Tjejer blir bortprioriterade i sina specialintressen?
40 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Moggy, vad är thinslicing?
Jag känner igen mig i trådskaparens upplevelse. Vet inte hur många gånger jag blivit avbruten eller helt enkelt bara ignorerad när konversationen halkat in på något av mina specialintressen och jag velat tillfoga lite av det jag råkar veta om saken (inte några timslånga monologer alltså). Som att man inte fort nog kan byta samtalsämne eller ta sig därifrån.
Enda undantaget har väl varit på en eller annan AS-träff, eller när jag blivit kontaktad av någon som specifikt sökt min expertis.
Jag känner igen mig i trådskaparens upplevelse. Vet inte hur många gånger jag blivit avbruten eller helt enkelt bara ignorerad när konversationen halkat in på något av mina specialintressen och jag velat tillfoga lite av det jag råkar veta om saken (inte några timslånga monologer alltså). Som att man inte fort nog kan byta samtalsämne eller ta sig därifrån.
Enda undantaget har väl varit på en eller annan AS-träff, eller när jag blivit kontaktad av någon som specifikt sökt min expertis.
Inger skrev:Moggy, vad är thinslicing?
Ett modeord bland amerikanska managementkonsulter / newageare som går ut på att man man med minsta möjliga information skall kunna läsa av folk:
<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Blink_(book)" target="_blank">http://en.wikipedia.org/wiki/Blink_(book)</a>
Inger skrev:Moggy, vad är thinslicing?
När ens intuition används för att snabbt bilda sig en uppfattning om sin omgivning utifrån mycket begränsad information. Man bedömer t.ex människor omedvetet efter bara några sekunder och bildar sig en uppfattning om relativt komplicerade egenskaper hos den människan.
Det finns så att säga en hel salami men man har för tillfället bara tillgång till en tunn skiva av den, men utifrån den skivan så fyller intuitionen på en uppfattning om hur en hela salamin borde se ut baserat på tidigare erfarenheter av salami.
Ett par kommer in på Mediamarkt och säljaren ser dom och intuitionen thinslicar det till att mannen är tekniskt insatt och vill ha en stor LED-TV med full-hd, 200hz etc medans kvinnan vill ha en billig tv och saknar koll på tekniken. Han anpassar samtalet efter det. Inte för att han är fördomsfull emot kvinnors kompetens, utan helt enkelt för att han lärt sig att det brukar vara så. Till stor det ett automatiskt system som besparar resurser. Sen kan det visa sig att mannan enbart är med för att hjälpa till att bära TVn och att det är kvinnan som ska ha den och mycket väl vet vad hon ska ha. Då får en bra säljare snabbt anpassa sig och köra över det första intrycket av situationen.
Det där är fördomsfullt Moggy, det spelar ingen roll om det ligger erfarenhet bakom. Som tjej innebär det att jag måste läsa på ungefär dubbelt så mycket om olika produkter för att bli tagen på allvar. Sedan internet dök upp så är det ofta lätt. Jag bara sopar golvet med dem men det är samtidigt tidskrävande och tröttande att behöva göra så. Jag brukar hantera det så att jag går lite före mitt manliga sällskap och är den som inleder samtalet. Då har de svårare att ignorera en.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10580
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Östergötland
Bästa jag varit med om är när jag bodde inneboende hos en tant. Låt oss kalla henne Agda.
Tant Agda är dålig på allt vad teknik är, bara tvn är jätte högteknologiskt.
Egentligen är hon inte speciellt gammal men hon har problem med en sjukdom som gör att hon är lite paranoid och intill dement. Hon är dessutom lite snobbig och tror på att män är de som jobbar och kvinnor är de som är hemma.
Så jag hyr bostad av henne. Dit tar jag då med mig min dåvarande dejt. Hon vet han jobbar på ett större företag som har att göra med el. Hon vet också att jag har jobbat som tekniker men bortser från detta.
Det första han kliver in började hon attackera honom med en massa frågor om virus och hur hennes dator terroriserar henne och vad han kunde tänka sig var felet....
...det sköna blev då hans svar:
-Fråga inte mig, fråga henne (vände sig till mig och pekade) hon är den som är dator och nätverkskunnig.
Tant Agda blev tyst och småtjurig men istället för vara lika nyfiken i sina frågor blev hon tyst. Några mer frågor ställde hon aldrig.
Däremot senare så fort något tekniskt skedde som hon inte förstod, gick hon till attack "Jaha, så du är och hackar på min dator?" (När hon råkade få upp en popup reklamruta på den hemsidan hon råkade besöka).
Så blev anklagelserna hela tiden.
Så har det varit hela tiden. De jag bott med och deras besök, ser dem sitta vid datorn och frågar dem...de refererar till mig men ingen vågar fråga.
Med åren har jag blivit sämre pga detta, en del mer kunniga bekanta är trötta på när jag ringer och ber om tekniskt hjälp. De säger "du kan ju det där" men förstår inte att om ingen tror på en.....
Så,är det verkligen så samhället alltid varit och kommer att vara att om man bryter mans/kvinno rollen i sina intressen så blir man osynlig?
Precis som första-inläggsförfattaren skriver får h*n inget utrymme i sin kunskap utan blir tillplattad till förmån för den som inte ens är där.
Hur ska man göra vid sådana situationer?
Tant Agda är dålig på allt vad teknik är, bara tvn är jätte högteknologiskt.
Egentligen är hon inte speciellt gammal men hon har problem med en sjukdom som gör att hon är lite paranoid och intill dement. Hon är dessutom lite snobbig och tror på att män är de som jobbar och kvinnor är de som är hemma.
Så jag hyr bostad av henne. Dit tar jag då med mig min dåvarande dejt. Hon vet han jobbar på ett större företag som har att göra med el. Hon vet också att jag har jobbat som tekniker men bortser från detta.
Det första han kliver in började hon attackera honom med en massa frågor om virus och hur hennes dator terroriserar henne och vad han kunde tänka sig var felet....
...det sköna blev då hans svar:
-Fråga inte mig, fråga henne (vände sig till mig och pekade) hon är den som är dator och nätverkskunnig.
Tant Agda blev tyst och småtjurig men istället för vara lika nyfiken i sina frågor blev hon tyst. Några mer frågor ställde hon aldrig.
Däremot senare så fort något tekniskt skedde som hon inte förstod, gick hon till attack "Jaha, så du är och hackar på min dator?" (När hon råkade få upp en popup reklamruta på den hemsidan hon råkade besöka).
Så blev anklagelserna hela tiden.
Så har det varit hela tiden. De jag bott med och deras besök, ser dem sitta vid datorn och frågar dem...de refererar till mig men ingen vågar fråga.
Med åren har jag blivit sämre pga detta, en del mer kunniga bekanta är trötta på när jag ringer och ber om tekniskt hjälp. De säger "du kan ju det där" men förstår inte att om ingen tror på en.....
Så,är det verkligen så samhället alltid varit och kommer att vara att om man bryter mans/kvinno rollen i sina intressen så blir man osynlig?
Precis som första-inläggsförfattaren skriver får h*n inget utrymme i sin kunskap utan blir tillplattad till förmån för den som inte ens är där.
Hur ska man göra vid sådana situationer?
Sant om hur man ringaktas som kvinna (även av sitt eget kön). Men vi kanske inte ska glömma att man kan bli behandlad likadant även som aspergare, om man märks som konstig eller kufisk. Åtminstone har jag blivit det såpass att jag känner igen mig utan vidare i vad kvinnor kan berätta, fast jag är man, och jag kan inte avgöra av startinlägget hur mycket av det Lynxina var med om som kan bero på vilket.
Onekligen. Just därför är jag imponerad över att Moggy berättade på förra sidan.
Bjäbbmonstret skrev:Det där är fördomsfullt Moggy
Onekligen. Just därför är jag imponerad över att Moggy berättade på förra sidan.
Bjäbbmonstret skrev:Det där är fördomsfullt Moggy, det spelar ingen roll om det ligger erfarenhet bakom. .
Det är det kanske på sätt och vis. Jag avsåg inte att försvara sånt beteende när nån har ett jobb med kundkontakt. Det är helt klart fel och många fall direkt kontraproduktivt (eftersom man misstar sig och får en dålig start med kunden).
Men vart jag ville komma är att det är väldigt svårt att ignorera och sätta sig över det beteendet då det sker mer eller mindre automatiskt och trots allt i många fall vägleder en rätt.
Nu vill jag även säga att det inte är så att man enbart antar att män i kompetentare än kvinnor. Det handlar om så mycket mer än så. I många fall så är det att kvinnor ger ett bra och kompetent intryck.
Det kan t.ex vara så att ett kvinna med stockholmsdialekt eller nåt annat i rösten som säger storstad, student, utbildad och kompetent bedöms som långt mer kompetent och trovärdig än en kille med släpig landsortsdialekt.
På endast några sekunder och efter kundens första mening eller så har man placerat in kunden i ett antal fack och man modifierar sitt beteende efter detta.
Kön är helt klart en betydande faktor i det men jag tror inte det är den största faktorn. Dialekt är en annan faktor, storstadsmänniskor tar mer på allvar än nån som låter bondig.
Mitt tips baserat på stor erfarenhet av såna här situationer är att det första man gör visa att man vet vad man pratar om för att få en så bra automatiskt kategorisering som möjligt. Tittar du på på t.ex en ny TV och pratar med en säljare så säg att du är sugen på en LED-TV som klarar full-hd (eller vad det nu handlar om).
Zombie skrev:Sant om hur man ringaktas som kvinna (även av sitt eget kön). Men vi kanske inte ska glömma att man kan bli behandlad likadant även som aspergare, om man märks som konstig eller kufisk. Åtminstone har jag blivit det såpass att jag känner igen mig utan vidare i vad kvinnor kan berätta, fast jag är man, och jag kan inte avgöra av startinlägget hur mycket av det Lynxina var med om som kan bero på vilket.
SÅ är det absolut. Utseende och utstrålning påverkar enormt hur man bemöts. Kläder och vilken stil man har är sånt som säljare ser och anpassar sitt beteende efter.
Rätt eller fel att det är så? Det är tråkigt att det är så men på nåt plan tror jag att man måste komma ihåg att det inte nödvändigtvis handlar om ignorans från säljarna utan en åtminstone delvis omedveten anpassning baserad på erfarenhet. En säljare som har hundratals kundkontakter lär sig att han med välvårdad frisyr och fin skjorta eller hon som ser ut att jobba som chef på ett IT-företag för det mesta är bättre kunder än han i träningsbyxor och svettig T-shirt som förmodligen bara ska titta och inte kommer att köpa nåt. Eller den där gubben som vill ha den billigaste modellen och som kommer att komma tillbaka och klaga när han inte får igång prylen.
Orättvist? Ja.
Diskriminerande? Kanske.
Men tyvärr är det så det funkar. Dåliga säljare är sådana som inte kan förändra första intrycket, bra försäljare är sådana som anpassar sig och lägger sig på kundens nivå.
Att börja bråka och skrika det första man gör är nåt ska man man absolut inte göra som kund, då blir man avfärdad som trubbel.
tror det har med könssterotyper och gammal könsmoral att göra tex så anses ju vissa yrken som manliga polis , militär , grovarbetare , mekaniker och vissa har tillochmed epitet man i namnet tex brandman
kvinnor ska vara tysta och lunga och blida medans pojkar ska skrika och höras och busa...
om det kommer nån kvinna som bryter rollen tex genom att vara brandman lr skogshuggare eller högljud lr sysslar med en mansdominerad sport tex hockey så ses det som om hon har nått att bevisa och jag tror kvinnor måste försöka mycket hårdare inom mansdominerade fält för att aceppteras av sina manliga kollegor ..
tror det mycket handlar om vad som ses som maskulint och feminint det är helt enkelt inte i mångas ögon feminint och kvinnligt med en tjej i blåställ som är oljig och skitig och meckar med bilen och spottar snus och svär och kliar sig i skrevet ...
sen tror jag oxå det handlar om att män inte vill bli utmanade av kvinnor på ämen som kan anses som manliga och känner sig hotade , ta tex när man var liten och sparkade boll det avr den yttersta skammen om man blev besegrad av en kvinna på bollsport eftersom det ansågs som en manlig sport
män känner sig helt enkelt mindre maskulina när dom måste gå och fråga sin kvinna om hjälp med tv:n eller bilen eller att byta glödlampor
kvinnor ska vara tysta och lunga och blida medans pojkar ska skrika och höras och busa...
om det kommer nån kvinna som bryter rollen tex genom att vara brandman lr skogshuggare eller högljud lr sysslar med en mansdominerad sport tex hockey så ses det som om hon har nått att bevisa och jag tror kvinnor måste försöka mycket hårdare inom mansdominerade fält för att aceppteras av sina manliga kollegor ..
tror det mycket handlar om vad som ses som maskulint och feminint det är helt enkelt inte i mångas ögon feminint och kvinnligt med en tjej i blåställ som är oljig och skitig och meckar med bilen och spottar snus och svär och kliar sig i skrevet ...
sen tror jag oxå det handlar om att män inte vill bli utmanade av kvinnor på ämen som kan anses som manliga och känner sig hotade , ta tex när man var liten och sparkade boll det avr den yttersta skammen om man blev besegrad av en kvinna på bollsport eftersom det ansågs som en manlig sport
män känner sig helt enkelt mindre maskulina när dom måste gå och fråga sin kvinna om hjälp med tv:n eller bilen eller att byta glödlampor
sen ska tillägas att jag itne tycker som dom åsikter jag beskrev i mitt tidigare inlägg, det var en genralisering över hur vissa män kan tycka ..
jag personligen tycker alla ska ha samma chans oavsett kön , religion , hudfärg och att bäst person för jobbet ska få jobbet oavsett o mdet är en man, kvinna , svensk , invandrare kristen , muslim
jag personligen tycker alla ska ha samma chans oavsett kön , religion , hudfärg och att bäst person för jobbet ska få jobbet oavsett o mdet är en man, kvinna , svensk , invandrare kristen , muslim
Jag tror att det mycket väl kan ha hängt på mitt kön, men visst är det sant att jag kanske har en annorlunda utstrålning än vad killen i fråga har också, men det är mycket svårt för mig att veta. Jag vet inte vad jag utstrålar alls och inte direkt hur andra uppfattar hans utstrålning heller. Däremot vet jag att folk ofta omedvetet tar mäns åsikter framför kvinnors i många situationer och det är mycket irriterande.
Det kan ju också vara utstrålning som jag nämnde då det talades om detta tidigare i tråden. Men ska man verkligen bli ratad i sina kunskaper bara för att man inte kan lägga fram dem på samma sätt? Jag förstår att man uppfattar små signaler från folk och utgår från dessa, men ett av mina problem är ju att jag inte riktigt förstår mig på detta, men det gör ju inte mina kunskaper mindre viktiga och riktiga. Dessutom har jag hört av folk att jag ofta uppfattas som talför, vilket borde vara till min fördel eller finns det andra signaler som man borde utstråla än detta?
De återkommande argumenten om försäljning är ju delvis intressanta men måste man försöka sälja sina kunskaper för att folk ska tro en? Jag försöker ju inte köpa någon tv, jag vill bara bli tagen på allvar när jag berättar information som jag har vilken kan vara korrekt i samtalets sammanhang och kanske för engångsskull skulle kunna säga något som faktiskt borde sägas vid just det tillfället... Men det är tydligen inte alls det relevanta enligt resterande närvarande personer. Där handlar det om något bakom som jag inte förstår, som kan ha att göra med köns roller, åtminstone delvis som jag ser det.
Men oavsett om det är kön eller ej som spelar en roll, nog borde ens kunskaper tas på allvar vid en diskussion utan att man blir helt överkörd även om man nu råkar prata på fel sätt eller vad det nu kan röra sig om. Eller är det helt omöjligt? Och kan jag "prata" rätt i deras ögon som tjej? Eller handlar det kanske om hur de ser på mig från innan? Jag känner ofta att det mesta jag säger i sådana sammanhang anklagas för att vara felaktigt medan om en annan person säger samma sak tror fler på just vad den personen säger bland just dessa människor. Hur kommer sig det undrar jag. Och varför påstår folk att jag är duktig på att prata om mina kunskaper inte spelar någon roll när jag yttrar dem? Jag börjar tappa tron på sociala sammanhang mer och mer... Från att ha varit mycket positiv till sådant dalar det mer och mer när alla skriker, låter och dessutom inte tar en på allvar eller berättar att man är så "märklig" eller dylikt när man säger något. Jag förstår verkligen inte skillnaden i värde mellan deras kommentarer och mina.
Det kan ju också vara utstrålning som jag nämnde då det talades om detta tidigare i tråden. Men ska man verkligen bli ratad i sina kunskaper bara för att man inte kan lägga fram dem på samma sätt? Jag förstår att man uppfattar små signaler från folk och utgår från dessa, men ett av mina problem är ju att jag inte riktigt förstår mig på detta, men det gör ju inte mina kunskaper mindre viktiga och riktiga. Dessutom har jag hört av folk att jag ofta uppfattas som talför, vilket borde vara till min fördel eller finns det andra signaler som man borde utstråla än detta?
De återkommande argumenten om försäljning är ju delvis intressanta men måste man försöka sälja sina kunskaper för att folk ska tro en? Jag försöker ju inte köpa någon tv, jag vill bara bli tagen på allvar när jag berättar information som jag har vilken kan vara korrekt i samtalets sammanhang och kanske för engångsskull skulle kunna säga något som faktiskt borde sägas vid just det tillfället... Men det är tydligen inte alls det relevanta enligt resterande närvarande personer. Där handlar det om något bakom som jag inte förstår, som kan ha att göra med köns roller, åtminstone delvis som jag ser det.
Men oavsett om det är kön eller ej som spelar en roll, nog borde ens kunskaper tas på allvar vid en diskussion utan att man blir helt överkörd även om man nu råkar prata på fel sätt eller vad det nu kan röra sig om. Eller är det helt omöjligt? Och kan jag "prata" rätt i deras ögon som tjej? Eller handlar det kanske om hur de ser på mig från innan? Jag känner ofta att det mesta jag säger i sådana sammanhang anklagas för att vara felaktigt medan om en annan person säger samma sak tror fler på just vad den personen säger bland just dessa människor. Hur kommer sig det undrar jag. Och varför påstår folk att jag är duktig på att prata om mina kunskaper inte spelar någon roll när jag yttrar dem? Jag börjar tappa tron på sociala sammanhang mer och mer... Från att ha varit mycket positiv till sådant dalar det mer och mer när alla skriker, låter och dessutom inte tar en på allvar eller berättar att man är så "märklig" eller dylikt när man säger något. Jag förstår verkligen inte skillnaden i värde mellan deras kommentarer och mina.
Måste man försöka sälja sina kunskaper...?
Tja, presentation och inriktning är viktigt.
Det är mycket man inte borde "tvingas" till, men som man av olika orsaker kan behöva göra ändå.
Nu vet inte jag om det här var ett sånt sammanhang, det kan ju vara så att du har "pratat örona" av dem tidigare. Då slås dövörat till automatiskt och man försöker byta ämne snabbt som fan innan du kommer igång.
Då kan ens ord inte hjälpa att vara annat än sagda för döva öron, och inget ställningstagande till dem sker alls.
Tråkigt, men så går det till i många fall.
Tja, presentation och inriktning är viktigt.
Det är mycket man inte borde "tvingas" till, men som man av olika orsaker kan behöva göra ändå.
Nu vet inte jag om det här var ett sånt sammanhang, det kan ju vara så att du har "pratat örona" av dem tidigare. Då slås dövörat till automatiskt och man försöker byta ämne snabbt som fan innan du kommer igång.
Då kan ens ord inte hjälpa att vara annat än sagda för döva öron, och inget ställningstagande till dem sker alls.
Tråkigt, men så går det till i många fall.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor