Aspergare: är alla med AS automatiskt negativa?
98 inlägg
• Sida 4 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
KrigarSjäl skrev:nisse skrev:"Försök inte muntra upp en pessimist"
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/forsok-inte-muntra-upp-en-pessimist_1090023.svd
Mycket intressant!
Det är glädjande att det finns andra synsätt än heja!heja!-optimismen därute.
"Defensiv pessimism", ja det är en bra beskrivning på mitt tankesätt.
Samma här. Även om jag numer har plussat på med en ganska negativ livssyn som inte bör förväxlas med min ändamålsenliga defensiva pessimism.
Jag har ofta sagt sådana argument om min pessimism, som det står om i texten om boken, och det har bara viftats bort på klämkäcka hurtfriska vis.
När jag tänker positivt, så går det sämre för mig.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Ja det är när jag tänkt positivt som allt gått åt helvete. Nu är verkligheten den att jag är aspergare, annorlunda, och därför behöver anstränga mig mer för att få saker att funka.
Det går inte att följa strömmen och se vad som händer, att tänka att allt ordnar sig. Jag behöver ett annat tänk än genomsnittsmänniskan. Jag behöver stategier för att hantera livet, omgivningen, sociala situationer.
Att bara vara laid back och spontan är rena undergångsreceptet för mig.
Sen får folk uppfatta mig som pessimist eller stiff - det är ett mindre problem i sammanhanget. Jag är en av de som inte tjänar på att "bara vara sig själv".
Det går inte att följa strömmen och se vad som händer, att tänka att allt ordnar sig. Jag behöver ett annat tänk än genomsnittsmänniskan. Jag behöver stategier för att hantera livet, omgivningen, sociala situationer.
Att bara vara laid back och spontan är rena undergångsreceptet för mig.
Sen får folk uppfatta mig som pessimist eller stiff - det är ett mindre problem i sammanhanget. Jag är en av de som inte tjänar på att "bara vara sig själv".
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
nisse skrev:Själv försöker jag vara realist och utgå från mina förutsättningar. Jag har tröttnat på överdrivet optimistiska personer som inte kan lära sig av sina misstag eller inse sina begränsningar. Dessa tenderar till att bli energitjuvar som alltid ska ha hjälp när de har satt sig i skiten.
Väldigt sunt förhållningssätt till livet. Själv har jag en del bekanta som behöver hjälp om och om igen, eftersom de saknar förankring i verkligheten i många av sina beslut.
Men jag ställer alltid upp. Men påpekar med jämna mellanrummen vikten av att tänka realistiskt.
Man kan vara optimistisk på många sätt och tänka positivt dock. Samtidigt som man är realist.
nisse skrev:Själv försöker jag vara realist och utgå från mina förutsättningar. Jag har tröttnat på överdrivet optimistiska personer som inte kan lära sig av sina misstag eller inse sina begränsningar. Dessa tenderar till att bli energitjuvar som alltid ska ha hjälp när de har satt sig i skiten.
Energitjuveri beror mest på vad man har för situation själv jämtemot den man umgås med men generellt är helt klart negativa människor mer energitjuvar eftersom de tenderar att inte ta hand om sig själva och sina liv fullt ut.
Både överdrivna optimister och pessimister kan vara energitjuvar, liksom folk som är extrema på andra sätt. Ta den extremt blyge eller introverte t ex, där får man jobba hårt för att få igång eller upprätthålla en konversation. Medan den extremt extroverta pratkvarnen kräver mycket energi för att orka lyssna eller försöka få en syl i vädret.
Jag är nog övervägande optimist enligt artikelns beskrivning, även om jag inte är lika orädd inför nya situationer och inte någon slarver bara för att jag inte oroar mig i onödan. Däremot kan jag vara impulsiv och sätta igång saker som känns inspirerande utan att ta reda på tråkiga (men ibland nödvändiga) fakta först.
När det gäller pessimism av den sort som beskrivs i artikeln ("defensiv pessimism") så kan jag förstå värdet av att vilja vara extra noggrann för att försöka undvika missar och malörer, men inte till den grad att man ens mående påverkas av det. Att oroa sig för saker i förskott känns för mig som både slöseri med energi och att frivilligt förstöra sin dag när man hade kunnat må bra istället. Artikeln påpekar att defensiva pessimister ofta är mer framgångsrika än man kunde tro - men är de lyckligare?
I o m att jag är naturligt optimistisk så vet jag att de få gånger jag känner mig genuint orolig inför något förestående, eller nojig över något jag gjort, så har jag ofta god anledning. Pessimister och naturligt nojiga å andra sidan verkar oroa sig så mycket för allting utan urskillning att de förlorat förmågan att avgöra när det är befogat eller ej, eller om det de oroar sig för är en lätt åtgärdad skitsak eller en potentiell katastrof.
nisse skrev:"Försök inte muntra upp en pessimist"
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/forsok-inte-muntra-upp-en-pessimist_1090023.svd
Utmärkande för defensiva pessimister är också att de inte ger upp inför de negativa tankarna. Tvärtom. Skräckvisionen av den elake redaktören som refuserar Katherines vetenskapliga artikel, får henne bara att arbeta ännu hårdare fram till deadline. Hon ber kollegan bekräfta litteraturlistan, sätter studenterna på att dubbelkolla statistiken och går själv igenom argumentationen en sista gång för att se att den verkligen är glasklar. Inte konstigt då att det stora misslyckandet aldrig inträffar.
Men även om defensiv pessimism kan hjälpa vissa människor att nå framgång, så är det ingen strategi som psykologiprofessorn rekommenderar alla. I boken jämför hon exempelvis Katherine med hennes make Bill, som istället använder sig av så kallad strategisk optimism. På arkitektkontoret där han arbetar, kastar han sig entusiastiskt över nya uppgifter och han är alltid övertygad att allt kommer att gå bra. Liksom Katherine arbetar Bill hårt, men i hans förberedelse inför ett viktigt kundmöte ingår ingen mental genomgång. Snarare letar han efter förströelse som hjälper honom att undvika att tänka på det som ska hända. Timmarna före mötet läser han kanske tidningar, mejlar kompisar eller kollar in musik på Internet.
- Förklaringen till Bills och Katherines olika förhållningssätt är att han till skillnad från henne inte har något underliggande problem med ångest. Bills strategi är därför att undvika tankar som skulle kunna framkalla ångest. Han blir då väldigt irriterad när hans pessimistiska kollega envisas med att gå igenom alla eventualiteter inför det kommande affärsmötet. Just sådana förberedelser skapar den ångest som han annars inte skulle ha, förklarar Julie K Norem.
Jag är nog övervägande optimist enligt artikelns beskrivning, även om jag inte är lika orädd inför nya situationer och inte någon slarver bara för att jag inte oroar mig i onödan. Däremot kan jag vara impulsiv och sätta igång saker som känns inspirerande utan att ta reda på tråkiga (men ibland nödvändiga) fakta först.
När det gäller pessimism av den sort som beskrivs i artikeln ("defensiv pessimism") så kan jag förstå värdet av att vilja vara extra noggrann för att försöka undvika missar och malörer, men inte till den grad att man ens mående påverkas av det. Att oroa sig för saker i förskott känns för mig som både slöseri med energi och att frivilligt förstöra sin dag när man hade kunnat må bra istället. Artikeln påpekar att defensiva pessimister ofta är mer framgångsrika än man kunde tro - men är de lyckligare?
I o m att jag är naturligt optimistisk så vet jag att de få gånger jag känner mig genuint orolig inför något förestående, eller nojig över något jag gjort, så har jag ofta god anledning. Pessimister och naturligt nojiga å andra sidan verkar oroa sig så mycket för allting utan urskillning att de förlorat förmågan att avgöra när det är befogat eller ej, eller om det de oroar sig för är en lätt åtgärdad skitsak eller en potentiell katastrof.
Usch, jag håller jämt på och utarbetar strategier och planer för att hantera potentiella framtida problem. Annars får jag ångest och det känns som jag faller fritt. Men jag jobbar på att acceptera och stå ut med min ångest istället för att skjuta den framför mig...
- Angelic Fruitcake
- Inlägg: 3352
- Anslöt: 2010-05-21
- Ort: Täby
DIProgan skrev:Energitjuveri beror mest på vad man har för situation själv jämtemot den man umgås med men generellt är helt klart negativa människor mer energitjuvar eftersom de tenderar att inte ta hand om sig själva och sina liv fullt ut.
"Negativa personer" är fulla av negativ energi som vibrerar med en viss frekvensnivå.
Om man låter sig styras av denna negativa energi så behöver den livnära sig på andras "negativa energi". Så man dras till andra som är negativa och om nån inte är negativ försöker man gör dom negativa så energierna blir kompatibla. Frekvensen på energierna. Lite rovdjur över det. Även om människan som söker negativ energi inte är medveten om det oftast.
En människa är inte sin "negativitet" dock, utan är tillfälligt "sjuk" eller vilseledd. Man väljer SJÄLV frekvensnivån på sin energi. Ett val man gör.
Negativ eller positiv.
Jag är positiv 80% av dagarna på ett år tror jag. Kan vara jävligt negativ emellanåt... me. Att jag blivit negativ innebär att jag valt fel. Men det går att välja om.
Hela universum är vibrerande energier och tomrum. Mest tomrum. Ett oändligt hav av tomrum med öar av energier...
treeman skrev:En människa är inte sin "negativitet" dock, utan är tillfälligt "sjuk" eller vilseledd. Man väljer SJÄLV frekvensnivån på sin energi. Ett val man gör.
Negativ eller positiv.
Verkligen? Ett aktivt val alltså? Ja... kanske.. på sätt och vis. Jag antar att man väljer att antingen bygga luftslott och lura samt ljuga för sig själv, intala sig själv att allt är fel och dumt eller att se saker för vad de faktiskt är. Varför någon skulle välja att bygga luftslott eller intala sig själv att allt är fel och dumt förstår jag dock inte... ska det vara där "sjuk"-delen kommer in då?
tahlia skrev:Verkligen? Ett aktivt val alltså? Ja... kanske.. på sätt och vis. Jag antar att man väljer att antingen bygga luftslott och lura samt ljuga för sig själv, intala sig själv att allt är fel och dumt eller att se saker för vad de faktiskt är. Varför någon skulle välja att bygga luftslott eller intala sig själv att allt är fel och dumt förstår jag dock inte... ska det vara där "sjuk"-delen kommer in då?
Man kan acceptera att allt är som det är. Man behöver inte bygga luftslott.
Om jag blir rullstolsbunden med helt sabbad ryggrad, så hoppas jag att jag kommer acceptera det och inte bli negativ och bitter.
Finns folk som sitter i rullstol och mår rätt bra.
Att ge upp och kapitulera inför hur det "är" just nu, ger en inre frid, vilket ger mindre negativitet. Att dömma det som är och vilja nåt annat som kanske är omöjligt det får en att lida, skapar negativitet.
KrigarSjäl skrev:Jag är en av de som inte tjänar på att "bara vara sig själv".
Att "bara vara sig själv" är ett jävligt skitigt uttryck. Det är för sådana som sysslar med heltidshyckleri.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Man kan ju vara negativ på olika sätt. Om man på en arbetsplats påtalar bristerna i arbetsmiljön och klagar på de usla lönerna, då kan man bli utdefinierad som en negativ människa som sprider dåliga vibrationer. Faran med positivitetskulturen är att opportunism belönas, samtidigt som självständigt och kritiskt tänkande förminskas till en dålig egenskap.
treeman skrev:Att ge upp och kapitulera inför hur det "är" just nu, ger en inre frid, vilket ger mindre negativitet. Att dömma det som är och vilja nåt annat som kanske är omöjligt det får en att lida, skapar negativitet.
Visa ord.
Jag önskar bara jag kunde leva efter det mer.
- snuggelhund
- Inlägg: 3257
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: Eslövs kommun
Borde vi inte skilja mellan olika sorters positivitet och negativitet?
Att jag har en optimistisk syn ang möjligheten att lösa egna eller andras problem betyder inte att jag accepterar vad som helst eller kan hålla käften när jag ser något som jag tycker är galet. (Ringde just till Trafikverket och klagade på de nya varningslamporna som blixtrar på ett ytterst trafikfarligt sätt.)
Däremot har det ibland (som jag nog nämnt tidigare) inneburit att jag varit naivt godtrogen många gånger, och att jag stått ut med t ex icke-optimala jobb, bostäder eller situationer för att jag fokuserat endast på fördelarna.
Att jag har en optimistisk syn ang möjligheten att lösa egna eller andras problem betyder inte att jag accepterar vad som helst eller kan hålla käften när jag ser något som jag tycker är galet. (Ringde just till Trafikverket och klagade på de nya varningslamporna som blixtrar på ett ytterst trafikfarligt sätt.)
Däremot har det ibland (som jag nog nämnt tidigare) inneburit att jag varit naivt godtrogen många gånger, och att jag stått ut med t ex icke-optimala jobb, bostäder eller situationer för att jag fokuserat endast på fördelarna.
Inger skrev:Så sant. Har väl varit ett problem genom hela historien när de ledande är omgivna av fjäskande ja-sägare och den som ifrågasätter kastas till krokodilerna, skickas till gulag eller får sparken.
Om man kunde acceptera och se positivt på ifrågesättande och besvärliga människor som tillgångar både på arbetsplatsen och i samhällslivet och kunna vara tillsammans och umgås med sådana människor utan att bli av med dem genom uteslutning och avsked till ingen nytta. och på det viset blir det ett bättre och mänskligare samhälle anser jag.
mvh Noli
Jag har mycket medvetet intalat mig själv att tänka positivt genom livets svårigheter (i mitt fall "det går över snart"). Även om jag mitt i alltihop myntade "Life sucks and then you die." som något slags... personligt "stridsrop".
Inbakat i det är att livet är orättvist, så är det bara. Vissa föds med stora hinder, simhud mellan tårna, autism, med silversked i mun, hög intelligens etc etc... Det innebär (för mig åtminstone) att jag också har fördelar gentemot andra. Vilka andra man jämför sig med är fritt att välja.
Så, jag menar att man nog kan tänka i mer positiva banor, även om det börjar som galghumor och cynisk ironi.
Det viktiga är att fortsätta simma, I Ching liksom, förändring händer.
Inbakat i det är att livet är orättvist, så är det bara. Vissa föds med stora hinder, simhud mellan tårna, autism, med silversked i mun, hög intelligens etc etc... Det innebär (för mig åtminstone) att jag också har fördelar gentemot andra. Vilka andra man jämför sig med är fritt att välja.
Så, jag menar att man nog kan tänka i mer positiva banor, även om det börjar som galghumor och cynisk ironi.
Det viktiga är att fortsätta simma, I Ching liksom, förändring händer.
Att tillämpa det där "vara sig själv" i sociala sammanhang är jag en av dem som vet kan vara rena katastrofen för en aspergare.
Gentemot sig själv beror det väl på hur bra man fungerar i relation till ofrånkomliga eller rentav nöjsamma krav från både omvärlden och en själv. Jag vill inte ta för givet att vi alla är optimalt konstruerade utan inre motsägelser som kan göra en sådan princip problematisk även då. Vad gör man till exempel när "en själv" är både en person som absolut inte har råd att missa det där roliga och utvecklande imorgon och en som im- eller exploderar (alltefter temperament och energinivå) om den tvingas en meter till utan en veckas eremitpaus först?
Det som en del av oss lever i hela tiden.
Gentemot sig själv beror det väl på hur bra man fungerar i relation till ofrånkomliga eller rentav nöjsamma krav från både omvärlden och en själv. Jag vill inte ta för givet att vi alla är optimalt konstruerade utan inre motsägelser som kan göra en sådan princip problematisk även då. Vad gör man till exempel när "en själv" är både en person som absolut inte har råd att missa det där roliga och utvecklande imorgon och en som im- eller exploderar (alltefter temperament och energinivå) om den tvingas en meter till utan en veckas eremitpaus först?
Det som en del av oss lever i hela tiden.
Man kan bli besviken av att man inte får sina höga förväntningar infriade. Likaså kan man bli glad av en positiv överraskning, som man inte förväntat sig.
Själv mår jag illa av peppande coachingbabbel om att man ska se möjligheter utan att tänka en tanke på plan B, ifall det skiter sig. Är man inte förberedd på motgångar så slår man sig desto hårdare i fallet. För mig är det fråga om en ren överlevnadsinstinkt. Andra kan tycka att jag verkar paranoid.
Givetvis finns det olika sätt att vara negativ på. Vad jag funderar på är att för en del människor är tillvaron mer svartvit. Att det således inte finns någon gråskala med vardagligt smågnällighet, utan att det slår över i att allt är dåligt och jämmerligt. Men jag har ingen aning om detta är något speciellt aspergerdrag?
Själv mår jag illa av peppande coachingbabbel om att man ska se möjligheter utan att tänka en tanke på plan B, ifall det skiter sig. Är man inte förberedd på motgångar så slår man sig desto hårdare i fallet. För mig är det fråga om en ren överlevnadsinstinkt. Andra kan tycka att jag verkar paranoid.
Givetvis finns det olika sätt att vara negativ på. Vad jag funderar på är att för en del människor är tillvaron mer svartvit. Att det således inte finns någon gråskala med vardagligt smågnällighet, utan att det slår över i att allt är dåligt och jämmerligt. Men jag har ingen aning om detta är något speciellt aspergerdrag?
Återgå till Att leva som Aspergare