Fast sen tänker man "vad brorsan har curlat honom då", när Simon inte ens klarar av att leta fram en ny toarulle själv.

Alien skrev:Alltså en helt realistisk bild av en aspergare skulle dels inte vara rolig, dels ändå bara skildra en enda variant av de många som finns.

Alien skrev:Att visa en aspergare/autist som är mindre högfungerande kan vara bra, då förstår folk att de behöver hjälp. Att visa en mer högfungerande el högkompenserande skulle inte få folk att förstå AS mer, snarare att se dem som gnälliga simulanter. Sådant skildras nog bättre i böcker än i filmer.

Egentligen tycker jag vi borde vara glada ju fler aspergare öht som skildras, då blir ju AS mer känt (för något annat än mordlystnad). Men i stället så nagelfar vi och gnäller, en följd av aspig detaljfixering?

Inger skrev:Vad vi tror/tycker finns att läsa i den här tråden.

Lavender_Blue skrev:Inger, jag sökte på "I rymden finns inga känslor", fick inga relevanta träffar och trodde därför att ingen skrivit om den. Moderator infogade mitt inlägg i detta.

En bättre sökfunktion vore kanon ...

Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.

Furienna skrev:Nej, det kanske inte var hans tanke, men om man ska göra en film om en aspergare, så är det ändå ens ansvar att göra det bra, att man vet vad man håller på med. Annars blir det, just det, rent ut sagt kränkande.

Alien skrev:En sak som jag reagerade på först en tid efteråt var repliken "jag har inte sex, jag har AS" el liknande. Vilket kan tolkas som att aspergare brukar vara asxeuella.

Samtidigt som repliken i sig är lite lustig, liksom "no sex please, we are British".

Pemer skrev:

Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.

alfapetsmamma skrev:

Furienna skrev:Nej, det kanske inte var hans tanke, men om man ska göra en film om en aspergare, så är det ändå ens ansvar att göra det bra, att man vet vad man håller på med. Annars blir det, just det, rent ut sagt kränkande.

Det kunde man i så fall säga om alla som gör film, vare sig de handlar om alkoholister, norrmän, epileptiker, murare, centerpartister, folk med Tourettes, bönder på den mongoliska landsbygden, arapaho-indianer eller vad som helst.

Somliga gör mer proffsig film på olika sätt, somliga mindre. Tough luck liksom. Tror inte man kan vänta sig sånt ansvarstagande, även om det är skitdrygt att läsa sånt man läser i Läckbergs deckare Stenhuggaren och annat sånt skit som står att läsa eller se om aspisar.

KrigarSjäl skrev:

Simon har aspergers. Var det svårt att närma sig ämnet?
– Vilken bokstavskombination du än har, så är alla olika. Vi valde att göra en extrem karaktär med mycket symptom. En överdrift för att det ska bli intressantare, tydligare. Om du berättar om en doktor väljer du inte att skildra honom på en trist arbetsdag. Du tar en intensiv dag. Det är det fiktion handlar om – att skildra extremer.

Hur mycket läste ni på?
– Vi läste böcker, såg dokumentärer och pratade med folk. Bill gjorde jättemycket efterforskningar själv. Vi har full koll. Många kan bli upprörda då Simon är väldigt speciell. Men vi påstår inte att alla med diagnosen är så här. Vi säger bara att han är så här – och att vi älskar honom.

Tror du att du kommer att få kritik?
– Jag har redan fått skit från människor som anser att det är mitt ansvar att berätta om aspergers. Men det är ingen dokumentär. Jag vill bara berätta en historia om en kille. Vissa har svårt att se skillnaden.

1. Jag delar inte regissörens uppfattning. Jag tycker inte det blir vare sig mer intressant eller mer tydligt med överdrifter. Såna aspergerporträtt har vi sett tidigare och de fungerar endera som gulliga muppar i syfte att underhålla romantiskt lagda människor eller som mördare som för att göras extra kusliga har försetts med en märklig ny psykiatrisk diagnos.

"Nej, inga fler psykopater! Vi behöver något nytt, något fräscht...ta med det där om Aspbergersch..."

"Åååh! Han e ju så gullig stackarn...fast han har ju asspärjers och kommer aaaldrig att få något normalt liv...det e som att leva i en bubbla och inte ha social impotens va? Fast filmen va ju så skitbra asså, jag både grät och skrattade..."

Det finns f.ö ingenting som säger att fiktion med nödvändighet måste skildra extremer.

2. De skulle ha läst på lite bättre. Vi brukar inte gömma oss i tunnor exempelvis.

3. Jag hoppas att regissör & manusförfattare får ännu mera skit.
Om de bara "ville göra en film, en historia om en kille" hade de inte behövt nämna AS.
Men nu har de gjort det och då kommer fler aspekter upp till ytan. Visst, det ska vara fritt att göra konstnärliga tolkningar av det man tror sig veta om AS men då är kritiken också fri.

Debbido skrev:Jag har bara sett SF:s trailer och tänker se filmen den 9 september (var det väl premiär?)

Men, jag är missmodig, för att jag försöker "hitta mig själv" i de Aspergerfilmer jag hittills kommit över. Rainman (likhet=0), snowcake (likhet= - 100), Adam (likhet= 5!) I rymden finns...känns som att det kommer att bli en nolla ev. en etta.

JAG ÄR SÅ HIMLA TRÖTT NU på alla dessa filmer som ska försöka fånga vad det ÄR att ha AS. Alla filmerna är väl inte komedier?
Jag har sett fler filmer som jag inte minns namnet på just nu, men same same same: Jag kan bara komma fram till slutsatsen att Jag Inte har AS!

Jag känner inte igen mig! Inte ett skit! Det är inte jag! Jag blir deppad. Vill ju att vården ändå ska veta Någonting. Allt får inte vara fel. Något måste de väl veta??? Men tvivlen gnager på mig, hårt.

Det är tufft att ramla ut ur sin diagnos! Jag har iofs flera, så det räcker till, men ändå...

Jag VILL BLI KRAMAD! Ju mer desto bättre. Jag ska köpa en knapp där det står: "Jag har Aspergers syndrom - så KRAMA MIG!"

Va fan är det här för skit de säljer ut? Skulle Alla aspergare vara emot kramar, kyssar, beröring och SEX? Nooo way! Some of us have children! We have fucked and fucked and fucked and if they asked me about this film I would comment it by saying: FUCK!

Första äktenskapet, sex varje kväll ggr 7 år - vad blir det? Andra: sex varannnan kväll - vad blir det? Plus alla andra försök till förhållanden. Blir det: KRAMA MIG INTE JAG HAR AS? NEJ! Nej, nej, nej

En aspergare är en asexuell person som kliver rakt in i folks sovrum på natten och säger att toalettpappret är slut. En aspergare är någon som slår alla på käften som råkar röra vid honom - NEJ! Jag har aldrig i hela mitt liv slagt någon människa.

Jag känner inte igen mig i den här filmen eller någon annan film jag sett om AS! Nu börjar jag ge upp - Jag får snacka med neuropsyk. De måste ha gjort ett jättemisstag. Jag tror inte längre att jag har AS utan jag är väl bara en vanlig neurotisk nutidsmänniska, en absurd normalvariant, eller ett svart hål? En utbränd reumatiker.

I Debbido finns det det så grymt mycket känslor att det inte finns plats för dem i denna galax! Mina känslor behöver ett otal galaxer för att få plats.

Finns det Någon här som på allvar tror att jag har AS? T ex specialintressen. De har varierat hela tiden. Uteliggare var bara mellan 2000-2005. Skrivit låtar har jag gjort hela livet men det gjorde Evert Taube med. Var han störd för det?

VAD ÄR SANNINGEN OM AS? Kan vi inte få se ett antal undervisningsfilmer, realistiska, som tar upp olika yttringar av AS?