Jag kan skaffa vänner rätt lätt när jag är full. NT vänner. Och jag kan prata med dom helt normalt. Verkligen konstigt. Eller är det för att man får det det inre lugnet så man inte "ballar ur". Man tänker inte så mycket?
Kan va det...

Nykter (är jag minst 95% av tiden) så är jag EXTREMT undvikande när det gäller NT folk. De är mest jobbiga att ha att göra med då.

Alkohol dämpar alla intryck för mig.

Och så känner jag mig säkrare socialt. Känner alltså. I själva verket kan det bli värre av att jag är full och inte har rädslan som stoppar mig från vissa saker.

Jag känner mig mindre rädd för sociala sammanhang när jag är full också.

EDIT: Jag blir inte normal av alkohol, och skaffar inte fler vänner (förutom att det såklart borde vara lättare att skaffa vänner om man agerar alls, än om man sitter tyst och glor).

Det är säkert en och annan som "trillat dit" just för att det är lätt att självmedicinera med alkohol. Tyvärr.

jag och alkohol går inte ihop egentligen. Kan bli helt cp skadad å få snefylla för ingenting, börja å slåss, gråter å blir sviiin arg. men de är klart innan ja får snefyllan är de lättare å prata med folk men blir samtidigt väldigt jobbig å hyperaktiv å sen snefylla å sen deckar. dricker alltid tills jag deckar. fast har ju både as å adhd.

drack i tonåren och tidiga 20 års åldern en hel del alkohol och det kunnde bli krogen fredag , lördag + lillördag *onsdag*

nu dricker jag inte lika ofta men oftast om jag ska ut nånstans i olika sociala sammanhang med mycket okännt folk brukar jag dricka för att dämpa nervösa och ångestladdade kännslor + att jag avskyr berusat folk när jag själv är nykter och måste vara full för att stå ut med fulla folk ....

sen hur jag blir beror sig lite på vilken typ av alkohol jag dricker öl, vin, cider och svagare likörer och man får en social och trevlig och mycket charmig micke

starksprit däremot och man får en drägglande grottman som e helt styrd av reptilhjärnan och där endast dom mest basläggande funktioner fungerar

Jag dricker ganska mycket, o jag är diagnostiserad AS.

Jag blir väldigt mycket mer social på det, bjuder hem brudar o kompisar.

********

Jag hade i alla fall stor hjälp av lite alkohol som tonåring. Hjälpte mig att slappna av och våga gå på disco med min kompis. Innan var jag skräckslagen bara av tanken att gå till ungdomsgården och vågade knappt ens shoppa kläder själv.

Men det var inget jag behövde fortsätta med som vuxen, den sociala förmågan har blivit bättre med övning och erfarenhet. Blir bara sjuk av alkohol och har inte haft någon lust att ens ta ett glas vin på över 20 år.

Men jag förstår verkligen dem som har behov av fortsatt självmedicinering.

Har aldrig varit full, och kommer aldrig vara det heller. Det smakar dåligt, och så förstår jag mig inte på alkoholen helt enkelt Har bara smakat en klunk av olika saker för att kunna "bevisa" att jag inte tycker det är gott.

Men folk har svårt att acceptera att man inte dricker Jag förstår inte, de gnäller om att jag borde börja, men jag gnäller ju aldrig på att de ska sluta

Har nog alkogener i familjen, då mamma är alkoholist, så även om jag skulle lära mig tycka om, eller tvinga i mig för att bli mer social skulle jag nog trilla dit tillslut jag med. Lika bra att hålla mig undan skiten, jag är en rätt så osocial person, men det gör inget om folk bara kunde sluta gnälla om det istället Är rätt nöjd ändå med hur jag har det och hur jag är, men är missnöjd med att man inte blir accepterad som den man är

Jag drack mer alkohol som yngre och ofta med syftet att bli full. Jag blev mer avslappnad och fixade därför sociala sammanband mycket bättre.

Nu dricker jag ibland men för att det är gott mestadels. Sällan jag blir full men blir jag full så är det 66,6% på grund av att "lättare" hantera det sociala.
Dricker jag mer än öl så vet man hur och varför jag dricker.

Umgås jag med riktiga vänner och bekanta jag känner väll dricker jag sällan när vi har fest.Då är jag den nyktra men det märks sällan.

Få kan se skillnad på om jag är nykter eller ej på fest,så det alkohol egentligen gör för mig är exakt det samma som bror duktig skrev tidigare i tråden.

Min far sade till mig en gång då jag kom hem onykter .. "Så här trevligt har det aldrig varit att tala med dig någonsin"
Och jag upplever själv att det är lättare att prata med både folk jag känner och okända människor då jag druckit alkohol.

Alkohol vart förutsättningen för att jag ska ha ett socialt liv överhuvudtaget fram tills för ett år sen. Då slutade jag tvärt med sprit. Har inte ångrat det, men det är mycket, mycket tråkigare att umgås med folk nykter. Jag drack på tok för mycket så jag tjänar ändå på nykterheten.

Jag försöker lära mig andra sätt att umgås och det blir lättare med tiden. Det som är jobbigast är faktiskt att umgås med fulla människor. Man är inte så charmig egentligen när man är full.

Nix, jag blir inte ett dugg mer social av sprit. Större risk då att jag somnar.

rdos skrev:Nix, jag blir inte ett dugg mer social av sprit. Större risk då att jag somnar.

+1

I sociala och lite större tillställningar tycker jag att det är oerhört skönt att vara lite småberusad, just p.g.a att jag inte är lika självkritisk i frågan om hur jag beter mig, vad jag säger, hur jag uttrycker mig, hastigheten på svaren som jag levererar, mitt utseende - ja i stort sett allt jag gör och inte gör... eller borde göra och inte borde ha gjort osv. Den typen av kritiska självgranskning blir som lite mildare, vilket också resulterar i att det inte "låser sig" lika ofta för mig.

Sedan känner jag mig lite lugnare i frågan om hur andra människor verkar uppleva mitt sällskap. Jag håller inte på och analyserar och tolkar deras signaler för att sedan lägga ihop det med vad de säger och hur de säger det, för att till sist komma till en slutsats om hur jag då ska gå tillväga för att de ska känna sig tillfreds med situationen. Jag kör liksom bara på, och det känns som att jag är en mer sann bild av mig själv än vad jag brukar vara i nyktert tillstånd. För när jag är nykter märker jag tydligare hur jag intar mina "roller" som jag spelar så "bra" att nästan ingen tror mig när jag berättar att jag har svårigheter med det sociala samspelet.

Men en negativ effekt av alkoholens påverkan på mig är att spärrarna för mitt oerhört destruktiva självskadebeteende släpper, och det slår då tillbaka när jag kommer hem på natten efter en fest... så de två aspekterna tar ut varandra.

Jag blir inte MER social av alkohol, men jag orkar med alla "störande moment"* runt omkring då jag har alkohol i kroppen. Och jag antar att jag då verkar vara mer "normal" gentemot andra. Jag orkar mer och blir ofta gladare.
Fast då måste jag vara glad i humöret från början. Mår jag inte bra så kan alkohol göra att jag blir fly förbannad eller så blir jag helt dizzy och somnar någonstans.

*=surr, mummel, prat, skrik, musik osv.

Savanten Svante skrev:Haha. Sist jag var ordentligt full (med krigis, finns beskrivet här på forumet) tappade jag en del av min sociala förmåga och skrämde punkare.

Men Svante, kom igen. Ge oss länken!

Tack HGJ!

Jag dricker inte alkohol öht, har aldrig gjort.
Jag tycker inte om hur människor blir personlighetsförändrade när de blir berusade och vill inte utsätta mig för det själv.
Sen hjälper det ju inte att det smakar för vidrigt och ställer till en massa elände i samhället.

Jag har samma syn på alkohol som andra droger tunga som "lätta".
Ser ingen principiell skillnad på att dricka alkohol (och bli märkbart påverkad av det) eller att ta heroin IV. Lika vidrigt bägge delarna.

vadloink skrev:Jag försöker lära mig andra sätt att umgås och det blir lättare med tiden. Det som är jobbigast är faktiskt att umgås med fulla människor. Man är inte så charmig egentligen när man är full.

Nej precis. De flesta (alla ?) fulla är ju vidriga och jobbiga på olika sätt.

Usch !

snuggelhund skrev:Ser ingen principiell skillnad på att dricka alkohol (och bli märkbart påverkad av det) eller att ta heroin IV. Lika vidrigt bägge delarna.

Idiotiskt.
Det är som att jämföra kaffe med arsenik.

KrigarSjäl skrev:

snuggelhund skrev:Ser ingen principiell skillnad på att dricka alkohol (och bli märkbart påverkad av det) eller att ta heroin IV. Lika vidrigt bägge delarna.

Idiotiskt.
Det är som att jämföra kaffe med arsenik.

NEJ, men jag förstår att den sortens åsikter skär i alkoholbrukares ögon.

I mina ögon är det likväl lika illa.


Men visst dumt att skriva principiellt.
Jag borde skrivit att jag ser likadant på en berusad människa som jag ser på en människa påverkad av heroin. Stort massivt obehag som gränsar till förakt.

Du medger att du tycker något även om det inte är objektivt sant?

KrigarSjäl skrev:Du medger att du tycker något även om det inte är objektivt sant?

Jag har ändrat i mitt ovanstående inlägg för att på ett tydligare sätt få fram min poäng och undvika missförstånd.

(Men det är klart att man kan tycka saker som inte är objektivt sanna. Men det är inte relevant för detta ämne.)