hjälp mej
8 inlägg
• Sida 1 av 1
hjälp mej
hur ska jag göra? känns som jag förstör för alla kan inte släppa ur min skalle att vi ska flytta å ja vill bara dit hela tiden å renovera och sånt.... kan säga att det blivit mitt nya specialintresse .... de blir liv å bråk hemma för måste ha hjälp med vissa saker och så... känns som ja håller på å förstöra hela familjen: (:((:(:(... vet inte var ja ska ta mej till???? allt blir ju bara fel gånger 100 :(
- hejsvejs19
- Ny medlem
- Inlägg: 9
- Anslöt: 2010-07-07
Om du känner att du "förstör hela familjen" så får du göra allt du kan för att lugna ned dej. Även om renoveringen är ditt specialintresse.
Är du pappa i en familj? Jag vet inget om dej.
Jag är själv EXPLOSIV som fan om jag får för mig nåt. Så jag vet lite hur det känns.
Som sagt inget är värt att "förstöra familjen" över. Det får du tänka på.
Hoppas du lyckas hitta ett sätt att "få ihop det".
Är du pappa i en familj? Jag vet inget om dej.
Jag är själv EXPLOSIV som fan om jag får för mig nåt. Så jag vet lite hur det känns.
Som sagt inget är värt att "förstöra familjen" över. Det får du tänka på.
Hoppas du lyckas hitta ett sätt att "få ihop det".
jag är en tjej på 19 år... asså en av "barnen" i familjen.. ja gör allt ja kan.... men när jag tänt till så är de försent då kan ja inte hejda mej.... vet inte hur ja ska göra???
- hejsvejs19
- Ny medlem
- Inlägg: 9
- Anslöt: 2010-07-07
Ta reda på vad du tänder till på. Kanske är det vissa uttryck eller sätt att säga saker på.
Kanske är det så att du planerar nånting i ditt huvud och ställer in dig på att det ska hända. När det sen inte gör det så blir det samma reaktion som när någon ändrar dina planer.
Be de andra om hjälp att inte planera. Be dem säga saker på andra sätt om det är det som triggar dig.
Nästa gång du tänder till, fråga vad som hände om du inte vet det själv. Prata med familjen om att du vill få hjälp.
Vissa saker kan vi inte göra nånting åt, men då kanske vi kan försöka få bort de sakerna ur vårt liv så gott det går.
Kanske är det så att du planerar nånting i ditt huvud och ställer in dig på att det ska hända. När det sen inte gör det så blir det samma reaktion som när någon ändrar dina planer.
Be de andra om hjälp att inte planera. Be dem säga saker på andra sätt om det är det som triggar dig.
Nästa gång du tänder till, fråga vad som hände om du inte vet det själv. Prata med familjen om att du vill få hjälp.
Vissa saker kan vi inte göra nånting åt, men då kanske vi kan försöka få bort de sakerna ur vårt liv så gott det går.
Bra inlägg av Flia!
Känner igen mig. Min släkt är alla NT. De tänker annorlunda. Så jag har slutat räkna med dom. Dom kan räkna med mig, men inte tvärt om.
Dom är oberäkneliga och deras ord är ofta tomt skitsnack. Jag ser dom som små barn som leker. Inget man ska ta allvarligt på.
Försök att göra allt själv som går, om du vill undvika smärta.
Känner igen mig. Min släkt är alla NT. De tänker annorlunda. Så jag har slutat räkna med dom. Dom kan räkna med mig, men inte tvärt om.
Dom är oberäkneliga och deras ord är ofta tomt skitsnack. Jag ser dom som små barn som leker. Inget man ska ta allvarligt på.
Försök att göra allt själv som går, om du vill undvika smärta.
treeman skrev:Jag kunde. Levande bevis (okay halvdöd).
Men lär dej att acceptera att icke autister är OPÅLITLIGA som fan. De är "konstiga". Jag blir förbannad som fan ofta, men kommer över det på 1-48 timmar nuförtiden.
Vet inte om din familj är NT eller autister dock.
håller med dig om att även jag finner icke autister opålitliga och icke rationella och har flera gånger blivit irriterad av min familj och vänners icke rationella betende
men precis so mdu säger det är sånt man får lära sig att leva med och det är sånt man får acepptera dom tänker inte som vi dom är annorlunda gentemot oss precis som vi är annorlunda gentemot dom
jag är övertygad om eller jag vet som ett faktum att min omgivning upplever mina autistiska egenheter som väldigt underliga
nu är iofs jag väldigt väldigt väldigt högfungerande och det märks knappt av på mig att jag har autism eller autistiska drag som läkaren kallade det men jag har definitivt mina egenheter som särskiljer mig från mina NT vänner
men vill jag umgås med dom så får jag ta dom som dom är och leva med att dom inte är lika besatta som mig av att tex hålla tider till punkt och pricka och inte är lika besatta av att ha allt planerat innan man stiger utanför dörren ...
och tvärtom vill dom umgås med mig så får dom ta mig som jag är
man kan inte förvänta sig att alla skall tycka tänka och agera precis som en själv det är därför vi är individer
Återgå till Att leva som Aspergare