Aspergare eller "autister" ska ju ha brister i "Theory of mind".

Jag har AS diagnos och hade ENORMA brister i "Theory of mind" fram tills 21-årsåldern. Sen blev det mitt specialintresse. Besatt av det.

Nu är min förmåga i "Theory of mind" troligtvis nästan i genomsnitt med avseende på mänskligheten.

Jag kan förutse hur det jag gör/säger påverkar andra. Och om jag vill säga nåt och jag då direkt enligt "Theory of mind" känner/vet att det kommer såra nån så skippar jag att säga det, oftast. Kräver enormt arbete av min geniala hjärna dock.

Jag kanske har lyckats uppnå normalkapacitet i "Theory of mind" eller tom över?

Träffat ett antal Aspergare och "vissa" brister ENORMT JÄVLA MYCKET I "Theory of mind". Sårat mig hur mycket som helst, utan att de oftast nog fattat vad de gör. Elakheter i AS gänget är vanligt, och jag är ingen TÖNTFAN, så jag tål lika mycket som en Hells Angels medlem. Inge gnäll nu.

En som brister MYCKET i "Theory of mind", kan den älska en partner fullt ut? Är det ens möjligt? Undrar verkligen det. Men jag hoppas det.

Jag tolkar ofta AS som lite egotrippade men det är oftast en brist i "Theory of mind" eller då REN JÄVLA ONDSKA i en del fall. Varierar i grad per individ.

Vad tror ni?

Kan en Aspergare ge kärlek på ett romantiskt sätt utan att såra sin partner omedvetet många gånger per vecka? Kan ens någon det?

Jag kan. Så isåfall vad i HELVETE är jag för en skummis?

LYCKLIG!

Jag sa åt en Aspergare att den MÅSTE förklara vad den menar rakt UT annars så skiter vi i att ha kontakt.

FAN SKÖNT!

Try and kill me and you will fail mufukkas!!!!!

I AM FREE!!!

treeman skrev: Träffat ett antal Aspergare och "vissa" brister ENORMT JÄVLA MYCKET I "Theory of mind". Sårat mig hur mycket som helst, utan att de oftast nog fattat vad de gör. Elakheter i AS gänget är vanligt, och jag är ingen TÖNTFAN, så jag tål lika mycket som en Hells Angels medlem. Inge gnäll nu.

En del förstår inte vad de gör, andra förstår men struntar i det.

treeman skrev: En som brister MYCKET i "Theory of mind", kan den älska en partner fullt ut? Är det ens möjligt? Undrar verkligen det. Men jag hoppas det.

Klart den kan älska sin partner "fullt ut" men likafullt kommer den att ofrivilligt såra sin partner, iaf om partnern är NT el mycket känslig.

treeman skrev: Jag tolkar ofta AS som lite egotrippade men det är oftast en brist i "Theory of mind" eller då REN JÄVLA ONDSKA i en del fall. Varierar i grad per individ.

Vad tror ni?

Ondska är ett stort ord. Jag är egocentrisk men för den skull inte ond. Oftast är det "bara" själviskhet och känslokyla, och ännu oftare är det förstås bristande ToM.

treeman skrev: Kan en Aspergare ge kärlek på ett romantiskt sätt utan att såra sin partner omedvetet många gånger per vecka? Kan ens någon det?

Jag kan. Så isåfall vad i HELVETE är jag för en skummis?

Förhoppningsvis kan fler än du det. Men missförstår du aldrig någon el blir missförstådd själv?

Jag har en naturlig förståelse för autister som jag inte har för andra människor. Jag har inga svårigheter alls med theory of mind med autister. Jag förstår dem ögonblickligen.

jag har i princip inte alls några problem med theory of mind och förstår mycket väl att om jag säger såhär så får det den här inverkan inte alltid jag bryr mig om det dock och ibland kan det slinka ut en grodda eller två ...

jag är definitivt inte ond och försöker verkligne itne avsiktligt såra någon annan människa och skulle inte heller kalla mig egotrippad utan brukar sätta kamraters och partners välbefinnande före mitt eget dock kanske jag kan uppfattas som kall och likgiltig av personer som jag nyss mött och itne inlett nån typ av relation med eftersom jag inte känner dom och sålunda inte bryr mig om dom ...


skulle även säga att jag har en ganska väl utvecklad kännsla för romantik och anser att en vis grad av romantik utan överdrift hör hemma i varje förhållande , kunnde tex köpa rosor till mitt ex utan anledning eller laga mat eller städa lägenehten medans hon var ute för att jag ansåg det romantiskt och för att det gladde henne ...

jag har bara haft förhållande emd NT tjejer eller iaf tjejer som itne visat några aspiga drag och det har oftast vart dom som vart oförmögna att visa kännlor och sårat mig och inte tvärtom ....

sen har jag iofs den nackdelen att jag kan bli ganska intensiv när jag tycker om nån det e allt eller inget det finns inget mellanting och det kan ju i sin tur skrämma tjejer att man kan bli för kärleksfull

treeman skrev:LYCKLIG!

Jag sa åt en Aspergare att den MÅSTE förklara vad den menar rakt UT annars så skiter vi i att ha kontakt.

FAN SKÖNT!

Try and kill me and you will fail mufukkas!!!!!

I AM FREE!!!

Det första du behöver göra är att släppa hela homogengrupp-tänket. Jösses...

Okej, det är den offentliga sanningen att vi saknar medkänsla, intresse för andra och vad mer som nu ingår i den allmänna uppfattningen om vad "empati" betyder, och att alla som inte har asperger har det. Jag ger upp.

Jag kan ofta vara brutalt ärlig, även om jag i förväg är medveten om hur en viss person kommer att reagera. Jag avskyr falskhet.

tahlia skrev:Det första du behöver göra är att släppa hela homogengrupp-tänket. Jösses...

+1

Intelligenta kommentarer. Får ta till mig dom.

Jag menar inte att Aspergare är onda. Ett fåtal är det, men det gäller för mänskligheten som helhet. Finns folk som är jävligt elaka.

Jo även "autister" kan älska en partner på ett bra sätt. Måste vara så.

Jag vill oxå kommentera. Om du tror Hells Angels tål mkt så har du nog missförstått, DE tål inget. Och det sagt som generalisering, det FINNS individer inom MC klubbar som inte är överkänsliga.

Själv brister jag inte mkt inom ToM, däremot har jag svårt med Central coherens och Perceptionsstörningar.

Jag tror att 'alla' människor dömer andra efter sig själv, är man ärlig så förutsätter man att alla mer eller mindre är ärliga. Är man falsk så tror man att alla mer eller mindre är falska. Brister i ToM kanske är en själv dragen ut till sin spets, dvs man tänker först och främst att alla fungerar efter ens egna normer och har extra svårt att ta till sig när det inte är så? Missförstånd inte alltför ovanligt inom autismspektrat. Jag har levt i en relation där jag ofta hade sagt och gjort saker enligt min partner som jag inte alls kände igen mig själv i, det var honom själv han speglade i mig.

Om du inte missförstår din partner så har du nog bemästrat ToM. Men som du skrev kan ens ngn det...

att full ut förstå sin partner är nog nått som även NT,s har svårt att bemästra vem kan förstå en person så det aldrig uppstår några missförstånd först har vi den skillnaden att det e två olika individer med 2 helt olika sätt att tänka oavsett om man är aspie lr inte sen så är det skillnaden mellan man och kvinna i tankesättet om man då inte är i en homosexuell relation

treeman:

jag tror du haft otur bara. kärleken kan göra en blind för någon annans brister. ge inte upp på aspies, de är precis lika varierande som NTs. och jag vill hävda att det finns positiva sidor med att träffa någon som har AS; man kanske har liknande upplevelser, föredrar rak kommunikation och kan ha bättre förståelse för varandra.

kanske är det så att AS-AS förhållanden antingen blir fantastiska eller ren katastrof? många symptom går ju ut på ett antingen/eller-tänkande som borde ge extrema resultat i endera riktningen *spekulerar*

Jag har träffat aspergare som är otroligt inkompetenta i ToM. Jag tror man kan öva upp sin ToM i viss grad, men som aspergare sker detta inte automatiskt, vilket gör reaktionen något fördröjd.

Theory of mind... hmm... finns det någon bra svensk översättning som förklarar vad det handlar om?

Mentaliseringsförmåga?

treeman skrev:Träffat ett antal Aspergare och "vissa" brister ENORMT JÄVLA MYCKET I "Theory of mind". Sårat mig hur mycket som helst, utan att de oftast nog fattat vad de gör. grad per individ.

Samma här, vill egentligen inte umgås med aspergare pga det men har man inget annat så får man ta det sämre före att ha ingen att umgås med.

Har nog inte blivit sårad av vanliga som jag blivit med aspergare, de kan verkligen såra djupt.

Man är ju en människa som förväntar sig medkänsla/värme trots att man har asperger och om inte andra aspergare visar det i vissa, jobbiga situationer så tänker man att "vad otroligt kall den personen eller vännen var och känner sig sviken och sårad, vad ska man ha den vännen till". Eller när ngn aspie beter sig underligt och man undrar varför eller vad har jag gjort nu.

Kanske bättre då att umgås med schyssta, omtänksamma Nt's men dem har ju aldrig tid. När det gäller hänsyn och hur folk kan påverkas av vad jag säger och gör är jag nog ganska NT's även om jag inte ibland orkar vara hänsynsfull.

lettan skrev:

treeman skrev:Träffat ett antal Aspergare och "vissa" brister ENORMT JÄVLA MYCKET I "Theory of mind". Sårat mig hur mycket som helst, utan att de oftast nog fattat vad de gör. grad per individ.

Samma här, vill egentligen inte umgås med aspergare pga det men har man inget annat så får man ta det sämre före att ha ingen att umgås med.

Det gäller alla: aspie - aspie, aspie - NT, NT - aspie, NT - NT. Folk är så olika funtade och har så olika erfarenheter.

Förresten, även ditt inlägg kan uppfattas sårande. "Vadå, umgås hon med oss bara i brist på bättre?" Det är baksidan av "aspig ärlighet".

Fast mig gör det inget. Jag umgås med andra aspies för att jag tycker det är lättsammare och jag slipper oroa mig för att "vara fel". Efter ett helt livs strävan att "duga" så orkar jag inte anstränga mig mer, det är mer jobb än det är värt.

Alien skrev:Fast mig gör det inget. Jag umgås med andra aspies för att jag tycker det är lättsammare och jag slipper oroa mig för att "vara fel". Efter ett helt livs strävan att "duga" så orkar jag inte anstränga mig mer, det är mer jobb än det är värt.

Jag föredrar att folk säger obehagliga sanningar om mig som gör att jag förstår vad jag gör för fel, jämfört med rövslickare som säger sådant som de tror att jag vill höra och som tror att de annars skulle såra mig, när jag istället blir hjälpt av sanningen!

Miche skrev:

Alien skrev:Fast mig gör det inget. Jag umgås med andra aspies för att jag tycker det är lättsammare och jag slipper oroa mig för att "vara fel". Efter ett helt livs strävan att "duga" så orkar jag inte anstränga mig mer, det är mer jobb än det är värt.

Jag föredrar att folk säger obehagliga sanningar om mig som gör att jag förstår vad jag gör för fel, jämfört med rövslickare som säger sådant som de tror att jag vill höra och som tror att de annars skulle såra mig, när jag istället blir hjälpt av sanningen!

Håller delvis med. Men det beror på. Om folk säger sårande saker om sånt jag inte jag göra något åt, tycker jag det är fel ("du måste jobba snabbare"). Iofs tror de kanske att man kan fixa det. Eller om de säger så "svepande sanningar" att jag inte kan göra något åt det utan bara får sämre självförtroende ("du måste bli mer serviceminded").

Miche skrev:

Alien skrev:Fast mig gör det inget. Jag umgås med andra aspies för att jag tycker det är lättsammare och jag slipper oroa mig för att "vara fel". Efter ett helt livs strävan att "duga" så orkar jag inte anstränga mig mer, det är mer jobb än det är värt.

Jag föredrar att folk säger obehagliga sanningar om mig som gör att jag förstår vad jag gör för fel, jämfört med rövslickare som säger sådant som de tror att jag vill höra och som tror att de annars skulle såra mig, när jag istället blir hjälpt av sanningen!

Man kan säga saker på olika sätt. Aspergare har en tendens att ibland (ofta?) låta som terminator-robotar när de anmärker på andra.

Många som bara fokuerar på att grammatiskt rätt få fram kritiken till den som ska "tryckas ned". Jävla idiotisk förhållningsätt.

Har själv varit en sån skitstövel, men insett jag inte vill vara ett jävla RÖVHÅL mer än nödvändigt. Så vid kritik mot folk tänker jag ofta efter noggrant innan jag säger nåt.

Saker kan sägas på oändligt många sätt och budskapet är desamma.

Avskyr också rövslickeri.

lettan skrev:Man är ju en människa som förväntar sig medkänsla/värme trots att man har asperger och om inte andra aspergare visar det i vissa, jobbiga situationer så tänker man att "vad otroligt kall den personen eller vännen var och känner sig sviken och sårad, vad ska man ha den vännen till". Eller när ngn aspie beter sig underligt och man undrar varför eller vad har jag gjort nu.

Jo jag förväntar mig medkänsla/värme av "nära" personer. Om nån inte kan ge det dumpar jag dom direkt.

Själv kan jag vara hur medkännande och värmande som helt. Kommer naturligt. Behandlar andra som jag önskar dom behandlade mig.

Angelic Fruitcake skrev:kanske är det så att AS-AS förhållanden antingen blir fantastiska eller ren katastrof? många symptom går ju ut på ett antingen/eller-tänkande som borde ge extrema resultat i endera riktningen *spekulerar*

Jag har tänkt att det nog är så. Antingen väldigt bra eller som rena skiten. Men som du säger, spekulation.