Jag såg ett program om en familj i Canada som hade två söner med AS. Vad jag reagerade på var att de verkade understimulerade. Då kom jag och tänka på leksaker och sysselsättning. Och vad som kan vara bra för barn med AS.

För Apisar har ofta normal eller hög intelligens. Men problem med att hålla i relationer.

Nu har jag inga egna barn, men jag tänkte att ett utbyte med ideer och erfarenheter kanske kan göra barnen mindre rastlösa och hitta bra sätt att umgås med andra på lika vilkor.

När jag var liten så pusslade vi mycket. Pussel tyckte jag var bra. Jag fick ansvaret över en viss bit och kunde jobba med den i min egen takt. Vi köpte stora pussel som vi hade på en stor masonitskiva. Nu finns det pusselmattor som man enkelt kan rulla ihop utan att förstöra något. Men det viktigaste var att jag var delaktig och kände mig med.

Kortspel var också bra.

Jag älskade olika brädspel, men det var ofta ingen i familjen som ville spela, så jag spelade ofta själv. Men när man spelar med andra är det mer som att man umgås.

Sedan finns det dator. Men med den umgås man inte på samma sätt.

Nu är det lång tid sedan jag var barn. Det har säkert kommit andra spel. Men vissa spel skulle jag tro är helt fel för AS. De gör att man känner sig annorlunda och utanför.
Ett sådant spel är för mig Trival Persuit. Jag är hopplös på att komma ihåg namn och årtal, vilket kan leda till mycket pinsamma situationer, för mig i alla fall.

Pussel är en bra idé tror jag. Och sällskapsspel är ju alltid positivt eftersom det ger familjen en chans att umgås.

När det gäller min egen dotter som har AS så är hon konstnärligt lagd och två stora ritblock och en stor samling pennor underhåller henne i timmar. Hennes andra stora passion är att vandra i skogen, så det är mycket utetid tillsammans med henne som gäller.

I övrigt så läser hon väldigt mycket böcker (precis som sin mamma), men hon har aldrig fattat tycke för spel och liknande. Visst kan hon sitta med ett dataspel ett tag, men oftast så drar något av de andra intressena iväg henne åt ett annat håll rätt snart.

När hon var mycket mindre så pusslade hon endel, och klipp och klistra var en favorit.

Lego rita och skogen var favoriter när jag var liten.

Frågan är det här med datorer enligt min läkare så fastnar lättare barn och ungdomar med AS och/eller ADD det här med dator beroende.

Bör man kanske som förälder ha det i åtanke?

Min lilla har sedan hon föddes varit fascinerad av sand och vatten. När vintern kommer går jag med henne till ett inomhusställe som har en stor sandlåda. Där sitter hon till dom stänger. På dagis leker hon i sanden eller ritar.
Hemma målar hon hela tiden. Hon älskar att blanda färger och snöar in länge länge på nyanser...
Sedan badar hon - har hon inget att göra vill hon bada...Hon har precis fyllt fyra och är väldigt nära att kunna simma med huvudet uppe...Mycket badhus är det...

Skapande lekar var viktiga för mig(ser det även i grabben). Sedan om det var Lego, Tälja pinnar, bygga kojor, måla, lägga pussel, programera c64:an spelande mindre roll.

Samspelet med omgivningen så hatade jag alla lagsporter som fotboll osv...
Men brädspel älskade jag. Man fick umgås utan att känna sig konstig. Tyvärr så var jag relativt ensam över tjusningen med schack
Fast brädspel med tärning som Fia med knuff eller BackGammon har jag aldrig gillat.

Lego, det hade jag glömt.

Ufo skrev:Tyvärr så var jag relativt ensam över tjusningen med schack

Jag hittade inte någon att spela schack med förrän i högstadiet. Då spelade jag i stort sett varje rast i skolan. När det fanns tillfälle alltså. Hemma spelade jag mot mig själv.

Jag hade hoppats på något konkret. Som vi hade hemma ett spel som hette "Jorden runt på 80 dagar". Jag älskade det spelet. Sedan hade vi köpt ett börsspel, men det var ingen som ville spela det med mig. Kinaschack fungerade också och var mycket rolig när många var med. Bonnaspelet var också helt okej.

Jag var ute efter något som hela familjen kunde umgås i. Både Nter och Aspisar.

Hela familjen umgås på samma gång? Skämtar du?

Det finns några saker vi kan göra tillsammans. Se på film tex. Särskilt om det är en som barnen valt. Men min yngsta (som är rätt NT) tröttnar efter tredje gången samma film går... Min sjuåring (AS) vill se dem om och om igen tills han kan memorera hela filmen. Bio uppskattas! Inklusive eftertexterna. Igår såg vi "Ratatouille" tillsammans, senast innan "Elias och Kungabåten".

Badhuset är en favorit. Där finns lite av varje för oss alla men jag vet inte om vi egentligen umgås - vi roar oss samtidigt på samma ställe i alla fall. För den som vill ha sällskap finns alltid någon bekant där.

Lego är en annan favorit men det är en mer ensam sysselsättning. Alla samtidigt bredvid varandra möjligen om man har mycket Lego (det har vi) så att ingen konkurrens om klossarna uppstår.

Jag läser gärna för barnen - det gillas av dem alla och av mig. Djurparksbesök, besök på naturvetenskapliga experimentverkstäder typ Universeum, Navet, Tom Tit's är höjdare som vi alla uppskattar men som gör oss helt utmattade efteråt.

Dataspel i olika varianter fängslar barnen länge och får de bara spela allihop och slipper vänta på sin tur går det bra. Men tillsammans? Multiplayer är svårt för det kräver samarbete...

Pussel med många bitar gillar jag men min mer impulsive son vill helst ha ett eget pussel och jag vill inte ha honom i mitt. Kortspel tillsammans försöker sig barnen på men de har inte riktigt nått till den nivå där jag gillar det ("Finns i sjön" är tråkigt!).

Jo - mina barn leker ibland Loppmarknad där det går ut på att jag skall köpa saker av dem (i varsitt stånd) för påhittad valuta och sen ge dem som presenter till mina barn (dvs ge dem tillbaka samma saker). Gå på riktig loppmarknad gillar alla barnen skarpt men inte jag - de drar hem för många saker som inte har någon given plats i hemmet.

Tonzon skrev:Jag var ute efter något som hela familjen kunde umgås i. Både Nter och Aspisar.

Aha ok låt se nu hummmm..........................
Monopol och Finans gick hem och vissa kortspel så en kortlek också.
Men jag är mycket skeptiskt till de där "Svartepetterkortlekarna" eller lustiga familjen osv. Utan en vanlig kortlek med 52 kort. Gärna två stycken om man är många vissa kortspel körs på två lekar.