En svensk film som handlar om Asperger Syndrom premiär: 3 September
Någon mer än jag som tänker se den här filmen?

Handling: "I rymden finns inga känslor" är en komedi om 18-årige Simon som delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med lysande stjärnor -- han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor.

När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek ...

I rollerna: Bill Skarsgård, Martin Wallström och Cecilia Forss, m.fl.
Regi: Andreas Öhman

Trailern:






Moderator mnordgren: Ändrade stavningen i rubriken. Passade även på att förtydliga den.

Admin
Redigerade om inlägget så att sidlayouten skall fungera bättre i följande sidor.

För de som bor i/kring Stockholm så kan man se den redan den 22 Augusti i Rålambshovsparken. Stockholm Filmfestival är det som arrangerar.
http://www.stockholmfilmfestival.se/sommarbio/

[mod]Barracuber:
Filmen har redan diskuterats <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/svt2-novellfilm-i-rymden-finns-inga-kanslor-t16387.html?highlight=rymden">här</a>.

Slår inte ihop trådarna eftersom detta är en omröstningstråd.[/mod]

Får se. Beror på om jag har pengar och lust när/om den dyker upp på bion här.

Tyvärr så gillar jag inte såna filmer.

Nej, det är ingen film för mig, så jag kommer inte att pallra mig iväg för att se den. Av blänkaren på TV fick jag känslan att den riktar sig till biobesökare som är i åldrarna kring högstadiet och gymnasiet.

Väntar nog till den kommer ut på dvd eller nåt, brukar inte ha så bråttom när det gäller filmpremiärer...
Kände inte till denna film innan men den kanske är värd att se!

Har sett den och jag gillade den inte.
Jag tycker filmen är överdriven, stereotypisk och i många fall även löjlig. "Adam" är bättre, och uppkommande "If you could say it in words" verkar faktiskt vara grymt bra. Den filmen verkar spegla handikappet mycket bättre utan att vara så... ja jag saknar ord här för att beskriva min besvikelse med "I rymden finns inga känslor" helt enkelt...

Bill Skarsgård har helt klart inte AS. Han verkar heller inte ha gjort egen research eller träffat någon med AS heller utan verkar läsa blint från ett manus som är skapat för att skratta "åt" AS och inte "med" Simon.

Lyteskomik av trailerna att döma. Haha, Simon är jättekonstig, det är säkert alla andra med AS också (eller så är de mördare). Jättekul.

Mary and Max visar på alla problem utan att man ser ner på Max. Mycket bättre, man skrattar och gråter "med" Max.

Fick inget bra intryck av den.

Typisk svensk komedi som försöker vara jordnära men gjord av teaterfolk vilket leder till töntig och överdriven humor.

Den här filmen får Aspergare att se ut som idioter. Så visst gör man narr av karaktären.

Men samhället är väl uppbyggt att man tjänar bäst på att göra narr av folk än att hjälpa folk, att visa styrka mot något i samhället ger en mer status/självego, även om man gör en film där man får aspergare att se dumma ut.

Filmen är omogen men den kommer nog bli älskad av ignoranta neurotypiska svensson.

Inget för mig.

-Aldrig i livet att jag ser sån smörja! Alltid detta gullegull. Svenska filmare är kanaldjur!

Jag såg tv-programmet är det inte samma sak???

är inte mycket för svensk film och tycker inte sverige producerat nått bra i filmväg sen ingmar bergmans tid

men har sett kortfilmen och ska nog ta mig en titt på långfilmen oxå .

det jag är mest rädd för är att det ska bli ett överdrivet trams av alltihopa att dom ska överdriva simons as så till den milda gräns att det blir absurt och är det den bilden sverige behöver se av oss

ett gäng drägglande mongon som itne kan klara sig själva ?

opteron skrev:Den här filmen får Aspergare att se ut som idioter.

Du tycker alltså inte heller om realistiska filmer.

Filmen är gjort för allt annat än att man ska skratta åt Simon, och jag tror inte att den som ser långfilmen i längden kommer att göra just det. När man har sett den har man en stark känsla av värme och humor, plus att den som har god koll på Asperger har fått lite kluvna känslor.

För det det filmiska greppet att saker måste överdrivas en smula för att märkas på film har ju lett till att Simon känns kanske nästan mer som klassisk autist än aspergare. Och visst har det smugit sig in en del grodor. Manusförfattarna hörde tydligen talas om en av de tre intresseorganisationerna, Attention, sökte dem för att få lite faktakoll inför filmarbetet och fick inget svar från dem. (De som heter Autism- och Aspergerförbundet respektive Organiserade Aspergare missade man visst.)

Vi var ett gäng representanter för de tre organisationerna ute hos SF i Solna igår på en visning och ett möte, så jag såg den igår. Så jag kan inte riktigt välja något av omröstningens svar. Men visst, jag lär väl se om den vad det lider...

Den känns ju lite som asperger men jag har aldrig hört talas om någon med asperger som sover i en papperskorg

Jag såg halvtimmesversionen på tv för ett tag sen. Det är faktiskt den första komedin som lyckats göra mig förbannad.
Det var som om människorna bakom filmen snabbt skummade igenom en broschyr om Aspergers Syndrom och automatiskt trodde att ALLA med AS är som karaktären i filmen.

De visade filmen på ettan eller tvåan på tvn.. tycker att de överdrev mycket av rollen som AS.

Apophis skrev:Jag såg halvtimmesversionen på tv för ett tag sen. Det är faktiskt den första komedin som lyckats göra mig förbannad.
Det var som om människorna bakom filmen snabbt skummade igenom en broschyr om Aspergers Syndrom och automatiskt trodde att ALLA med AS är som karaktären i filmen.

Märklig slutsats. De har skrivit ett manus med en aspergare som är just så här. De har inte haft någon som helst intention och påstå att alla andra aspergare är precis som Simon.

Att gemene man i värsta fall kan vara ignorant och direkt korkad och utgå ifrån att Asperger måste vara någonting som går i svart eller vitt enbart och att ALLA aspergare är exakt på samma sätt kan man väl inte lasta någon som försöker porträttera EN aspergare i ett underhållningssammanhang för.

Men det är just vad många gör i diskussioner kring den här och andra historier om någon med Asperger - "de har gjort en historia om en aspergare som är just så här, så nu bidrar de till att folk kommer att tro att alla med Aspergers är just så här".

Jag ser det om något tvärtom. Ju fler väldigt olika porträtt av aspergare som börjar spridas, desto mer bidrar väl de olika upphovsmännen till att motverka att den okunniga massan ska kunna tro att alla aspergare är på ett enda sätt. Vi kan ju inte samtidigt vara både som Ragnar Nilsson, David Sjöblom, "Adam" i filmen med samma namn, Max Jerry Horowitz i "Mary & Max", Lisbeth Salander och "Simon" i den här filmen!

Det är underhållning, en spelfilm, och ingen dokumentär, och upphovsmännen bakom filmen har definitivt inte menat att påstå att ALLA med Asperger är just om deras "Simon". Söker man bara en gnutta info om filmen kan man hitta intervjuer där detta sägs rent ut.

http://www.alltomstockholm.se/start/article1323308.aos

Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.

Fast "full koll" var stora ord att ta i sin mun, som jag har nämnt i den andra tråden i tipsavdelningen...

Kanske kommer en amerikansk remake på den som blir bättre.

Pemer skrev:...

Anders det är med full respekt som jag argumenterar mot dig här. Jag har läst mycket psykologi sen jag lämnade det där "vårdhemmet" milt sagt, jag har läst mycket om företag och marknadsföring och jag vet att det enda sättet att tjäna pengar genom film är antingen att förlöjliga något eller göra något väldigt orealistiskt och overkligt, dessa saker gör att det går att tjäna pengar på produkten.

Det må finnas Aspergare som ser så överdrivna ut som "Simon" gör men jag kan garantera att anledningen bakom valet av denna personen som skall vara grunden för karaktären är att förlöjliga, med ett Asperger diagnos i fickan kan jag med lättat hjärta påstå att denna personen är löjlig oavsett om denne vet om det eller inte.

Menar inget illa som sagt jag gillar dig och ville bara påpeka detta med tanke på att det finns alltid motiv under dessa filmerna som skapas, det är att tjäna pengar och då kan man göra narr så fungerar världen.

Om folk har ihjäl varandra, varför kan inte folk göra narr av Aspergare för att tjäna pengar? Jag är ganska säker på att meningen bakom filmen är att tjäna pengar på att göra narr av Aspergare, det har ett samband alltså.

opteron skrev:
Om folk har ihjäl varandra, varför kan inte folk göra narr av Aspergare för att tjäna pengar? Jag är ganska säker på att meningen bakom filmen är att tjäna pengar på att göra narr av Aspergare, det har ett samband alltså.

Det tror inte jag, så långt har dom inte tänkt.

Skaparna anser sig säkert vara konstnärer som gjort en bra film, ämnet har dom valt för att det är "inne" nu och det finns en uppmärksamhet kring AS. Deras ambition är att göra en skildring av ett aktuellt samhällsfenomen och belysa hur det är att leva med psykisk sjukdom, även såna där kan ju vara snälla och glada på sitt eget charmiga sätt. Förhoppningen är även att med humorn i filmen göra en klassiker i stil med Änglagård, Göra Kanal eller liknande.

Sen blir dom förbryllade när filmen blir sågad av kritikerna och publiken inte dyker upp på biograferna. Jag menar, vad skulle kunna vara fel med filmen? Vi är ju konstnärer och vi har gjort allt bra vi fick lära oss på teaterskolan/dramaten/whatever. Hallå liksom, till och med tanterna på Socialmoderaternas kulturochestetiknämndsstyrelse som gav oss bidrag till filmen ansåg att den var bra och dom är ju experter som verkligen vet vad dom pratar om.

Sen hittar filmen ut på torrentsajterna och skaparna får sin förklaring till varför inte filmen ligger på topplistorna och drar in feta pengar. Allt är dom jävla piraternas fel som urarmar den svenska filmindustrin och bidrar till att svenska folket blir bestulna på den kulturella upplysning som dramatenfolket och esteterna kan berika oss med.