Jämt när mamma kommer in i mitt rum och jag sitter vid datorn, så om jag stänger ner allt jag håller på med säger hon alltid "Vad håller du på med då?" och om jag säger "Inget speciellt" då undrar hon jämt typ varför hon inte får se osv osv

Dessutom har hon en tendens att bara ställa sig i dörröppningen och titta runt i mitt rum, typ "trumma" med fingrarna i dörren och fråga hur jag mår blabla, men hon tittar inte på mig utan, ja hon tittar runt i rummet, ibland tittar hon på mig. Men jag undrar verkligen vad hon tror sig komma att se i mitt rum?
Och jag kan inte låta bli att när hon står där i dörröppningen och pratar att irritera mig på alla ljud hon gör med fingrarna osv osv
Sen kan hon lixom bara komma fram och krama mig när jag sitter där vid datorn och det är OBEHAGLIGT

Sen nån gång jag varit iväg på toan, och på vägen dit mamma ba "Vart ska du då?"
och jag säger "toan" så säger hon "vad ska du göra där då?" jag ba "wtf, vad brukar man göra på toan XD"

Sen kan hon ställa andra weirda frågor typ
"Vet du hur Yuuki (påhittat namn) mår då blablabla"
så säger jag "Nej, jag har inte snackat med henne på flera år, det vet du". Då säger hon "Ja... men ni var ju vänner förut"

Sen kan hon fråga vad min kompis gör då och så säger jag att jag inte vet, och så påstår hon att det måste man ju veta blabla"
"Ska ni vara med varandra idag" är också en fråga och så säger jag "nej" då frågar hon om vi sagt upp bekantskapen. LOL vi har umgåtts med varandra 5 dagar irad 24/7.
Jag ORKAR inte mer.


Sen när jag kom hem ifrån morfar (syrran var också där) då frågade hon
"Var morfar ledsen att du åkte då?" HUR ska jag kunna veta det? Det måste man ju fråga honom för att ta reda på.
och
"Ville (syrrans namn) att du skulle stanna kvar?"
Samma där, hur ska JAG veta det?!

Jag kom inte på någon bättre rubrik och jag vet inte om jag la under rätt kategori.

Hon verkar BRY sig om dej. Vill veta om du har det bra. Hur det går för dej i ditt liv. Hon verkar älska dej.

Förstår det är jobbigt. Min morsa kunde i perioder visa intresse. Och då blev jag generad/irriterad och undrade om hon var knäpp.

Du får nog vänja dej vid att dina föräldrar älskar dej.


Är det för irriterande kan man förklara hur man känner. Tex tala om att hon inte ska trumma med fingrarna. Att det stör dig.

Berätta för folk om hur de påverkar dej. Om nåt dom gör är jobbigt. Men säg det inte för "brutalt". Då kan du såra dom.

Det är bra att öva på det speciellt när man har Asperger.

*high5*

Om hon nu älskar mig kan hon väll låta mig vara.

Baevern skrev:Om hon nu älskar mig kan hon väll låta mig vara.

Människor funkar inte så generellt. De jag älskar låter jag inte "vara".
Man bryr ju sig och vill höra hur de mår.

Men du skulle kunna ta och prata igenom hur du känner med din mamma. Säga att hon måste låta dej vara ifred lite mer. Men säg det på ett så "snällt" sätt du kan då. Hon kan bli ledsen.

Hon kanske är orolig för hu du mår me? Vet inte din livssituation exakt men.

Mitt intryck av det du beskriver är att hon försöker få kontakt med dig för att hon bryr sig om dig och kanske är orolig över att du inte mår så bra. Låter som att hon har svårt att veta vad hon ska säga för att få kontakt och att hon försöker hitta gemensam mark via dina vänner och bekanta.


Du tycker uppenbart att situationen är jobbig och jag kan nästan garantera att även hon tycker det är jobbigt och att hon inte vet hur hon ska förhålla sig till dig.

Det du säger att hon kommer in i ditt rum och tittar är förmodligen inte att hon har nån baktanke med det, att hon försöker avslöja nåt eller så. Det är kanske bara så att du sitter mycket på ditt rum och att hon går dit och försöker hitta nåt att prata om för att få kontakt.



När du blir irriterad på henne, försök komma ihåg att även andra människor kan ha svårt att förstå människor intentioner. När du inte förstår varför hon gör som hor gör så kanske det är så att hon inte förstår dig och ditt beteende med.

Jaha. Vad ska jag göra för att få kontakt med henne utan att det blir jobbigt för någon av oss då?

Baevern skrev:Jämt när mamma kommer in i mitt rum och jag sitter vid datorn, så om jag stänger ner allt jag håller på med säger hon alltid "Vad håller du på med då?" och om jag säger "Inget speciellt" då undrar hon jämt typ varför hon inte får se osv osv

Dessutom har hon en tendens att bara ställa sig i dörröppningen och titta runt i mitt rum, typ "trumma" med fingrarna i dörren och fråga hur jag mår blabla, men hon tittar inte på mig utan, ja hon tittar runt i rummet, ibland tittar hon på mig. Men jag undrar verkligen vad hon tror sig komma att se i mitt rum?
Och jag kan inte låta bli att när hon står där i dörröppningen och pratar att irritera mig på alla ljud hon gör med fingrarna osv osv
Sen kan hon lixom bara komma fram och krama mig när jag sitter där vid datorn och det är OBEHAGLIGT

Sen nån gång jag varit iväg på toan, och på vägen dit mamma ba "Vart ska du då?"
och jag säger "toan" så säger hon "vad ska du göra där då?" jag ba "wtf, vad brukar man göra på toan XD"

Håller med treeman och Moggy att din mor vill ha kontakt med dig men inte riktigt vet hur hon ska få det.

Nästa gång hon frågar vad du gör på datorn, säg "jag surfar på X, jag chattar, jag letar efter info om Y etc". Hon vill veta mer om dig och "inget speciellt" tolkar hon (med rätt el orätt) som "det ska du skita i!"

Sen verkar hennes frågor gå på automatik ibland, håller med om att toa-frågan är konstig. Men kanske hon egentligen menar "kommer du att vara där lång el kort tid, är det någon idé att vänta?"

Om du själv alldeles frivilligt tar en liten pratstund med din mor då och då, så kanske du får surfa ifred sen. Jag vet själv att jag har en tendens att dras till min dotter när hon sitter vid datorn i vardagsrummet. Även om hon är upptagen vill jag vara nära henne. Men min dotter bor inte hemma, så när hon väl är det vill jag gärna umgås och prata med henne.

En annan sak som antagligen är relevant i sammanhanget, är att du inte bara har AS, utan också råkar vara tonåring. Din hjärna håller på att sortera hop saker och ting för att förbereda dig för vuxenlivet. Man kan säga att du bootar om datorn och byter operativsystem. I den processen fungerar vissa delar av hjärnan annorlunda, t.ex. de hormonreglerande centrumen som sköter kroppstillväxt, stressnivåer, sömnbehov och könsmognad. Dessutom har du för tillfället en avsevärt lägre funktion i frontalloben som handhar logik och förståelse av sinnesintryck.

Det är alltså fullständigt normalt att du och din mor inte förstår varandra, era hjärnor är helt olika. Men din AS gör det antagligen ännu svårare, eftersom vissa delar av ditt funktionshinder förstärks. Jag känner igen det från när jag var i din ålder. Jag fick jätteproblem med kontakt med andra människor ett tag. Tricket för mig var att sätta mig ner med mina föräldrar och ta upp saken med dem (diagnosen AS fanns inte i Sverige då), så att du kan ställa raka frågor till dem när de säger eller gör något konstigt. Be också om att få raka, tydliga svar.

Naturligtvis fungerar inte det här för jämnan eftersom känslor och politik är komplicerade saker, men för mig gjorde det åtminstone mina sista år i föräldrarnas hägn lite mer uthärdliga.

Alien skrev:Nästa gång hon frågar vad du gör på datorn, säg "jag surfar på X, jag chattar, jag letar efter info om Y etc". Hon vill veta mer om dig och "inget speciellt" tolkar hon (med rätt el orätt) som "det ska du skita i!"

Ja, bra förslag.

Att hon frågar om vad du gör på internet är inte att hon vill veta allt du gör där och att hon försöker snoka.

Visa henne nåt oskydligt och intressant så kanske ni får till en dialog, hon kanske frågar dig nåt hon är intresserad av att hitta p internet och så kan du visa det.

Hon lyckas förmodligen inte få den kontakt med dig som hon önskar, kanske du drar dig undan och din mor känner sig orolig över hur du mår. Det låter faktiskt lite som att du beskriver mig. Jag vet inte heller riktigt hur jag ska "nå" min son och han verkar bli irriterad på mig när jag gör mina försök.

Nåja... Har inga förslag men de som du redan fått låter ju rätt bra och jag ska själv tänka på dem.

Jag tror att din mamma vill umgås mer med dig och att det är därför hon ställer massor av frågor till dig o.s.v.

Om det finns något som både du och din mamma tycker om att göra så kanske ni kan planera in att göra den saken tillsammans en dag i veckan. T.ex. laga mat tillsammans varje fredagseftermiddag, gå en långpromenad varje söndag eller liknande.

När din mamma får mer tid med dig kanske hon inte har ett lika stort behov av att "störa" dig de andra dagarna i veckan då ni inte har något gemensamt planerat.

Jag vet inte om det här fungerar men du kan ju testa om du vill.

Baevern skrev:Jämt när mamma kommer in i mitt rum och jag sitter vid datorn, så om jag stänger ner allt jag håller på med säger hon alltid "Vad håller du på med då?" och om jag säger "Inget speciellt" då undrar hon jämt typ varför hon inte får se osv osv

Dessutom har hon en tendens att bara ställa sig i dörröppningen och titta runt i mitt rum, typ "trumma" med fingrarna i dörren och fråga hur jag mår blabla, men hon tittar inte på mig utan, ja hon tittar runt i rummet, ibland tittar hon på mig. Men jag undrar verkligen vad hon tror sig komma att se i mitt rum?
Och jag kan inte låta bli att när hon står där i dörröppningen och pratar att irritera mig på alla ljud hon gör med fingrarna osv osv
Sen kan hon lixom bara komma fram och krama mig när jag sitter där vid datorn och det är OBEHAGLIGT

Sen nån gång jag varit iväg på toan, och på vägen dit mamma ba "Vart ska du då?"
och jag säger "toan" så säger hon "vad ska du göra där då?" jag ba "wtf, vad brukar man göra på toan XD"

Din mor har nog lite kontrollbehov. Hon oroar sig över vad du använder datorn till. Din mor vill nog inte att du ska få kontakt med slemmiga gubbar och annat pack!

Jag har As ,men även ts,adhd,diabetes,allergi och astma.Jag flyttade hemifrån vid 17år just att inget fungerade mellan mig och mamma,Hon hade aldeles för många gränser medan lillasyster fick supa resa med kompisar,och då var hon 14år. min mamma läste mina dagböcker,fick vara inne klockan 21 även lördagar,samtidigt om jag ville något njöt hon av att ge mig skuldkänslor,typ en dag kanske jag är död osv. Ändå så hade jag flera år innan bott i familjehem,för soc sa hon fick välja mellan mig och sambon,hon valde sambon.Ändå hade sambon misshandlat och våldtagit min mamma.Min mamma har diagnosen bipolär,men även en hel del Asdrag.Hion har aldtid skavllrat om mig till människor jag inte vill hon ska snacka med mera än neutrala saker.Hon kan ringa mig på jobbet, (är närmare 40år nu) fast hon vet jag brir distarherad.Ändå hälsar hon på mig bara en gång om året och då en timma för då vill hon hem och dricka öl.vi bor 15 mil från varandra,hon skiter i sina barnbarn,kan säga om min mamma en lynnig människa,hon har aldrig slagit mig men sett till jag fick stryk av hennes sambo genom att skvallra allt,Min mamma har inga väninnor tack vare sambon hon lämnar ej hemmet.Hon klandra mig vad jag än gör.
kan säga jag har hat-kärlek till mamma

Något som jag lika gärna kunde skrivit.
Min mamma är exakt likadan. Jag har sagt till henne vid åtskilliga tillfällen att jag stör mig på hennes plötsliga uppdykanden i min närvaro där hon jämt ställer frågor och initierar oönskad fysisk kontakt.

Jag tror dock att hon har förstått att jag trivs bäst ostörd. Hennes jobbiga frågor ter sig dock oupphörliga så jag har typ accepterat att hon för evigt kommer vara lite jobbig.

Att höra att hon bara gör det för att hon älskar mig är lite jobbigt. Älskar ens mamma en mycket kan hon även respektera en.

Hej!

Ungefär sådär höll mina föräldrar på när jag bodde hemma. Jag kunde sitta vid datorn, eller rita eller nåt, och då kom pappa in och ville att jag skulle komma ut och titta på TV med dem. Jag sa att jag inte ville. Då körde han med "vi älskar dig" och sånt. Pappa kunde komma in flera gånger. Till sist gick jag ut och tittade på TV för att jag ändå inte fick vara i fred. Om mamma kom in på mitt rum så var det oftast för att be mig hjälpa till med nåt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej, det låter lite som att du känner dig "förhörd"? om så är fallet så tycker jag du skall försöka prata med henne om det och kanske ni kan komma fram till att du berättar lite om din dag vid maten.. eller något annat "naturligt" tillfälle?

mammor frågar ofta mycket, de försöker ta reda på vad deras barn är för människor.. vad tänker dom hur tycker dom vad känner dom osv, för att kunna upptäcka när barnet mår dåligt och faktist behöver hjälp. Det är en förälders största ansvar att VETA hur deras barn mår och varje förälders största bekymmer, försök prata med henne om att du inte gillar uppdykanden eller småpratande när du sysslar med något.

Om du själv gör till en vana att fråga en gång om dagen "hur är det med dig idag då mamma?" så kanske du får en naturlig konversation som du kan svara på hur du själv mår och vad du har haft för dig utan att det blir förhörsaktigt + att du själv då väljer när tillfället passar.

att hon frågar om vänner beror på att hon vill veta vem du umgås med, har du hittat någon ny vän som kanske inte är bra.. osv

toabesök däremot är en underlig fråga.. det skall ALLA ge tusan i.. om det inte är så att man tänker ska du duscha.. jag måste bara gå på toa innan om det kommer ta tid.. osv men i övrigt ska folk SKITA i vad man gör på toan

det är inte lätt att förstå sig på människor och föräldrar är ett helt eget släkte! lycka till med mamsen

Baevern skrev:Jaha. Vad ska jag göra för att få kontakt med henne utan att det blir jobbigt för någon av oss då?

Jag hade oxå blivit irriterad. Det är liksom uppenbart att hon vill något (antagligen veta mer om ditt liv och hur du tänker), men hon säger inte rakt ut vad det är.

Jag hade nog bett henne att försöka vara mer ärlig och rakt på, och så hade jag nog sagt: "Det verkar som att du vill ha mer kontakt med mig, men i så fall är det bättre att du berättar mer om dig själv. Berätta istället för att fråga. Om du vill att jag ska prata mer så kan jag väl det, men inte när jag är upptagen med annat. Vi kan boka in en prat-tid, och då kan jag få vara med och välja samtalsämne, istället för att bara svara på frågor."