Savanten Svante skrev:

Dao skrev:För närvarande genom andra människor som rycker mig upp och iväg.

Mingla/småprata? Lyssna på vad de säger, för de säger faktiskt någonting, och inte bara "väder". Men det misstänker jag att du är införstådd med missbutterfly.
Sen ger man svar på tal. En genväg in i mångas hjärta är musiken från deras uppväxt, hehe, tror jag gick i första klass när Straight Outta Compton släpptes.. för de lite äldre, kommer någon ihåg Men Without Hats - The Safety Dance?

Väldigt enkelt eh?

Hur tar jag mig dit jag vill? En dag i taget, försöker att lära mig nånting varje dag, för det gillar jag.

Ett steg närmare en givande arbetsplats (och lön).

Hur gör du det du gör?

Har du haft BBS för aslänge sen?

Haha, nope!
Är det något som känns igen?


Näe, nu ska jag snart ta min picknick-korg och bege mig dit jag vill - Cosmonova.

Faaaaaaa aaaaaan va alla AS personer e så J------a negativa ja ha as o ja förstår de mesta men försök att förstå att tänk posetivt fungerar då e man inte så aspig som ni kallr de

Jag är grymt positiv ofta. Tar mig dit jag vill typ alltid tex.

Killar "smyrf" under fötterna lite.
Så ja!

Jag dansar safety-dansen och sen är jag redo för vadsomhelst [youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7movKfyTBII[/youtube]

Jag cyklar.

Det var länge sedan man hörde den låten, trémula, men jösses vad det rycker i "kroppastollen" nu...tack!

För att enkelt besvara trådens fråga blir mitt svar att det för det mesta är det apostlahästarna som gäller för undertecknad (knallar åtminstone en mil om da´n).
Jag förstår ju dock att TS inte riktigt önskade denna sortens svar som man liksom "på stört" vill skriva pga rubriken och då blir ju genast frågan sjuhelsikes mycket svårare att besvara.

Jag har inte direkt tillgång till mitt "jag" och kan då tyvärr inte heller svara på hur jag ev. skulle ta mig till vad jag vill eftersom jag alltså inte har tillgång till "jagets" kunskap om de egna behoven, önskningarna, viljan etc...

För min del handlar det om att kämpa vidare i sökandet efter Bali och sedan hoppas att jag då också kan få info om åtminstone några behov, viljor som jag sedan i sin tur kan försöka "ta mig till", men om/när jag kommer dit vet i fasiken.
Hinner väl bli typ 90 bast i bästa fall som det känns.

/Bali

Här har vi en som tar livet positivt,

Om du menar genom att färdas eller så så tar jag mig dit jag vill genom att gå så mycket som möjligt, närmsta färdmedel sen är tåg eller buss.



Viljemässigt tar jag mig dit jag vill genom en starkare vilja nu än förr, märkbart starkare, ger mig 17 på att klara av att till exempel gå ut istället för att sänga in mig hemma då jag bara dricker kaffe, äter bröd, och godis hela tiden samt sover, inget kul, känner att varje sån "kick" är en belöning, har jag tex brukat mycket kaffe, så känns det inte lika bra att dricka en kopp till om jag inte nyss tagit medicinen som får mig mera uppåt och glad igen, då gör det inte lika mycket.



En kväll kan jag göra följande:


Klockan 9-10-: Vaknar-stiger upp-går direkt till kaffebryggaren och brygger 4 koppar kaffe-sätter på datorn-tvättar mig-tbx till kaffet-tar kannan till muggen och spiller på kaffet-tittar om nån är på msn-ställer fram smör och mackor-äter mackor och dricker kaffe ( slukar en kopp mycket snabbt ) -går efter nästa kopp kaffe ( säkert inom 5 minuter )
-kaffekopp 2-dricker upp och kollar mailen samt loggar in på HBT-sajten- dricker kaffe ( halv kopp kvar ) -loggar ev (oops) in på Aspergerforum ..hehe..jodå, och jag ser när svar på mailen - kaffe slut-jag studsar upp och brygger 4 koppar till ( och samma varv igen macka, kan äta 14 st och brygga 8 koppar inom 10 -15 minuter, tror det beror på att jag inte har nåt att göra, det ger mig inget eller så är det tröstande...Har dessbättre en rätt bra mage så magkatarr har jag ytterst sällan , fast jag lätt dricker mellan 8-12 koppar om dan.



Hur ser ni på det här, beteendet känns lite stressat och nedstämd eller hur, jag kommer på mig själv efter ett tag att- var detta tredje koppen eller var jag på andra bryggningen.



Tacksam för svar.



Mvh
Christer

Sen drygt 2 veckor tar jag cykel OCH buss/spårvagn. 99% av tiden vet inte ens föraren om att det är en cykel ombord, ser ut som en väska för dom.

Just nu börjat semester.
Annars har jag isolerat mig från alla i min omgivning. Har insett att jag måste förstå mig själv och vad jag egentligen vill själv.
Allt för många har försökt få mig att tro jag önskar var något, som ja inte vill själv.
Har altid haft dåligt samvete för det jag känner att jag är för självisk, inte gör det omgivningen förväntar sig
Nu känns det otroligt skönt att bara ta hand om mig själv och inte bry mig om ifall andra förvänt något av mig.

I framtiden kan jag nog börja umgås med andra igen, när jag känner att omgivningen accepterar det jag vill med mitt liv.

Parvlon skrev:Jag cyklar.

Fransmännen cycklade till 1:a världskriget. De BESEGRADE sin hatade fiende till slut. DEUTSCHLAND.

Underskatta inte cycklar i krig. Man kan döda massor med fiender.

Fiender FINNS för att besegras. Så kommer man själv dit man vill... duh.

(skämtsam nu alla, många kanske inte fattar exakt hur men...)

Många verkar inte ha fattat "missbutterfly" med hennes inlägg. Hur tar man sig dit man vill. Vi pratar om hur man "besegrar" sina fiender och tar sig förbi "hinder" så man kan VINNA!
Eller fattar alla och är skämtsamma... isåfall!

treeman skrev:Fransmännen cycklade till 1:a världskriget. De BESEGRADE sin hatade fiende till slut. DEUTSCHLAND.

Underskatta inte cycklar i krig.

Vad som utan tvivel står klart är att man omöjligt kan underskatta din stavningsförmåga.

KrigarSjäl skrev:Vad som utan tvivel står klart är att man omöjligt kan underskatta din stavningsförmåga.

Det har du rätt i. Fick för mig cykel stavades cyckel.
Seniliteten är redan på väg.

missbutterfly skrev:Jag är av uppfattningen att man inte lär sig någonting av värde om man inte utmanar sig själv och gör i första hand de saker som man tycker är svåra.
Saker som är lätta för mig att lära ser jag sällan som en utmaning och heller ingen stor lärdom.

Något jag undrar över är hur ni andra aspergare tar er dit ni vill i tillvaron? Hur gör ni för att få ut det ni vill ha av livet?

ja tror att hon menar typ vart man vill i livet som tex vart man vill resa dröm jobb osv inte hur man tar sig framåt.....

tex ja vill någon gång under livet köra buss långtradare tåg o så vill man väl try black o se om man verkligen inte want to go back... mer vet ja inte just på rak arm ja tror inte att den som startader tråden undrar hur ni tar er från dörren hemma till jobbet dkola etc från punkt A till B utan vilka drömmar ni ha haft o hur ni kommit dit typ


think outside the lettery box... tänk utanför den bokstvliga rutan en aspig person oftast tar de som de mest logisk närmaste svaret typ ja cyklar går etc...

Dao skrev:

missbutterfly skrev:Jag menar mer var ni vill vara i tillvaron. Har ingen drömmar? Idéer om vad ni vill vara/ var ni vill vara (hur ni vill åstadkomma saker) (?) Tankar på hur ni ska ta er från punkt A till punkt B liksom..

Beklagligt lite respons på detta tycker jag!
Vill inte folk i alla fall ändra på det som är dåligt i vardagen?!

Det vill nog de allra flesta. "Vill" är tyvärr inte detsamma som "kan" alla gånger.

Jag samlar all energi och tänka på något roligt och på musik. Tänker att allt kommer att gå bra.
Åker bil eller taxi väldigt sällan buss och tunnelbana en riktig skräck för mig.