Känner ni någon sorts avundsjuka mot någon/någonting som inte NT kan förstå varför ni känner så?

Till exempel:

Jag vill väldigt gärna spela mer samarbetes spel med min pojkvän, men det blir inte så av olika anledningar, tid, timing, lust. Dessutom så är det lite magert med bra samarbetes spel.

Men när det väl kommer eller att det snart skall komma ett bra samarbetes spel så säger jag att jag vill spela det med honom och att jag längtar efter det spelet. Då går han och spelar spelet med sin kusin istället för att kusinen har varit snabb på att köpa spelet och då blir jag väldigt irriterad och upprörd och undrar varför han spelar med honom och inte med mig. Min pojkvän säger bara att han kan spela igen med mig sen, men jag tycker inte det är samma sak som "första gången upplevelsen tillsammans" då han vet vart man ska gå, vad man ska göra, och vet hela storyn o.s.v

Så då tycker jag hela grejen är förstörd, man kan väl säga att jag är avundsjuk tror jag.

Nu senast, för ett par dagar sedan så påbörjade vi ett nytt samarbetes spel. Vi tog oss igenom 6/7 bossar tillsammans, och karaktärerna kan gå levels och man kan köpa poäng i olika abilities, strenght, Defense etc.

Så en dag då jag inte är med min pojkvän så går han och tar den sista bossen ensam. Klart så blir jag irriterad och upprörd över det. Detta har vi ju dessutom påbörjat tillsammans, så ska vi inte slutföra det tillsammans då? Man kan gå och ta bossen igen, men det känns inte som samma sak. Och min karaktär är inte max level än, eller har max i alla abilities. Men det känns ju helt meningslöst nu.

Samma sak kan även gälla en film som jag vill se, de bara råkar titta på de där storfilmerna när jag jobbar. Och min pojkvän och hans bröder är sådana duktiga spoilers dessutom.

Och så har de även en knäpp lek för sig när de tittar på film, de låtsas att de är någon av karaktärerna i filmerna och säger ena brodern till exempel "Jag är hjälten, kusinen är den onde..." o.s.v. Riktigt löjligt. Så i och med det så kan de senare prata om filmen vid senare tillfällen typ "Brodern: Jag var så mäktig med hur jag besegrade dig si och så" Spoilers på ett lite udda sätt, men det förstör.

Jag blir även upprörd när folk jag känner utelämnar mig från något roligt. Till exempel om de åker på marknad eller ska shoppa och inte frågar om jag vill med trots att jag har sagt att jag gärna följer med om de ska någonstans. Trots att det finns gott om plats i bilen också

Men ingen verkar förstå i dessa situationer varför jag är upprörd och känner som jag känner trots att jag förklarar. Och att det upprepas fortfarande. Jag vill inte begränsa min pojkvän eller så, men när jag väl har sagt jag vill en sak och vi till och med har kommit överens om att vi ska göra nåt tillsammans och han sen gör det med någon annan före så blir jag inte glad

Allt verkar låta konstigt i NT öron i alla fall, undrar om detta är konstigt för er?

Tja, jag känner igen mig i själva företeelsen som sådan ("samarbetes spel" vet jag inte ens vad det är men det kanske är mindre viktigt ) och tror att det handlar om lojalitet snarare än om avundsjuka (men kan ju ha fel också).
Jag är själv väldigt lojal och kräver samma tillbaka av min partner.
Han lyckas inte alltid helt leva upp till mina lojalitetskrav, som onekligen måste vara extremt högt ställda i andras ögon, vilket ofta resulterar i konflikter. Vilket i sin tur kanske har med lättkränkhet att göra...

Samarbetes spel = Ett TV Spel där man kan vara 2 st som spelar samtidigt och hjälps åt att komma framåt

Jo, lojalitetskrav kanske är mer åt rätt håll också, men avundsjuka hör lite där till också tror jag. Är lite osäker på vad man ska kalla det

Låter mer som svartsjuka än avund. Fast kanske lite motiverad ibland.

Att han gör roliga saker med någon annan som du uttryckligen sagt att du hade velat att ni skulle göra ihop tycker jag är lite småtaskigt och själviskt av honom, även om han väl iofs har rätt att göra saker med andra också.

Att avsluta ett spel själv som ni påbörjat tillsammans låter som problem med impulskontrollen? Och som att han kanske inte ens fattar att det vore sjysst att vänta tills du kan vara med igen.

Att spoila filmintriger för andra är inte OK. Även detta låter väldigt omoget och självcentrerat. Har han också AS?

Inger skrev:Låter mer som svartsjuka än avund. Fast kanske lite motiverad ibland.

Vet inte så noga, hade svårt att hitta ett ord som beskriver den där känslan.

Att han gör roliga saker med någon annan som du uttryckligen sagt att du hade velat att ni skulle göra ihop tycker jag är lite småtaskigt och själviskt av honom, även om han väl iofs har rätt att göra saker med andra också.

Jo, jag vill ju inte begränsa honom till att göra allt med mig, men att det skulle gå att planera mycket bättre. Vi hade bestämt att vi skulle låna Alice i Underlandet av hans bror och se den tillsammans, men en dag då jag kom hem från jobbet och han inte var hemma så ringde jag och frågade vart han var, och han sa att han var hos sin bror och att de titta TV (Låter för mig som att de slötittar på nån kanal bara) Så jag gick över dit, tar bara 2 minuter dit, så sitter de och tittar på Alice i Underlandet.

Det är så typiskt, det är inte många saker det handlar om egentligen, och jag som har ett begränsat intresse i saker, då betyder de där små sakerna så mycket för mig

Att avsluta ett spel själv som ni påbörjat tillsammans låter som problem med impulskontrollen? Och som att han kanske inte ens fattar att det vore sjysst att vänta tills du kan vara med igen.

Ja, och en gång hände det att Kusinen kom och fortsatte lite på ett spel jag spelat själv, han tog en bana. Jag frågade då min pojkvän "Vad skulle han säga om jag fortsatte på ett spel kusinen har påbörjat" Fick till svar att han inte skulle bry sig. Jag finner det väldigt konstigt, men tydligen är de alla så

Att spoila filmintriger för andra är inte OK. Även detta låter väldigt omoget och självcentrerat. Har han också AS?

Tror inte han har AS Dessutom är hela familjen sådana där som inte tror på psykiska fel, de anser att allt är ens eget fel. Mår man dåligt, så är det för att man vill må dåligt, är man utstött så är det för att man vill vara utstött. Så resonerar de.