Kemisk lobotomi (neuroleptika)
71 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
av MsTibbs » 2010-06-26 12:18:18
regnif skrev:Kimmelie skrev:Zyprexan behöver du inte ta vid läggdags
Det förstod jag.
Man kan ta Zyprexa när som helst, men jag tar den 20:00 på kvällen, för då blir jag trött av den lagom till jag skall sova. Sedan jag började med Zyprexa har jag inte insomningsproblem längre, något jag haft hela livet.
av shibedibato » 2010-06-27 1:10:51
För att hoppa in i tråden igen. När jag läst efteråt i journalen så har jag förstått att min autism stått som skäl till att bli behandlad med neuroleptika. En läkare som jag träffade tyckte jag illa om och när han gick ut ur rummet så räckte han fram handen, för att skaka hand. Jag ville inte skaka hand med honom då men han var noga med att komma ihåg det till nästa gång jag träffade honom.
När han då skulle gå ut ur rummet så sträckte han fram handen igen, den här gången sträckte jag också fram handen och i journalen stod det ungefär "Idag är patienten mer framåt, idag skakade hon till och med hand med mig. Planering att höja Seroquel då patienten svarat bra på behandlingen." Läkarna sa till mig att neuroleptikan var stämningsstabiliserande, otur att
Att jag mådde sämre än någonsin, kände mig mer instängd och orkeslös, tyckte han inte var värt att kommentera. Jag har aldrig mått sämre som när de försökt behandla bort mina personlighetsdrag. För mig har det funnits ett tydligt samband mellan svår depression och neuroleptika, jag märkte en tydlig positiv skillnad på mitt mående någon månad efter att jag slutat med medicinen.
Alla dagar är olika men även om jag inte längre tar medicinen så saknar jag något som fanns i mig tidigare, livet är inte densamma mer och det tynger mig. Jag måste leva med det här resten av livet.
När han då skulle gå ut ur rummet så sträckte han fram handen igen, den här gången sträckte jag också fram handen och i journalen stod det ungefär "Idag är patienten mer framåt, idag skakade hon till och med hand med mig. Planering att höja Seroquel då patienten svarat bra på behandlingen." Läkarna sa till mig att neuroleptikan var stämningsstabiliserande, otur att
Att jag mådde sämre än någonsin, kände mig mer instängd och orkeslös, tyckte han inte var värt att kommentera. Jag har aldrig mått sämre som när de försökt behandla bort mina personlighetsdrag. För mig har det funnits ett tydligt samband mellan svår depression och neuroleptika, jag märkte en tydlig positiv skillnad på mitt mående någon månad efter att jag slutat med medicinen.
Alla dagar är olika men även om jag inte längre tar medicinen så saknar jag något som fanns i mig tidigare, livet är inte densamma mer och det tynger mig. Jag måste leva med det här resten av livet.
- shibedibato
- Inlägg: 473
- Anslöt: 2009-06-21
- Ort: Borta?
av matterik » 2010-06-27 12:43:18
shibedibato skrev:För att hoppa in i tråden igen. När jag läst efteråt i journalen så har jag förstått att min autism stått som skäl till att bli behandlad med neuroleptika. En läkare som jag träffade tyckte jag illa om och när han gick ut ur rummet så räckte han fram handen, för att skaka hand. Jag ville inte skaka hand med honom då men han var noga med att komma ihåg det till nästa gång jag träffade honom.
När han då skulle gå ut ur rummet så sträckte han fram handen igen, den här gången sträckte jag också fram handen och i journalen stod det ungefär "Idag är patienten mer framåt, idag skakade hon till och med hand med mig. Planering att höja Seroquel då patienten svarat bra på behandlingen." Läkarna sa till mig att neuroleptikan var stämningsstabiliserande, otur att
Att jag mådde sämre än någonsin, kände mig mer instängd och orkeslös, tyckte han inte var värt att kommentera. Jag har aldrig mått sämre som när de försökt behandla bort mina personlighetsdrag. För mig har det funnits ett tydligt samband mellan svår depression och neuroleptika, jag märkte en tydlig positiv skillnad på mitt mående någon månad efter att jag slutat med medicinen.
Alla dagar är olika men även om jag inte längre tar medicinen så saknar jag något som fanns i mig tidigare, livet är inte densamma mer och det tynger mig. Jag måste leva med det här resten av livet.
Du kanske skulle behöva prata om detta med en psykolog.
av shibedibato » 2010-07-24 23:34:07
Jag tror att psykologer är fantastiska, annars skulle de inte finnas. Men just det här, om alla mediciner och läkare jag har haft kontakt med, behöver jag inte prata med en psykolog om. Det är inget jag tänker på egentligen mer än hur störda läkare kan vara. De är ute och studsar runt på rosa moln medan en annan besöker helvetet var och varannan kvart.
Det enda jag inte förstått, är, varför läkarna ville ge mig neuroleptika då jag aldrig svarat på den typen av medicin. Att de fortsatt i all oändlighet med nästan varenda sort innan jag blev befriad genom att säga ifrån själv.
"Nähä, du svarar inte på Seroquel, då testar vi Zyprexa"
"Nämen, du svarar inte på Zyprexa, då testar vi Abilify"
"Oj, Abilify fungerade inte heller, då kanske vi ska prova..."
De förstod aldrig att de grävde en grav åt mig, tillräckligt stor för mig att rymmas i.
När jag var inlagd hade säkert 90% av alla patienter någon typ av neuroleptika. Helt galet då knappt 1/10 behövde dem.
Det enda jag inte förstått, är, varför läkarna ville ge mig neuroleptika då jag aldrig svarat på den typen av medicin. Att de fortsatt i all oändlighet med nästan varenda sort innan jag blev befriad genom att säga ifrån själv.
"Nähä, du svarar inte på Seroquel, då testar vi Zyprexa"
"Nämen, du svarar inte på Zyprexa, då testar vi Abilify"
"Oj, Abilify fungerade inte heller, då kanske vi ska prova..."
De förstod aldrig att de grävde en grav åt mig, tillräckligt stor för mig att rymmas i.
När jag var inlagd hade säkert 90% av alla patienter någon typ av neuroleptika. Helt galet då knappt 1/10 behövde dem.
- shibedibato
- Inlägg: 473
- Anslöt: 2009-06-21
- Ort: Borta?
av vallesmamma » 2010-07-25 13:38:29
Jag har också Zyprexa, lider av yrsel men det gjorde jag även innan. Zyprexa hjälper mot mina fruktansvärda vredesutbrott då jag skadade mig själv och såg allt i rött! Så hellre Zyprexa än utan. Men det är väl individuellt.
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
av shibedibato » 2010-07-25 13:48:59
Det "enda" problemet jag haft som de försökt medicinera bort med neuroleptika är depression. De hade som motivering att de skulle fungera stämningsstabiliserare. Jag har tvång, ångest m.m. men inget som kopplas till just neuroleptika.
Som sagt, det enda jag hittat i journalen om anledningen till neuroleptika är att de ville se en förändring i mitt beteende och sätt att möta andra. Att se andra i ögonen, prata spontant, visa känslor... Dit kommer jag aldrig men de verkar ha svårt att förstå hur människor kan vara olika. Jag är ganska ofta orolig eller rädd för saker som är nytt.
När jag fick diagnosen var det ett solklart autistiskt syndrom, har läkarna svårt att fatta det?
Som sagt, det enda jag hittat i journalen om anledningen till neuroleptika är att de ville se en förändring i mitt beteende och sätt att möta andra. Att se andra i ögonen, prata spontant, visa känslor... Dit kommer jag aldrig men de verkar ha svårt att förstå hur människor kan vara olika. Jag är ganska ofta orolig eller rädd för saker som är nytt.
När jag fick diagnosen var det ett solklart autistiskt syndrom, har läkarna svårt att fatta det?
- shibedibato
- Inlägg: 473
- Anslöt: 2009-06-21
- Ort: Borta?
Re: Kemisk lobotomi
av tveskägg » 2010-07-25 15:18:31
shibedibato skrev:KAN ni välja annat än vad läkarna försöker lura i er så välj bort neuroleptikan. Jag kan slå vad om att ingen läkare frivilligt tar neuroleptika då de mycket väl vet vad som händer i kroppen av dem.
Jag tror att du är lat och försöker hitta en ursäkt att inte sköta hushållet när du baktalar neuroleptika.
av matterik » 2010-07-25 15:53:48
shibedibato skrev:Det "enda" problemet jag haft som de försökt medicinera bort med neuroleptika är depression. De hade som motivering att de skulle fungera stämningsstabiliserare. Jag har tvång, ångest m.m. men inget som kopplas till just neuroleptika.
Som sagt, det enda jag hittat i journalen om anledningen till neuroleptika är att de ville se en förändring i mitt beteende och sätt att möta andra. Att se andra i ögonen, prata spontant, visa känslor... Dit kommer jag aldrig men de verkar ha svårt att förstå hur människor kan vara olika. Jag är ganska ofta orolig eller rädd för saker som är nytt.
När jag fick diagnosen var det ett solklart autistiskt syndrom, har läkarna svårt att fatta det?
Samma situation gäller mig, dvs fick neuroleptika mot samma symptom och har samma symptombild med autistiskt spektrum och har samma åsikt om att jag felbehandlades. Tror inte det är ett sammanträffande.
Re: Kemisk lobotomi
av MsTibbs » 2010-07-25 17:47:53
tveskägg skrev:shibedibato skrev:KAN ni välja annat än vad läkarna försöker lura i er så välj bort neuroleptikan. Jag kan slå vad om att ingen läkare frivilligt tar neuroleptika då de mycket väl vet vad som händer i kroppen av dem.
Jag tror att du är lat och försöker hitta en ursäkt att inte sköta hushållet när du baktalar neuroleptika.
Instämmer, jag fungerar mycket bättre på Zyprexa än utan (däremot blev jag zombie av Cisordinol, men allt passar naturligtvis inte alla).
av regnif » 2010-07-29 19:59:41
Jag fick/får också neuroleptika till att "bli mer öppen". Men inte öppnar jag mig fortfarande för folk jag inte känner... Men det var väl till att få ögonkontakt och sådana grejer. Även till att sova. Känns som att något i mig försvunnit när jag ätit dem, men jag vet inte. Brukar inte göra kreativa saker nu. Känns som att jag inte kan längre. Känns som att jag fått en oro för allt möjligt sedan jag började med dem. Att allt verkar svårt, osv. .
av matterik » 2010-07-29 21:44:46
jag har själv ätit neuroleptika när jag var 23. Jag hade samma tro att neuroleptikan hade skadat mig permanent. Jag är av en annan åsikt nuförtiden.
Jag tror att de som får neuroleptika som inte har psykos ofta har något annat. Till exempel autism. Det som folk tror sedan är skadan från neuroleptikan är i själva verket deras autism. Autistiska har de varit hela livet men de har klarat av att leva relativt normalt. Sedan när de får ångest, vilket är vanligt vid autism, så medicineras de med neuroleptika.
Denna medicinering är inte då för att ta bort psykos eftersom de inte har psykos. Det är för att dämpa deras sinnestillstånd. Neuroleptika gör ju just det, den dämpar ens sinnestillstånd, den skapar likgiltighet, oberoende av om det rör sig om psykos eller autism. Den dämpar hjärnans aktivitet, söver den så att säga.
Men när man slutar ta neuroleptikan så har man kvar sin autism men man ändrat sin inställning till livet, vilket är just vad folk gör när de får ångest, de tvingas ändra sin livsinriktning.
När folk ändrar sin livsinriktning för att se till så att de inte får ångest igen, så blir de mindre extroverta, dvs mer autistiska. De har alltid varit autistiska men lärt sig att kompensera det hela genom att agera extrovert. Men denna falska extroverta personlighet som är pålagd för att samhället kräver det, leder till ångest som sedan medicineras med neuroleptika, gör personen rädd och sedan skapar ett autistiskt förhållningssätt till livet. Autismen har alltid funnits där men personen var naiv och orädd innan.
Jag tror att folk som tror att de har blivit kemiskt lobotomerade av lite neuroleptika är mer i behov av psykologhjälp så att de kan återuppleva den livskris som de medicinerades igenom. På så sätt kan deras minne och deras erfarenhet återigen bli hel och de kommer sluta att känna att de skadades. På sätt och vis skadades de, eftersom de var dumma nog att inte genomgå krisen utan medicin.
I och med att de tog medicin så blev det ett hålrum i deras livstråd och de förblir frågande inför dem själv och inför deras förflutna. De förlorar i integritet och styrka.
Smärta är en del av livet och kan vara lika viktigt som lycka för att växa.
Att medicinera bort problem är inte utan konsekvenser. Det är som att delvis dö, att välja bort vissa upplevelser i livet.
Jag tror att de som får neuroleptika som inte har psykos ofta har något annat. Till exempel autism. Det som folk tror sedan är skadan från neuroleptikan är i själva verket deras autism. Autistiska har de varit hela livet men de har klarat av att leva relativt normalt. Sedan när de får ångest, vilket är vanligt vid autism, så medicineras de med neuroleptika.
Denna medicinering är inte då för att ta bort psykos eftersom de inte har psykos. Det är för att dämpa deras sinnestillstånd. Neuroleptika gör ju just det, den dämpar ens sinnestillstånd, den skapar likgiltighet, oberoende av om det rör sig om psykos eller autism. Den dämpar hjärnans aktivitet, söver den så att säga.
Men när man slutar ta neuroleptikan så har man kvar sin autism men man ändrat sin inställning till livet, vilket är just vad folk gör när de får ångest, de tvingas ändra sin livsinriktning.
När folk ändrar sin livsinriktning för att se till så att de inte får ångest igen, så blir de mindre extroverta, dvs mer autistiska. De har alltid varit autistiska men lärt sig att kompensera det hela genom att agera extrovert. Men denna falska extroverta personlighet som är pålagd för att samhället kräver det, leder till ångest som sedan medicineras med neuroleptika, gör personen rädd och sedan skapar ett autistiskt förhållningssätt till livet. Autismen har alltid funnits där men personen var naiv och orädd innan.
Jag tror att folk som tror att de har blivit kemiskt lobotomerade av lite neuroleptika är mer i behov av psykologhjälp så att de kan återuppleva den livskris som de medicinerades igenom. På så sätt kan deras minne och deras erfarenhet återigen bli hel och de kommer sluta att känna att de skadades. På sätt och vis skadades de, eftersom de var dumma nog att inte genomgå krisen utan medicin.
I och med att de tog medicin så blev det ett hålrum i deras livstråd och de förblir frågande inför dem själv och inför deras förflutna. De förlorar i integritet och styrka.
Smärta är en del av livet och kan vara lika viktigt som lycka för att växa.
Att medicinera bort problem är inte utan konsekvenser. Det är som att delvis dö, att välja bort vissa upplevelser i livet.
Re: Kemisk lobotomi
av matterik » 2010-07-29 21:49:35
MsTibbs skrev:tveskägg skrev:shibedibato skrev:KAN ni välja annat än vad läkarna försöker lura i er så välj bort neuroleptikan. Jag kan slå vad om att ingen läkare frivilligt tar neuroleptika då de mycket väl vet vad som händer i kroppen av dem.
Jag tror att du är lat och försöker hitta en ursäkt att inte sköta hushållet när du baktalar neuroleptika.
Instämmer, jag fungerar mycket bättre på Zyprexa än utan (däremot blev jag zombie av Cisordinol, men allt passar naturligtvis inte alla).
Jo men jag tror att det är en sak att äta neuroleptika om man är gränspsykotisk eller psykotisk, en annan sak att äta neuroleptika om man inte har några som helst psykotiska symptom. Neuroleptika medicineras folk med som visar till exempel självskadande beteende eller aggresivitet, även om de är helt utan psykos.
Re: Kemisk lobotomi
av tveskägg » 2010-07-29 22:18:32
MsTibbs skrev:tveskägg skrev:shibedibato skrev:KAN ni välja annat än vad läkarna försöker lura i er så välj bort neuroleptikan. Jag kan slå vad om att ingen läkare frivilligt tar neuroleptika då de mycket väl vet vad som händer i kroppen av dem.
Jag tror att du är lat och försöker hitta en ursäkt att inte sköta hushållet när du baktalar neuroleptika.
Instämmer, jag fungerar mycket bättre på Zyprexa än utan (däremot blev jag zombie av Cisordinol, men allt passar naturligtvis inte alla).
Vet inte om du missuppfattade mig där, det jag ville ha sagt med bilden på hemmafrun var att medicinsk behandling inte alltid syftar till att få patienten att må bättre utan att det också kan handla om att sopa problemet under mattan, så att omgivningen skall slippa besvär.
av regnif » 2010-07-29 23:35:42
Det är lite elakt, tycker jag. Ge en person massa biverkningar bara för att omgivningen skall ha det bra, inte personen med problemen SJÄLV. Det gör väl inget om omgivningen också trivs, men det måste väl själva patienten också göra? Det är ju den som söker hjälp, inte omgivningen.
av matterik » 2010-07-30 4:05:38
regnif skrev:Det är lite elakt, tycker jag. Ge en person massa biverkningar bara för att omgivningen skall ha det bra, inte personen med problemen SJÄLV. Det gör väl inget om omgivningen också trivs, men det måste väl själva patienten också göra? Det är ju den som söker hjälp, inte omgivningen.
Jag håller med om detta helt och fullt. Det är därför som man inte ska låta läkare och psykiatriker bestämma över en. Går inte att lita på dem. Det komiska är att om man inte litar på dem så kan det uppfattas som om man är paranoid.
av Richard » 2010-07-31 2:13:09
Jag har gått på Haldol 4 mg/dag i ca 8 år. Dock har inte märkt nått o det hjälper mig, lär ju vara det värsta neuroleptika som ger extrapyramidala symptom. Men jag känner mig inte alls paranoid sen jag började ta det.
av regnif » 2010-08-01 15:30:28
matterik skrev:regnif skrev:Det är lite elakt, tycker jag. Ge en person massa biverkningar bara för att omgivningen skall ha det bra, inte personen med problemen SJÄLV. Det gör väl inget om omgivningen också trivs, men det måste väl själva patienten också göra? Det är ju den som söker hjälp, inte omgivningen.
Jag håller med om detta helt och fullt. Det är därför som man inte ska låta läkare och psykiatriker bestämma över en. Går inte att lita på dem. Det komiska är att om man inte litar på dem så kan det uppfattas som om man är paranoid.
Ja, tydligen räknas det som paranoia. Tyvärr!
av matterik » 2010-08-01 17:58:38
Autism är inte behandlingsbart med neuroleptika.
Mot aggressivitet och självskadande beteende ges medicin som används mot psykoser, s.k. neuroleptika. Mot depression antidepressiv medicin och mot överaktivitet amfetaminbaserade läkemedel - s.k. centralstimulerande medicin.
Återgå till Aspergare och vården