Hur har ni det med motoriken?
58 inlägg
• Sida 2 av 3 • 1, 2, 3
Heliora skrev: Men jag hade ju förstås svårt med ridning också, var den sämsta i ridgruppen och läraren fick ofta traggla olika moment med mig. Medan de andra i gruppen avancerade fick jag vara kvar länge på nybörjarnivån. Det var så pinsamt så jag nästan tappade intresset för ridningen, det som jag hade drömt om i så många år.
Det gör så ont att läsa detta. Jag vet precis hur det känns
Jag red under många år men jag var nästan alltid sämst. Jag hade svårt att få till en korrekt sits, hur mycket jag än försökte så var det så gott som omöjligt. Värst var det med hoppning, där förblev jag nybörjare år efter år efter år.
Det värsta var ändå allt som skulle göras från marken, typ sadla, stänga stängsel osv. Allt tog jämt mycket längre tid för mig, så småningom kom även nybörjarna ikapp mig och började tillrättavisa mig. Det hände även att jag fick be betydligt mindre erfarna ryttare om hjälp med saker som jag helt enkelt inte klarade av. Jag fick ofta utskällningar och blev anklagad för att vara slarvig, trots att jag slet som ett djur men helt enkelt inte fick till det.
Efter 16 år, varav kanske 13 med förödmjukelser och skam, valde jag att lämna stallvärlden för gott.
Alien skrev:Det kan vara [WikiSve]dyspraxi[/WikiSve] (el [WikiEng]Motor skills disorder[/WikiEng]), här en tråd om dyspraxi:
http://www.aspergerforum.se/dyspraxi-t5031.html
Detta låter intressant! Är inte otänkbart att det är det jag lider av med tanke på att mina motorikproblem är så väldigt stora och handikappande för mig.
Har i viss utsträckning balansproblem, och vissa svårigheter att använda "fel" fot eller hand. Spelade mycket fotboll och åkte mycket skateboard som liten/tonåren.
Tror att båda svårigheterna har jämnat ut sig alltmer efter åldern. Mer fokuserad och mer kontroll på musklerna och koordinationen.
Finmotoriken har aldrig varit ett problem mer än att mina leder verkar vara mekaniska komponenter som behöver smörjas. Finns säkert något sätt att mjuka upp lederna efter regulbunden träning.
Tror att båda svårigheterna har jämnat ut sig alltmer efter åldern. Mer fokuserad och mer kontroll på musklerna och koordinationen.
Finmotoriken har aldrig varit ett problem mer än att mina leder verkar vara mekaniska komponenter som behöver smörjas. Finns säkert något sätt att mjuka upp lederna efter regulbunden träning.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Har AS diagnos.
Min motorik är rätt bra vad jag vet.
Jag spelade ishockey i 10 år minst. Var väl inte världens snabbaste men hade inga problem att bli bästa "back" i laget under en period. Mina tacklingar var hänsynslösa och tajmade perfekt.
"- Most damage to the enemy."
Min balans är jävligt bra me.
"- I really miss icehockey. The sweat, the adrenalin, the pAin, the RAGE..."
Men nu är jag gubbe och är snäll me.
Min motorik är rätt bra vad jag vet.
Jag spelade ishockey i 10 år minst. Var väl inte världens snabbaste men hade inga problem att bli bästa "back" i laget under en period. Mina tacklingar var hänsynslösa och tajmade perfekt.
"- Most damage to the enemy."
Min balans är jävligt bra me.
"- I really miss icehockey. The sweat, the adrenalin, the pAin, the RAGE..."
Men nu är jag gubbe och är snäll me.
Rätt dålig. Svag i armar och händer, tappar alltid saker, stöter till dem osv. Avskyr nästan all form av idrott (förutom badminton som jag konstigt nog inte har något större emot)...rätt dålig med att pilla med saker (snälla, be mig aldrig någonsin att sy förhand).
Jag går även väldigt inåt med fötterna och avskyr att folk påminner mig om det. Brukar själv bara märka det ibland. Kan knappast ens slå en kullerbytta trots att min lärare har försökt mig att få väldigt många gånger. Är rädd för att nacken skall gå av eller något, trots att jag vet att den inte kommer att göra det.
Jag har även problem med praktiken på kemin och fysiken och jag hamnar lätt efter de andra, trots att jag förstår vad det handlar om. Teori ftw.
Balansen är det dock inget fel på, tack och lov. Och jag är rätt bra på att fånga saker.
Jag går även väldigt inåt med fötterna och avskyr att folk påminner mig om det. Brukar själv bara märka det ibland. Kan knappast ens slå en kullerbytta trots att min lärare har försökt mig att få väldigt många gånger. Är rädd för att nacken skall gå av eller något, trots att jag vet att den inte kommer att göra det.
Jag har även problem med praktiken på kemin och fysiken och jag hamnar lätt efter de andra, trots att jag förstår vad det handlar om. Teori ftw.
Balansen är det dock inget fel på, tack och lov. Och jag är rätt bra på att fånga saker.
jag är klumpig och fumlig av mig... men jag tycker det gör så ont att slå mig på diverse hörn, får ont i öronen om jag tappar något osv att jag har lärt mig ta det lugnt och se mig för. jag gör ingen rörelse som jag inte tänkt igenom 3-4 ggr först.
detta leder till att det är få personer som anser mig som fumlig. självfallet är det en genväg som har sina brister... det blir fel ganska ofta ändå och då blir folk mer överraskade eftersom de tror mig vara smidig och med mycket god finmotorik...
detta leder till att det är få personer som anser mig som fumlig. självfallet är det en genväg som har sina brister... det blir fel ganska ofta ändå och då blir folk mer överraskade eftersom de tror mig vara smidig och med mycket god finmotorik...
Jag har inga problem med finmotorik, tex trä pärlor på en tråd. Däremot är jag ganska klumpig i grovmotoriken. Har ingen känsla (och noll intresse) för bollspel, är hysteriskt bollrädd och snubblar på det mesta, även om det inte finns något att snubbla på...
Fick faktiskt individuell träning i bollsinne på högstadiet med en idrottslärare som jag skulle kasta en boll till, sen kastade han tillbaka den. Tyckte dock inte att det hjälpte, höll inte heller liv i träningen efter skoltiden.
Fick faktiskt individuell träning i bollsinne på högstadiet med en idrottslärare som jag skulle kasta en boll till, sen kastade han tillbaka den. Tyckte dock inte att det hjälpte, höll inte heller liv i träningen efter skoltiden.
Enligt utredare har jag normal motorik om än sämre än genomsnittet.
Jag har inga som helst problem på jobbet, (är kroppsarbetare), eller i vardagslivet, däremot har jag alltid varit usel på motoriskt krävande sporter, såsom fotboll, kampsport, gymnastik o.s.v. och aldrig lyckats lära mig dansa.
Sanitidigt vill jag dock påpeka något, som jag tidigare vägrat erkänna; nämligen att jag trots min fullt normala "vardagsmotorik" lidit väldigt mycket och faktiskt genomlidit verkliga trauman p.g.a. min klumpighet, eftersom idrottsprestationer är starkt sammanlänkade med såväl självkänsla, som status i gruppen, under en killes uppväxtår.
Jag har inga som helst problem på jobbet, (är kroppsarbetare), eller i vardagslivet, däremot har jag alltid varit usel på motoriskt krävande sporter, såsom fotboll, kampsport, gymnastik o.s.v. och aldrig lyckats lära mig dansa.
Sanitidigt vill jag dock påpeka något, som jag tidigare vägrat erkänna; nämligen att jag trots min fullt normala "vardagsmotorik" lidit väldigt mycket och faktiskt genomlidit verkliga trauman p.g.a. min klumpighet, eftersom idrottsprestationer är starkt sammanlänkade med såväl självkänsla, som status i gruppen, under en killes uppväxtår.
Jag har mycket bra finmotorik (håller på med hantverk), men otroligt dålig grovmotorik. Jag snubblar över mina egna fötter, stöter i möbler med fötter och höfter(!), tappar saker samt ramlar då och då.
Det har blivit bättre med åren, men när jag var liten så var det en läkare som funderade över om jag hade en lätt CP-skada då jag var så klumpig... Jag slog ut min ena framtand när jag var ett och den andra när jag var två (genom att till synes handlöst ramla), och när jag var åtta och hade fått nya framtänder så slog jag ut den ena permanenta framtanden! Har haft "fejktand" sedan dess. Jag har även ramlat in i olika element och slagit upp stora jack i huvudet. TRE gånger.
I skolidrottens lagsporter så blev jag alltid vald sist eftersom jag saknade bollsinne och hade dålig reaktionsförmåga. Gymnastiken gick riktigt dåligt, och dansa har jag aldrig kunnat - trots taktkänsla.
Det har blivit bättre med åren, men när jag var liten så var det en läkare som funderade över om jag hade en lätt CP-skada då jag var så klumpig... Jag slog ut min ena framtand när jag var ett och den andra när jag var två (genom att till synes handlöst ramla), och när jag var åtta och hade fått nya framtänder så slog jag ut den ena permanenta framtanden! Har haft "fejktand" sedan dess. Jag har även ramlat in i olika element och slagit upp stora jack i huvudet. TRE gånger.
I skolidrottens lagsporter så blev jag alltid vald sist eftersom jag saknade bollsinne och hade dålig reaktionsförmåga. Gymnastiken gick riktigt dåligt, och dansa har jag aldrig kunnat - trots taktkänsla.
Asperger och klumpighet
Hej!
Jag är en sån person som jämt skadar mig i någon form.
Förra lördagen halkade jag (lössnö med is under) och fick ont i höger knä, mest insidan. Så nu har jag ont i knät med allt vad det innebär. Det blir bättre med tiden men det är drygt att halta omkring, drygt att ha ont även när jag sitter ner, drygt att jag har svårt att resa mig upp för att det gör ont och jag är stel.
Jag kan snubbla på en trottoarkant och skrapa upp knät. Eller snubbla och skrapa upp knät på en helt slät parkering. Eller trampa snett med den ena foten på slät mark och vricka eller stuka den. Jag har stukat höger tumme tre gånger. I februari eller nåt ramlade jag av hästen då jag galopperade och fick en spricka i vänster axel.
Varje gång det händer får jag (och ja, även maken) känslan "nu händer det nåt igen, suck" och det är inte kul.
Det kan kanske ha att göra med motorisk klumpighet vid AS. Eller också har det att göra med att jag har en CP-skada. Är det någon annan som har erfarenhet av detta? Hur har ni gjort?
Alla skadar sig någon gång ibland. Men man gör det vanligtvis inte så ofta. Ingen kan helt undvika att skada sig. Även om man stänger in sig i en lägenhet, plockar bort allt man kan skada sig på och aldrig går ut så kan man ändå halka i duschen eller något liknande.
Jag tror att vissa personer helt enkelt har en benägenhet att skada sig mer än andra. En viss person som halkar på en isfläck bryter alltid benet. En annan person som halkar på en isfläck bryter sig aldrig, får möjligen lite ont i rumpan.
Hälsningar
Lilla Gummajn
Jag är en sån person som jämt skadar mig i någon form.
Förra lördagen halkade jag (lössnö med is under) och fick ont i höger knä, mest insidan. Så nu har jag ont i knät med allt vad det innebär. Det blir bättre med tiden men det är drygt att halta omkring, drygt att ha ont även när jag sitter ner, drygt att jag har svårt att resa mig upp för att det gör ont och jag är stel.
Jag kan snubbla på en trottoarkant och skrapa upp knät. Eller snubbla och skrapa upp knät på en helt slät parkering. Eller trampa snett med den ena foten på slät mark och vricka eller stuka den. Jag har stukat höger tumme tre gånger. I februari eller nåt ramlade jag av hästen då jag galopperade och fick en spricka i vänster axel.
Varje gång det händer får jag (och ja, även maken) känslan "nu händer det nåt igen, suck" och det är inte kul.
Det kan kanske ha att göra med motorisk klumpighet vid AS. Eller också har det att göra med att jag har en CP-skada. Är det någon annan som har erfarenhet av detta? Hur har ni gjort?
Alla skadar sig någon gång ibland. Men man gör det vanligtvis inte så ofta. Ingen kan helt undvika att skada sig. Även om man stänger in sig i en lägenhet, plockar bort allt man kan skada sig på och aldrig går ut så kan man ändå halka i duschen eller något liknande.
Jag tror att vissa personer helt enkelt har en benägenhet att skada sig mer än andra. En viss person som halkar på en isfläck bryter alltid benet. En annan person som halkar på en isfläck bryter sig aldrig, får möjligen lite ont i rumpan.
Hälsningar
Lilla Gummajn
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
Att man stukar samma tumme flera gånger beror inte på klumpighet. Tummen är snarare försvagad och bryts lättare för varje gång. Att använda tummen tyder på att man gör något konstruktivt, det är det bästa fingret. Hästsport ska ju vara den farligaste sporten vi har i Sverige så det är knappast din klumpighet att ramla av den. Själv var jag klumpigare när jag var yngre men har brytit ett par ben i vuxen ålder också. Det är sånt som hör till ifall man inte ligger på sofflocket hela dagen. Är man otränad i leder/muskler så skadar man sig mycket lättare så det är inget alternativ att inte använda dem/riskera att skada sig.
Jag känner igen mig iaf. Jag har Damp också, ADD med DCD. Jag har grava perceptionsstörningar enligt min journal. Min rumsuppfattning är annorlunda och jag saknar lokalsinne.
Jag är alldeles hänförd av alla andra människor som kan gå precis som om det vore asfalt, fast det är blankpolerad snö ute nu. Speciellt de med sådana där små stövletter som har slät sula.
Själv är jag som Bambi på hal is. Stapplar mig fram. Finns det en ojämnhet i asfalten kan man ge sig tusan på att jag snubblar där på sommaren. Jag ramlar ner från trottoarer. Jag går in i väggar med pannan eller en arm. Jag slår huvudet i köksluckorna. Jag ramlar i duschen om jag inte sitter ner när jag tvättar håret.
Finns inte mycket annat att göra för att förhindra skador än att vara försiktig och inte stressa när man gör saker. Och typ köpa sina glasögon på Specsavers och få två för en.
Jag är alldeles hänförd av alla andra människor som kan gå precis som om det vore asfalt, fast det är blankpolerad snö ute nu. Speciellt de med sådana där små stövletter som har slät sula.
Själv är jag som Bambi på hal is. Stapplar mig fram. Finns det en ojämnhet i asfalten kan man ge sig tusan på att jag snubblar där på sommaren. Jag ramlar ner från trottoarer. Jag går in i väggar med pannan eller en arm. Jag slår huvudet i köksluckorna. Jag ramlar i duschen om jag inte sitter ner när jag tvättar håret.
Finns inte mycket annat att göra för att förhindra skador än att vara försiktig och inte stressa när man gör saker. Och typ köpa sina glasögon på Specsavers och få två för en.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Hej!
Mina glasögon brukar hålla. Men annars brukar jag vara rätt klantig. Diskmaskinsluckan är nu trasig för andra gången till exempel.
För det mesta brukar jag klara mig rätt bra. Det är max en eller två gånger om året bara som det händer nåt. När jag var sex år bröt jag armen när jag skulle lära mig åka skridskor, men jag har inte brutit något varken förr eller senare.
Men det är som om jag aldrig får vara riktigt frisk. Nu har jag tre muskelknutor i ryggen så jag får ont när jag går eller står för mycket. Och så halkade jag så jag fick ont i knät. Så jag kommer ju aldrig riktigt igång att träna. Raska promenader är ju bara att glömma, då får jag ont i ryggen. Hade tänkt att motionscykla nu i julledigheten, men så halkade jag och fick ont i knät så det gick inte som jag tänkt. Men kanske kan jag komma igång i början på nästa vecka, cykla lite lugnt och se hur knät mår.
Hälsningar
Lilla Gumman
Mina glasögon brukar hålla. Men annars brukar jag vara rätt klantig. Diskmaskinsluckan är nu trasig för andra gången till exempel.
För det mesta brukar jag klara mig rätt bra. Det är max en eller två gånger om året bara som det händer nåt. När jag var sex år bröt jag armen när jag skulle lära mig åka skridskor, men jag har inte brutit något varken förr eller senare.
Men det är som om jag aldrig får vara riktigt frisk. Nu har jag tre muskelknutor i ryggen så jag får ont när jag går eller står för mycket. Och så halkade jag så jag fick ont i knät. Så jag kommer ju aldrig riktigt igång att träna. Raska promenader är ju bara att glömma, då får jag ont i ryggen. Hade tänkt att motionscykla nu i julledigheten, men så halkade jag och fick ont i knät så det gick inte som jag tänkt. Men kanske kan jag komma igång i början på nästa vecka, cykla lite lugnt och se hur knät mår.
Hälsningar
Lilla Gumman
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
VET ej. Hos mig en störande överörlighet pga ngn sorts glatt muskulatur, både i leder och utomleds. Var ett bekymmer som barn, olycksdrabbad och just klumpig i lek och idrott. Blev bättre som vuxen men den glada muskulaturen är sliten och lederna ur tiden. VET ej. Men enligt en del neurotypiskt kunnande går det att träna den glatta muskulaturen att interagera med leder funktioner. VET ej. Har ej belägg för glada muskler aspie add adhd etc. Men ej osannolik orsak. detsamma som interagerar KONCENTRATION NÄRVARO,ETC. INTE mycket jag vet. NÅGON? varning halt, svag is vintertid, Sandas och skottas ej, se upp takras och annat oförklarligt som har mer med årstid att göra än funktionshinder i motorik och pedagogisk felinlärning MED rsvation för mattematiska talfel och flskrvningar
mina VET ej Skulle helst formulerats som frågor huruvida det finns belägg för somatiska kopplingar mellan neurotypiska hjärnfunktioner och den upplevda klumpighet, fummlande motorik etc. Psykiska hinder som rädsla dåligt självförtroende pga misslyckanden blir gärna självuppfyllda. Aspies brukar omtalas som Silliconvallies Da Vinsci Einstein. Känner dock till några idrottsliga virituoser där skador inte frekventerats mer än förväntat mina nya och gamla skador läker jag med skogspromenader och cykling alla årstider PEPPAR PEPPAR utan hjälm
Återgå till Övriga Aspergerfrågor