Påbörjad utredning - obehagligt
3 inlägg
• Sida 1 av 1
Påbörjad utredning - obehagligt
I juli påbörjades min neuropsykutredning. Jag tyckte att det var jättejobbigt. Läkaren som jag pratade med har tydligen samarbetat med den psykolog och överläkare som jag gick hos på BUP när jag var yngre, och han ifrågasatte starkt att jag har aspergers eftersom "då borde de ha upptäckt det, de är väldigt kompetenta".
Jag orkar verkligen inte med att försvara att jag tycker att mina problem stämmer med diagnoskriterierna. Jag vill bara ha relevant hjälp. Läkaren kan väl i alla fall göra en vettig bedömning själv innan han uttalar sig. Mot slutet sa han att jag "kanske uppfyller kriterierna i tillräckligt hög utsträckning för att få en diagnos". Jag kände mig jättehemsk när jag gick därifrån. Han missförstod en massa saker. Jag försökte förklara att jag tycker att människor beter sig ologiskt och irrelevant men han verkade inte förstå att jag inte betraktar mig själv som en övermänniska. Hur ska jag orka med en hel utredning om alla ska bete sig såhär?
Jag orkar verkligen inte med att försvara att jag tycker att mina problem stämmer med diagnoskriterierna. Jag vill bara ha relevant hjälp. Läkaren kan väl i alla fall göra en vettig bedömning själv innan han uttalar sig. Mot slutet sa han att jag "kanske uppfyller kriterierna i tillräckligt hög utsträckning för att få en diagnos". Jag kände mig jättehemsk när jag gick därifrån. Han missförstod en massa saker. Jag försökte förklara att jag tycker att människor beter sig ologiskt och irrelevant men han verkade inte förstå att jag inte betraktar mig själv som en övermänniska. Hur ska jag orka med en hel utredning om alla ska bete sig såhär?
Många av oss har mött massor av psykologer och läkare som unga, som borde ha kunnat upptäcka våra AS-drag om de hade varit både kompetenta och väl inlästa på AS... what's new, liksom...
Det är ju dessutom inte särskilt många AS-drag som lär skymta fram just när man är på besök hos en psykolog eller läkare som inte redan misstänker någon AS och därför inte tittar efter AS-drag...
I det läget lär den psykologen eller läkaren kunna se åtskilliga renodlade tecken på AS men bara tro sig se situationsadekvat blyghet och/eller nervositet, vågar jag nog påstå.
Om det sedan är en "väldigt kompetent" psykolog eller läkare... pja, det har ju inte så mycket att göra med om vederbörande är väl påläst om AS och faktiskt förstår vad som konstituerar AS. Vi har ju mängder med exempel på psykologer och läkare som tror sig kunna avfärda AS just like that om patienten kan se läkaren i ögonen eller ger ett allmänt "för socialt" intryck... Sedan må de vara jättekompetenta som psykologer eller läkare ändå...
Det är ju dessutom inte särskilt många AS-drag som lär skymta fram just när man är på besök hos en psykolog eller läkare som inte redan misstänker någon AS och därför inte tittar efter AS-drag...
I det läget lär den psykologen eller läkaren kunna se åtskilliga renodlade tecken på AS men bara tro sig se situationsadekvat blyghet och/eller nervositet, vågar jag nog påstå.
Om det sedan är en "väldigt kompetent" psykolog eller läkare... pja, det har ju inte så mycket att göra med om vederbörande är väl påläst om AS och faktiskt förstår vad som konstituerar AS. Vi har ju mängder med exempel på psykologer och läkare som tror sig kunna avfärda AS just like that om patienten kan se läkaren i ögonen eller ger ett allmänt "för socialt" intryck... Sedan må de vara jättekompetenta som psykologer eller läkare ändå...
Försök att orka igenom utredningen. Det kanske kommer bli tufft.
Jag kände jag var tvungen att orka. För jag visste jag var "autistisk".
(Är 35 år nu).
Under min utredning så fick jag höra att jag tex hade "självinsikt" och annat vilket pekade på att jag inte hade Asperger.
Men efter en intervju med min dåvarande flickvän som påpekade att jag inte tröstade henne när hon var ledsen ibland så tolkades det som att jag var 110% Asperger. En som inte kan trösta folk som gråter för jag saknar empati.
LOL
Helt jävla "insain"...
Jag tröstar ALLTID när nån gråter nuförtiden. När jag var 15 år skulle jag inte klarat det så bra kanske. Inte 20 år heller. Men är ju 35 år nu.
Nån nära gråter = dom är ledsna. Jag ska visst inte kunna fatta det...
:O
Enligt tester på Internet och annat så får jag ju nästan full pott på Asperger-tester.
Levt mer eller mindre som eremit i 2 månader nu. Börjar tappa bort verkligheten lite. Måste nog träffa nån människa snart igen.
Men känner mig trygg i min egen glasbubbla. Iaktta allt bakom glaset bara.
Laika skrev:Jag orkar verkligen inte med att försvara att jag tycker att mina problem stämmer med diagnoskriterierna.
Jag kände jag var tvungen att orka. För jag visste jag var "autistisk".
(Är 35 år nu).
Under min utredning så fick jag höra att jag tex hade "självinsikt" och annat vilket pekade på att jag inte hade Asperger.
Men efter en intervju med min dåvarande flickvän som påpekade att jag inte tröstade henne när hon var ledsen ibland så tolkades det som att jag var 110% Asperger. En som inte kan trösta folk som gråter för jag saknar empati.
LOL
Helt jävla "insain"...
Jag tröstar ALLTID när nån gråter nuförtiden. När jag var 15 år skulle jag inte klarat det så bra kanske. Inte 20 år heller. Men är ju 35 år nu.
Nån nära gråter = dom är ledsna. Jag ska visst inte kunna fatta det...
:O
Enligt tester på Internet och annat så får jag ju nästan full pott på Asperger-tester.
Levt mer eller mindre som eremit i 2 månader nu. Börjar tappa bort verkligheten lite. Måste nog träffa nån människa snart igen.
Men känner mig trygg i min egen glasbubbla. Iaktta allt bakom glaset bara.
Återgå till Aspergare och vården