KrigarSjäl skrev:

Inger skrev:Men nu har du fått likhetsfeminism på hjärnan! Tror även vadloink missuppfattat.

Nej, det här är ett feministpåfund.
De som skriver hen gör det för att de tycker det är moraliskt fel att utskriva ngns kön.

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Jag tycker att hen och henom låter fint.
Vad gäller Krigis antifeministiska tugg kan jag tala om att dessa ord inte har skapats för jämlikhetens skull, utan för att det blir så otympligt att skriva han/hon, honom/henne.

Men varför används det då nästan uteslutande av feminister?

Kahlokatt skrev:

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Jag tycker att hen och henom låter fint.
Vad gäller Krigis antifeministiska tugg kan jag tala om att dessa ord inte har skapats för jämlikhetens skull, utan för att det blir så otympligt att skriva han/hon, honom/henne.

Men varför används det då nästan uteslutande av feminister?

Hur vet du det?
Det finns en lång artikel om "hen" och liknande ord i Språktidningen (den finns att läsa på nätet). Där berättas bl.a. att ungefär 1/3 av världens språk har könsneutrala pronomen som kan betyda båda han och hon (och den). Svenskan har det nu inte, men jag tror finskan har det...?

Zombie skrev:"Hän" är inte alls något könsneutralt pronomen. Det är ett riktningsadverb som betyder "härifrån" eller förstärker likar som "vart", som i "Vart går du hän?" Skit i den du .

nallen skrev:Brukar (eller kanske snarare brukade) inte "han" användas även som könsneutralt pronomen? Ungefär som att "man" på engelska är både "man" "människa" (där det sista är neutralt).

tveskägg skrev:Ja, det märker man tydligt om man läser lagboken, i de äldre styckena används främst "han", i de moderna används "den" och "denne".

tveskägg skrev:Följande paragrafer är från 1736 och gäller fortfarande i teorin (man har inte brytt sig om att ta bort dem när det kommit nyare lagar mot brotten i fråga):

2 § Sår någon å annans åkerskifte; tage han grödan, som skiftet äger. Bärgar han som sådde; böte en daler, och give ut det han infört haver.
3 § Intager någon sin grannes ägodel och skifte; böte tre daler och bryte själv upp. Bryter han ej upp, då han därom varnad bliver; ligge det i tveböte. Intager han annans del med själva råmärket; böte sex daler, och bryte sammanledes själv upp, eller böte dubbelt. Haver han råmärket vridit, ändrat, borttagit eller höljt; plikte som sagt är i jordabalkens 13 kap.
4 § Kastar någon i annans åker, landhavra, snarbindel, skärvfrö, eller annat vad det helst är, att ogräs därav växa må; vare ägelös, rätte upp all skada, och böte femtio daler för var åker, som han så fördärva velat: orkar han ej skadan fylla; tjäne den av med arbete.

https://lagen.nu/1736:0123_1

6 § Är brott i äldre lag eller författning belagdt med afbön eller utställning att skämmas; må det straff ej ådömas. Har sådant straff blifwit, innan nya lagen trädde i verksamhet, ådömdt; må det ej till verkställighet befordras.

Landsförwisning eller förlust af ära må ej heller ådömas: finnes å brott, som endast med landsförwisning straffas skulle, straff i nya lagen utsatt; då skall det straff tillämpas: i stället för förlust af ära warde förlust af medborgerligt förtroende, om brottet med sådan påföljd i nya lagen belagdt är, förbrytaren ådömd, efter ty i samma lag för hwarje fall stadgadt är.

— I ursprungstexten förekom någor i subjektsställning och någon i objektsställning: Bygger någor annan till mehn men Hwar som förewiter någon sådant. I den moderna återgivningen av lagen står dock någon, den gamla ackusativen, vare sig originalet har någor eller någon.

— Genitiven annars har ändrats till annans, den moderna formen, som består av den gamla ackusativen plus s.

— Originalets sin grannas har ändrats till sin grannes. I 1700-talslagen tillämpades gammal kasusböjning (i singularis) av svaga substantiv: maskuliner fick -e i nominativ och -a i oblika kasus (bonde/bonda), femininer -a i nominativ och -o i oblika kasus (qwinna/qwinno). I genitiv tillades dock ändelsen -s, som hämtats från andra paradigm och från fornnordisk synpunkt inte hörde hemma hos de svaga substantiven. Noteras kan också att possessivpronomenet sin inte är kasusböjt. Hade man böjt helt på fornsvenskt sätt hade det hetat sins granna ägodel och skifte (se vidare detta inlägg), med possessivpronomet i gen. mask. sg. och dettas huvudord granna i oblik (gen./dat./ack.) form.

1700-talstextens sin grannas ägodel och skifte intar således en mellanställning mellan fornsvenskan och nusvenskans sin grannes ..., där den moderna genitivändelsen läggs till substantivets grundform (eller kanske snarare till hela ordgruppen sin granne).

— Ackusativen allan har ändrats till all: rätte up allan skada har blivit rätte upp all skada. Substantivet skada hör liksom spade till de svaga maskulinerna och böjdes på samma sätt som detta i det gamla kasussystemet:

NG
N spade
G spada
D spada
A spada

PL
N spadar
G spada
D spadom
A spada

När detta system upplöstes kom nominativformen att segra hos vissa svaga maskuliner; idag heter det t.ex. åtminstone i riksspråket spade och inte spada. Hos andra svaga maskuliner, såsom skada, blev däremot den oblika formen den som levde kvar. Dessa kom i regel att omtolkas som feminina och anta pluralformer på -or; idag heter det t.ex. flera skador och inte skadar. (Se vidare detta inlägg.) Vad pronomenet all beträffar så böjdes det i mask. sg.: aller, alls, allom, allan. All skada hette alltså i det gamla systemet:

N aller skade
G alls skada
D allom skada
A allan skada

— Slutligen kan konstateras att formen landhavra faktiskt har behållits i den moderna återgivningen. (Havra är den oblika formen av havre.)

Zombie skrev:

jonsch skrev:Vill man ha svenskt släktskap med "hän" så kan man ju associera det med åtminstone pitemålets "hä" = "det" (och kanske "där"?).

Hä i betydelsen 'det' finns väl mest överallt fr.o.m. Dalarna norrut, tror jag. (Av ett gammalt pronomen hitt, som isländskan har kvar som åtskilt från thadh*.)

tók af sér annan skóinn og hennti honum af öllu afli í gólfið. Síðan tók hann af sér hinn skóinn og henti honum af öllu afli í gólfið.

tog av sig den ena skon och slängde den av all kraft i golvet. Sedan tog han av sig den andra skon och slängde den av all kraft i golvet.

Maldita skrev:KrigarSjäl, hen är faktiskt ett ganska bra pronomen för att beskriva folk som inte är han eller hon, eller när man inte vet om personen är han eller hon, eller när det inte spelar någon roll. Engligt mig så har det inget att göra med likhetsfeminism.

Alien skrev:h*n, h-n, hen och hän är alla kortare än "han eller hon". Vad är det som är så svårt att fatta?

KS, du verkar uppfatta queerteorier där det bara finns praktiska skäl. Det är din personliga käpphäst, dvs känslorna överflyglar logiken.

KrigarSjäl skrev:

Alien skrev:h*n, h-n, hen och hän är alla kortare än "han eller hon". Vad är det som är så svårt att fatta?

KS, du verkar uppfatta queerteorier där det bara finns praktiska skäl. Det är din personliga käpphäst, dvs känslorna överflyglar logiken.

Det är tyvärr ett faktum att queerteorin fått fäste i det här landet.

Lakrits skrev:Orolig som jag är över anglifieringen av det svenska språket, vill jag föra fram "hön" som ett alternativ till "hen". Eller är det att kackla i eget bo?

Inger skrev:Vem har grävt fram den här gamla tråden?

Krigis verkar pinsamt nog fortfarande inte fatta att den könsneutrala termen kommer ur lättja och för att den är praktisk, inte ur queerteori eller försök att utplåna könsskillnader. Queerteorin kan ha influerat mycket, men inte just detta.

Man använder "hen", "h*n", "h@n", "personen ifråga" eller annan omskrivning när man helt enkelt inte vet, eller inte vill avslöja, någons kön.

Detta har både jag och flera andra förklarat flera gånger nu, varför går det inte in?