Bror Duktig skrev:Altus: Föräldrarna vill nog att det ska gå bra för barnet också, och vill försöka forma barnet så att det ska gå bra för barnet.

Överlag ja, men jag är inte så säker på att det finns element av det i just det här exemplet (jollen). Det är mer ett exempel som illustrerar den onda sidan.

Men jag förstår också att det är svårt att uppfostra barn och förmodligen omöjligt att göra utan högvis med misstag.

@Altus: Jag skrev lite otydligt ser jag.

Jag menade inte "Föräldrarna vill nog att det ska gå bra för barnet också, och vill försöka forma barnet så att det ska gå bra för barnet." så där bara utan: "Många föräldrar vill nog också att[...]" och glömde tillägga att vissa saker som blir fel, är verkligt genuint avsett att vara något bra för barnet, medan det i andra situationer blir status och "vad ska andra säga" som tar överhanden.

Med det inte sagt att det inte är som du skrev, och som jag håller med om.

Jag ville inte generalisera. Och jag menar inte att du missförstod mig heller, utan ville bara klargöra det jag skrev så "futtigt". Du verkade förstå hur jag menade ändå

Senaste åren har jag själv, konstigt nog, börjat inse hur mycket "status" spelar roll. Jag tänkte inte på det alls förut. Jag kan förstå liiite mer av situationer av "jolletypen". Folk som blir nedsedda på i statushänseende, blir inte alltid så bra behandlade. Kanske bl.a. det som folk är så rädda för att råka ut för att de t.o.m. behandlar sina barn dåligt? Det kan verkligen bli (ofta halvt outtalat, och kräver därför analys) "haha, har ni bara gammal gisten träjolle, ja vi har ju köpt yacht och bor på Instön".

Statusen kan vara många saker. Mycket pengar, eller att man uppför sig på ett passande sätt. M.m.

Sedan finns det förstås föräldrar som blir störda av att det blir så komplicerat och jobbigt med an "omständlig unge". Så tror jag att det var när jag inte ville ha korv, eller "vanlig mat som barn gillar" o.s.v.

Altus skrev:

Meppe skrev:Om man väntar sig det värsta kan man bara bli positivt överraskad.

Skulle man bara förvänta sig det värsta så skulle man ganska snart hänga sig eller bli inlagd på psyket, för det skulle vara omöjligt att ta sig för något alls.

Well... än är jag varken hängd eller inlagd, så bevisligen bör det ju fungera, eller?

Bror Duktig skrev:@Altus: Jag skrev lite otydligt ser jag.

Jag menade inte "Föräldrarna vill nog att det ska gå bra för barnet också, och vill försöka forma barnet så att det ska gå bra för barnet." så där bara utan: "Många föräldrar vill nog också att[...]" och glömde tillägga att vissa saker som blir fel, är verkligt genuint avsett att vara något bra för barnet, medan det i andra situationer blir status och "vad ska andra säga" som tar överhanden.

Med det inte sagt att det inte är som du skrev, och som jag håller med om.

Jag ville inte generalisera. Och jag menar inte att du missförstod mig heller, utan ville bara klargöra det jag skrev så "futtigt". Du verkade förstå hur jag menade ändå

Senaste åren har jag själv, konstigt nog, börjat inse hur mycket "status" spelar roll. Jag tänkte inte på det alls förut. Jag kan förstå liiite mer av situationer av "jolletypen". Folk som blir nedsedda på i statushänseende, blir inte alltid så bra behandlade. Kanske bl.a. det som folk är så rädda för att råka ut för att de t.o.m. behandlar sina barn dåligt? Det kan verkligen bli (ofta halvt outtalat, och kräver därför analys) "haha, har ni bara gammal gisten träjolle, ja vi har ju köpt yacht och bor på Instön".

Statusen kan vara många saker. Mycket pengar, eller att man uppför sig på ett passande sätt. M.m.

Sedan finns det förstås föräldrar som blir störda av att det blir så komplicerat och jobbigt med an "omständlig unge". Så tror jag att det var när jag inte ville ha korv, eller "vanlig mat som barn gillar" o.s.v.

Tankeväckande som vanligt. Tror det kan ligga mycket i detta.

Bror Duktig skrev:Senaste åren har jag själv, konstigt nog, börjat inse hur mycket "status" spelar roll. Jag tänkte inte på det alls förut. Jag kan förstå liiite mer av situationer av "jolletypen".

Samma här. Status ger trots allt många praktiska fördelar, det blir lättare att få bra vård, få arbete, och en massa andra saker. Män får dessutom betydligt fler möjligheter på dejtningmarknaden med högre status.

Det är fortfarande fånigt att vilja ha status för att imponera på främlingar eller grannar man pratar med typ 3 ggr om året (eller oftare för den delen), men det vore lika löjligt att säga att status inte har ett flertal genuina fördelar.

tahlia skrev:

Altus skrev:

Meppe skrev:Om man väntar sig det värsta kan man bara bli positivt överraskad.

Skulle man bara förvänta sig det värsta så skulle man ganska snart hänga sig eller bli inlagd på psyket, för det skulle vara omöjligt att ta sig för något alls.

Well... än är jag varken hängd eller inlagd, så bevisligen bör det ju fungera, eller?

Du må vara negativ, men du väntar dig inte bokstavligen det värsta.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:Senaste åren har jag själv, konstigt nog, börjat inse hur mycket "status" spelar roll. Jag tänkte inte på det alls förut. Jag kan förstå liiite mer av situationer av "jolletypen".

Samma här. Status ger trots allt många praktiska fördelar, det blir lättare att få bra vård, få arbete, och en massa andra saker. Män får dessutom betydligt fler möjligheter på dejtningmarknaden med högre status.

Det är fortfarande fånigt att vilja ha status för att imponera på främlingar eller grannar man pratar med typ 3 ggr om året (eller oftare för den delen), men det vore lika löjligt att säga att status inte har ett flertal genuina fördelar.

Ett exempel är renoveringar, om man t.ex. i ett villaområde så blir det så att den villaägaren som trivs med sin gamla heminredning i sin villa från 1960-1970-talet men tvingas renovera sitt hem t.ex. förnya sitt kök till ett hypermodernt kök med vita skåpluckor och silvergråa kyl och frys m.fl. för att man ska vara lik sina grannar i sitt villaområde dvs jämföra sig med sina grannar och för att man inte vågar skilja sig från sina grannar i stället för att fortsätta vara nöjd med sin gamla heminredning och gamla kök och stå för sitt sätt att leva och våga skilja sig från sina grannar anser jag.

Det är tragiskt att man ska falla offer för grupptrycket och granntrycket när det gäller status i stället för att fortsätta vara nöjd med sitt liv och fortsätta stå för sitt sätt att leva anser jag.

Jag är innerst inne optimist men lever i en värld full med människor som ofta använder negativa ord och uttryck bara för att andra säger samma ord som dom så kallad det som jag har hittat på ordet själv sen några veckor tillbaka och det är grupptrycksfraser dvs att man säger samma ord bl.a. negativa ord som de flesta andra säger bl.a. hemskt att gå arbetslös i stället för att våga säga att det är härligt att gå arbetslös bara för att man är rädd för att andra ska bli arga på en om man säger positivt om arbetslösheten, det är bara ett exempel på detta.

Redan under 1990-talet reagerade jag mycket på att man skriver väldigt mycket negativt i massmedierna om arbetslösheten och sysslolösheten m.fl. och då blev jag intresserad av att vända negativa ord till positiva ord som jag har börjat skriva listor i mina anteckningsböcker i glosform dvs negativa ord på vänster spalt och positiva ord i höger spalt i anteckningsböckerna t.ex. hemskt att gå arbetslös till härligt att gå arbetslös och hemskt att gå sysslolös till härligt att gå sysslolös för då får man vila och lata sig hela dagarna med gott samvete m.fl.

Detsamma gäller även röriga hem där bl.a. hemskt att ha rörigt hemma till härligt att ha rörigt hemma även alltför rörigt hemma också för den delen.

mvh Noli som gillar att vända negativa ord till positiva ord.

Om man inte ändrat köket sen 70-talet så behöver man inte göra något alls eftersom 70-talsdesign blivit högsta mode. Däremot de som renoverade på 80- eller 90-talet, de måste nu uppdatera sitt kök i den nya 70-talsstilen om de ska vara inne. Alternativt vänta tills deras design blir modern igen.

Inger skrev:

Bror Duktig skrev:@Altus: Jag skrev lite otydligt ser jag.

Jag menade inte "Föräldrarna vill nog att det ska gå bra för barnet också, och vill försöka forma barnet så att det ska gå bra för barnet." så där bara utan: "Många föräldrar vill nog också att[...]" och glömde tillägga att vissa saker som blir fel, är verkligt genuint avsett att vara något bra för barnet, medan det i andra situationer blir status och "vad ska andra säga" som tar överhanden.

Med det inte sagt att det inte är som du skrev, och som jag håller med om.

Jag ville inte generalisera. Och jag menar inte att du missförstod mig heller, utan ville bara klargöra det jag skrev så "futtigt". Du verkade förstå hur jag menade ändå

Senaste åren har jag själv, konstigt nog, börjat inse hur mycket "status" spelar roll. Jag tänkte inte på det alls förut. Jag kan förstå liiite mer av situationer av "jolletypen". Folk som blir nedsedda på i statushänseende, blir inte alltid så bra behandlade. Kanske bl.a. det som folk är så rädda för att råka ut för att de t.o.m. behandlar sina barn dåligt? Det kan verkligen bli (ofta halvt outtalat, och kräver därför analys) "haha, har ni bara gammal gisten träjolle, ja vi har ju köpt yacht och bor på Instön".

Statusen kan vara många saker. Mycket pengar, eller att man uppför sig på ett passande sätt. M.m.

Sedan finns det förstås föräldrar som blir störda av att det blir så komplicerat och jobbigt med an "omständlig unge". Så tror jag att det var när jag inte ville ha korv, eller "vanlig mat som barn gillar" o.s.v.

Tankeväckande som vanligt. Tror det kan ligga mycket i detta.

Jag vet att det gör det. Ett odiagnosticerat aspergarpar mot resten av mänskligheten kan vara förödande för sina barn, även om de också har asperger.

Altus skrev:Det är fortfarande fånigt att vilja ha status för att imponera på främlingar eller grannar man pratar med typ 3 ggr om året (eller oftare för den delen), men det vore lika löjligt att säga att status inte har ett flertal genuina fördelar.

Ja, det är fånigt. Men det finns en verklig risk att man blir socialt utsatt.

Om statusen bara är för att imponera och käcka sig, så är det en sak, men om det är för att höja sig från den lågstatus där man blir dåligt behandlad så är det mer förståeligt om någon jagar lite status.

Även om man bara pratar med grannarna tre gånger om året, så kan det bli jobbigt om man får reda på att det pratas om en, eller att man upptäcker att alla andra hälsas det och pratas med mer än tre gånger om året (och man själv är inte nöjd med att vara utanför). Eller liknande saker som kan vara följden av "låg status där man bor".

Som låg status inkluderar jag alltså även att man är annorlunda (= blir byfåne som det är ok att "trakassera") och liknande. Ibland kan det t.o.m. räcka med något så löjligt som ett något avvikande utseende. Lågstatusens konsekvenser kan likna mobbing. Eller tycker du/ni att jag drar det för långt och är över på något annat?

En arbetsgivare jag hade, bodde i ett litet villaområde. De hade alla renoverat sina eternitfasader till trä, utom en (och någon/några till, men de var inte de närmaste grannarna till henne). Denna pratade arbetsgivaren och hennes grannar om hela tiden (hon sade det själv, att de talade om familjen) och hon berättade även för mig hur dumma de här grannarna var, som drog ned värdet på området genom sitt fula grå eternithus och att man självklart inte vill se ett så fult hus genom köksfönstret. Grannarna försökte även anmäla till byggnadsnämnden (min far satt i den, och kan bekräfta att flera anmälningar mot olika personer i det området gjordes). En annan familj i det området hade två gamla bilar utanför, och blev också anmäld. Jag kan förstå att personer är rädda för att bli utsatta för sådant skit, och därför jagar viss status.

(Ingen av de här familjerna som blev anmälda, fick några tillsägelser från kommunen.)

Jag har börjat tänka att jag måste försöka "göra mig mer normal" med vissa saker som jag kan ändra. Det räcker liksom med effekterna av det som inte går att ändra.

När det gäller vård m.m. så anser jag att det måste till en ändring från grunden. De anställda (läkare och sköterskor) behöver fortlöpande kurser och uppföljning där de resonerar kring egna fördomar, hur vill de själva bli bemötta m.m. Där tycker jag att folk ska kunna förvänta sig att inte behöva höja sin status för att få hjälp. (Egentligen inte bland "vanligt folk heller" men det blir svårare att göra något åt.)

Tillägg: Jag menar förstås inte att man måste eller bör ändra sig helt för att passa in, utan att jag förstår varför.

Tillägger mer med tanke på egna erfarenheter: När familjen redan har status som "tillräckligt rik" så ser jag inte alls varför man inte kan låta sina barn få vissa "lågstatusgrejer" om de vill ha det. T.ex. som när jag fick en ny cykel fast jag ville ha en begagnad.

Bror Duktig skrev:Tillägger mer med tanke på egna erfarenheter: När familjen redan har status som "tillräckligt rik" så ser jag inte alls varför man inte kan låta sina barn få vissa "lågstatusgrejer" om de vill ha det. T.ex. som när jag fick en ny cykel fast jag ville ha en begagnad.

Eller om de ändå insisterar på att köpa en cykel, kan de inte förklara det på något bättre sätt än att ljuga och försöka inflika skada i barnet? Som man trots allt gör om man börjar skuldbelägga och köra med grejer som "vad du är otacksam" etc.

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:Det är fortfarande fånigt att vilja ha status för att imponera på främlingar eller grannar man pratar med typ 3 ggr om året (eller oftare för den delen), men det vore lika löjligt att säga att status inte har ett flertal genuina fördelar.

Ja, det är fånigt. Men det finns en verklig risk att man blir socialt utsatt.

Om statusen bara är för att imponera och käcka sig, så är det en sak, men om det är för att höja sig från den lågstatus där man blir dåligt behandlad så är det mer förståeligt om någon jagar lite status.

Jag menade bara fall där statusen inte ger några praktiska eller påtagliga fördelar, bara medvetenheten att man påverkat tankarna hos några främlingar.

Men som jag också skrev om så ger status i många fall direkta praktiska fördelar (eller nackdelar om det är låg status), och dessa bör man förstås bry sig om.

Gissar att vi är helt överens.

Altus skrev:Gissar att vi är helt överens.

^_^ Jag tror också det.

Altus skrev:

tahlia skrev:Well... än är jag varken hängd eller inlagd, så bevisligen bör det ju fungera, eller?

Du må vara negativ, men du väntar dig inte bokstavligen det värsta.

Möjligtvis inte. Men så är jag inte negativ heller. Det är fortfarande en stor skillnad på att vara negativ och på att se realiteten för vad den är.

realiteten är att jag är en glad skit i dag

DIProgan skrev:realiteten är att jag är en glad skit i dag

tahlia skrev:

Altus skrev:

Meppe skrev:Om man väntar sig det värsta kan man bara bli positivt överraskad.

Skulle man bara förvänta sig det värsta så skulle man ganska snart hänga sig eller bli inlagd på psyket, för det skulle vara omöjligt att ta sig för något alls.

Well... än är jag varken hängd eller inlagd, så bevisligen bör det ju fungera, eller?

tahlia du förtjänar ett "break". Så du mår bättre. Hoppas du får det snart.

Ingen spydig kommentar eller ondskefull. Du kommer spotta på mig men det skiter jag i!

"Försök inte muntra upp en pessimist"

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/forsok-inte-muntra-upp-en-pessimist_1090023.svd

Jag har blivit kallad världens gnälligaste jävla människa några gånger.

Samtidigt är jag en obotlig optimist som är benägen att resa mig upp på ett irriterande sätt, ungefär som en sådan där barnleksak med en tyngd i baken. Den ligger aldrig ner mer än några sekunder.

Så när folk är redo att trösta mig säger jag Äh, jag mår okej nu, hittade en Cherry Coke i kylen och kolla den här hundvalpen *pekar på datorskärmen* jag har betalat in handpenningen.

Realism, mani och negativism i en förarglig röra. Men ja, jag drar alltid upp det negativa. Ofta för att det är kul att förstöra för andra när de är glada. Tex Om någon har skänkt pengar till rosa bandet, då kör jag en föreläsning om att pengarna inte kommer fram till forskningen .

nisse skrev:"Försök inte muntra upp en pessimist"

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/forsok-inte-muntra-upp-en-pessimist_1090023.svd

Mycket intressant!
Det är glädjande att det finns andra synsätt än heja!heja!-optimismen därute.
"Defensiv pessimism", ja det är en bra beskrivning på mitt tankesätt.

sugrövmanövern skrev:Realism, mani och negativism i en förarglig röra. Men ja, jag drar alltid upp det negativa. Ofta för att det är kul att förstöra för andra när de är glada. Tex Om någon har skänkt pengar till rosa bandet, då kör jag en föreläsning om att pengarna inte kommer fram till forskningen .

Finns ett annat ord för det, att vara ett rövhål.

Nja, det är ett faktum att folk tjänar pengar på välgörenhet. Om någon då påtalar detta är inte det vad jag skulle kalla att vara ett rövhål.