SVT2: Novellfilm: I rymden finns inga känslor.

Tipsa om nyheter, böcker, filmer, hemsidor o.s.v. här.

 Moderatorer: Alien, atoms

Inläggav Alien » 2010-07-19 4:08:19

Jag tycker att just komedier grundas på överdrifter.

Min dotter gillade att se på komediserien Vänner. Jag tyckte inte alls det var roligt, allt var ju så överdrivet. Men det är kanske just det som är roligt: Folk känner igen vissa beteenden hos sig själva el folk omkring sig, fast i en förvriden skrattspegel. Personerna i serien skulle ju föreställa "normala". Fast jag tyckte mig se att Monica hade vissa drag av tvångssyndrom. Men allt var ju ändå bara komiskt, ingen blev arg på riktigt, och alla vännerna accepterade varandras konstigheter.

Alltså en helt realistisk bild av en aspergare skulle dels inte vara rolig, dels ändå bara skildra en enda variant av de många som finns.

En rolig scen är ju där Simon störtar in i sängkammaren där hans bror håller på med sin flickvän och uppfordrande säger "toapapperet är slut". För honom är det detta som är viktigt, inte vad paret har för sig i sängen. Aspig självcentrering i kubik! Fast sen tänker man "vad brorsan har curlat honom då", när Simon inte ens klarar av att leta fram en ny toarulle själv.

Att visa en aspergare/autist som är mindre högfungerande kan vara bra, då förstår folk att de behöver hjälp. Att visa en mer högfungerande el högkompenserande skulle inte få folk att förstå AS mer, snarare att se dem som gnälliga simulanter. Sådant skildras nog bättre i böcker än i filmer.

Egentligen tycker jag vi borde vara glada ju fler aspergare öht som skildras, då blir ju AS mer känt (för något annat än mordlystnad). Men i stället så nagelfar vi och gnäller, en följd av aspig detaljfixering?
Alien
Moderator
 
Inlägg: 47476
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav Inger » 2010-07-19 9:12:24

Du har helt rätt, det är överdrifterna som gör det roligt. Så även i denna film.

Jag har inga problem att skratta åt mig själv, men då måste jag också känna igen mig och det gjorde jag inte (förutom att jag föredrar science fiction framför romantiska filmer). Däremot brukar jag ha väldigt kul åt Monk, som jag känner igen mig mycket mer i.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav Zombie » 2010-07-19 13:35:01

Alien: Sant så långt det gäller komedier, men jag ser inte hur det ens för dem skulle minska sanningshalten i det jag skrev. Sedan finns det ju andra genrer än komedier, där man kan vidta mått och steg för att få in saker utan större överdrift.

Så avancerade självständiga tankar som
Fast sen tänker man "vad brorsan har curlat honom då", när Simon inte ens klarar av att leta fram en ny toarulle själv.

är jag rädd man måste akta sig för att tillskriva genomsnittstittaren som ingenting vet om asperger. (Eller genomsnittstittaren med asperger som inget vet om vad för annan situation som nu skulle skildras.) Sådana reflexioner underlättas i så hög grad av att man har referensramar för situationen ifråga att man brukar glömma hur ens tankeutrymme skulle ha sett ut utan dem. Och samma sak gäller för att kunna urskilja eller rätt bedöma alla överdrifterna i en komedi: man måste redan ha sin karta över verkligheten under dem. (I värsta fall, särskilt som ung och arrogant oerfaren, kanske man knappt uppfattar några överdrifter alls, bara ett fokus på brister man köper med hull och hår, och reagerar med förakt på den man uppfattar görs narr av.)
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Furienna » 2010-07-19 17:11:43

Alien skrev:Alltså en helt realistisk bild av en aspergare skulle dels inte vara rolig, dels ändå bara skildra en enda variant av de många som finns.

Kanske en realistisk bild av en aspergare inte skulle vara rolig, men måste det vara roligt då? Jag tyckte överhuvudtaget inte att den här filmen var rolig, utom kanske just den där scenen, som du nämnde, när Simon brakar in på sin bror och hans flickvän, när de har sex, och frågar om toapappersrullar.

Alien skrev:Att visa en aspergare/autist som är mindre högfungerande kan vara bra, då förstår folk att de behöver hjälp. Att visa en mer högfungerande el högkompenserande skulle inte få folk att förstå AS mer, snarare att se dem som gnälliga simulanter. Sådant skildras nog bättre i böcker än i filmer.

Jo, det är lite av ett problem för mig, att jag oftast är ganska "normal", och därför har folk svårt att förstå mig, när jag ibland inte förstår något eller gör något konstigt. Men när det gäller Simon, så kunde man inte prata med honom ens tio sekunder utan att förstå, att det var något fel på honom. Fast folk blev ju arga på honom ändå... Jag hoppas dock att väldigt få människor ser mig som en "gnällig simulant". Det var knappast min egen idé, när jag var tretton, fjorton år gammal, att gå igenom massa undersökningar, utredningar och samtal, så att jag kunde få min diagnos. Jag simulerar inget. Jag är bara som jag är.

Egentligen tycker jag vi borde vara glada ju fler aspergare öht som skildras, då blir ju AS mer känt (för något annat än mordlystnad). Men i stället så nagelfar vi och gnäller, en följd av aspig detaljfixering?

Är AS känt för mordlystnad? Aj då, det hade jag inte förstått. Men angående den här filmen, så skulle jag hellre kalla Simon en högfungerade autist än en aspergare. Med andra ord, jag känner igen mig lite grand, men inte helt, för jag är "normalare", precis som jag gör med Raymond i "Rain Man". Det känns som om någon inte gjorde sin hemläxa om AS innan de gjorde den här filmen, och därför kan jag inte vara helt nöjd med den.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Inläggav Baevern » 2010-07-19 17:36:39

Äh, jag tycker I rymden finns inga känslor var söt och rolig.
Baevern
 
Inlägg: 733
Anslöt: 2008-04-26

I rymden finns inga känslor (Om AS)

Inläggav Lavender_Blue » 2010-08-17 7:17:48

Vad tror ni om "I rymden finns inga känslor"? Svensk film suger oftast ... men nu skall det tydligen handla om AS.

Filmtrailer: http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/f ... 921893.svd

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd.
Lavender_Blue
 
Inlägg: 319
Anslöt: 2010-05-20

Inläggav Inger » 2010-08-17 12:47:37

Vad vi tror/tycker finns att läsa i den här tråden.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav Pemer » 2010-08-17 15:24:46

I morgon ska jag se långfilmen. :)
Pemer
 
Inlägg: 13590
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Lavender_Blue » 2010-08-17 15:40:39

Inger skrev:Vad vi tror/tycker finns att läsa i den här tråden.


Inger, jag sökte på "I rymden finns inga känslor", fick inga relevanta träffar och trodde därför att ingen skrivit om den. Moderator infogade mitt inlägg i detta.

En bättre sökfunktion vore kanon ...
Lavender_Blue
 
Inlägg: 319
Anslöt: 2010-05-20

Inläggav Pemer » 2010-08-17 15:55:28

Ja, sökfunktionen är rysligt dålig allt som oftast, tyvärr.
Pemer
 
Inlägg: 13590
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Inger » 2010-08-17 18:17:18

Lavender_Blue skrev:Inger, jag sökte på "I rymden finns inga känslor", fick inga relevanta träffar och trodde därför att ingen skrivit om den. Moderator infogade mitt inlägg i detta.

Aha, det förklarar saken. Ofta brukar moderatorerna skriva att de slagit ihop två trådar, då är det lättare att undvika missförstånd.

En bättre sökfunktion vore kanon ...

Jepp. Ett stående klagomål...
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav Shadow » 2010-08-18 16:46:04

Hallå!? Den på svt är bara 27 minuter lång ju? :shock:
Shadow
 
Inlägg: 117
Anslöt: 2010-02-22

Inläggav Furienna » 2010-08-18 16:52:37

Jo, men den ska också ges ut i en långfilmsversion.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Inläggav KrigarSjäl » 2010-08-18 20:04:49

KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav Pemer » 2010-08-19 11:06:36

Bra och belysande citat i den intervjun!

Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.


Det är väl lite just de här bitarna de som tycker filmen är skit i allmänhet brukar gå på.

Men jag såg, som sagt i annan tråd, långfilmen igår och visst missade man en smula i faktakollen i förväg och har fått med en och annan ren groda.

Bered er t ex på att vänner som vet om er diagnos och ser filmen kan komma att fråga sedan vem som är er.... "övervakare"....!?!! :?

Så "Vi har full koll" känns lite malplacerat... Det hade och har man inte.
Pemer
 
Inlägg: 13590
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Furienna » 2010-08-19 22:51:10

Nej, "full koll" var det sista, som den regissören hade. Och jag måste åter igen säga, att jag inte tyckte att den här filmen varken var rolig eller visade vad AS egentligen är. Anders Öhman säger att det inte var en dokumentär. Nej, det kanske inte var hans tanke, men om man ska göra en film om en aspergare, så är det ändå ens ansvar att göra det bra, att man vet vad man håller på med. Annars blir det, just det, rent ut sagt kränkande.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Inläggav alfapetsmamma » 2010-08-19 23:58:52

Furienna skrev:Nej, det kanske inte var hans tanke, men om man ska göra en film om en aspergare, så är det ändå ens ansvar att göra det bra, att man vet vad man håller på med. Annars blir det, just det, rent ut sagt kränkande.


Det kunde man i så fall säga om alla som gör film, vare sig de handlar om alkoholister, norrmän, epileptiker, murare, centerpartister, folk med Tourettes, bönder på den mongoliska landsbygden, arapaho-indianer eller vad som helst.

Somliga gör mer proffsig film på olika sätt, somliga mindre. Tough luck liksom. Tror inte man kan vänta sig sånt ansvarstagande, även om det är skitdrygt att läsa sånt man läser i Läckbergs deckare Stenhuggaren och annat sånt skit som står att läsa eller se om aspisar.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Alien » 2010-08-20 0:23:22

En sak som jag reagerade på först en tid efteråt var repliken "jag har inte sex, jag har AS" el liknande. Vilket kan tolkas som att aspergare brukar vara asexeuella.

Samtidigt som repliken i sig är lite lustig, liksom "no sex please, we are British".
Alien
Moderator
 
Inlägg: 47476
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav Lakrits » 2010-08-20 0:50:39

Alien skrev:En sak som jag reagerade på först en tid efteråt var repliken "jag har inte sex, jag har AS" el liknande. Vilket kan tolkas som att aspergare brukar vara asxeuella.

Samtidigt som repliken i sig är lite lustig, liksom "no sex please, we are British".

Lakrits
 
Inlägg: 5469
Anslöt: 2008-10-15

Inläggav KrigarSjäl » 2010-08-20 15:08:13

Pemer skrev:
Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.


1. Jag delar inte regissörens uppfattning. Jag tycker inte det blir vare sig mer intressant eller mer tydligt med överdrifter. Såna aspergerporträtt har vi sett tidigare och de fungerar endera som gulliga muppar i syfte att underhålla romantiskt lagda människor eller som mördare som för att göras extra kusliga har försetts med en märklig ny psykiatrisk diagnos.

"Nej, inga fler psykopater! Vi behöver något nytt, något fräscht...ta med det där om Aspbergersch..."

"Åååh! Han e ju så gullig stackarn...fast han har ju asspärjers och kommer aaaldrig att få något normalt liv...det e som att leva i en bubbla och inte ha social impotens va? Fast filmen va ju så skitbra asså, jag både grät och skrattade..."

Det finns f.ö ingenting som säger att fiktion med nödvändighet måste skildra extremer.

2. De skulle ha läst på lite bättre. Vi brukar inte gömma oss i tunnor exempelvis.

3. Jag hoppas att regissör & manusförfattare får ännu mera skit.
Om de bara "ville göra en film, en historia om en kille" hade de inte behövt nämna AS.
Men nu har de gjort det och då kommer fler aspekter upp till ytan. Visst, det ska vara fritt att göra konstnärliga tolkningar av det man tror sig veta om AS men då är kritiken också fri.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav Debbido » 2010-08-21 5:50:14

Jag har bara sett SF:s trailer och tänker se filmen den 9 september (var det väl premiär?)

Men, jag är missmodig, för att jag försöker "hitta mig själv" i de Aspergerfilmer jag hittills kommit över. Rainman (likhet=0), snowcake (likhet= - 100), Adam (likhet= 5!) I rymden finns...känns som att det kommer att bli en nolla ev. en etta.

JAG ÄR SÅ HIMLA TRÖTT NU på alla dessa filmer som ska försöka fånga vad det ÄR att ha AS. Alla filmerna är väl inte komedier?
Jag har sett fler filmer som jag inte minns namnet på just nu, men same same same: Jag kan bara komma fram till slutsatsen att Jag Inte har AS!

Jag känner inte igen mig! Inte ett skit! Det är inte jag! Jag blir deppad. Vill ju att vården ändå ska veta Någonting. Allt får inte vara fel. Något måste de väl veta??? Men tvivlen gnager på mig, hårt.

Det är tufft att ramla ut ur sin diagnos! Jag har iofs flera, så det räcker till, men ändå...

Jag VILL BLI KRAMAD! Ju mer desto bättre. Jag ska köpa en knapp där det står: "Jag har Aspergers syndrom - så KRAMA MIG!"

Va fan är det här för skit de säljer ut? Skulle Alla aspergare vara emot kramar, kyssar, beröring och SEX? Nooo way! Some of us have children! We have fucked and fucked and fucked and if they asked me about this film I would comment it by saying: FUCK!

Första äktenskapet, sex varje kväll ggr 7 år - vad blir det? Andra: sex varannnan kväll - vad blir det? Plus alla andra försök till förhållanden. Blir det: KRAMA MIG INTE JAG HAR AS? NEJ! Nej, nej, nej

En aspergare är en asexuell person som kliver rakt in i folks sovrum på natten och säger att toalettpappret är slut. En aspergare är någon som slår alla på käften som råkar röra vid honom - NEJ! Jag har aldrig i hela mitt liv slagt någon människa.

Jag känner inte igen mig i den här filmen eller någon annan film jag sett om AS! Nu börjar jag ge upp - Jag får snacka med neuropsyk. De måste ha gjort ett jättemisstag. Jag tror inte längre att jag har AS :cry: utan jag är väl bara en vanlig neurotisk nutidsmänniska, en absurd normalvariant, eller ett svart hål? En utbränd reumatiker.

I Debbido finns det det så grymt mycket känslor att det inte finns plats för dem i denna galax! Mina känslor behöver ett otal galaxer för att få plats.

Finns det Någon här som på allvar tror att jag har AS? T ex specialintressen. De har varierat hela tiden. Uteliggare var bara mellan 2000-2005. Skrivit låtar har jag gjort hela livet men det gjorde Evert Taube med. Var han störd för det?

VAD ÄR SANNINGEN OM AS? Kan vi inte få se ett antal undervisningsfilmer, realistiska, som tar upp olika yttringar av AS?
Debbido
 
Inlägg: 5689
Anslöt: 2007-09-24
Ort: Vid Västerhavet

Inläggav Furienna » 2010-08-22 1:02:33

alfapetsmamma skrev:
Furienna skrev:Nej, det kanske inte var hans tanke, men om man ska göra en film om en aspergare, så är det ändå ens ansvar att göra det bra, att man vet vad man håller på med. Annars blir det, just det, rent ut sagt kränkande.


Det kunde man i så fall säga om alla som gör film, vare sig de handlar om alkoholister, norrmän, epileptiker, murare, centerpartister, folk med Tourettes, bönder på den mongoliska landsbygden, arapaho-indianer eller vad som helst.

Somliga gör mer proffsig film på olika sätt, somliga mindre. Tough luck liksom. Tror inte man kan vänta sig sånt ansvarstagande, även om det är skitdrygt att läsa sånt man läser i Läckbergs deckare Stenhuggaren och annat sånt skit som står att läsa eller se om aspisar.

Fast jag tror att de flesta av de där grupperna är lättare att fånga på film än vad vi aspergare är. En alkoholist dricker ju för mycket, och det går ju att visa på film. En film om norrmän, mongolier eller vilken nationalitet eller etnicitet som helst skulle kunna visa på just den gruppens kultur. En epilektiker får anfall då och då, och tourettare får sina "ticks", och båda de två sakerna kan man nog fånga bra på en film. En film om en murare skulle väl handla om hans jobb och en film om en centerpartist om hans politik.

Men en film om Aspergers är nog svår att göra, eftersom det är ett väldigt dolt handikapp, och det är inte alltid så tydligt vad det är, som skiljer oss från andra. Okej, det märks nog lite, att jag är inte "normal". Men skulle det i en film om mitt liv hela tiden märkas, att jag har Aspergers syndrom? Nej, det skulle förstås vara en del av filmen, men inte hela den. Men det är väldigt tydligt, att varken Anders Öhman och Bill Skarsgård har fattat, att det inte är lätt att göra en film om AS. Att göra den här figuren så extrem gjorde bara filmen närmast kränkande.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Inläggav Furienna » 2010-08-22 1:05:27

KrigarSjäl skrev:
Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.


1. Jag delar inte regissörens uppfattning. Jag tycker inte det blir vare sig mer intressant eller mer tydligt med överdrifter. Såna aspergerporträtt har vi sett tidigare och de fungerar endera som gulliga muppar i syfte att underhålla romantiskt lagda människor eller som mördare som för att göras extra kusliga har försetts med en märklig ny psykiatrisk diagnos.

"Nej, inga fler psykopater! Vi behöver något nytt, något fräscht...ta med det där om Aspbergersch..."

"Åååh! Han e ju så gullig stackarn...fast han har ju asspärjers och kommer aaaldrig att få något normalt liv...det e som att leva i en bubbla och inte ha social impotens va? Fast filmen va ju så skitbra asså, jag både grät och skrattade..."

Det finns f.ö ingenting som säger att fiktion med nödvändighet måste skildra extremer.

2. De skulle ha läst på lite bättre. Vi brukar inte gömma oss i tunnor exempelvis.

3. Jag hoppas att regissör & manusförfattare får ännu mera skit.
Om de bara "ville göra en film, en historia om en kille" hade de inte behövt nämna AS.
Men nu har de gjort det och då kommer fler aspekter upp till ytan. Visst, det ska vara fritt att göra konstnärliga tolkningar av det man tror sig veta om AS men då är kritiken också fri.

Det kanske finns någon aspergare någonstans, som sover i en tunna. Men visst, de flesta av oss gör det inte.

Bra skrivet!
Senast redigerad av Furienna 2010-08-22 1:08:29, redigerad totalt 1 gång.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Inläggav Furienna » 2010-08-22 1:07:15

Debbido skrev:Jag har bara sett SF:s trailer och tänker se filmen den 9 september (var det väl premiär?)

Men, jag är missmodig, för att jag försöker "hitta mig själv" i de Aspergerfilmer jag hittills kommit över. Rainman (likhet=0), snowcake (likhet= - 100), Adam (likhet= 5!) I rymden finns...känns som att det kommer att bli en nolla ev. en etta.

JAG ÄR SÅ HIMLA TRÖTT NU på alla dessa filmer som ska försöka fånga vad det ÄR att ha AS. Alla filmerna är väl inte komedier?
Jag har sett fler filmer som jag inte minns namnet på just nu, men same same same: Jag kan bara komma fram till slutsatsen att Jag Inte har AS!

Jag känner inte igen mig! Inte ett skit! Det är inte jag! Jag blir deppad. Vill ju att vården ändå ska veta Någonting. Allt får inte vara fel. Något måste de väl veta??? Men tvivlen gnager på mig, hårt.

Det är tufft att ramla ut ur sin diagnos! Jag har iofs flera, så det räcker till, men ändå...

Jag VILL BLI KRAMAD! Ju mer desto bättre. Jag ska köpa en knapp där det står: "Jag har Aspergers syndrom - så KRAMA MIG!"

Va fan är det här för skit de säljer ut? Skulle Alla aspergare vara emot kramar, kyssar, beröring och SEX? Nooo way! Some of us have children! We have fucked and fucked and fucked and if they asked me about this film I would comment it by saying: FUCK!

Första äktenskapet, sex varje kväll ggr 7 år - vad blir det? Andra: sex varannnan kväll - vad blir det? Plus alla andra försök till förhållanden. Blir det: KRAMA MIG INTE JAG HAR AS? NEJ! Nej, nej, nej

En aspergare är en asexuell person som kliver rakt in i folks sovrum på natten och säger att toalettpappret är slut. En aspergare är någon som slår alla på käften som råkar röra vid honom - NEJ! Jag har aldrig i hela mitt liv slagt någon människa.

Jag känner inte igen mig i den här filmen eller någon annan film jag sett om AS! Nu börjar jag ge upp - Jag får snacka med neuropsyk. De måste ha gjort ett jättemisstag. Jag tror inte längre att jag har AS :cry: utan jag är väl bara en vanlig neurotisk nutidsmänniska, en absurd normalvariant, eller ett svart hål? En utbränd reumatiker.

I Debbido finns det det så grymt mycket känslor att det inte finns plats för dem i denna galax! Mina känslor behöver ett otal galaxer för att få plats.

Finns det Någon här som på allvar tror att jag har AS? T ex specialintressen. De har varierat hela tiden. Uteliggare var bara mellan 2000-2005. Skrivit låtar har jag gjort hela livet men det gjorde Evert Taube med. Var han störd för det?

VAD ÄR SANNINGEN OM AS? Kan vi inte få se ett antal undervisningsfilmer, realistiska, som tar upp olika yttringar av AS?

Oj, oj, oj... Jag ska försöka svara på ditt inlägg så bra som möjligt.

Jag har inte sett "Snow flake" eller "Adam", så jag kan inte uttala mig om dem. Men angående "Rain Man", så har Raymond i den filmen inte Aspergers, utan en grövre form av autism, så det är inte så konstigt, om du inte känner igen dig så mycket i den figuren.

Fast eftersom det är svårt att fånga AS på film, så kanske du inte ska förvänta dig så mycket av filmer och TV-serier. (Till exempel avskyr jag "Parenthood", som går på TV3 just nu på torsdagar, för trots att porträttet av Max (som har AS) är ganska bra, så hatar jag de vuxna omkring honom, allt från hans föräldrar till de så kallad experterna. Blä!) Det finns dock några bra dokumentärer. Jag har till exempel en, som jag tror heter "Asperger syndrom inifrån". Den har ett tiotal år på nacken nu, men den är fortfarande jättebra.

Om du har fått diagnosen AS, så tror jag också att du har AS. Jag menar, du måste ha fått diagnosen av en anledning, eller hur? Specielintressen kan mycket väl blekna med åren, för så har det också gjort för mig. Och så kanske du har svårt att förstå saker ibland? Eller så kanske du inte klarar av saker, som de flesta andra i din ålder kan? För sådant är mycket vanligt hos oss med AS. Och du säger ju själv, att du inte känner dig "normal", så då är du nog inte det heller. Men om du vill, så kan du ju kontakta neuropsyk och prata med dem om dina funderingar.
Furienna
 
Inlägg: 3905
Anslöt: 2010-05-02

Återgå till Tipsa medlemmarna



Logga in