Hur blir det med partner + barn?
58 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Heliora skrev:Micke_B skrev:Heliora skrev:Micke_B skrev:Heliora skrev:Micke_B skrev:det finns som sagt inga kännda fall av neuropsykologiska sjukdomar i min släkt om man kollar tillbaka dom närmaste 4-5 generationerna iaf inte på min fars sida
Det verkar som du läst Aftonbladet häromdagen där redaktörerna just skrev "neuropsykologiska sjukdomar" i en faktaruta. AS och ADHD är varken sjukdomar eller neuropsykologiskt. De är neuropsykiatriska funktionshinder.
Det kan vara ärftligt (kan hoppa över led och och behöver inte heller vara rakt nedåtstigande led), men behöver inte vara det.
sjukdomar eller funktionshinder lr vad man nu vill kalla det spelar ingen större roll för min del det är som att kalla det kletti ist för pletti du säger potatis jag säger potäter ...
vad är skillnaden på nueropsykologisk och neuropsykiatrisk om jag får fråga ? är inte så insatt så undrar av nyfikenhet ...
Det handlar inte om vad man "känner för att kalla det", att kalla något för vad det inte är är jättefel. Det kan inte jämföras med potatis och potäter som är varianter för samma sak. Sjukdomar och funktionshinder är inte samma sak. Tänk om någon skulle börja kalla dig vid ett namn som du inte alls heter och hävda att det "spelar väl ingen roll". Att bli kallad för sjuk när man inte är det är en kränkning.
Det med neuropsykologiskt/neuropsykiatriskt har jag inte så stor koll på, mer än att NPF alltså är neuropsykiatriska. Psykiatrisk är väl också ett vidare begrepp än psykologisk. Det är ju också en psykiater som ställer en sådan diagnos och inte psykolog.
för din del spelar uppenbart skillnaden mellan funktionshinder eller sjukdom en stor roll för mig gör det inte det , acepptera och lev med det lr aceppterar du inte folk som tex har lånat 20 kr av dig och när dom lämnar tillbaka pengarna så säger dom här har du din tjuga ist för att säga här har du dina 20 kronor det heter inte tjuga heller annat än i folkmun .....
är som att jag skulle få frispel för att någon kallde mig micke för jag heter inte micke jag heter mikael ....
Jag känner mig lite tjatig nu, men funktionshinder och sjukdom är INTE samma sak. Det är inget som jag själv har hittat på, det är inte jag som valt att det är två olika saker. Så du kan inte jämföra det med att säga "tjuga" vs "tjugo kronor" eller "Micke" vs "Mikael". Det är som att säga att 1+1=3, det är lika fel. Eller som någon skulle kalla dig för Greger istället - ett helt annat namn - och tycka att det inte spelar någon roll.
Och jag tror inte jag är ensam om att inte vilja bli kallad "sjuk" när jag inte är det.
förstår vad du menar och aceppterar det, säger dock att det för MIN egen del inte spelar nån större roll , visst är det fel att kalla mig greger när jag heter mikael men jag har dock valt att inte hänga upp mig på om nån kallar mig greger vill folk kalla mig greger får dom la kalla mig greger.. för mig är det toallt irrelevant om folk kallar mig greger, sune , börje , jultomen eller påven av rom jag känner inget behov av att tillrättavisa dom , jag väljer bara att inte lyssna ....
sen om du lr nån annan tog illa upp av att jag sa nueropsykologisk sjukdom ist för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så får det stå för er och isåfall ber jag tusen gånger om ursäkt var inte meningen att trampa på nåns ömma tår
Definition av folkmun?Micke_B skrev:.....acepptera och lev med det lr aceppterar du inte folk som tex har lånat 20 kr av dig och när dom lämnar tillbaka pengarna så säger dom här har du din tjuga ist för att säga här har du dina 20 kronor det heter inte tjuga heller annat än i folkmun .....
Enligt mig är det sättet folk pratar och där ingår ju liksom alla.
Får en aning av att du menar dig inte vara folk utan förmodligen lite fin i kanten man jag kan ha missuppfattat totalt.
nano skrev:Definition av folkmun?Micke_B skrev:.....acepptera och lev med det lr aceppterar du inte folk som tex har lånat 20 kr av dig och när dom lämnar tillbaka pengarna så säger dom här har du din tjuga ist för att säga här har du dina 20 kronor det heter inte tjuga heller annat än i folkmun .....
Enligt mig är det sättet folk pratar och där ingår ju liksom alla.
Får en aning av att du menar dig inte vara folk utan förmodligen lite fin i kanten man jag kan ha missuppfattat totalt.
jag fin i kanten jo vertkligen jag är greve av krusbäristanien hahaha ..
jag är definitivt inte fin i kanten så där misstog du dig
jag syftade på att nån i ett tidigare inlägg beklagat sig över att jag kallat asperger och autism för neuropsykologiska sjukdomar ist för neuropsykiatriska funktionshinder / nedsättningar och jag tyckte det var en bagatell eftersom jag tycket det är petiteser
jag undrade då om dena person som verkade besatt av korrekthet inte heller aceppterade utrycket tjuga ist för tjugo kronor vad det rör mig får du kalla 20 kronor för tjuga, lilla spöket laban lr potta full med skit jag bryr mig inte
Jag anser inte att AS är en sjukdom utan just ett funktionshinder,varken mer eller mindre.Har ingen lust att kallas sjuk när jag inte är det.Visst funkar man kanske lite annorlunda men inte oöverkomligt.Men ett funktionshinder kan det vara och ge svårigheter ibland.
På tal om att träffa någon så hade jag gett upp för länge sedan.Men nu vid 25 års ålder har jag inte träffat någon så men han är iaf trevlig och en bra kompis.Sedan om det blir mer är en annan sak.Men poängen är att jag åtminstone kan tänka mig det.Men jag hade gett upp och trodde att jag aldrig skulle träffa någon som åtminstone var trevlig och pålitlig.
På tal om att träffa någon så hade jag gett upp för länge sedan.Men nu vid 25 års ålder har jag inte träffat någon så men han är iaf trevlig och en bra kompis.Sedan om det blir mer är en annan sak.Men poängen är att jag åtminstone kan tänka mig det.Men jag hade gett upp och trodde att jag aldrig skulle träffa någon som åtminstone var trevlig och pålitlig.
Alyona skrev:Jag anser inte att AS är en sjukdom utan just ett funktionshinder,varken mer eller mindre.Har ingen lust att kallas sjuk när jag inte är det.Visst funkar man kanske lite annorlunda men inte oöverkomligt.Men ett funktionshinder kan det vara och ge svårigheter ibland.
På tal om att träffa någon så hade jag gett upp för länge sedan.Men nu vid 25 års ålder har jag inte träffat någon så men han är iaf trevlig och en bra kompis.Sedan om det blir mer är en annan sak.Men poängen är att jag åtminstone kan tänka mig det.Men jag hade gett upp och trodde att jag aldrig skulle träffa någon som åtminstone var trevlig och pålitlig.
Tillägg:Det visade sig att han är intresserad så singel är jag inte längre iaf..Om man slutar leta så hittar man tydligen det man söker.På min dagliga verksamhet dessutom.De är inte så dumma ibland.Och jag hade på allvar gett upp men ibland sker under.I efterhand har jag missat ett antal signaler och det krävdes hyfsat uppenbara gester innan det gick upp för mig..
Återgå till Övriga Aspergerfrågor