För några dagar sedan blev Carin Götblad intervjuad i TV4:as Nyhetsmorgon. Det bokstavliga i inneållet det hon sa var inget anmärkningsvärt, men hennes icke-verbala kommunikation var inte helt anpassat till situationen tycker jag.

Främst för att hon tilltalar intervjuarna ungefär som när man läser en saga för en 4-åring. Men också för att hon ler mycket i situationer som jag tycker är opassande, på något ställe verkar det nästan som hon skulle skratta.

"varför sköt vi inte ner helikoptern "
"vi sätter in människor i fängelse "
"den organiserade brottsligheten ökar. En viktig orsak till att den möjiggör det kan man säga är den globala ekonomin"
"vi måste ställa krav på den så kallade vanliga medborgaren att stå upp för, inte köpa svarta varor och tjänster"
" [invandrarghettona] Det polisen gjorde på 90-talet ,det var ju att retirera från de här områdena."
"[Göran Lindbergs sexbrott] Min och många andras reaktion var att något allvarligt måste hänt på vägen"

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhets ... =1.1728485

Vad säger ni om detta?

Tja, vad ska man säga!?

Det var ju en intervju som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt (och då menar jag också Götblads kroppsspråk i första hand), men min reaktion är att hon är så nervös så att hon "kommer att göra på sig" vilken stund som helst ... låt henne slippa från det här!

Jag har iofs ingen AS-diagnos (än iaf), men "störd" är jag och jag tror/vet att jag i denna situation antagligen betett mig mer "normalt" vad gäller ansiktsmimiken, men det inre systemet hade helt klart gått på maxfart och svettkörtlarna gjort mig (och mina kläder) dyblöt!

Usch, man vill bara gråta när man på något sätt ska försöka sammanfoga kroppsspråket och det rent verbala i intervjun - tacka vet jag radion!

/Bali

Jag får en känsla av att hon är aspergare, kanske med inslag av ADHD, när jag ser henne. Har alltid fått npf-vibbar av att se henne.

Håller med om att neudaren (npf-radarn) går igång. Det känns som hon övat in lite miner och uttryck och så drar dem, fast de inte riktigt passar till det hon säger. (Det där med sagoberättarstilen stämmer bra.)

Aspig vet jag inte, men hon talar som en dagisfröken.

... jag kommer nog aldrig att förstå intresset, behovet av eller nöjet i att sitta och klistra diagnoser på andra människor. Speciellt inte när det gäller människor man vet lite och inget om samt aldrig har träffat. Jösses....

Ja ibland blir det bara långsökt. Som i detta fall.

Ovan och nervös över att vara i TV.

Uppenbart inövade fraser för att inte råka säga nåt olämpligt i känsliga frågor.

Hon blev betydligt mer avslappnad när det kom till personliga frågor.

Man får inte glömma bort att tjänstemän som uppträder i tv alltid har ett tryck på sig från chefer, de måste kunna regelverket och ge ett så seriöst intryck som möjligt.
De kan inte säga vad de känner för på samma sätt som en ekonomiskt oberoende artist eller dyl. som inte behöver svara inför någon.
Därav nervositet, stelhet etc.


Sen har vi en kultur i Sverige som säger att frötroendevalda, högre tjänstemän, kommunalråd etc skall vara på ett visst sätt. Man ska vara måttfull, opersonlig och helst klä sig diskret.

Hon har ju konstiga tänder, så jag tycker det ser ut som hon ler när hon inte alls gör det.

Sen försöker hon nog förklara saker så att även Stoffe och Kenta förstår, då blir det lätt dagisnivå över det.

Jag har sett henne prata inför små grupper och då ser man skillnad på hennes leende och när hon bara rör på mungiporna.