hur får man diagnosen social fobi?

hur utreder man det typ?

hur går det till?

Skriv upp dina symtom på en lapp, jag tycker iaf att det är lätt hänt att man glömmer. Tag så kontakt med i första hand vårdcentralen, få tid och att du vill ha tid för ångestutredning.

I mitt fall så slängdes det ut på ett av de många psykiatergångerna; Social fobi? Cycloid psykos kanske? Jag skull kanske ha tackat ja till dem, alltid bra med en diagnos till, så länge man uppfyller dem såklart.

"ångestutredning" vad är det?
hur går det till?

Baevern skrev:"ångestutredning" vad är det?
hur går det till?

Utredningar går till på olika sätt beroende på vem du träffar, men ett eller flera samtal med tex läkare eller psykolog är en god början. Men det är inte ditt problem. Be VC skriva en remiss till psyk, för att få prata om social fobi. Kanske VC utreder/medicinerar själva tom, det beror på vart du bor.

Tror du att du har social fobi? Varför det?

Baevern skrev:hur får man diagnosen social fobi?

hur utreder man det typ?

hur går det till?

Jag hade/har Social Fobi diagnos. Det innebär att man är "rädd utan orsak" för människor.

Jag har dock en felaktig diagnos. Aldrig varit rädd för människor. Jag har inte förstått varför folk är konstiga/dumma/slemmiga/jävla svin bara rent generellt.

Men jag ljuger inte och beter mig rätt sjysst mot folk i "normal-läget". Andra är mest egoistiska slemklumpar. Rädd har jag aldrig varit för människor. Inte ens när de viftat med KNIV framför mitt ansikte. Det var mest kul. Nåt kryp med en kniv. Började nästan skratta typ. Han ska ha tur jag inte knäckte hans armar och ben.

När en hotade med att skära upp magen på mig så började jag också nästan skratta. Jävla tönt. Tänkte dunka honom i en betongvägg men det fanns kanske kameror där. Sen fanns vittnen. Männsikor är ROLIGA och inte skrämmande. Som patetiska svin många. Skrattar ihjäl mig. Hehe.

De borde inte "leka" med rovdjur. Så JÄVLA trött på alla JÄVLA SVIN!!!!!!
FYYYYYYYYYYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!

Jag vet några fullständigt orädda människor med ADHD som fått diagnosen social fobi.
De undviker folksamlingar för att de blir trötta.

Men en del läkare är såna stolpskott att det är säkrast att diagnosticera sig själv ......

Jag tror bestämt herr treeman är på lite dåligt humör idag , men jag kan ändå nicka instämmande med delar av hans inlägg.

Rädd har jag aldrig varit för människor. Inte ens när de viftat med KNIV framför mitt ansikte.

Jag har inte/är inte heller "rädd" för människor (har också - på min dåvarande arbetsplats - blivit hotad med bl.a. kniv) utan det är ju "bara" så fruktansvärt slitsamt att tillbringa längre stunder med människor.
Det finns ju givetvis undantag och man kan orka mer eller mindre beroende på olika omständigheter, men ändå ...

Till syvende och sist står man ändå där med känslan av att människor suger mer kraft ur mig än själva mötet kan ge tillbaka (eller snarare är det kanske min oförmåga att ta emot vad andra har att ge!?) och det är fruktansvärt sorgligt.
Man känner sig också bara så misslyckad/skamsen som inte tycks kunna känna på "rätt" sätt och kan även bli fruktansvärt förödmjukad (iaf Bali) när andra (då främst vårdgivare) kommer med kommentarer som jag/vi är inte farliga.
Ska man "slå eller gå" kan man känna då , men nä... än har jag inte nitat till någon annan och tror inte jag kommer att göra det heller eftersom jag är en ganska snäll liten "tant".

Jag har faktiskt inte svarat på någon av dina frågor här, Baevern och så gör man väl egentligen inte i någons tråd, men eftersom jag inte har något svar hur en ev. utredning skulle tänkas kunna gå till (om det ens finns någon specifik för just social fobi!?) sänder jag ändå iväg detta, önskar dig lycka till i ditt sökande efter svaren och hoppas att du kan få en bra kontakt med någon inom psykiatrin som kan "vara med dig på vägen".

/Bali

@A Ja det tror jag, därför att det verkar stämma in på mig?

@treeman Jag vet vad social fobi är. hihihi

@Flia Jobbigt när folk jobbar med en sak, även fast dom inte kan ett skit om det =(

@Bali TACK =)

Då hakar jag på med en undran kring min dotter med hfa/adhd. Innan hon började äta medicin hade hon inga problem med andra människor, besök osv (jo, klassen i skolan gick ju inte, förstås). Men så fort hon började äta medicin mot sin adhd så "försvann" hennes framåtanda, hon slutade omedelbart att rida för hon "orkade" inte, det var "jobbigt" och för "många människor". Hon vill inte längre bada i utomhuspoolen om där är för många människor, vi får åka när det är sämre väder, hon klarar inte av besök i någon större utsträckning. Är detta social fobi eller är det något annat? Är detta typiskt för autism?

Anna med fyra skrev:Då hakar jag på med en undran kring min dotter med hfa/adhd. Innan hon började äta medicin hade hon inga problem med andra människor, besök osv (jo, klassen i skolan gick ju inte, förstås). Men så fort hon började äta medicin mot sin adhd så "försvann" hennes framåtanda, hon slutade omedelbart att rida för hon "orkade" inte, det var "jobbigt" och för "många människor". Hon vill inte längre bada i utomhuspoolen om där är för många människor, vi får åka när det är sämre väder, hon klarar inte av besök i någon större utsträckning. Är detta social fobi eller är det något annat? Är detta typiskt för autism?

Hon kanske har AS-drag också.
När jag tar medz mot ADHD blir jag totalaspie.

Skillnaden mellan HFA och AS beror såvitt jag vet på vem man frågar - diffus, illa underbyggd och i vilket fall som helst minimal.

Jag har både AS, ADD och social fobi (fast läkaren vägrade ge mig SF-diagnosen på papper) och jag blev klart mer autistisk (och folkskygg) när jag tog centralstimulerande mot ADD:n - så pass att det blev ett av skälen till att jag inte kunde fortsätta med den sortens medicin. Enligt läkaren och andra en rätt vanlig biverkan.

Zombie skrev:Skillnaden mellan HFA och AS beror såvitt jag vet på vem man frågar - diffus, illa underbyggd och i vilket fall som helst minimal.

Jo, när dottern fick sina diagnoser så sa läkaren att de hade diskuterat om hon skulle ha asperger eller hfa. Men eftersom dottern gått hos logoped och haft en viss "störning" i språket i tidiga år så valde de att ge henne diagnosen hfa...Så i stort sett hade hon lika gärna kunnat haft aspergers. Märkligt...

Ja, det lär stå i någon av diagnoshandböckerna att försenad språkutveckling > HFA, annars AS. Men då har man varken problematiserat vad "försenad språkutveckling" är (många aspergare blir ju missförstådda just på den punkten) eller satt in den saken i någon större helhet (där det ju inte heller är sagt att den är det viktigaste).

Värst vad arg jag varit sista veckan...
:O

Ska handla nu. Kan jag kolla igen så jag verkligen inte har "social fobi".
Hehe.

Jag har inte social fobi, jag är eremit.

Ofta tänker jag att många NT verkar lida på ett an nat sätt av sin SF än vad jag gör (- eller att de lider på ett typiskt NT-sätt som man ska göra när man har SF o är NT).

Jag tänker inte att jag har SF -utan att min sociala ångest är en konsekvens av AS. Medicin har jag aldrig prövat - skulle inte förvåna mig om den främst hjälper NT med SF.

Jag har ingen direkt längtan efter att kunna prata på bättre med folk, umgås mer, va mer ute ibland folk på utåtriktade aktiviteter osv. Många NT med SF vill bli friskare så att de kan "börja leva" och delta i t ex sådana situationer.

Fast det vore skönt o slippa ha ångest så fort man lämnar sitt hem p g a rädsla för spontana konfrontationer med bekanta. Samt att slippa känslan av att va iakttagen o kontrollerad av andra jämt o ständigt.

Flinta skrev:Fast det vore skönt o slippa ha ångest så fort man lämnar sitt hem p g a rädsla för spontana konfrontationer med bekanta. Samt att slippa känslan av att va iakttagen o kontrollerad av andra jämt o ständigt.

Rädsla för att bli iakttagen. Du BLIR iakttagen. Men varför bry sig. Nån kommer titta på dej. Inte alla men säkerligen någon. Hoppas du också når en punkt när du inte ORKAR bry dej mer. Den har jag nått.

Glor nån för mycket kan man glo tillbaka, *evil eye* så slutar dom glo.
Gör dom inte det kan man alltid gå fram och fråga hur läget är och rå-glo dom i ögonen med stelt ansikte. De lär inte glo på dej någonsin mer.


Är ju ett smått otrevligt sätt, men det brukar funka.

Ingen kontrollerar dej. DU kontrollerar dej.

Ett tips till:
Gå omkring och utstråla självsäkerhet och se cool ut. Då brukar folk bara titta på en lite snabbt sådär. Om man går runt och ser "töntig" och ledsen ut ja då kommer många att glo bara för att djävlas.

Väldigt många människor söker efter andra att plåga. Så var inte ett "offer". Det kan många tänka på. Vi lever i en elak, brutal värld.

När jag möter en människa ute som "söker gräl" så brukar jag bara stirra på den och göra nån hatisk grimas, skitkul. Typ alla ser ut som kissnödiga små hundar då. Brukar skratta efteråt. Jävligt kul.

Sen om nån är rejält rå så kommer de glo tillbaka såklart. De bangar inte. Då slutar det oavgjort.

Människor är en rolig art.