Vill gå ner i arbetstid, hur gör jag?
6 inlägg
• Sida 1 av 1
Vill gå ner i arbetstid, hur gör jag?
Hej på er!!
Jag har en undran och behöver alla råd jag kan få!!
Min situation: arbetar mer än jag orkar vilket resulterat i ökad ångest och andra otrevliga stressrelaterade beteenden.
Jag skulle vilja gå ner i arbetstid, men hur går jag tillväga? Arbetar natt och har insett att jag behöver lite längre tid för återhämtning än "normala" människor. Så hur kan jag gå tillväga för att uppnå detta?
Folket på min öppenvårdsmottagning verkar inte bry sig nämnvärt, har tankar på att prata med min chef med risk för att "outa" min störning, blir det nobben då, ja då vet jag inte vad jag skall göra.
Jag orkar inte, när jag gick till arbetet efter semestern fick jag stå utanför och bara andas innan jag vågade gå in, hade allvarliga tankar på att vända hem igen. Sjukskrev mig men om 10 dagar är det dags att gå tillbaka igen, en sjukskrivning från öppenvården är väl inte att hoppas på!!
Skall påpekas att jag har asberger och ADHD-diagnos, utredd o hela klabbet.
Men...har kommit i kontakt med en privatpraktiserande psykiatiker med samtalsutbildning, hon är den FÖRSTA som någonsin efterfrågar mina journaler från tiden på barnhemmet, känns som en bra början. Vill bli tagen på allavar men tyvärr uppfattar inte folk min ångest eftersom jag dessa dagar håller mig för mig själv.
Snälla, kom med synpunkter och egna erfarenheter, mvh, Kattpappa som vet att han har varit borta från forumet ett tag.
Jag har en undran och behöver alla råd jag kan få!!
Min situation: arbetar mer än jag orkar vilket resulterat i ökad ångest och andra otrevliga stressrelaterade beteenden.
Jag skulle vilja gå ner i arbetstid, men hur går jag tillväga? Arbetar natt och har insett att jag behöver lite längre tid för återhämtning än "normala" människor. Så hur kan jag gå tillväga för att uppnå detta?
Folket på min öppenvårdsmottagning verkar inte bry sig nämnvärt, har tankar på att prata med min chef med risk för att "outa" min störning, blir det nobben då, ja då vet jag inte vad jag skall göra.
Jag orkar inte, när jag gick till arbetet efter semestern fick jag stå utanför och bara andas innan jag vågade gå in, hade allvarliga tankar på att vända hem igen. Sjukskrev mig men om 10 dagar är det dags att gå tillbaka igen, en sjukskrivning från öppenvården är väl inte att hoppas på!!
Skall påpekas att jag har asberger och ADHD-diagnos, utredd o hela klabbet.
Men...har kommit i kontakt med en privatpraktiserande psykiatiker med samtalsutbildning, hon är den FÖRSTA som någonsin efterfrågar mina journaler från tiden på barnhemmet, känns som en bra början. Vill bli tagen på allavar men tyvärr uppfattar inte folk min ångest eftersom jag dessa dagar håller mig för mig själv.
Snälla, kom med synpunkter och egna erfarenheter, mvh, Kattpappa som vet att han har varit borta från forumet ett tag.
Hej!
Jag tycker absolut att du ska försöka få bli sjukskriven. Det kanske kommer att stå stresskänslighet eller liknande i ditt sjukintyg, tillsammans med dina diagnoser. Du behöver tid för att vila upp dig och komma i fas igen.
Det är jättesvårt att få bli sjukskriven, men jag tycker du bör försöka.
Hälsningar
Lilla Gumman
Jag tycker absolut att du ska försöka få bli sjukskriven. Det kanske kommer att stå stresskänslighet eller liknande i ditt sjukintyg, tillsammans med dina diagnoser. Du behöver tid för att vila upp dig och komma i fas igen.
Det är jättesvårt att få bli sjukskriven, men jag tycker du bör försöka.
Hälsningar
Lilla Gumman
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
Om du har två diagnoser som asperger och adhd så har du antagligen rätt till ett funktionshinder och kan få det via arbetsförmedlingen och sedan lönebidrag så att du kan få mindre press på dig från arbetsgivaren. Det är mitt förslag. Vet dock inte om de vill gå in med hjälp till dig om du tror att du klarar dig utan. Svårt det där att få saker att gå i lås när det gäller sådant där. Det är som om de liksom finns hjälp men det är inte tillgängligt för de som behöver den.
Jag själv jobbar nu och upplever det som om det är liknande. Jag har inget funktionshinder och kommer inte få det från arbetsförmedlingen utan att ha ett läkarutlåtande ja eller diagnos eller vad det heter vilket jag inte har. Vet inte om det är bra att ha funktionshinder heller. Jag är trött och le på deras metoder och strategier. Det är bara skit och hemskt. Jag har helt enkelt gett upp med att lita på arbetsförmedlingen de bara manipulerar och djävlas med en, stressar en och utnyttjar en.
Jag kontaktade psykiatrin för att försöka få hjälp till diagnos. Gjorde det i april. Läkaren skrev remissen 7 maj sa att han skulle skicka den men struntade i att skicka den utan att berätta det för mig. 27 juli fick jag ett brev på posten att han skickat remissen så min vårdgaranti förlängdes liksom.
Jag själv jobbar nu och upplever det som om det är liknande. Jag har inget funktionshinder och kommer inte få det från arbetsförmedlingen utan att ha ett läkarutlåtande ja eller diagnos eller vad det heter vilket jag inte har. Vet inte om det är bra att ha funktionshinder heller. Jag är trött och le på deras metoder och strategier. Det är bara skit och hemskt. Jag har helt enkelt gett upp med att lita på arbetsförmedlingen de bara manipulerar och djävlas med en, stressar en och utnyttjar en.
Jag kontaktade psykiatrin för att försöka få hjälp till diagnos. Gjorde det i april. Läkaren skrev remissen 7 maj sa att han skulle skicka den men struntade i att skicka den utan att berätta det för mig. 27 juli fick jag ett brev på posten att han skickat remissen så min vårdgaranti förlängdes liksom.
Håller med lilla gumman, prata sjukskrivning med din läkare. Om du går ner i tid nu kanske du slipper en heltidssjukskrivning lite senare.
Själv jobbar jag 75% något jag kommit överrens om med min arbetsgivare. Jag jobbar på kontor och då är det enklare att fixa det där med tider. Lönen blir lite mindre förståss, men jag tycker det är värt det.
Själv jobbar jag 75% något jag kommit överrens om med min arbetsgivare. Jag jobbar på kontor och då är det enklare att fixa det där med tider. Lönen blir lite mindre förståss, men jag tycker det är värt det.
Återgå till Att leva som Aspergare