Så där är det för mig med, men det finns misstanke om ADD också, får se.

Själv har jag både AS och ADD. Om jag har förstått det hela rätt så är man mycket beroende av motivation dvs intresse och detta gäller för båda diagnoserna AS och ADD. Har man en dubbeldiagnos kan detta innebära ännu större igångsättningssvårigheter och svårigheter med koncentration och uthållighet.

nisse skrev:Själv har jag både AS och ADD. Om jag har förstått det hela rätt så är man mycket beroende av motivation dvs intresse och detta gäller för båda diagnoserna AS och ADD. Har man en dubbeldiagnos kan detta innebära ännu större igångsättningssvårigheter och svårigheter med koncentration och uthållighet.

Men om man medicinerar ADD:n med till exempel Concerta
(vad jag har förstått så görs detta), vad är det medicinen påverkar då?
En hyperaktiv persons hjärna är ju underaktiv, vilket förklarar varför personen blir lugnare av en "speed-drog", men vad har medicinen för effekt på en hypoaktiv person? Nu menar jag inte koncentrationen, utan just hypoaktiviteten, för jag har inte hittat något svar på det när jag googlat.

I båda fallen blir det en stimulanseffekt eftersom det är en stimulantia.

När jag vid några tillfällen provade vanligt amfetamin i 18-årsåldern så blev jag väldigt speedad, samtidigt som mitt normala tunnelseende förstärktes och jag blev liksom fastlåst i det jag höll på med. Hade jag börjat dansa så gick det inte att sluta och hade jag börjat prata så heller att sluta, även om jag inte hade nåt att säga, samtidigt som känslorna liksom stängdes av, liksom aptit och trötthet. Väldigt obehagligt!

För den som har problem med orken och/eller att sinnet fladdrar hit och dit så fort man försöker koncentrera sig så kanske det är precis detta man vill uppnå? Men det gav alltså inte ökad självkontroll utan mindre. Fast då var det förstås i mycket starkare dos än i medicinerna + att jag inte har någon ADHD-diagnos, bara en del självdiagnosticerade ADD-drag + att jag blir speedad t o m av kaffe.

Vore intressant att höra om de som har både ADHD-diagnos och medicin tycker att de fått bättre självkontroll eller sämre.

Concertan gör att man blir mer fokuserad och närvarande i nuet så att säga. Vilket bidrar till att den rastlösa hypoaktiviteten minskar och detta gör det hela så paradoxalt då amfetamin är ett "uppåt knark". Concerta doserna är väldigt svaga i jämförelse med vad en vanlig amfetaminmissbrukare trycker i sig.

Menade du verkligen den rastlösa hypoaktiviteten?

Jag kan i o f s vara både hypo (underaktiv) och rastlös samtidigt men det vanliga är väl att man är rastlös och hyper?

Själv har jag som sagt ADD. Men det sägs att personer med ADHD blir lugnare och mer koncentrerade av concerta.

Medicinsk behandling vid ADHD
http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/medicinsk_behandling_faktabladjuni2010.pdf

nisse skrev:Själv har jag som sagt ADD. Men det sägs att personer med ADHD blir lugnare och mer koncentrerade av concerta.

Medicinsk behandling vid ADHD
http://www.attention-riks.se/images/stories/dokument/medicinsk_behandling_faktabladjuni2010.pdf

Jag har läst om Concerta och ADHD, men det är Concerta och ADD som jag inte blir riktigt klok på. Om en hyperaktiv människa blir lugn av speed, borde inte en hypoaktiv människa bli pigg av lugnande? Eller är det inte så enkelt att hyper och hypo är varandras motsatser gällande medicinering?

Inger, du verkar ju så kunnig inom detta, har du något svar?:P

INGER:
Jag har otroligt svårt att fokusera mig på någonting. Men det beror ju på att det aldrig är lugnt här hemma. På natten, då alla andra sover, då är det lugnt och då kan jag fokusera otroligt bra.

Jag orkar dessutom inte komma igång med något. Jag har massor av idéer i skallen som jag vill sätta igång med, men har inte orken att liksom komma igång. Och det irriterar mig för ju längre dagen går desto fler idéer har jag och desto mer kaos i skallen blir det.

Det här gör ju att jag blir så otroligt rastlös (av att inte komma igång) och därför virrar jag runt i huset för att göra något. Och då gör jag massor av saker, men ingeting blir klart, jag hoppar fram och tillbaka och plockar mest bara lite grann. Det enda som blir färdigt är mina rutiner och ritualer för de är så "inövade" och viktiga för mitt mående.

Men det här är väl inte drag av AD(H)D, eller?

ADD och ADHD är väl samma grundproblem och det är uppmärksamhets och koncentrationssvårigheter. Concertan sparkar igång processerna i hjärnan så att man funkar något bättre. Jag har ADD och AS och medicinerar med concerta. När jag började med concerta fick jag upplevelsen av att jag kom i kontakt med mitt rätta jag, då jag fick bättre uppmärksamhet, uthållighet och koncentration. Jag kunde helt enkelt tänka i längre tankebanor utan att tappa tråden. Något jag skulle ha haft glädje av när jag gick i skolan som jag sov mig igenom.

Ja, men nu är jag inte ute efter den gemensamma nämnaren, utan hyperaktivitet vs. hypoaktivitet.

Den [teori? hypotes?] jag hörde när jag utreddes för en fem år sedan var att ADD och ADHD låg på samma skala av underaktivitet, ADD bara så långt ut att kroppen inte ens förmådde överkompensera som ett övertrött barn, och att förklaringen till att samma uppiggande medel kunde hjälpa för båda kanske inte var mer komplicerad än så. Om sedan någon enskild person med ADHD behövde större dos än någon enskild med ADD, tja, dosbehov är ju alltid individuellt.

Undrar vad man har rönt sedan dess - fått det bekräftat, upptäckt att det är mer komplicerat...?

Men det där undrar jag verkligen om det stämmer. Många av dem som är riktigt hyper verkar ju ha tillgång till betydligt mer energi än att det bara skulle vara en kompensationsmekanism.

Låter för mig som en efterhandskonstruktion för att få teorin om underaktivitet att stämma in på alla, istället för att inse att diagnosen kan rymma personer på båda ytterlighetskanterna av energiskalan. (Därmed inte sagt att det inte kan vara så i vissa fall av hyperaktivitet.)

Den här frågan borde man egentligen diskutera närmare på ADHD-forum. Orkar någon flytta över diskussionen dit och göra en enkät?

Barkley menar att hyperfokus uteslutande hör till AS. Liknande beteende inom ADHD kallar han perseveration, oförmåga att växla syssla, något man tydligen ser hos frontallobsskador i allmänhet.

Resten av hans föreläsningsklipp rekommenderas till dem som klarar att se ADHD-diagnosens pride och empowerment ryckas bort. Som sann medicinare ägnar han sig enbart åt sjukdom.

Maldita skrev:Jag är också en etta på den listan, Inger. Jag mår som bäst när jag är så djupt försjunken i något att det enda som existerar just då är mina tankar. Det är hemskt att "vakna upp" och inse att ryggen är stel och huvudet bultar av vätskebrist då jag inte druckit något på hela dagen och så vidare. Jag skulle vilja att man laddade upp mitt medvetande i cyberspace, så att jag kan vara enbart mitt medvetande och slippa bry mig om att äta, dricka, diska, städa, etc.

[...]

Jag älskar att befinn mig i detta tillstånd. Jag har försökt beskriva det som att jag "faller in" i det jag håller på med. Det är så underbart och timmarna bara flyger iväg. Jag önskar jag kunde bo där inne i mitt egna huvud.

styx skrev:Exempel 1;

Jag sitter och läser och hör inte alls att min partner pratar med mig eftersom jag är så fokuserad på vad jag gör (Detta kanske inte faller inom ramen för koncentrationssvårigheter, men det är värt att nämna).

För mig är det lite tvärtom. Kan inte läsa om någon pratar med mig, eller jo jag kan läsa, men minns inte ett ord av vad jag läst.

styx skrev:Exempel 2;

Jag flyter bort i tankarna när jag lyssnar på en människa som pratar och kommer efter ett tag på att jag inte hört vad människan har sagt. Detta kan vara problematiskt då jag inte alltid kan förmå mig till att be människan upprepa sig.

Stor igenkänning.

styx skrev:Exempel 3;

Jag tröttnar på precis allt jag företar mig. Jag kan vara hur fokuserad som helst på en sak, men tappar sedan helt intresset. Jag avslutar närmast aldrig ett projekt.

Stämmer mycket bra på mig också.

styx skrev:Jag har tagit för givet att detta är något som hör till AS, men vid närmare eftertanke så står det ju faktiskt ingenting om koncentrationssvårigheter i diagnoskriterierna. Eller är det jag som har helt fel uppfattning om vad koncentrationssvårigheter är?


Jag har alltså bara en AS-diagnos.

Har också bara AS-diagnos och har samma funderingar som du, ifall det här räknas som koncentrationsproblem eller inte.

Wow. Det beskriver mig kusligt väl. Punkt ett till tre i ungefär den ordningen, och nummer ett är något som min partner blir väldigt frustrerad över. Har alltid sjunkt djupt in i aktiviteter jag tycker om, och samma gäller min mor och syster... hade inget "normalt" att jämföra med inom familjesfären och därför tänkte jag inte så mycket på det förrän jag kom upp i tonåren ungefär.

Därtill är hyperfokus till stor hjälp när man jobbar med datorer/programmering som jag gör. Det är underbart när jag är "ett med datorn".

Jag kan inte koncentrera mig alls, under några omständigheter, men jag tror adhd är mer framträdande hos mig.

Så vad tror ni, är det som farbrorn säger: att zona "in" i något är hyperfokus (AS), att zona "ut" och inte förmå sig själv att byta aktivitet är "perseverance" (ADHD/ADD)?

Som ett exempel: en person i min familj har ADHD och fastnar i praktiska aktiviteter. T.ex (visserligen övermedicinerad på Concerta) utan att tänka skurit stora korgar fulla av vedflisor under loppet av ca sex timmar, när en tjugondel varit nog?

Hyperfokus handlar mer om att fördjupa sig i ett ämne till den grad att omvärlden "försvinner"? Jag har ägnat veckor åt mycket givande och produktiva lösningar på programmeringsprojekt t.ex. De perioderna har jag knappt tid eller lust att tänka på någonting annat. Det fyller upp hela mitt varande och varje lediga stund. Dedikation vs uthållighet?

Kanske blandar ihop saker. Rätta mig isf.

Ja de där funderingarna har jag haft med. Iof började jag utredas för ADHD men sen ville de ta med asperger också. Har fått reda på svaren angående AS men ej ADHD än. Får vänta tills den 20 juli.
Att inte kunna koncentrera mig och fullfölja sånt som jag faktiskt vill är ett av mina stora problem. Blir spå frustrerad på det hela tiden. Känner mig verkligen värdelös.
Av typerna som Inger nämnde är jag definitivt den första, den kreativa typen, det stämmer perfekt på mig. Jag har en katt men tyvärr är jag dålig på att minnas att ge honom mat o vatten och byta lådan, men han är suverän på att säga till mig så det går ingen nöd på honom så oroa er inte över det. Vardagssysslor är omöjliga att få till.

Har också vissa koncentrationssvårigheter, dock främst när det gäller sånt jag inte är väldigt intresserad av. Har känt mig lat och fått höra det också. I arbete beror det på.. jag har en tendens att hitta på roliga kringuppgifter för mig själv, vilket i bästa fall ger ett resultat över förväntan, och i sämsta fall glömmer jag helt att göra det väsentliga och faller in i en värld av spännande detaljer.

Inger skrev:När jag vid några tillfällen provade vanligt amfetamin i 18-årsåldern så blev jag väldigt speedad, samtidigt som mitt normala tunnelseende förstärktes och jag blev liksom fastlåst i det jag höll på med. Hade jag börjat dansa så gick det inte att sluta och hade jag börjat prata så heller att sluta, även om jag inte hade nåt att säga, samtidigt som känslorna liksom stängdes av, liksom aptit och trötthet. Väldigt obehagligt!

För den som har problem med orken och/eller att sinnet fladdrar hit och dit så fort man försöker koncentrera sig så kanske det är precis detta man vill uppnå? Men det gav alltså inte ökad självkontroll utan mindre. Fast då var det förstås i mycket starkare dos än i medicinerna + att jag inte har någon ADHD-diagnos, bara en del självdiagnosticerade ADD-drag + att jag blir speedad t o m av kaffe.

Vore intressant att höra om de som har både ADHD-diagnos och medicin tycker att de fått bättre självkontroll eller sämre.

Bra beskrivning av pundande. Vilket måste vara perseveration snarare än hyperfokus utifrån Barkleys distinktion.

Jag har fått bäst effekt av ritalin när jag lyckats börja med läxorna eller räkningarna eller dylikt innan dosen tagit skruv. Annars vet man aldrig i vilket projekt energin plöjs ned när den väl kommer.

Dock tycker jag mig få bättre kontakt med känslorna, oron för morgondagen blir hanterbar - ibland mer än så och jag struntar i att undanröja orsaken av den anledningen istället. Ja, jag kan blir rent sentimental ibland, kanske skriva ett inlägg på Aspergerforum rentav.