Jag lärde mig att simma själv en sommar. Kollade hur andra gjorde och gjorde likadant.

Vet inte om det finns något generellt att säga om aspergare. En del av oss har väl lite problem med motoriken, men jag det definitivt inte.

Lakrits skrev:I fjärde klass var jag med i skollaget som 25-meterscrawlare under en simtävling mellan skolorna i staden. Det berodde inte på att jag simmade särskilt vackert, bra eller tekniskt korrekt, utan på att jag kunde hålla andan alla 25 metrarna och därmed helt och hållet kunde koncentrera mig på att paddla på utav bara helvete. Årskursen efter var jag omsprungen (el -simmad, el. -vattentrampad) av de övriga i klassen.

Andy Warhol hade således fel när han förutspådde att bl.a. jag skulle vara berömd under 15 minuter. Inte i sak, men i storhet. Jag var berömd under 25 meter.

Hi hi. Jag växte snabbt i sexan och blev plötsligt extremt bra på att springa. Tog några medaljer i skoltävlingar, men tröttnade snabbt när jag insåg att folk ville att jag skulle träna också.

Jag lärde mig simma sent jämfört med mina klasskamrater. Sen när jag kunde simma tyckte jag att det var väldigt roligt.

Ska utredas för ev autismspektrumstörning nu i vuxen ålder.

Välkommen Frida!

Jag är inget vidare på att simma. Min 13-årige son som också har fått diagnosen är däremot suverän...

I mitt fall så hade jag iofs en ganska misslyckad start, en bassäng som i bästa fall hade en temperatur på 16 grader.

Jag har inte haft några svårigheter med att simma. Lärde mig det när jag var 5 år ca.

Jag levde som en fisk (hehe) ända sedan jag var liten. Älskade att vara i vattnet och bada.

(har ej läst hela tråden)

jag kunde inte simma förrens i 2:an (hur gammal man nu är då) och de flesta i min klass kunde simma i förskolan.

när jag lärt mig simma däremot så älskade jag vattnet, särskilt att vara under det.
en teori jag har ang det är att det var för att jag kände inte av min "motoriska klumpighet" i vattnet.

(jag var sen med mycket sånt tex att hoppa kunde jag inte förns sent, fick hemläxa i att stutsa en boll, cyckla och åka skridskor lärde jag mig i 5:an, hoppa hopprep (själv jämfota) när jag var kanske 18 m.m. men sen jag börjat träna går allt bättre och bättre)

maddox skrev:Är det vanligt att Asperger-barn har svårt att lära sig simma?

Är det för övrigt vanligt att barnen är överdrivet försiktiga med att klättra etc också?

AS kan yttra sig på många sätt, och då bland annat i form av problem med motoriken. I Gillbergs diagnoskriterier listas motorisk klumpighet medan ICD-10 respektive DSM-IV utelämnar detta. På Autism- och Aspergerförbundets hemsida finns diagnoskriterierna och här nämns också att barn med AS "kan ha svårt att lära sig att knyta sina skosnören, cykla eller simma."

Själv har jag motoriska problem (har AS-diagnos, är vuxen man), men hade vad jag minns inga problem lära mig simma, utan var tvärtom som en fisk i vattnet. Jag tränade simning i ungdomen och har arbetat som badvakt. Jag var också en bra löpare med goda tider på 100 m (så länge det inte var häcklöpning!), men lärde mig däremot aldrig åka skridskor, hoppa över plintar, studsa bollar, ta lyra i brännboll. Klättring var och är definitivt inte min starka sida. Kullerbyttor lärde jag mig först göra i sjunde klass och då genom att min äldre bror tog sig tid och instruerade mig grundligt.

Jag vill avslutningsvis betona att inte alla med AS har motoriska problem, utan endast somliga av oss.

stenbock66 skrev:Hon har AS och jag har märkt tidigt på henne att vissa saker tar längre tid, hon behöver mera tid att mogna och förbereda sig.
Samma med att sova själv, äta med bestick osv.

Hon har mycket rädslor och ångest, snabbt väljer hon att hon inte kan om det är nått som oroar henne men vi jobbar på det
Hon behöver bara lite mera tid...lung och ro...


lycka till!

Just ja det där med rädslor och att göra saker inför andra även om de blir fel tror jag kan botas med att man listar ut vad man kan göra eller svara om/när någon skrattar åt misstaget eller vad det nu må vara.
För min del var det mest oron att inte kunna hantera misslyckandet än misslyckandet i sig.

Att hålla en beredskap för hela skalan av saker som någolunda sannolikt kan inträffa som resultat.
Att lära sig behärska det, tyvärr tror jag inte man lär sig genom att misslyckas utan genom att lista ut i förväg.
veta först, prova sedan.

Men jag kan ha fel

Det brukar ju räknas som ett typiskt särdrag för Aspergers syndrom att just ha svårigheter med motoriken.

Att simma var jag sen med, fast det var ju också att jag var envis med att inte vilja lära mig.
Dock minns jag att jag allt hade svårigheter med att lära mig cykla.
det var den fullkomliga mardrömmen~

Hej alla!
Jag tänkte berätta vad som hände igår när sonen skulle simma 200m för att få segla i vår (ett krav hos sjöscouterna). Det blir ett LÅNGT inlägg!

Scouterna hade bokat simhallen och vi åkte dit på kvällen. Sonen hade höga förhoppningar på att klara 200m bröstsim. Jag själv har inte sett honom simma på mycket länge så jag visste inte vad han kunde idag.

Han har ju följt med sin klass och fritids och simmat varannan vecka och ibland en gång i veckan. Han har fått stödundervisning i simning genom skolan. Så jag tänkte det skulle bli trevligt att se honom i vattnet. Det är samma badhus som de alltid går till med skolan så det är en trygg plats för honom.

När vi kommit dit var sonen osäker på vilken bana han skulle gå ner i. Det var två banor. Men de övriga scouterna både lekte och gjorde sina simprov på båda banorna. Min son gick ner och gick runt i vattnet där det var grundast - länge. Han närmade inte sig de andra barnen men en annan pojke kom till min son ofta och pratade.

Sen började jag undra när han skulle göra simprovet. Och hur det skulle gå till. Så sonen gick upp och letade efter sin scoutledare. Efter ett tag hittade han honom och frågade om han kunde få göra sitt simprov. Och det kunde han.

Det som jag sen fick se gjorde mig berörd. Min son kämpade verkligen! Han kämpade i 25 meter och simmade blandat hundsim med armtagen och små bensparkar. Han kämpade 25 meter till. Sen gav han upp - det var så stökigt med de andra barnen där och sonen orkade inte längre. Han ropade till scoutledaren att han måste pausa för han hade ätit på McDonalds och hade ont i magen (det brukar bli så när det säger stopp för honom, då har han en förklaring till det).

Men...! Så ryckte farfar (styvfarfar) in! Farfar är en duktig seglare som har en egen segelbåt av trä. Han har också gått på sjöscouterna och har inte heller varit bra på att simma. (han har en gång för längesen misstänkt att han själv har Asperger, och jag tror faktiskt att han kan ha rätt i det)

Farfar sa: Nog kan du simma, du behöver inte simma bröstsim! Be scoutledaren om att du ska få prova ryggsim...

Sonen frågade och det gick bra.

Ryggsimmet gick toppen! Han simmade 200 meter, med bensparkar. Inga armcrawlingar men det gjorde inget. han höll sig flytande och simmade fint med bensparkarna. Han var dock försiktig i närheten av de andra barnen, speciellt när de lekte. Vi uppmuntrade honom vid varenda vända och han räknade ner själv. Han var så stolt och när han klarade det så kramades vi och scoutledaren sa att nu är han klar för segling - sonen kände sig stor, stor det såg jag på hans kroppshållning och ögon. När vi kom hem firade vi med ostbricka och melodifestivalen utan att göra en för stor sak av simningen - vi firade för att vi var tillsammans hela familjen + farfar (indirekt: oxå för sonens skull).

Farfar säger nu att om han nu inte skulle trivas med seglingen gör det ingenting för sonen har hittat intresse som kan passa: Bågskytte och teckning! Farfar menar att sonen kanske tycker det är skönt att göra aktiviteter på egen hand och inte med andra.

Farfar är inte den typen som pratar känslor eller så. Men han verkar verkligen tänka på sonen. Kanske han känner igen sig själv i honom?

Men, det blev fint alltihopa.

Min son som är 9 har hållt på i flera år med att lära sig simma.... Förra sommaren tog han några simtag. Men det verkar liksom för jobbigt. Däremot slår han gärna volter ner i vattnet, både från bassängkanten o trampolinen. Han verkar även tycka att det är tråkigt att simma, att den kunskapen liksom inte ger honom nåt.

Jag är dålig på att simma. Min ena son som också har AS är däremot suverän. Har inte sett någon statistik om detta, som borde ha med fysisk klumpighet att göra.

Jag går hyfsat normalt, men kan få problem när jag möter någon, åt vilket håll ska jag väja?! Kan även råka börja tänka på hur jag går och får därmed problem...

Har för övrigt väldigt bra balans o dyl.

Jag ser att denna tråden startade i januari, men jag ville ända svara med. Min son utreds för AS, men har sedan några år redan ADD som diagnos med DAMP problematik (i hans fall balans och grovmotorik samt muskelsvaghet). Han har väldiga problem att lära sig simma, han är 11 nu. Han kan grunderna, men rör sig inte ur fläcken, koordinationen är inte så bra. Det är inte omöjligt att din son har samma problem, men att diagnosen missades, det ter sig ganska vanligt att många har en kombination av ADD och AS. ADD uttrycker sig väldigt olika för olika individer, i min sons fall är det inte bara koncentrationen som bråkar, utan även kroppen. Jag gillar definitionen DAMP för den är mer ingående på de här sakerna med kroppens symptom.

Bara en tanke, men väl värd att fundera på! Jag hade/ har liknande problem med att koordinera grovmotoriken och simma lärde jag mig aldrig riktigt tyvärr, jag är däremot jätteförtjust i havet, farfar var fiskare och jag hade aldrig nåfon rädsla för att ramla i vattnet.

Näe, nu måste jag svara igen! Du sa att sonen simmade ryggsim bra,, vad lustigt, min son klarar ryggsim oxå, men får inte för simläraren då hon vill att han ska lära sig bröstsim först (suck). Vad lustigt- var tvungen att säga detta ! Bara glad att jag känner igen mig !

lenasvn skrev:Näe, nu måste jag svara igen! Du sa att sonen simmade ryggsim bra,, vad lustigt, min son klarar ryggsim oxå, men får inte för simläraren då hon vill att han ska lära sig bröstsim först (suck). Vad lustigt- var tvungen att säga detta ! Bara glad att jag känner igen mig !

tyckte också ryggsim var enklare (när man väl lärt sig flyta). men då var jag ju inte jätte jättesen (lärde mig i 2:an alla andra i förskolan)

Min son med AS på snart 9 år kan med nöd och näppe cykla, han kan inte åka skridskor (och vägrar vara med på alla skridskodagar i skolan på vintern) och vad gäller simning kan han nu simma ca 10 meter men däremot lärde han sig DYKA för ett par år sen...Så det är nog väldigt olika men ganska gemensamt att just motoriken funkar annorlunda för AS....Min son började å andra sidan läsa när han var 3½...

Jag hade svårt med simningen när jag var mindre. Jag var på god väg tills jag fastnade och hamnade undervattnet på simskolan. Sedan var jag livrädd. Jag kan simma 50 meter men jag är rädd när jag inte bottnar jag får kramp i mina fötter då och får panik. Jag lär mig varje år jag är på semester och allt blir bara bättre och bättre.

För mig i poolar uruselt men i vatten går alldeles utmärkt. Specielt i saltvatten då flyter man och man behöver inte vara specielt rädd för att man flyter

Min elvaåring med AS (och ADHD) är som en fisk i vattnet, klättrar högt och låg, dansar bra osv. Och det finns massor med folk med AS som har nån sport som specialintresse och är fenomenala på det, som han killen som är nån mästare på surf och den andra som åker rullbräda som en gud.

Ja, min son blir 10 o har NU lärt sig simma, ryggsim o simma under vattnet funkar bäst.
Ett av hans sk specialintresse är volter!!! Han är jätteduktig o slår även sk frivolter lite här o där. Han "studerar" volter på nätet o vi har studsmatta på landet.....
Annars var han sen med att klättra osv.

alfapetsmamma skrev:Och det finns massor med folk med AS som har nån sport som specialintresse

Jo, jag har alltid dansat sen jag var liten så det intresset har alltid funnits i mig, åka skridskor, springa och åka rullskridskor=)

Jag måste bara protestera när någon påstår att svårighet att lära sig bröstsim har med motorrik att göra. Det tror jag inte ett dugg på. Jag kan idag simma allt utom bröstsim. Faktum är att jag i skolan bara kunde simma crawl och hundsim. I 40-års åldern har jag blivit säker på ryggsim och om jag varvar ryggsim med hundsim så kan jag simma väldigt länge på djupt vatten. Rörelsemönstret i bröstsim är helt främmande för mig, och det går bara inte att simma så. I övrigt har jag NOLL motorrikproblem.

Ojämn begåvningsprofil, hackiga inlärnings- och mognadskurvor, behov av egna sätt att lära sig saker (som ofta missförstås, vilket lätt gör hela inlärningsprocessen om intet), "ologiska" hangups och stora individuella skillnader verkar ju nästan känneteckna AS på andra områden, så varför inte här?

Zombie skrev:Ojämn begåvningsprofil, hackiga inlärnings- och mognadskurvor, behov av egna sätt att lära sig saker (som ofta missförstås, vilket lätt gör hela inlärningsprocessen om intet), "ologiska" hangups och stora individuella skillnader verkar ju nästan känneteckna AS på andra områden, så varför inte här?

Självklart är det så!