Problematisk trötthet! Utmattningsdepression?

av **geocache** » 2010-08-09 11:17:02

vallesmamma skrev:Jag har också en livskamrat som förstår. Han låter mig vila, men ibland är jag så uppe i varv (ADHD?) så det är svårt att vila.

Hej vallesmamma!

Jag brukar göra så att jag "vrider på min Aspergerkran" lite när jag känner av "ADHD-påslaget" jag får ibland, och genast så blir jag lugn igen. Bättre än all världens mediciner.

av **Owl** » 2010-08-09 19:57:16

Vet inte... har inte hittat något sätt ännu. Jag vet i alla fall att jag nästan inte kan sova pga att min ångestnivå är så hög och gör så att jag ej klarar av att vara stilla. Ändå har jag Xanor, Stesolid, Imovane, Propavan och Nonzinan som jag tar. Men ångesten fyller varenda liten cell i min kropp med en sådan intensiv smärta och det enda sättet jag har att ta till för att få en paus från den är att tillfoga den fysisk smärta och tortyr. Det lugnar i alla fall för stunden.

Visst känner jag att det lugnar sig lite genom att unvika att träffa och prata med folk, men samtidigt ökar detta undvikande också på min ångest på ett annat plan. Jag känner mig så dålig, tråkig, hemsk och egoistisk som kompis och flickvän bla. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till... Jag känner mig så uppgiven.

av **Skruttibangbang** » 2010-08-11 21:54:08

Hej hopp
Är ja trött på folk vill ja bara va ensam..svårt me barn kring sig men man gör de bästa av situationen plus att ens egna barn inte stör som andras

Annars,,,
Jättetrött e ja också jätte lättretlig.. Får nån ångest..hittar ingenting... snurrigt o svettigt.. Tappar alltid tråden... som nu igen..
äh orkar inte backa läsa.. hej hopp

av **Jeula** » 2010-08-11 22:58:57

Isolerar mig, gör i princip ingenting eller sitter vid datorn. Sover 10-12 timmar om dagen, och äter en massa choklad. Utmattningsperioden brukar vara kring 2 veckor i sträck. Undviker verkligen att gå ut, och speciellt gå till affärer så sällan som möjligt, eller skickar karln att handla istället.

Det är jobbigt när man har mycket jobb under en utmattningsperiod, då får jag bara 3-4 timmars sömn för hjärnan är ju på högvarv under nattetid även om jag är utmattad, som bara gör det värre och kan förlänga utmattningsperioden. Men jag försöker komma undan genom att göra så lite som möjligt på jobbet just då och inte anstränga mig så mycket. Som tur är har jag ett jobb med många "andrums" stunder, så jag kan till exempel sitta och titta på TV 1 timme utan att det påverkar något.

Häromsisten hade jag verkligen otur, jag hade styrketränat och motionerat, ätit jättebra i lite över 1 månad, gått ner 2.5 kg!

Och så PANG, kommer det en sån där utmattningsperiod på 2 veckor, och jag går upp alla kilon igen och käkade en massa onyttigt. Nu har jag tagit mig igenom den perioden och börjat om på ruta 1 med träningen och försöker få maten i schack igen.

av **Miche** » 2010-08-11 23:45:02

Jeula skrev:Häromsisten hade jag verkligen otur, jag hade styrketränat och motionerat, ätit jättebra i lite över 1 månad, gått ner 2.5 kg! Och så PANG, kommer det en sån där utmattningsperiod på 2 veckor, och jag går upp alla kilon igen och käkade en massa onyttigt. Nu har jag tagit mig igenom den perioden och börjat om på ruta 1 med träningen och försöker få maten i schack igen.

Ärligt talat tycker jag att du hade tur, om du inte hade skaffat dig en bra grund innan utmattningsperioden hade läget säkerligen varit ännu sämre. Fortsätt att träna när du klarar av det, det ger dig mer ork och förhoppningsvis färre och kortare utmattningsperioder.

av **Truly** » 2010-08-12 0:23:21

När ni skriver om utmattning vad menar ni då?
Jag ser att någon skrev att de hade en utmattningsperiod på några veckor, jag antar att ni inte talar om utmattningssyndrom/utmattningsdepression/utbrändhet då?

Så vad är egentligen utmattning, eller mental utmattning?

av **Altus** » 2010-08-12 11:22:13

Miche skrev:
Jeula skrev:Häromsisten hade jag verkligen otur, jag hade styrketränat och motionerat, ätit jättebra i lite över 1 månad, gått ner 2.5 kg! Och så PANG, kommer det en sån där utmattningsperiod på 2 veckor, och jag går upp alla kilon igen och käkade en massa onyttigt. Nu har jag tagit mig igenom den perioden och börjat om på ruta 1 med träningen och försöker få maten i schack igen.

Ärligt talat tycker jag att du hade tur, om du inte hade skaffat dig en bra grund innan utmattningsperioden hade läget säkerligen varit ännu sämre. Fortsätt att träna när du klarar av det, det ger dig mer ork och förhoppningsvis färre och kortare utmattningsperioder.

Träningen kanske bidrog till att orsaka utmattningsperioden. Alla tål inte träning, men hur uppenbart det än kan vara i ett enskilt fall så är det inte säkert att man upptäcker sambandet, för man tar för givet att träning är nyttigt. Inte minst eftersom nästan alla säger det. Vi behöver fler som påpekar att det kan vara skadligt.

av **lallic** » 2010-08-12 15:05:28

Truly skrev:När ni skriver om utmattning vad menar ni då?
Jag ser att någon skrev att de hade en utmattningsperiod på några veckor, jag antar att ni inte talar om utmattningssyndrom/utmattningsdepression/utbrändhet då?

Så vad är egentligen utmattning, eller mental utmattning?

Jag tror inte det menas så. Att vara social är det som ger livskraft, under förutsättning att det är rätt människor man är social med. Med isolering kommer depressionen som på posten.

av **Altus** » 2010-08-12 16:47:17

lallic skrev:
Truly skrev:När ni skriver om utmattning vad menar ni då?
Jag ser att någon skrev att de hade en utmattningsperiod på några veckor, jag antar att ni inte talar om utmattningssyndrom/utmattningsdepression/utbrändhet då?

Så vad är egentligen utmattning, eller mental utmattning?

Jag tror inte det menas så. Att vara social är det som ger livskraft, under förutsättning att det är rätt människor man är social med.

Jag vet många som säger att de blir utmattade av umgänge, även med rätt personer och under rätt former. Fast det utesluter inte att det också kan ge "livskraft", för de är inte motsatser eller ömsesidigt uteslutande.

av **clivia** » 2010-08-12 19:16:18

för mig är mental utmattning inget nödvändigtvis att göra med varken sig depressionsformerna eller annan typ av utbrändhet utan skulle snarare kunna jämföras med mental uthållighet för livet. Som att hjärnan arbetar med vardagen på samma sätt som en som springer/motionerar.
Den som springer/motionerar (eller vilken annan typ av fysiska övningar) kräver viss motion, viss uthållighet. Många som springer stöter lätt på problemet med mjölksyra i benen kanske och man kan kanske jämföra vår utmattning med mjölksyra.
Även den mest vältränade personen kommer genomlida mjölksyra-problem i en eller annan utsträckning. Det kommer behövas vila.
När vår mentala uthållighet råkar ut för "mjölksyra" behöver vi vila. beroende på vår individuella kondition så kan det ta olika mycket tid och metoder för återhämtning.

Eller?

av **Jeula** » 2010-08-14 23:06:54

Altus skrev:
Miche skrev:
Jeula skrev:Häromsisten hade jag verkligen otur, jag hade styrketränat och motionerat, ätit jättebra i lite över 1 månad, gått ner 2.5 kg! Och så PANG, kommer det en sån där utmattningsperiod på 2 veckor, och jag går upp alla kilon igen och käkade en massa onyttigt. Nu har jag tagit mig igenom den perioden och börjat om på ruta 1 med träningen och försöker få maten i schack igen.

Ärligt talat tycker jag att du hade tur, om du inte hade skaffat dig en bra grund innan utmattningsperioden hade läget säkerligen varit ännu sämre. Fortsätt att träna när du klarar av det, det ger dig mer ork och förhoppningsvis färre och kortare utmattningsperioder.

Träningen kanske bidrog till att orsaka utmattningsperioden. Alla tål inte träning, men hur uppenbart det än kan vara i ett enskilt fall så är det inte säkert att man upptäcker sambandet, för man tar för givet att träning är nyttigt. Inte minst eftersom nästan alla säger det. Vi behöver fler som påpekar att det kan vara skadligt.

Jag har en ganska bra grundkondition redan, brukar träna en del, men då äntligen hade jag fått det till en bra regelbundenhet, istället för att träna 3 dar ena veckan och 1 dag andra veckan. Och Maten hade jag också fått till regelbundenhet på, istället för att småäta godsaker och läsk titt som tätt och äta super stora potioner mat så var det mer regelbundna måltider och jag räkna kalorier och var mätt och belåten ändå

Anledningen till att den där utmattningen kom var förmodligen för att jag jobbade så väldans mycket och att jag glömmer ofta småsaker som jag ska göra på jobbet vilket får mig att må dåligt + att jag har varit stressad över sociala sammankomster, varit på ett födelsedags firande som var socialt krävande, och när vi äntligen skulle hem så tar chauffören en omväg hem så det tar 1 timme längre att komma hem (tar i vanliga fall 15 min) och spelade hög musik som jag ogillar. Orkar inte med sånna där oplanerade grejer

Sen så har jag en kompis som stressar mig. Hon mår inte bra psykiskt och vill att jag ska hälsa på hela tiden, och pratar om sitt och jag vill ju försöka hinna med det men det går inte för då hinner jag inte med mitt och hamnar i obalans. Får dåligt samvete att jag inte kan finnas där för henne.

Och som vanligt så snurrar det ju alltid runt saker i huvudet på mig hela tiden. Det är aldrig tyst där inne. Så allt tillsammans gjorde nog så att det blev kaos i kaoset och jag fick en mental utmattning.

av **krossadelgitarr** » 2010-08-22 2:19:59

HISOKA skrev:Vanligt bland många av oss med aspergers syndrom, inte desto mindre bland autistiska, är att man lätt kan bli överstimulerad i olika situationer och drabbas av mental utmattning. I mitt fall, exempelvis, blir jag ofta väldigt trött efter för mycket social kontakt, särskilt tillsammans med NT människor av den utåtriktade och pratsamma sorten. Upplever det också som väldigt tröttande att tvingas leta och hitta till platser i områden jag inte känner till så bra, eller aldrig vistats i.

Jag är lite nyfiken på hur folk här hanterar denna överstimulans? I mitt fall funkar det bäst att "sova av" den; det kan lätt bli 10/12 timmar eller mer innan jag känner mig helt "nollställd" så att säga. Något annat som hjälper en del, om jag inte kan somna, är att lyssna igenom några favorit musikskivor i ett mörkt svalt rum med ett antal tända värmeljus omkring mig, The Doors eller dylikt. Detta bör göras i ett par hörlurar av den slutna, bekväma och förstås välljudande typen. Finns inte den här möjligheten försöker jag hitta en avskild, lugn plats någonstans med så lite människor som möjligt omkring mig och ta en powernap vilket hjälper tillfälligt. Ovannämnda metoder använder jag även för att hantera ångestattacker.

Så, kortfattat, hur bär Ni er åt? Känner Ni behov av att sova längre än normalt efter en väldigt mentalt ansträngande aktivitet/dag?

Peace

jag orkar inte att vara med människor i timmar, ett av det värsta jag vet är att åka buss ,gå på stan ,åka tåg men min lösning är att jag har alltid har min ajpod på i örat ,

av **maxholm** » 2010-08-25 23:15:35

Inger skrev:
skymmning skrev:Splendid isolation! (ungefär "Underbara ensamhet")
Det finns ju inget bättre! Har läst alla sköna inlägg på detta tema och det värmer gott att tänka på alla oss som drar ner rullgardinen mot omvärlden och tar hand om oss. Hjärtat gråter med er som inte har möjlighet av olika anledingar att göra detta.
För mig är det livsavgörande.
Efter för mycket socialstress och utåtriktad verksamhet börjar hjärnan och hela jag att knaka i fogarna, overklighetskänslorna kommer och jag vet att jag snabbt måste till en hamn där inga andra fartyg lagt till.

Jag accepterar detta och tror faktiskt att det egentligen är ganska friskt; hur mycket acction hade människorna i tidernas begynnelse egentligen?
OK, det fanns lägen när det var dags att jaga till middagsmålet, hitta en trevlig hane/hona eller delta i stammens party - men för det mesta satt folk sannolikt under en gran, gnagde på ett ben och väntade på att det skulle sluta regna.
Detta med att hålla på och fnatta runt hela tiden och ha olika aktiviteter för sig är enligt min mening mest ett resultat av att den vinstdrivande ekonomin, produktionsindustrin, underhållsindustrin osv. skall gå runt. Det är trist att männinskor med AS skall behöva känna sig kufiska och hålla sig gömda för något som till stor del är ett naturligt behov som väldigt många utan diagnos med stor sannolikhet skulle må väl av att tillgodose!
Pyssla om er!
Ta hand om er!
Det inre livet är viktigare än det yttre!
Det är inne i människan som personen finns!

Vilket fint inlägg!

Jag håller med inger. Vilket fint inlägg.

av **alfapetsmamma** » 2010-08-25 23:47:04

skymmning skrev:Splendid isolation! (ungefär "Underbara ensamhet")
Det finns ju inget bättre! Har läst alla sköna inlägg på detta tema och det värmer gott att tänka på alla oss som drar ner rullgardinen mot omvärlden och tar hand om oss. Hjärtat gråter med er som inte har möjlighet av olika anledingar att göra detta.
För mig är det livsavgörande.
Efter för mycket socialstress och utåtriktad verksamhet börjar hjärnan och hela jag att knaka i fogarna, overklighetskänslorna kommer och jag vet att jag snabbt måste till en hamn där inga andra fartyg lagt till.

Jag accepterar detta och tror faktiskt att det egentligen är ganska friskt; hur mycket acction hade människorna i tidernas begynnelse egentligen?
OK, det fanns lägen när det var dags att jaga till middagsmålet, hitta en trevlig hane/hona eller delta i stammens party - men för det mesta satt folk sannolikt under en gran, gnagde på ett ben och väntade på att det skulle sluta regna.
Detta med att hålla på och fnatta runt hela tiden och ha olika aktiviteter för sig är enligt min mening mest ett resultat av att den vinstdrivande ekonomin, produktionsindustrin, underhållsindustrin osv. skall gå runt. Det är trist att männinskor med AS skall behöva känna sig kufiska och hålla sig gömda för något som till stor del är ett naturligt behov som väldigt många utan diagnos med stor sannolikhet skulle må väl av att tillgodose!
Pyssla om er!
Ta hand om er!
Det inre livet är viktigare än det yttre!
Det är inne i människan som personen finns!

Lysande inlägg, jag håller med de andra!

av **marin139** » 2010-08-27 18:36:24

HISOKA skrev:Så, kortfattat, hur bär Ni er åt?

Jag lägger mig under mitt bolltäcke en stund.

HISOKA skrev:Känner Ni behov av att sova längre än normalt efter en väldigt mentalt ansträngande aktivitet/dag?

Nja, nattsömnen brukar inte påverkas.

av **Peace** » 2010-08-27 21:42:25

Isolerar mig och sover, läser, lyssnar på musik eller spelar tv-spel.

av **Flia** » 2010-08-28 9:04:13

Ett av mina specialintressen, handarbete, gör mig lugn.

Ibland sover jag ett dygn efter riktigt stökiga saker, som resor t.ex.

av **Truly** » 2010-08-28 9:35:00

clivia skrev:för mig är mental utmattning inget nödvändigtvis att göra med varken sig depressionsformerna eller annan typ av utbrändhet utan skulle snarare kunna jämföras med mental uthållighet för livet. Som att hjärnan arbetar med vardagen på samma sätt som en som springer/motionerar.
Den som springer/motionerar (eller vilken annan typ av fysiska övningar) kräver viss motion, viss uthållighet. Många som springer stöter lätt på problemet med mjölksyra i benen kanske och man kan kanske jämföra vår utmattning med mjölksyra.
Även den mest vältränade personen kommer genomlida mjölksyra-problem i en eller annan utsträckning. Det kommer behövas vila.
När vår mentala uthållighet råkar ut för "mjölksyra" behöver vi vila. beroende på vår individuella kondition så kan det ta olika mycket tid och metoder för återhämtning.

Eller?

Jo, det där förstår jag intellektuellt. Det låter onekligen logiskt. Men jag undrar lite mer över själva KÄNSLAN (som alltid). Hur känns det med mental utmattning? Hur vet man att det är det?

När jag blir trött efter för många intryck, för mycket att göra, för jobbiga situationer, svårigheter i vardagen osv - mycket av det som rör AS-problematiken - så tror jag att det känns på ungefär samma sätt som när jag är stressad. Jag kallar ju allt tungt och jobbigt för stress (lite slarvigt använt) eftersom jag har svårt att särskilja olika likartade känslor.

För mig ger det mesta stress (så känns det som).
- Vid för många intryck.
- Då jag har för många träffar med folk.
- Vid för mycket info att processa på kort tid.
- Vid dålig kontroll av min egen tillvaro.
- Då jag har för många tider att passa (tidsångest).
- Då jag fått dåligt med vila och sömn.
osv....

Men samma känsla kommer även då jag t.ex. får högt blodsocker (jag har diabetes). Hjärtat spurtar på, jag blir illamående, allt snurrar,jag får svårt att andas, jag blir orolig i hela kroppen, jag blir otroligt speedad men orkar inte samla tankarna att göra klart något osv... Och det här känns som STRESS (fast de säger att det är ångest).
Å andra sidan känns ångest också som STRESS och mina utmattningar (vare sig de är mentala eller ej) känns också som STRESS.
Allt känns som stress... Men det kanske det är? Det rör sig om samma funktioner i kroppen fast vi har olika uttryck för det i olika sammanhang???

??? :-)051

Nä, jag vet inte alls... :?:

av **Tulltan** » 2010-08-28 9:45:40

HISOKA skrev:Vanligt bland många av oss med aspergers syndrom, inte desto mindre bland autistiska, är att man lätt kan bli överstimulerad i olika situationer och drabbas av mental utmattning. I mitt fall, exempelvis, blir jag ofta väldigt trött efter för mycket social kontakt, särskilt tillsammans med NT människor av den utåtriktade och pratsamma sorten. Upplever det också som väldigt tröttande att tvingas leta och hitta till platser i områden jag inte känner till så bra, eller aldrig vistats i.

Jag är lite nyfiken på hur folk här hanterar denna överstimulans? I mitt fall funkar det bäst att "sova av" den; det kan lätt bli 10/12 timmar eller mer innan jag känner mig helt "nollställd" så att säga. Något annat som hjälper en del, om jag inte kan somna, är att lyssna igenom några favorit musikskivor i ett mörkt svalt rum med ett antal tända värmeljus omkring mig, The Doors eller dylikt. Detta bör göras i ett par hörlurar av den slutna, bekväma och förstås välljudande typen. Finns inte den här möjligheten försöker jag hitta en avskild, lugn plats någonstans med så lite människor som möjligt omkring mig och ta en powernap vilket hjälper tillfälligt. Ovannämnda metoder använder jag även för att hantera ångestattacker.

Så, kortfattat, hur bär Ni er åt? Känner Ni behov av att sova längre än normalt efter en väldigt mentalt ansträngande aktivitet/dag?

Peace

Som ny diagnos AS are har jag funderat över mitt "underliga beteende" som tex att bli så himla trött efter för mycket syn och ljud intryck. detta gör att jag både blir super trött i hjärnan men jag blir även "förlamad" i kroppen att jag inte kan resa mig ur sängen,soffan m.m. utan bara kan sitta kvar.
När detta inträffar vill jag bara vara ensam och pyssla med mina olika specialintressen.Jag rullar gärna ner rullgardinen,svarar nästan inte i telefon utan vill då vara ensam i min ensamhet.
Jag träffade en kille nyligen (han visste att jag hade AS) och vi var ihopa ett bra tag men på slutet tog han så mycket energi av mig att gjorde vi något spontant ej inplanerat så hamnade jag i sängen med stressmigrän, låg flera dagar förlamad.

Sedan var det samma sak igen men varje gång dessa oplanerade saker hände blev det fler dagar jag låg totalt utmattad.
han var en sådan energibov att jag fick göra slut för det var på bekostnad av mitt mående och även min vuxne hemmaboende sons behov av sin mamma......
Jag låg i sängen i 1 månad och börjar först nu få energin tillbaka men det är jobbigt.

Jag har läst inläggen under denna rubriken och jag håller med alla här inne och ta gärna del av deras tips och råd!

Sköt om Er alla!

av **matterik** » 2010-08-28 10:06:45

http://hubpages.com/hub/Autistic-Sensory-Overload

av **maxholm** » 2010-08-28 11:54:37

Då jag har eget företag kan jag styra mitt jobb mycket och brukar ofta ta pauser då jag är helt själv. Då brukar jag göra nåt helt annat än jobbet för att koppla av. Lyssna på musik som finns i mitt huvud och trumma med fingrarna eller sitta på på ett café helt själv.

av **Truly** » 2010-08-28 12:21:34

matterik skrev:http://hubpages.com/hub/Autistic-Sensory-Overload

matteriks LÄNK skrev:What it's like to have sensory overload

We autistics are highly sensitive in nearly all of our five senses. For example, I'm sure we all remember our school classrooms and dragging fingernails down the chalkboard to harrass classmates. The screeching noise never failed to leave someone squirming in their seats. Imagine being that sensitive to everything. Light seems that much brighter to you, sounds seem more invasive to your ears, tastes can be more distinctive and you can feel the slightest stitch out of place in your clothing.

Japp, det här känner jag igen. Och jag kan både KÄNNA och förstå det.

matteriks LÄNK skrev:Next you have a lack of 'breakers' in your brain that allow you to filter out the input from one distraction to the next. While your hearing is fine, you can't filter out one sound from all the rest occuring around you without intense practice. You may have to ask the guy talking to you to repeat himself a few times because you were trying to get past the cars going by, the dog barking three blocks a way and the bug that buzzed past your ear. And that's only distractions to your hearing. Your eyes try go to every movement they perceive. That is part of what destroys your eye contact and makes you seem very inattentive. This lack of breakers is the first major component in the formula of sensory overload.

Japp, det här känner jag också igen. Och jag kan både KÄNNA och förstå det.

matteriks LÄNK skrev:Add stress, any stressful situation will do. Stress causes an amplification in all your sensory intake. This is a natural occurance for anyone, but when you're autistic it's like having a split second thunderstorm go off in your brain.

Det här kan jag INTE känna alls. Jag kan inte uppleva några stormar i huvudet. Och som youtube-klippet efter länkens inlägg visar så kan jag heller inte se några trasiga bilar, några eldar som brinner, eller explosioner i skallen. Så känns det inte. Jag känner ingen brännande smärta eller höga explosioner. Jag vet inte hur det känns, det går så fort att jag inte hänger med.

matteriks LÄNK skrev:You become unable to shut out any stimulus. A lower functioning autistic will go into a kicking and screaming fit while higher functioning types will become irritable and aggressive. Enough stress can provoke a violent fit in nearly any autistic, however this isn't always dangerous to others.

Japp, jag blir ofta agressiv och irriterad, men jag slår inte ut mot andra.

matteriks LÄNK skrev:Allow me to use myself as an example. I have Asperger's Syndrome, a high functioning form of autism. Under enough stress, with no retreat available, I will become irritable and aggressive. Next I will become unreasonable in any fashion and possibly lose contact with some portions of reality around me as my brain overloads. The final result is a seizure like occurance where I will beat myself in the head with my fists. This will continue until either someone restrains me or I nearly pass out from the exertion and damage.

Nej, jag slår inte mig själv. Jag kastar saker, sparkar hål i dörrar, slår näven rakt i disken så den går i hundratals bitar osv. Jag kan bli sur på andra människor, men då går jag bara. Jag gör aldrig illa någon annan än mig själv.

Problemet är att det fortfarande känns som stress, men det kanske det är? En typ av stress? Det är ju helt klart en kroppslig reaktion på stress i alla fall i mitt fall.
Men är detta detsamma som mental utmattning? Är inte detta steget längre - för många mentala utmattningar och sensory overloads resulterar i melt downs.

Men det kanske är därför jag inte upplever mina mentala utmattningar? Jag går hela tiden steget längre till melt downs eftersom jag inte vet hur jag ska stoppa de mentala utmattningarna?

:?:

av **Kattpappa** » 2010-08-30 15:38:20

Ja, här är en till som känner igen sig!!

Jag har en konstant hög stressnivå, skall till min läkare på fredag, kommer förhopningvis bli sjukskriven. Just nu så spelar ingenting någon större roll, det som håller den värsta ångesten borta är att sitta vid mitt piano.

Skulle vilja ha en bag-in-box med vitt vin hemma, men det törs jag inte för då kommer jag o dricka tills jag stupar. Dessutom så är det dyrt!!

Är nästan beredd att förlora min lägenhet, är inställd på att hamna hos inkasso, men hoppas att jag slipper det. Just nu så avskyr jag min störning, extra trist när samhället är så riktat mot högpresterande individer, Reinfeldt, du skulle inte klara en vecka på ditt arbete om du mådde som jag gör nu!!

Mvh från Kattpappa som dock är glad att han inte är ensam om detta.

av **Debbido** » 2010-08-31 2:02:44

Jag har en sån där vinbox hemma nästan jämt. Jag behöver den. Måste ju ha någonting. Prövar olika psykofarmaka. Blir tjock, får svåra biverkningar. Alltid slår det snett. Vin vet jag i alla fall hur det funkar - och öl.

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020285.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Om jag bara kunde skrapa upp mig från golvet och flytta till Skottland. Där vill jag sitta på en pub och smutta och småprata tills jag dör. Vill inte sitta ensam hemma i svenskt betonggetto och smutta och chatta. Inte samma sak.

Undrar om jag lider av "staytry"?

Problematisk trötthet! Utmattningsdepression?

Vara ensam

Re: Mental utmattning - hur återhämtar Ni er?

Re: Mental utmattning - hur återhämtar Ni er?

Re: Mental utmattning - hur återhämtar Ni er?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in