression, personlighetsstörning, extrem trötthet, utbrändhet, annorlunda personlighet, osv) så missas ingenting och vilken NT hjärna som helst blir aspie.

Ni säger i princip att det som är AS med svårigheter att läsa av, svårt med sociala koder osv osv inte behöver finnas. Man kan vara AS ändå, och experterna snackar bara skit.

Vet inte vad jag ska säga... vill verkligen inte tro att jag är ful. Tror jag det så kommer jag att vara olycklig i resten av mitt liv och skapa ENORMA hinder för mitt liv framöver. Har haft dessa svårigheter sedan 13 års ålder (nu är jag 19) och allt har vart ett helvete sedan dess.

När jag frågar min mamma och de på BUP så kan de inte fatta att jag tycker att jag är så förbannat ful. Min mamma säger att jag ser ovanligt bra ut, oavsett hur mycket jag tjatar. Och jag vet att det hon säger är sanning till 100%. Alltså inte att hon ljuger och tycker något annat egentligen.

Jag har besökt ett flertal personer på BUP... ingen har sagt att mitt utseende har varit till någon nackdel. En sade att jag var "skitfin", en annan sa att jag såg bättre ut än snittet, en annan sade att jag såg helt normal ut, en annan att jag har fina proportioner osv. Jag bad t.o.m. en av mina KBT-terapueter att arbeta med mig och utgå utifrån att jag såg mindre bra ut för att lättare kunna samarbeta. Han vägrade att göra det och sade något i likande med att om han skulle säga det eller utgå ifrån det så skulle han bara ljuga för mig. Sedan sade han att han haft en annan patient som hade ett utseende som verkligen inte var till sin fördel och då berättade han detta för denna för att vara ärlig och lättare kunna samarbeta. Då måste han väl tala sanning?

Jag är så förbannat kluven. De jag frågar säger i princip att jag ser bra ut, och jag tror på det dom säger! Men när jag ser mig själv i spegeln så fattar jag inte vad dom ser!

Jag ska även tillägga att jag blivit mobbad under högstadietiden och framåt och fått höra en massa pikar: "du är så ful att det är synd om dig", "han är så jävla ful", "du ser ut som en retard", "han kan inte rå för hur han ser ut"... under matte-lektionen en gång så var det två tjejer från min klass som ritade en teckning av mitt anskikte utan att jag var med på det. Visste inte om det var så jag såg ut på riktigt eller om det var en karikatyr-teckning. Jag såg givetvis bilden men vågade inte säga ifrån. Hade detta hänt nu så hade jag sagt till direkt och frågat vem det föreställer och gått till rektorn.

Har även fått höra när jag pratade i mic via datorn till andra människor att jag låter sjuk och som att jag har spetälska i rösten när jag pratar. Sedan har jag fått höra att jag låter som en fet gris också. När jag frågar min mamma så säger hon att min röst är helt normal.

Pikarna jag fått är snudd på oändligt många och orkar inte nämna några fler. Skulle ta sån tid...

Det är egentligen inte så konstigt att mitt självförtroende är i bott och att BDD har växt fram inom mig.

BDD har jag i så fall också. Jag får utbrott om jag ser ful ut (vilket jag gör alltid givetvis, men förnekar ibland) och tänker att jag vill slå sönder allting och ta en kniv och döda alla människor och mig själv. Håret är ett jävla skit, ansiktet vet jag redan vad jag vill ändra på men det kostar, har ätit mycket godis och läsk sista tiden vilket gjort att jag ökat i vikt.

lallic skrev:Men ni säger att det är massa felaktigheter och att experterna snackar skit. Hur kan ni vara så säkra på detta?

Jag tänker att ni vill sätta AS diagnos på alla som har något problem med sig själv och inte fungerar optimalt (stress, depression, personlighetsstörning, extrem trötthet, utbrändhet, annorlunda personlighet, osv) så missas ingenting och vilken NT hjärna som helst blir aspie.

Ni säger i princip att det som är AS med svårigheter att läsa av, svårt med sociala koder osv osv inte behöver finnas. Man kan vara AS ändå, och experterna snackar bara skit.

Nej, det är inte vad vi säger. Vi har bara försökt påpeka att mycket som uppfattas som nödvändiga kriterier inte alls är det, utan ibland kanske bara ett av flera sätt ett kriterium kan vara uppfyllt på, och ibland till stor del mer något av en minssuppfattad myt.

Detta är vad som konstituerar Aspergers syndrom:

A. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt.
B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter
C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).
E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.
F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

Punkten A ska ta sig minst två av följande uttryck:
1.påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
2.oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
3.brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
4.brist på social eller emotionell ömsesidighet

Punkten B ska ta sig minst ett av följande uttryck:
1.omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
2.oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
3.stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
4.enträgen fascination inför delar av saker

Minst två exempel på punkt A och minst ett exempel på på punkt B krävs för att kvalificera för en AS-diagnos. A kan alltså vara uppfyllt på vilka två sätt som helst av de fyra som kan kvalificera, eller tre av dem, eller alla fyra. Det får jag till elva olika kombinationer på A. B ska vara uppfyllt på minst en av punkterna. Det innebär samma elva olika kombinationer som under A, plus fyra till, enbart nr 1, 2, 3 eller 4.

Punkterna A plus B kan alltså uppfyllas och medverka till att det är AS man har på 11x15 olika sätt. Det är 165 olika kombinationer. Då finns det med t ex 77 olika kombinationer där man inte behöver ha specialintressen, 60 kombinationer där man inte behöver ha brist på social eller emotionell ömsesidighet osv.

Den utåtriktade informationen om vad AS är för något är närmast som regel väldigt onyanserad och delvis felaktig. En typisk bild av en aspergare ute bland vanligt folk är att det ska vara någon som absolut saknar empati, han har ingen humor, förstår inte ironi, har inget socialt umgänge alls och det beror självklart på att det är han själv som inte heller vill ha det... och han har naturligtvis ett stort specialintresse, företrädesvis tågtidtabeller och/eller Märklinjärnvägar eller så.

Och den bilden stämmer kanske in på någon enstaka procent av oss verkliga aspergare. Så självklart vill vi försöka bemöta och nyansera.

lallic skrev:Men ni säger att det är massa felaktigheter och att experterna snackar skit. Hur kan ni vara så säkra på detta?

Jag tänker att ni vill sätta AS diagnos på alla som har något problem med sig själv och inte fungerar optimalt (stress, depression, personlighetsstörning, extrem trötthet, utbrändhet, annorlunda personlighet, osv) så missas ingenting och vilken NT hjärna som helst blir aspie.

Ni säger i princip att det som är AS med svårigheter att läsa av, svårt med sociala koder osv osv inte behöver finnas. Man kan vara AS ändå, och experterna snackar bara skit.

Har du läst igenom sidan som det länkades till?
Det var helt enkelt en massa felaktigheter och påståenden som reviderats sedan en tid tillbaka, tex. det här med empati och stereotypa beteenden och väldigt starka avgränsade specialintressen.
Bilden av hur AS yttrar sig har ju ändrats på senare år. Det gamla består i mycket men har nyanserats och utökats med nya uppgifter.

Jag vill inte sätta diagnos på någon, har långtifrån den kompetensen - så du tänker fel.
Men experter kanske var experter för länge sedan i detta fall på sidan som länkades till. Nu har man kommit längre och vet mer. En naturlig utveckling.
Därför är det synd att dessa gamla, felaktiga föreställningar fortfarande finns både ute på nätet och IRL för de kan i värsta fall leda folk fel.

Varför skulle jag vilja att alla ska ha en AS-diagnos bara för att? Det är ju helt befängt. Fattar inte din logik i det här, lallic.

LILITH_ skrev:Varför skulle jag vilja att alla ska ha en AS-diagnos bara för att? Det är ju helt befängt. Fattar inte din logik i det här, lallic.

Nej, men du är med dem som försöker urvattna diagnosen helt och hållet. Det är två läger, känns det som, de som håller fast vid vad diagnosen en gång verkligen var, och de som försöker luckra upp så att den ska passa fler.

Detta hör iofs inte hit, men jag blir ganska trött på alla som försöker med sitt nya skräp. När jag var liten och växte upp så hade alla hemtelefoner. Det har alltid funnits. Nu är det nästan ingen som har hemtelefon längre, och 3 kör med någon korkad kampanj där man slår sönder alla telefon jack. Man kan inte ens läsa en pizzameny utan att hitta "www.pizzerian.nu" någonstans på pappret. Hoppas att allting kraschar ihop en dag.

Edit: Innan fanns det också telefonsvarare som man köpte och ställde någonstans. Nu finns det inte längre, utan är inbyggt i telefonnätet. Skrota allting, och återinför NMT nätet som lät så häftigt när man pratade. När man svarade kom ett skrapljud, och det kunde även komma under samtalet. Såna ljud älskar jag.

RandomGuy911 skrev:
Det är egentligen inte så konstigt att mitt självförtroende är i bott och att BDD har växt fram inom mig.

Du skrev ett väldigt gripande och sorgligt inlägg, RandomGuy911.
Sista meningen visar ändå att du redan håller nyckeln i din egen hand - våga använda den för att komma ut ur fängelset som dessa vanföreställningar fängslat in dig i.

Nej, du har så rätt - det är inte konstigt alls!
Lyssna på de välvilliga rösterna i din omgivning och våga tro på att det de säger är sanningen.

Sedan kan man skriva spaltmeter efter spaltmeter om att utseende inte är allt, hur man än ser ut men det låter jag bli.

Här är en tråd till om utseende mm.:
http://www.aspergerforum.se/ytterligare-en-trad-om-utseende-t15167.html

Finns fler också om man orkar söka.

lallic skrev:

LILITH_ skrev:Varför skulle jag vilja att alla ska ha en AS-diagnos bara för att? Det är ju helt befängt. Fattar inte din logik i det här, lallic.

Nej, men du är med dem som försöker urvattna diagnosen helt och hållet. Det är två läger, känns det som, de som håller fast vid vad diagnosen en gång verkligen var, och de som försöker luckra upp så att den ska passa fler.

Haha!
Vilken anklagelse. Det känns nästan som en komplimang på ett bakvänt sätt.

Ja, jag tillhör gärna gruppen som försöker ändra den äldre, stela och ofta felaktiga bilden av hur AS förväntas yttra sig och som därmed utelämnar så många hjälpbehövande vilket i förlängningen leder in i mycket misär för de som inte får rätt diagnos.

För fortfarande diagnostiseras långt färre än vad det finns underlag för samtidigt som väldigt få har fått en felaktig AS-diagnos sedd i det perspektivet.

Men tyvärr är inte mina ord särskild mycket värda i de stora sammanhangen. Så du kan vara lugn.

Men läs noga igenom det Pemer skrev här ovan - väldigt bra sammanställning av alla de möjliga variationerna! Tack för det klargörandet.

Det här med taskig empati är ett riktigt specialfall. Dels finns det ju alltså med som en av punkterna, den fjärde och sista, under kriterium A, "brist på social och emotionell ömsesidighet". Det är alltså ett problem en aspergare kan ha, och som en del av oss alltså har. Men alltså allt annat än något nödvändigt kriterium som gäller alla med diagnosen.

Men sedan har ordet empati missförståtts "från ett annat håll". Det har talats generellt om att personer med AS ofta/som regel har problem med kognitiv empati, vilket betyder förmågan att läsa av och förstå andras känslor utifrån hur de kommunicerar ut dem.

Det är ju bara ett annat sätt att beskriva den verkliga generella AS-svårigheten, att läsa av andra, och alltså något helt annat än affektiv empati, att kunna känna med andra och deras känslor (sedan man alltså har förstått dem).

Men det är ju det folk i allmänhet associerar till när de hör ordet empati, och den vägen har alltså villfarelsen att just inga aspergare ska ha empati stärkts än mer.

Dessutom finns en tredje delförklaring. Blotta faktum att aspergare generellt kommunicerar på ett eget, annorlunda, sätt innebär att NT:s många gånger följaktligen inte får se de reaktioner de skulle vänta sig från en annan NT hos oss.

Och då bedömer de ofta enbart bristen på den reaktion de anser är den normala som att det måste handla om att aspergaren inte har någon empati och inte har känt alls med vad det nu är som händer runt omkring.

Men de vet ju ingenting om det. Aspergaren kan ju sitta och känna minst lika mycket som någon annan i sällskapet med den som kanske började gråta i andra änden av rummet eller vad det nu handlar om, det enda de andra vet är att de inte har sett honom eller henne också flyga upp och krama om den som är ledsen eller... ja, whatever...

Det är alltså lite av en felaktig slutledningsförmåga - "den som inte visar de känsloyttringar jag själv skulle förvänta mig kan alltså inte alls ha känslor".

Alltså ungefär lika korkat som inågon gammal fånig rolig historia jag minns för länge sedan om någon som sade "gå" till en myra och den gick, och sedan sa "stopp" och myran stannade, och sedan knipsade av myrans ben och nu gick den inte längre när man sade till den, och då blev slutsatsen "Ah! Myran förlorade alltså hörseln när man tog bort benen!"

lallic skrev:Det är två läger, känns det som, de som håller fast vid vad diagnosen en gång verkligen var, och de som försöker luckra upp så att den ska passa fler.

Snarare var diagnosen en gång lite annorlunda, och det är det som har ändrats. Men den breda allmänheten har aldrig uppdaterats om det, och en häpnadsväckande stor andel verksamma i relevanta yrkesgrupper har också riktigt dålig koll på sådant som faktiskt har nyanserats och modifierats med åren.

Vi som lever mitt i det här med Asperger har däremot inte gärna kunnat missa vad som skett och har koll. Att den breda allmänheten inte har det är inte konstigt alls, men att förhållandevis många läkare, psykologer och andra som kallar sig experter inte alltid är uppdaterade ser jag som anmärkningsvärt.

Men som sagt, väldigt många har bara info som är kanske 20-30 år gammal och numera smått förlegad. Tyvärr skapar de ett jättestort brus där denna gamla och obsoleta information fortfarande är ute och skvalpar omkring, så att ständigt nya tar till sig det som egentligen inte gäller längre.

Vi som själva har Asperger äger ju liksom inte frågan, vi har inte kontroll över mediabruset och de kunskaper som sprids om syndromet. Och vi har svårt som f-n att komma ut i mediia själva och bli hörda och tagna på allvar, förståsigpåarna utifrån - som ofta besitter gamla och förlegade "kunskaper" - hörs generellt mest och bäst. Därför ser det ut som det gör.

Jo, men dom har feldiagnosticerat mig ändå. Rätt diagnos är nog psykopat med lite OCD och kanske ADD

lallic skrev:Jo, men dom har feldiagnosticerat mig ändå. Rätt diagnos är nog psykopat med lite OCD och kanske ADD

Du vill hellre vara psykopat än aspergare?

Nä, det tror jag inte att jag vill, men rätt måste vara rätt

LILITH_ skrev: Här är en tråd till om utseende mm.:
http://www.aspergerforum.se/ytterligare-en-trad-om-utseende-t15167.html

Finns fler också om man orkar söka.

Här är fler trådar om utseendefixering och BDD/dysmorfofobi:

http://www.aspergerforum.se/terapi-for-kroppskomplex-t4566.html

http://www.aspergerforum.se/utseendefixerade-aspies-t10330.html

http://www.aspergerforum.se/aspergers-syndrom-och-bdd-t5951.html

http://www.aspergerforum.se/utseende-viktfixering-och-dysmorfofobi-t8188.html

http://www.aspergerforum.se/extremt-fixerad-av-utseendet-t15199.html

http://www.aspergerforum.se/skonhetsoperationer-t9703.html

Eller jo, på sätt och vis tycker jag det är intressant med psykopater. Alltså jag är lite antisocial och har svårt för det normala om man säger så. Vissa psykopater är roliga, alltså dom skiter totalt i människors trams och moralsnack, och kör sitt eget race.

Typ många gånger kan man prata med någon korkad person och säga med orden saker som är normala och förväntas som tex: "Nää.. det menar du inte??! FY så hemskt!" men i själva verket bryr man sig inte ett dugg och tänker för sig själv: "vilken jävla kärring"

Ofta säger man saker, och samtidigt visar med ansiktet, det som är empatiskt, normalt och förväntas av en varm människa. Man lyssnar och låtsas bry sig, fast man skiter fullständigt i personen.

lallic skrev:Nä, det tror jag inte att jag vill, men rätt måste vara rätt

Svaret är 42!

(Det är det enda som är riktigt, allt annat är bara delmängder av eventuella rättigheter.)

Pemer skrev: "brist på social och emotionell ömsesidighet". Det är alltså ett problem en aspergare kan ha, och som en del av oss alltså har.

I den meningen står det ingenting om avsaknaden av empati. faktum är att det står ingenting i diagnoskriterierna om avsaknad av empati.

det som tas upp är en oförmåga att läsa av andra och/eller en oförmåga att få NT's att läsa av en.