Min facebook är full av gamla klasskompisar som jag inte haft mycket till övers för men det spelar ingen större roll. Att göra saker på facebook är som att göra dem i en folkhop en vardag. En del grejer skippar man helt enkelt 'in public'. Det braiga med facebook är att få se vad folk pysslar med i form av bilder etc.

Och så är det så härligt allt att man - åtminstone om alla använde Facebook som det är skapat med tanken att vi ska göra - ska kunna hitta kontakter från alla tänkbara sammanhang, samlas i grupper, hålla kontakt och så vidare.

Guld värt för mig som t ex är släkt- och släktforskningsintresserad med ett ovanligt namn med utländskt ursprung, och kartlägger alla som på något sätt härstammar från släkten.

På Fejan har jag kunnat hitta och få seriös kontakt med diverse Pehmer och Pémer i andra länder, jag har kunnat samla alla dessa och alla svenska Pemer utom några få unga stöniga släktingar som nekat vänförfrågan med "vi är inte vänner bara för att vi har samma efternamn" (jävligt kul attityd att mötas med från den som kommer att bli släktens huvudman efter mig om jag aldrig får någon son) i gruppen "Vi som heter Pemer" som sedan blev en internationell "Vi som heter/we who are called Pemer/Pehmer/Pémer".

Och många avlägsnare släktingar som jag hittat via min forskning kan jag sedan htita och få kontakt med just på Fejan.

Fast det är ju inte så lätt när många ska både äta kakan och ha den kvar, och ställer sig till stor del utanför allt genom att vara med med falska namn och bara välja att själva kunna hitta de de vill hitta, utan att själva kunna bli hittade... tanken är ju ändå respektfull ömsesidighet!!!

...och så alla sunkiga inställningar helt på tvärs med sajtens idé, av typen "ööööh.... jag lägger bara till dem jag verkligen känner som vänner här, och tycker alla ni andra är väldigt konstiga om ni skickar vänförfrågningar eller ens skriver till mig, även om det t ex är någon som jobbar med samma frågor som jag, som jag förstås känner till namnet, och vi har 35 gemensamma vänner..."

Så där 86 av 100 ser ju liksom en vänförfrågan som något fullkomligt naturligt att få i det läget, men mitt ibland oss finns sedan de där som är sajtens ufon. Men som tror att det är vi andra som är det, och skickar någon bjäbbig kommentar utifrån denna missuppfattning och ofelbart gör sig så förbannat löjliga.

Facebook är inte skapat för att vi alla ska gå med där och sedan bara lägga till dem vi känner IRL som vänner där och sedan aldrig ens söka några kontakter med några andra - och bli förvånade och tycka det är de andra som är konstiga om vi själva får förfrågningar från andra. Det är ett SOCIALT MEDIUM, till för att hitta gamla och nya kontakter, inte minst genom att t ex förbluffas över att få se att två helt olika bekanta känner varandra, eller att man ramlar in på någons sida och ser att man delar tre helt olika vänner med honom eller henne, och i rena nyfikenheten över detta skickar en hälsning och kan förväntas lära känna nya vänner på t ex ett sådant sätt.

Det är sådant Facebook har startats för att möjliggöra, inte bara att vara en virtuell mötesplats med alla vänner sedan förut, men inte med några andra.

Men förvånansvärt många verkar ha uppfattat det ungefär så, och blir uppenbarligen direkt chockade över att höra ifrån folk de bara känner till namnet från något sammanhang, eller inte ens vet vem det är - t ex en släktforskare man inte vet att man är avlägset släkt med, som det kan handla om för en del som hör ifrån mig. Sådana gånger som regel genom ett meddelande först, inte en vänförfrågan direkt. (Men en del ställer av någon anledning in att andra inte kan skicka meddelanden och inte heller skriva någon hälsning i en vänförfrågan, så då MÅSTE man ta första kontaktförsöket genom att skicka en vänförfrågan utan förklaring.)

Sedan verkar otroliga mängder som åtminstone glatt och villigt accepterar förfrågningar från folk man känner/känner till från något sammanhang sedan förr vara komplett oförmögna att hålla någon som helst kontakt sedan, och ens svara på brev av typen "Great to see you again after all these years, how are you doing".

Ja, vi människor är ett konstigt släkte... : lol:

Men Pemer då, vilken attityd... Oavsett vad Facebook var avsett för när det startades, så är det faktiskt upp till var och en att välja hur man vill använda det. Vissa föredrar att bara ha vänner man känner, och umgås på Facebook med dem. Och vissa vill inte ha kontakt med en massa gamla "idioter" från förr, eller för den delen, fullständiga främlingar...

Jag tycker du är både gnällig och anklagande i ditt inlägg. Och JA, jag känner mig träffad, eftersom jag nyligen skrev här att jag inte vill bli hittad.

Vad har du för rätt att bestämma över hur andra ska använda Fb? Och vart tog den "respektfulla ömsesidigheten" vägen? Gäller den bara för alla andra, och inte dig?

Man har ingen skyldighet att svara ja på alla vänförfrågningar man får; man har rätt att välja själv vilka man vill lägga till som vänner! Du kan inte kräva att alla som DU vill bli vän med, måste gå med på det!

Respekt...

Jag tycker att det blir för rörigt med många vänner på FB. Jag hade många när jag spelade ett spel som krävde många medspelare. Loggen blev helt rörig och jag hängde inte med i något. Fick skapa en lista så att jag sorterade bort de flesta.

Sedan är det en del från förr som vill bli vän med mig på FB och som jag minns som riktiga rövar. Det är lite svår situation, men jag har struntat i att lägga till några. Varför skulle jag villa veta vad en som betett sig som en röv i grundskola + gymnasium, tittar på genom fönstret till frukost, eller visa den mina aktiviteter som sjukersatt samhällsparasit? (Jag har två sådana vänner, och det är ju rätt meningslöst egentligen.)

Nåja, det jag mest ville markera att jag tycker illa om är att alla de få som själva är avvikarna i princip alltid ska visa SITT ogillande genom att uttrycka sig som om det var de som var de naturligaste i världen och JAG som är den verkligt konstige som kan skicka en för dem oväntad förfrågan, 99% av gångerna dessutom MED en förklarande hälsning i förfrågan om vem jag är och vad vi har för anknytning om jag inte tyckte det kändes uppenbart, t ex någon sådan gång då man har sett varandra kommentera samma gemensamma vänners aktiviteter och uppenbart märkt att man har gemensamma intressen och/eller vet vilka varandra är och/eller har 79 gemensamma vänner eller så.

Verkligen toppen de gånger det kommer ett syrligt menat svar "Och vem är du? Känner jag dig???" när man HAR skrivit en förklarande hälsning i själva förfrågan, som personen i fråga alltså har lyckats missa och helt och hållet själv är den som förtjänar dumstruten. Så måste man kämpa som en idiot med att väga ordval på guldvåg i ett svar tillbaka att "Ja... jo... jag hade skrivit en liten hälsning i förfrågan, och förklarade vem jag var..."

Handlade det bara om skillnaden i egen attityd till själva grejen och att även den så kallade andra sidan kunde sträcka sig till att försöka förstå att händelsevis faktiskt den största delen användare är betydligt mer öppna för sociala kontakter på just Facebook överlag och faktiskt ser en vänskapsförfrågan på Facebook mer på samma nivå som en fråga om att få lägga till någon på MSN än som typ att begära att få se någon naken.... ja, då skulle jag inte säga något.

Men jag har blivit less och trött på det där just för att "den andra sidan" nästan alltid väljer frontalangrepp och att utmåla mig som representerar majoriteten på Facebook och den anda sajten är skapad för att främja som den som är konstig och suspekt. Det är då jag blir sur, det hade jag inte blivit annars.

Å andra sidan hade Facebook kunnat avstyra mycket av de här problemen om det hade varit möjligt att skicka inbjudningar till grupper även till personer man inte är vän med.

Men där är förstås förklaringen väldigt enkel - Facebook har ju faktiskt velat stimulera oss alla att hitta personer vi känner anledning att lägga till som vänner, och så då göra det. Eftersom det är den biten de har sett som mycket av sajtens poäng.

Det blir konstigt när en mindre eller större grupp börjar använda något på ett helt annat sätt det var tänkt att användas. Se bara på nätdejting som är utvecklat för att man ska läsa ordentligt, utnyttja att kunna skriva profiler och beskriva personlighet, matchningsfunktioner mm, men där den rungande majoriteten är sådana som kan hitta den de vill på krogen varje helg och bara använder dejtingsajterna på samma sätt och kollar in folks foton och går på förstaintrycket av utseendet ändå, och därmed gör hela nätdejtingkonceptet till något helt annat än det kunde ha varit.

Skulle man få se någon som inte fattade vad en dammsugare var stå och använda själva dammsugarmunstycket till att försöka sopa upp skiten på golvet i skyffeln skulle det vara det naturliga att tipsa om att sätta i sladden i ett eluttag, trycka på strömbrytaren och vips kan du utnyttja denna moderna nymodighet till att suga upp skiten på golvet.

Men skulle vi se det som när var och en vill utnyttja moderna koncept på Internet precis som de vill skulle vi alltså bara tycka att "jaja, han måste väl få tro att dammsugaren är en finare designad sopskyffel om han vill, alla använder väl saker hur de vill..."

Förlåt, men jag vill verkligen känna de som jag har som vänner där. Pemer, jag hoppas verkligen att du inte kommer att tycka illa om mig nu. Det var inte min avsikt att hamna i den här situationen. Förlåt.

*suck* gnäll gnäll gnäll... Och en lång litania om varför just ditt synsätt är det rätta sättet om hur man ska använda Fb, och de som använder det på annat sätt gör fel.

Och om det nu är du som är som majoriteten på Fb, varför behöver du då anklaga den lilla minoritet som inte vill följa det sättet? Kan du inte bara ta till dig av kritiken (Jag tog faktiskt illa upp av ditt anklagande inlägg! ), och inte inte hålla på och försvara dig och förklara dig i det oändliga... Och jämförelsen med damsugaren var verkligen urlöjlig!

Det är väl bara att acceptera att vissa inte vill lägga till dig som vän - även om du skrivit en kommentar om vem du är, och varför du uppfattar att ni borde bli vänner. Andra kanske inte har samma uppfattning som du, att ni "hör ihop" bara för att ni har xx antal gemensamma vänner. (Genom spel? Du har ju över 2500 "vänner", inte konstigt då att du hittar många som du har många gemensamma "vänner" med... )

Visst kan man tycka att det är onödigt att skriva en föraktfull kommentar till svar på en vänförfrågan, istället för att bara klicka på nej, utan kommentar (om du nu tycker det skulle kännas bättre...) Men dina inlägg handlade ju inte enbart om hur illa bemött du ibland känner dig av svar på vänförfrågningar, utan om att vi som inte vill lägga till vem som helst som vänner, eller inte visar nån information öppet, gör FEL. Det är vad jag reagerar på i dina inlägg!

Meppe skrev:Förlåt, men jag vill verkligen känna de som jag har som vänner där. Pemer, jag hoppas verkligen att du inte kommer att tycka illa om mig nu. Det var inte min avsikt att hamna i den här situationen. Förlåt.

Absolut ingen fara! Själva den inställningen har jag alltså inget problem med, jag har bara blvit syrak åt de som dels har den inställningen och dessutom utgår från att den är den enda självklara och mer eller mindre skällt ut mig för det i deras personliga tycke jättekonstiga tilltaget att skicka vänförfrågan med en hälsning i i stället för bara ett meddelande.

Och i ett särskilt minnesvärt fall sedan dessutom är långsint och för evigt sur och anti och aldrig mer svarar på några uppriktiga kontaktförsök, eftersom jag verkligen ville ha kontakt, då det handlade om ett av de kända namnen i aspergervärlden... det är seriös attityd, det - "nej, nu vill jag ALDRIG ha med honom att göra, som var så konstig och skickade sin första hälsning i form av en vänförfrågan"...

Dig tycker jag redan bra om, Meppe (precis som jag gör med min kära släkting Kimmelie), så det är absolut ingen ko på isen, så att säga!

*viftevift med fredsflagga* eller *kram* eller något sådant... (välj, du!)

Kimmelie skrev:*suck* gnäll gnäll gnäll... Och en lång litania om varför just ditt synsätt är det rätta sättet om hur man ska använda Fb, och de som använder det på annat sätt gör fel.

Och om det nu är du som är som majoriteten på Fb, varför behöver du då anklaga den lilla minoritet som inte vill följa det sättet? Kan du inte bara ta till dig av kritiken (Jag tog faktiskt illa upp av ditt anklagande inlägg! ), och inte inte hålla på och försvara dig och förklara dig i det oändliga... Och jämförelsen med damsugaren var verkligen urlöjlig!

Det är väl bara att acceptera att vissa inte vill lägga till dig som vän - även om du skrivit en kommentar om vem du är, och varför du uppfattar att ni borde bli vänner. Andra kanske inte har samma uppfattning som du, att ni "hör ihop" bara för att ni har xx antal gemensamma vänner. (Genom spel? Du har ju över 2500 "vänner", inte konstigt då att du hittar många som du har många gemensamma "vänner" med... )

Visst kan man tycka att det är onödigt att skriva en föraktfull kommentar till svar på en vänförfrågan, istället för att bara klicka på nej, utan kommentar (om du nu tycker det skulle kännas bättre...) Men dina inlägg handlade ju inte enbart om hur illa bemött du ibland känner dig av svar på vänförfrågningar, utan om att vi som inte vill lägga till vem som helst som vänner, eller inte visar nån information öppet, gör FEL. Det är vad jag reagerar på i dina inlägg!

Men jag förtydligade ju nu att det inte var det sistnämnda jag menade det som, utan att det mest är bara de som dessutom själva väljer att vara otrevliga som gör att jag reagerar.

Om någon inte vill vara min Facebook-vän och bara tackar nej eller inte säger någonting alls rycker jag självklart bara på axlarna åt det. I ett av fallen där jag hade startat en grupp för hela släkten i fråga skippade flera att acceptera vänförfrågan, men sökte fram själva gruppen och gick med i den, och det var ju huvudsaken att informera om gruppen, så det säger jag givetvis inget om. Så, precis som du säger, någon som bara inte vill vara vän - accepterar jag självklart. Att inte göra det skulle givetvis vara förmätet i kubik.

Däremot har du förstås rätt i att jag gnällde också om att man ibland inte kan hitta någon, men då vet jag ju heller inte om anledningen är att de inte finns på Facebook över huvud taget eller att de finns men inte går att hitta. Är det senare fallet tycker jag naturligtvis att det är synd att de inte går att hitta, och det måste jag väl åtminstone få tycka. I flera sådana fall skulle ju kanske faktiskt de aktuella personerna ha blivit jätteglada och intresserade av att höra ifrån mig och få höra en massa de kanske inte vetat om sin släkt, och i ett sådant fall är det klart att det är synd att det nu kanske aldrig kan ske.

Självklart kan det inte annat än accepteras och bara ryckas på axlarna åt. Men åsikter måste så klart även jag få ha. Jag respekterar dina!

Det låter verkligen inte som om du inte skulle ha problem med mitt sätt att använda facebook... Först skäller du på alla som inte accepterar förfrågningar, och sen när man ber om ursäkt säger du att du inte har problem med den attityden. Men om du hatar mig, varsågod och skirv det rakt på sak, inte linda in det och komma med förklaringar som går emot vad man sagt, som NTn brukar göra..

Jag var länge skeptisk till FB och är det på sätt och vis fortfarande.

Men har börjat använda det mer och mer och det är ju lätt att ta det till sig.

Meppe, jag lovar: Jag hatar inte dig, jag gillar dig skarpt - som skribent här, så klart, jag känner dig ju inte någon annan bemärkelse.

Jag har insett att mitt första inlägg var formulerat som ett klagande på "alla som inte accepterar förfrågningar", när det var de som dessutom själva visar tråkig attityd jag verkligen ville klaga på, och jag har försökt kanske inte be om ursäkt, men väl att nyansera det.

Jag lägger till att jag även ber om ursäkt, och framför allt skulle jag vilja be dem som både läst det inlägget och de jag skrivit efteråt att respektera och acceptera det.

Ibland skriver man fortare än tankarna hänger med, och tänker man dessutom inte på att det är negativa känslor man skriver om, och då är det riktigt olyckligt och obehagligt om man klantar till hur man uttrycker sig. Det kan garanterat hända fler än mig. Och jag lovar, det är ingen rolig sits sedan.

Jag klampade på för hårt och det var dumt av mig. Förlåt!

Jag saknar följande alternativ: Nej, självfallet inte! Vem tar du mig för egentligen?

Hej!

Nu har jag accepterat vänförfrågan från klasskamrater på högstadiet. Vissa var jag inte alls kompis med då. Men nu är det kul att hålla kontakten. Hur ska man förhålla sig till sånt? Och avlägsna släktingar som man inte har kontakt med annars? Jag brukar som regel inte neka nån utan acceptera vänförfrågan.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag skjuter mig själv i bägge fötterna, skär av mina händer hellre än har något som helst att göra med facebook.

Forummedlem skrev:Jag saknar följande alternativ: Nej, självfallet inte! Vem tar du mig för egentligen?

+1

clivia skrev:

Forummedlem skrev:Jag saknar följande alternativ: Nej, självfallet inte! Vem tar du mig för egentligen?

+1

+2

Forummedlem skrev:Jag saknar följande alternativ: Nej, självfallet inte! Vem tar du mig för egentligen?

Det ingår i det första alternativet Nej, jag är inte medlem! men jag kunde inte tänka ut alla önskade alternativ till varför du (som jag) vägrar Facebook!

clivia skrev:Jag skjuter mig själv i bägge fötterna, skär av mina händer hellre än har något som helst att göra med facebook.

Även det hade varit ett tänkbart svarsalternativ, men det låter lite mer drastiskt jämfört med Nej, jag är inte medlem!, eller hur?

Vart är valet, föredetta medlem? Tog bort mitt konto för längesedan.

Röstade nej.

Ja att hata facebook är ju så balanserat och berättigat så

DIProgan skrev:Ja att hata facebook är ju så balanserat och berättigat så

håller med. skräpsida.

DIProgan skrev:Ja att hata facebook är ju så balanserat och berättigat så

Det kan också ses som ett ställningstagande och uttryck för den fria viljan.