Från det man läser här verkar dem flesta vara sjukskrivna sen flera år.
Jag har själv fått mitt liv förstörd av försäkringskassan/lss tomma löften, så jag kommer spendera närmaste framtiden åt att bo i en trång lägenhet, med ett minimalt aktivitetsstöd.

Om det finns någon här inne med stabil ekonomi/karriär, kan ni dela med er av hur ni lyckades med det? Valde ni någon specifik utbildning som tilltalade er? Var ni mer pragmatiska?

Jag måste bara få upp några ideer i huvudet. Jag hållet på att bryta samman pga alla motgångar.

Börja med att fundera på vad du vill göra, när vi diskuterade i den andra tråden så verkade det som att du inte var på det klara med det ännu.
Skriv ned alla förslag, gör ingen begränsning här, utan få ned allt på pappret. Kommer du inte på titlar, skriv vad du vill jobba med eller inom vilket område.
Gå sedan genom dem, vad är realistiskt? Kan jag få ett sådant jobb, hur ser efterfrågan ut och skulle jag klara av ett sådant arbete i längden.
När du är klar med det så börja med att kolla vad som krävs för att få ett sådant arbete. Krävs en viss utbildning, ring och hör med yrkesgruppens fackförbund vad deras medlemmar brukar ha för utbildning. Eller tala med SIUS på Arbetsförmedlingen. Det kanske går att få ett sådant arbete om man har praktiserat på ett företag under en tid. Ibland kan till och med Arbetsförmedlingen köpa in utbildningar, men ha inte för stora förhoppningar om det. Väldigt tufft idag.
Kommer du fram till att du måste fixa utbildningen själv, hitta den utbildning som du ska gå. Kolla upp behörighet och var den finns.
(Varför skriver folk inte sina hemorter för, det skulle bli så mycket lättare om man slapp sitta och gissa var människor bor.)
Hade jag förstått saken rätt så hade du fått en lägenhet i Stockholm med väldigt fördelaktig hyra?
Den kan du alltid hyra ut i andra hand, det är inga problem. Du kan t.ex. lånbyta lägenheten med någon på studieorten, för det kommer alltid finnas någon som vill bo i Stockholm.

Jo jag lägenheten kan bytas ut. Problemet just nu är mer att utbildningarna jag sökt börjar i slutet av augusti. Och ska jag hyra ut lägenheten i andra hand så måste jag gå igenom någon lång process med signalisten för att den ska kunna undersöka personen som hyr lägenheten i andra hand.

Så i vilket fall som helst är jag antagligen fast i stockholm utfattig i ytterligare ett halvår. Jag har förvisso låg hyra, fast med bredbandsräkning/elräkning/telefonräkning så blir det ändå 3000 kr. och efter det ska jag leva på 1700 kr. Kommer typ inte ens kunna äta några dagar i veckan.

Jag tror jag ska satsa på någon datakurs till våren. Märker jag att det passar mig så följer jag upp det med en rejäl utbildning till hösten. Annars är jag nog relativt körd.

Jag tycker det låter som en ganska vettig idé med datakurs till våren. Men många program har faktiskt intag under vårterminen, det kan till och med vara lättare att bli antagen och enklare att fixa studentlägenhet om du måste flytta.

Fundera ut vad du vill göra först bara.

Du kan med all säkerhet få ekonomiskt bistånd med ett par hundralappar till per månad. De betalar då också din elräkning och hemförsäkring.

Du blir knappast rik på riksnormen, men du överlever. Och handlar det bara om en kortare period som i ditt fall så är det drägligt.

Mitt yrkesval var en riktig lyckträff. MEN innan jag hittade dit jobbade jag trista grejer som städning (det kan vara kul, problemet är egentligen bara att det är så lågt socialt accepterat och att man ofta blir tråkigt bemött när man berättar vad man gör plus den dåliga lönen förtås). Nåväl jag trodde ett alla andra var mycket duktigare och kunnigare än jag (vilket i och för sig stämmer när det gäller faktakunskaper, jag hade inlärningsproblem under skoltiden, långsam slutledningsförmåga etc) och trodde inte att jag var värd att gå en vidareutblidning eller ta stuedielån. Räddningen blev att jag alltid gillat att uttrycka mig kreativt och konstnärligt och tillslut sökte jag en sådan utblidning. Där fanns det större utrymme för mitt sätt att fungera. På senare år har det också dykt upp flera jobb för personer med kreativa kvalifikationer ( förutom de traditionella jobben som lärare och terapeut). Jag arbetar inom olika projekt och uppdrag och det fungerar bra inte minst för att man är ganska fri och inte blir så nära knuten till arbetskompisar (för nära social kontakt tycker jag är jobbigt). Vet ju inte alls om kultursektorn är något för dig men det kan alltså fungera om man är lagd åt det hållet och inte har alltför höga krav på inkomst.

Inte sjukskriven, lärt mig en väldig massa på egen hand o jag klarar att konstruera både hållbara maskiner och elektronik för industribruk och jobbar med det

Jag är mest en s k överliggare och studerar i all evighet. Men nu är CSN trötta på mig, föräldrapenningen (har 2 barn) är slut och det drar ihop sig. Så i höst satsar jag på att starta upp eget företag för översättning och korrekturläsning medan jag läser min sista termin. Därefter hoppas jag kunna försörja mig på det tills jag får en doktorandtjänst i lingvistik eller läser in ytterligare en examen och blir utredare på t ex BRÅ.

Så jag har mycket planer, men ligger nog mest i startgroparna för en funktionell karriär. Hade jag inte haft underhåll för barnen och framför allt vårdbidrag för äldste sonen hade min ekonomi varit en katastrof. Nu går det iaf runt.

Japp, som programmerare sedan 1987, och numera så gör jag dessutom precis det jag helst vill, och får till på köpet bra betalt för det. Även själva OS-projektet har blivit användbart, och nu i veckan har jag äntligen fått de 10 installationerna någorlunda stabila.

Hej!

Jag är ingenjör och jobbat sen 1998. Jag behöver en väl avgränsad uppgift och lite tydligare beskrivning av vad det är jag ska utföra och uppföljning av att jag jobbar med rätt sak. Dessutom orkar jag bara jobba 75% men annars funkar det bra.

Är oxo ingenjör.. händelsevis datorer(!)
Har fungerat bra och utan avbrott sedan start (30 år)
Men visst, jag orkar inte mycket mer än jobbet. I perioder är mitt sociala liv.. tunt? I andra perioder fungerar det bättre.. beroende på hur mycket jag orkar med att ta in allt som sköljer över mig så fort jag träffar andra.
Bäst fungerar jag om jag får fokusera på det jag väljer att fokusera på. Får vara en stor och omfattande uppgift totalt sett (system) men behöver just lugn och ro o tid att arbeta fokuserat.

Jag jobbar med en hemsida fjorton och en halv timme i veckan (fyra och en halv timme varje måndag, onsdag och fredag). Jag kan dock knappast kalla det en "funktionell karriär", eftersom jag har fått platsen genom handikappsomsorgen.

Praktik via arbetsförmedlingen och försäkringskassan som dataregistrering på kommunen.

Jag är specialist (vill inte skriva inom vilket område på ett öppet forum) och har rätt omedvetet arbetat mig "uppåt" i karriären sedan 1992 och på den vägen är det. Jag har inga ambitioner att bli chef med personalansvar, men har hamnat i verksamhetsledande ställning med tiden.

Jag arbetar med mina absolut främsta specialintressen, vilket är anledningen till att det gått så bra.

Arbetslivet är det enda område jag fungerar på, bör betonas! Ork eller intresse för mycket annat har jag inte.

Jag har jobbat som jurist. Dessvärre tog sedan bipolär sjukdom över scenen och jag har återkommande drabbats av depressioner, drygt tre per år. Nu jobbar jag inte längre, och lika mycket som jag önskar att saker och ting var annorlunda, så får jag konstatera att jag klarar inte dagens arbetsmarknad. Innan jag slutade så var verksamheten på väg att fokusera mer och mer på resultat. Saker måste gå snabbt, det fick ta si och så lång tid per ärende. Jag klarade inte den pressen, inte när man knappt har klarat sig upp ur sängen men kan gå till jobbet om man kan fila på en grej hela dagen.
Sådan är min utbildning, juridik och beteendevetenskap.

Jag funderar på att plugga lite igen, läsa in och avsluta några språkkurser.

Ingenjör läste efter 35, Yrkesteknisk högskola.
Dessförinnan reparerat maskiner i 15 år. Högskolan söker man på yrkespraktik.

Jobbar sedan 25 år som konstruktör. Tror det är ganska vanligt med Asperger bland personer med tekniska arbeten. Vi är ju ofta extremt inriktade på att se saker som dom är, utan att svamla och flumma.