ALLT du någonsin velat berätta om ditt stora intresse!
av KrigarSjäl » 2007-11-08 2:10:39
Känner igen det där, Karl; det är kvaliteten som gör en sak intressant, oaktat vad det rör sig om; tatuering, whisky, pipor, litteratur, konst, mat, gymträning etc.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Hjärnans inre
av Tonzon » 2007-11-08 13:36:11
Jag är väldigt intresserad av hur hjärnan fungerar. Jag har forskat på min egen hjärna i många år. Jag kom på nu i veckan att denna forskning faktiskt skiljer sig från vanliga forskningar efter som min hjärna är Asperger inrikad. Därför skiljer sig mina slutsater kanske från en NT hjärna. Men i alla fall - here goes.
Hjärnan är för mig lika mycket och litet en del av jaget som min hand.
Hjärnan är uppbyggd och tar emot mängder med impulser varje sekund. Jag tror att det var 500 miljoner eller var det 500 miljarder impulser per sekund. Det är i alla fall väldigt mycket. Av dessa impulser får vi bara del av en bråkdel. För annars skulle "jaget" bli överbelastat och inte fungera. Jag är mycket intresserad över hur hjärnan sorterar informationen till oss och hur kommunikationen fungerar mellan hjärnan och jaget.
Vi får information baserat på olika grunder. Hjärnan sorterar in olika saker som viktigt.
Felinformation står högt på listan och den prioriteras i vanliga fall. Jag talar här om smärta, klåda, klämningar och inkommande föremål som syns och oväntade saker som hörs eller som luktar och som hjärnan tolkar som eventuellt farligt. I dessa fall så agerar hjärnan ofta utan att be om "lov". Om hjärnan ser ett objekt på väg mot huvudet så sträcker man upp händerna som skydd.
Det är intressant att tänka på hur fort det går i en sådan situation. Man uppfattar inte att man har satt händerna som skydd utan de kommer upp automatiskt. Likadant om man bränner sig. Så reagerar hjärnan fort och tar bort handen eller vad det är man har bränt sig på. Jaget blir inte medveten om handlingen förrän den är utförd.
Sedan kommer information som vi prioriterar. Om vi lyssnar på ett samtal t.ex. så prioriteras en del andra saker bort för att vi tycker att detta är viktigt.
Hur mycket hjärnan tycker att en sak är viktig för oss beror på olika saker.
Hur mycket känslor som berörs av det vi focuserar på. Hur mycket intresse vi har för det. (detta visas till viss del av vissa känslor, men jag tar upp detta som en separat del för den är viktig) Hur mycket av lagrad information som vi har om det som händer. Ex: Ett special intresse har man mycket lagrat om, med mycket intresse. Detta gör att information eller vilka intryck det än är, som berör saker med intresset blir mer prioriterat än ett ämne som inte har så mycket information lagrat.
Det är också så att t.ex. information som kommer från en person som vi har intresse av, eller känslor för, eller som vi respekterar, prioriteras på grund av personen.
Lagring av informationen fungerar ungefär på samma sätt. Beroende på hur högt hjärnan uppfattar att vi prioriterar informationen eller beroende på hur mycket information vi har om ämnet och med vilket medie vi tar in informationen, gör att vi lagrar informationen med olika resultat.
Som ex: Barn lär sig mycket av sina föräldrar. Men inte så mycket av vad de säger, utan mer vad de gör. Detta på grund av att föräldrarna är högprioriterade och att deras handlingar anses vara viktiga på grund av detta. Det finns mycket känslor med i bilden och mycket information lagrad om föräldrarna. Om man får vara med en förälder och lära sig att t.ex. baka eller snickra, så är detta mycket sannoligt att man lär sig för livet.
Men nu kom jag bort från ämnet. Detta är ett mycket stort ämne och jag har mycket information, men jag försöker hålla en rak tråd. Tillbaka till hjärnans prioriteringar.
Våra tankar är också en sak som prioriteras. Vi tänker hela tiden. Det kan vara om det vi upplever eller om saker vi tänker säga, saker man tänkt göra mm. Ibland när man är inne i ett samtal, så övergår tänkande formen i talande form. Vi talar det vi tänker direkt. Ibland tänker vi innan vi säger något och då blir det inte ett tänkande tal direkt.
Beroende på vad vi tänker så agerar hjärnan utefter vad dessa imulser säger. Men inte direkt.
Låt mig ta ett ex: Man kan prata med någon och bli arg på personen och tänka att man har lust att döda personen. En del kanske till och med säger det i en hetsig dispyt. Men hjärnan tolkar inte detta som bokstavligt för det finns regler som hjärnan arbetar efter. Det som hindrar oss från att direkt agera på våra tankar är mycket grundläggande mönster.
En del kallar dessa mönster moral, etik eller normer. Dessa basfunktioner reflekteras på allt vi gör. Dessa läggs ner tidigt i barndomen och sedan under tiden mot vuxen ålder. Det går att ändra dessa basregler, men det är svårt. Dessutom kan det bli mycket förvirring när man gör detta i ens inre, för det påverkar som sagt allt man gör. Nu skall jag inte hoppa in i detta.
(koncentration
)
Sedan kommer nödvändig men inte livsviktig information. Detta är t.ex. hur vi rör oss och vad vi gör med kroppen, saker vi ser i perferien, saker vi hör i bakgrunden. Att glasögonen inte sitter som de skall. Vi kan reagera på saker indirekt. Vi är medvetna om att vi gör saker, men vi tänker inte på det direkt. Som att rätta till glasögonen. Man känner indirekt att glasögonen sitter dåligt på näsan. En hand kommer upp och rättar till dessa. Jag vet inte hur ofta jag gör detta, men det måste vara många gånger om dagen. Men det är inte viktig information, vi har inte gammal information om det och därför lagrar vi inte den informoationen. Men om man skulle koppla intresse på denna handling och tankarna tänkte på det så skulle man komma ihåg det.
Mycket av arbetet sker automatiskt för att vi skall ha mer tid för att vara oss själva.
Låt mig ta ett ex: När man lär sig att skriva på datorn, så är detta en aktiv handling. Men när man lärt sig att skriva så kan man göra detta utan att tänka på det medvetet. Hjärnan vet var knapparn sitter. och var fingrarna är. Men det är en hel process som pågår utan mycket av vår hjälp. Vi tänker orden vi skall skriva, sedan stavar hjärnan, förhoppningsvis, rätt och tar hand om händerna som skriver och trycker ner de rätta knapparna i rätt ordning, allt utan att man behöver titta på keyboarden. Detta är fantastiskt.
Sedan kommer information som är tillgänglig men inte som anses vara viktig för tillfället. Som känslan av lilltån. Den finns där men har ingen aktiv roll i vårt liv. Den orsakar inte några känslor och man tänker vanligtvis inte på den, därför är vi i stort sett omedvetna om den. Men man kan få tillgång till information om den om man vill. Likadant pulsen. Pulsen har vi inget behov av att känna. Men den finns i hela kroppen. Man kan om man känner efter på ett ställe få tillgång till pulsen. Detta kräver mycket koncentration och möda, för hjärnan har inte gjort något liknande innan. Men det är möjligt att känna pulsen utan att ta med ett finger på handen. För man har ju de känselorganen i större delen av kroppen. Det finns många saker som vi inte prioriterar som vi skulle kunna känna med kroppen. Som t.ex. aktivt känna av tryckförändringar i luften. Vi har med trummhinnan en möjlighet att känna av förändringar på trycket på denna. Men eftersom vi aldrig har tänkt på det eller brytt oss om denna information så är den lika främmande som lilltån är. Djur kan känna av förändringar i trycket och därmed se till att söka sig i skydd när det behövs.
Sedan finns det lagrad information, som vi har del av. Det är saker som har varit uppe nyligen och som vi har stor betydelse av och intresse av. Dessa sakerna är oftast tillgänliga.
Sedan finns det lagrad information som vi inte har direkt del av för tillfället. Det finns så mycket information lagrad att mycket av det som finns lagrad är i en "depå". Då uppfattar vi det som att vi inte kommer ihåg det. Det ploppar ofta upp efter en stund när man låter hjärnan leta efter det i lugn och ro. Detta är en sorts passivt tänkande. Hjärnan får i uppgift att leta reda på information som finns i minnet. Detta gör den när man inte försöker tvinga den till att komma ihåg. För försöker man tvinga hjärnan att komma ihåg, så skapar man motsättningar som hjärnan har svårt att klara av. Jag skulle kunna snöa in mer på detta men...
Jag tror att jag avlutar här. Det ger en liten bild av mitt intresse. Som har flera sidospår. Som smärta, passitvt tänkande, minneshantering, skapa korsreferenser, sinnena och deras påverkan av jaget och hjärnan och mycket, mycket mer.
Jag märker att det är mycket lätta att komma in på sidospår. Men det som är bra med detta intresse är att man alltid har forskningsmedlet med sig, sin egen hjärna.
Hjärnan är för mig lika mycket och litet en del av jaget som min hand.
Hjärnan är uppbyggd och tar emot mängder med impulser varje sekund. Jag tror att det var 500 miljoner eller var det 500 miljarder impulser per sekund. Det är i alla fall väldigt mycket. Av dessa impulser får vi bara del av en bråkdel. För annars skulle "jaget" bli överbelastat och inte fungera. Jag är mycket intresserad över hur hjärnan sorterar informationen till oss och hur kommunikationen fungerar mellan hjärnan och jaget.
Vi får information baserat på olika grunder. Hjärnan sorterar in olika saker som viktigt.
Felinformation står högt på listan och den prioriteras i vanliga fall. Jag talar här om smärta, klåda, klämningar och inkommande föremål som syns och oväntade saker som hörs eller som luktar och som hjärnan tolkar som eventuellt farligt. I dessa fall så agerar hjärnan ofta utan att be om "lov". Om hjärnan ser ett objekt på väg mot huvudet så sträcker man upp händerna som skydd.
Det är intressant att tänka på hur fort det går i en sådan situation. Man uppfattar inte att man har satt händerna som skydd utan de kommer upp automatiskt. Likadant om man bränner sig. Så reagerar hjärnan fort och tar bort handen eller vad det är man har bränt sig på. Jaget blir inte medveten om handlingen förrän den är utförd.
Sedan kommer information som vi prioriterar. Om vi lyssnar på ett samtal t.ex. så prioriteras en del andra saker bort för att vi tycker att detta är viktigt.
Hur mycket hjärnan tycker att en sak är viktig för oss beror på olika saker.
Hur mycket känslor som berörs av det vi focuserar på. Hur mycket intresse vi har för det. (detta visas till viss del av vissa känslor, men jag tar upp detta som en separat del för den är viktig) Hur mycket av lagrad information som vi har om det som händer. Ex: Ett special intresse har man mycket lagrat om, med mycket intresse. Detta gör att information eller vilka intryck det än är, som berör saker med intresset blir mer prioriterat än ett ämne som inte har så mycket information lagrat.
Det är också så att t.ex. information som kommer från en person som vi har intresse av, eller känslor för, eller som vi respekterar, prioriteras på grund av personen.
Lagring av informationen fungerar ungefär på samma sätt. Beroende på hur högt hjärnan uppfattar att vi prioriterar informationen eller beroende på hur mycket information vi har om ämnet och med vilket medie vi tar in informationen, gör att vi lagrar informationen med olika resultat.
Som ex: Barn lär sig mycket av sina föräldrar. Men inte så mycket av vad de säger, utan mer vad de gör. Detta på grund av att föräldrarna är högprioriterade och att deras handlingar anses vara viktiga på grund av detta. Det finns mycket känslor med i bilden och mycket information lagrad om föräldrarna. Om man får vara med en förälder och lära sig att t.ex. baka eller snickra, så är detta mycket sannoligt att man lär sig för livet.
Men nu kom jag bort från ämnet. Detta är ett mycket stort ämne och jag har mycket information, men jag försöker hålla en rak tråd. Tillbaka till hjärnans prioriteringar.
Våra tankar är också en sak som prioriteras. Vi tänker hela tiden. Det kan vara om det vi upplever eller om saker vi tänker säga, saker man tänkt göra mm. Ibland när man är inne i ett samtal, så övergår tänkande formen i talande form. Vi talar det vi tänker direkt. Ibland tänker vi innan vi säger något och då blir det inte ett tänkande tal direkt.
Beroende på vad vi tänker så agerar hjärnan utefter vad dessa imulser säger. Men inte direkt.
Låt mig ta ett ex: Man kan prata med någon och bli arg på personen och tänka att man har lust att döda personen. En del kanske till och med säger det i en hetsig dispyt. Men hjärnan tolkar inte detta som bokstavligt för det finns regler som hjärnan arbetar efter. Det som hindrar oss från att direkt agera på våra tankar är mycket grundläggande mönster.
En del kallar dessa mönster moral, etik eller normer. Dessa basfunktioner reflekteras på allt vi gör. Dessa läggs ner tidigt i barndomen och sedan under tiden mot vuxen ålder. Det går att ändra dessa basregler, men det är svårt. Dessutom kan det bli mycket förvirring när man gör detta i ens inre, för det påverkar som sagt allt man gör. Nu skall jag inte hoppa in i detta.
(koncentration
)Sedan kommer nödvändig men inte livsviktig information. Detta är t.ex. hur vi rör oss och vad vi gör med kroppen, saker vi ser i perferien, saker vi hör i bakgrunden. Att glasögonen inte sitter som de skall. Vi kan reagera på saker indirekt. Vi är medvetna om att vi gör saker, men vi tänker inte på det direkt. Som att rätta till glasögonen. Man känner indirekt att glasögonen sitter dåligt på näsan. En hand kommer upp och rättar till dessa. Jag vet inte hur ofta jag gör detta, men det måste vara många gånger om dagen. Men det är inte viktig information, vi har inte gammal information om det och därför lagrar vi inte den informoationen. Men om man skulle koppla intresse på denna handling och tankarna tänkte på det så skulle man komma ihåg det.
Mycket av arbetet sker automatiskt för att vi skall ha mer tid för att vara oss själva.
Låt mig ta ett ex: När man lär sig att skriva på datorn, så är detta en aktiv handling. Men när man lärt sig att skriva så kan man göra detta utan att tänka på det medvetet. Hjärnan vet var knapparn sitter. och var fingrarna är. Men det är en hel process som pågår utan mycket av vår hjälp. Vi tänker orden vi skall skriva, sedan stavar hjärnan, förhoppningsvis, rätt och tar hand om händerna som skriver och trycker ner de rätta knapparna i rätt ordning, allt utan att man behöver titta på keyboarden. Detta är fantastiskt.
Sedan kommer information som är tillgänglig men inte som anses vara viktig för tillfället. Som känslan av lilltån. Den finns där men har ingen aktiv roll i vårt liv. Den orsakar inte några känslor och man tänker vanligtvis inte på den, därför är vi i stort sett omedvetna om den. Men man kan få tillgång till information om den om man vill. Likadant pulsen. Pulsen har vi inget behov av att känna. Men den finns i hela kroppen. Man kan om man känner efter på ett ställe få tillgång till pulsen. Detta kräver mycket koncentration och möda, för hjärnan har inte gjort något liknande innan. Men det är möjligt att känna pulsen utan att ta med ett finger på handen. För man har ju de känselorganen i större delen av kroppen. Det finns många saker som vi inte prioriterar som vi skulle kunna känna med kroppen. Som t.ex. aktivt känna av tryckförändringar i luften. Vi har med trummhinnan en möjlighet att känna av förändringar på trycket på denna. Men eftersom vi aldrig har tänkt på det eller brytt oss om denna information så är den lika främmande som lilltån är. Djur kan känna av förändringar i trycket och därmed se till att söka sig i skydd när det behövs.
Sedan finns det lagrad information, som vi har del av. Det är saker som har varit uppe nyligen och som vi har stor betydelse av och intresse av. Dessa sakerna är oftast tillgänliga.
Sedan finns det lagrad information som vi inte har direkt del av för tillfället. Det finns så mycket information lagrad att mycket av det som finns lagrad är i en "depå". Då uppfattar vi det som att vi inte kommer ihåg det. Det ploppar ofta upp efter en stund när man låter hjärnan leta efter det i lugn och ro. Detta är en sorts passivt tänkande. Hjärnan får i uppgift att leta reda på information som finns i minnet. Detta gör den när man inte försöker tvinga den till att komma ihåg. För försöker man tvinga hjärnan att komma ihåg, så skapar man motsättningar som hjärnan har svårt att klara av. Jag skulle kunna snöa in mer på detta men...
Jag tror att jag avlutar här. Det ger en liten bild av mitt intresse. Som har flera sidospår. Som smärta, passitvt tänkande, minneshantering, skapa korsreferenser, sinnena och deras påverkan av jaget och hjärnan och mycket, mycket mer.
Jag märker att det är mycket lätta att komma in på sidospår. Men det som är bra med detta intresse är att man alltid har forskningsmedlet med sig, sin egen hjärna.
Senast redigerad av Tonzon 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Mats » 2007-11-08 19:12:52
Mitt bidrag i den här tråden får bli singalesiska verbformer. Det finns massor med intressanta sådana.
Jag hinner inte skriva en lång artikel nu men jag kan börja...
Singalesiska har två olika former av imperativ (uppmaning). Man skiljer på artig och oartig uppmaning. Exempel: "kanava" som betyder "äta". Där finns det två olika former som båda betyder "ät!".
Kanda! = Varsågod och ät! (artig form)
Kaapan! = Ät nu för h*****e! (oartig form)
Dessutom finns formen "Kamu!" = "Låt oss äta!", eller "Ätom!" som det hette förr.
Fortsättning följer. Ska till fastlandet i helgen så det får bli nån gång i nästa vecka...
Jag hinner inte skriva en lång artikel nu men jag kan börja...
Singalesiska har två olika former av imperativ (uppmaning). Man skiljer på artig och oartig uppmaning. Exempel: "kanava" som betyder "äta". Där finns det två olika former som båda betyder "ät!".
Kanda! = Varsågod och ät! (artig form)
Kaapan! = Ät nu för h*****e! (oartig form)
Dessutom finns formen "Kamu!" = "Låt oss äta!", eller "Ätom!" som det hette förr.
Fortsättning följer. Ska till fastlandet i helgen så det får bli nån gång i nästa vecka...
Senast redigerad av Mats 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Matilda » 2007-11-09 13:19:42
underjord skrev:En massa massa massa text...
Åh, Thief! Nu blir jag sugen på att spela om det igen
(för ungefär femtielfte gången...). Det enda shooting-spel som är verkligt kul!Tack snälla underjord för din långa utläggning. Posta gärna fler länkar!*nostalgiskt känsloutbrott *
Senast redigerad av Matilda 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av underjord » 2007-11-09 20:45:13
Vassego!Matilda skrev:Tack snälla underjord för din långa utläggning. Posta gärna fler länkar!*nostalgiskt känsloutbrott *
Det är farligt att fråga mig om Thief, då kommer det ett lååångt svar
Har du spelat Thief-FM:ar? Dessa går att ladda ner härifrån:
- Cheap Thief Missions
- South Quarter. South Quarter är förresten Garretts hemtrakter i The City.
- Thief - The Circle
- Keep of Metal and Gold
- Thief Underground
Det finns tusentals FM:ar, men jag rekommenderar följande FM:ar att börja med:
- T2X: Shadows of the Metal Age
- The Ashen Age
- Ominous Bequest
- Dance with the Dead
- The 7th Crystal
- Trial by Night
- Calendras Cistern
- Calendras Legacy
- Requiem for a Thief
- ...
...och varför inte bli medlem på TTLG (Through the Looking Glass: Honoring the Legacy of Looking Glass Studios), nytt blod är alltid välkommet. Där finns det massa trevliga människor som gärna hjälper till. Thief-forum på TTLG:
Senast redigerad av underjord 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Pemer » 2007-11-09 23:06:28
Ett smakprov på ett av mina stora intressen, då... släktforskning och genealogisk kunskap... och kanske ytterligare ett, skriva artiklar på Wikipedia...
Min framlidna moster var ingift i adliga ätten Crafoord, och jag har tre kusiner och fyra kusinbarn med detta namn.
Har med andra ord vuxit upp med det rätta uttalet av den svenska släkten Crafoords namn i min nära familj. Men framför allt Wille och hans ex-fru Josefin har blivit alldeles omöjliga att förstå sig på för mediavärlden av idag, ändå har det brukat gå bra med släktens tidigare kända såsom Holger, Clarence och Gert m fl Crafoords.
I går kväll fick jag höra SVT-hallåan Ana Barata räkna upp de tävlande i kvällens Dobidoo när sändningarna slutade för kvällen, och hon uttalade Wille Crafoord med långt a i Crafoord.
Då fick jag nog och kollade om det fanns något än på Wikipedia, och skrev sedan själv en kort artikel om släkten Crafoord. Jag var mycket övertydlig i den viktiga biten med uttalsangivelsen direkt efter namnet... "uttalas med med kort a, inte med långt a, och inte med å"...
Artikeln har putsats lite idag, så det står bara hur namnet ska uttalas, och det kanske kan räcka. Jag ska baske mig maila SVT och SR också. Wille kallades t o m Kråford av Lasse Kronér i Dobidoo i kväll, och säger inte ens något.
Skulle jag själv bli kändis skulle det väl bli än vanligare med alla grammatiska dårar som ska ha p-e-m-e-r till "Pemm-ér" - eller som tror de ser ett r till och får det till Premer - men jag skulle baske mig säga till när någon uttalade namnet fel i min närvaro...
När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
Min framlidna moster var ingift i adliga ätten Crafoord, och jag har tre kusiner och fyra kusinbarn med detta namn.
Har med andra ord vuxit upp med det rätta uttalet av den svenska släkten Crafoords namn i min nära familj. Men framför allt Wille och hans ex-fru Josefin har blivit alldeles omöjliga att förstå sig på för mediavärlden av idag, ändå har det brukat gå bra med släktens tidigare kända såsom Holger, Clarence och Gert m fl Crafoords.
I går kväll fick jag höra SVT-hallåan Ana Barata räkna upp de tävlande i kvällens Dobidoo när sändningarna slutade för kvällen, och hon uttalade Wille Crafoord med långt a i Crafoord.
Då fick jag nog och kollade om det fanns något än på Wikipedia, och skrev sedan själv en kort artikel om släkten Crafoord. Jag var mycket övertydlig i den viktiga biten med uttalsangivelsen direkt efter namnet... "uttalas med med kort a, inte med långt a, och inte med å"...
Artikeln har putsats lite idag, så det står bara hur namnet ska uttalas, och det kanske kan räcka. Jag ska baske mig maila SVT och SR också. Wille kallades t o m Kråford av Lasse Kronér i Dobidoo i kväll, och säger inte ens något.
Skulle jag själv bli kändis skulle det väl bli än vanligare med alla grammatiska dårar som ska ha p-e-m-e-r till "Pemm-ér" - eller som tror de ser ett r till och får det till Premer - men jag skulle baske mig säga till när någon uttalade namnet fel i min närvaro...
När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av underjord » 2007-11-10 0:35:58
underjord skrev:Jag har en längre lista hemma, jag kan posta den när jag kommer hem.
Det här är min lista över Thief-FM:ar att börja med:
- T2X: Shadows of the Metal Age
- Ominous Bequest
- The Ashen Age
- All Torc
- Shadows of Eidolon
- The Temple of the Tides
- A Pirate's Downfall
- The 7th Crystal
- Saints and Thieves
- Some Shopping
- What Lies Below
- Rowena's Curse
- Calendra's Cistern
- Calendra's Legacy
- Old Comrades, Old Debts
- Incubus
- Requiem for a Thief
- Dance with the Dead
- Trial by Night
- Lord Fishkill's Curse
- Konkurrenten
- Embracing the Enemy
- A Night in Rocksbourg: 1-2
- A Keeper of the Prophecies: 1-9
- L'Arsene: 1-4
- Escape from Blackstone Crypt
- Ties that Bind
- Conspiracies in the Dark
- The Curse
- Thief 2: Thievery?
- The Masque of the Red Death
Senast redigerad av underjord 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Savanten Svante » 2007-11-10 16:47:57
Pemer skrev:När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
På vilket sätt påverkar det att man har "aschbergs sjukdom" när man ger blod?
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
av Kvasir » 2007-11-10 16:56:19
Savanten Svante skrev:På vilket sätt påverkar det att man har "aschbergs sjukdom" när man ger blod?
Man oroar sig för att mottagaren ska drabbas av onormalt stor exponering i TV och börja samla på hötorgskonst.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Thunderchild » 2007-11-10 17:20:30
Pemer skrev:När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
Ha, ha.. Den var bra.. Tanter inom vården är bara för söta..
Senast redigerad av Thunderchild 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
- Thunderchild
- Inlägg: 1090
- Anslöt: 2006-09-04
- Ort: Falun
av Pemer » 2007-11-10 19:15:17
Savanten Svante skrev:Pemer skrev:När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
På vilket sätt påverkar det att man har "aschbergs sjukdom" när man ger blod?
Inte ett dugg. Däremot kan jag aldrig hålla tyst när jag fyller i den obligatoriska hälsoförsäkran.
"Känner du dig fullt frisk?"
"Är du sjukskriven?"
"Jo visst, fysiskt fullt frisk. Men jag HAR sjukersättning, räknas det som sjukskriven här, ska jag skriva ja eller nej?"
"Äöhm... ja du... äsch, skriv nej då..."
Och så nämner man väl något om AS. Man har det ovanligt aktivt i huvudet i vilket fall som helst, eftersom man just kommer från psykologbesöket på Aspergercenter. Södertappen ligger numera just på vägen mellan Södersjukhuset och Södra station.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av underjord » 2007-11-10 20:45:55
Tobias skrev:Jag satte nyligen ihop en till dator bara för att kunna spela T2X då det inte fungerade på Vista. T2X är verkligen ett måste, mer ett helt nytt spel än en FM.
Jag har beslutat att konservera den dator jag har just nu och låta den bli min framtida Thief-maskin, vilket innebär att jag inte kommer att byta OS (jag kör fortfarande Windows 2000) eller grafikkort (nyare kort kan inte alltid hantera Thief
) på den.Jo, du har naturligtvis rätt: T2X är mer än en FM. FC (Fan-made Campaign) är kanske en bättre benämning. Faktum kvarstår dock: T2X rekommenderas helt klart.
T2X in the press
Senast redigerad av underjord 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av Lilla Gumman » 2007-11-10 22:10:31
Hej!
Hehe, vilken höjdare. Aschbergs syndrom, hon kan inte vara riktigt klok. Dagens skratt.
Men ofta ser man ju Asberger syndrom o.s.v. i tidningar.
Hälsningar
Lilla Gumman
Pemer skrev:När jag gav blod i onsdags ropade för övrigt sköterskan upp mig son "Anders Pemmér" och sedan frågade hon "Hade du Aschbergs syndrom?"....
Och det blev en riktig höjdare... "Nej, Asperger..." "Jaha, är det ungefär samma sak?"
Hehe, vilken höjdare. Aschbergs syndrom, hon kan inte vara riktigt klok. Dagens skratt.
Men ofta ser man ju Asberger syndrom o.s.v. i tidningar.
Hälsningar
Lilla Gumman
Senast redigerad av Lilla Gumman 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
av Pemer » 2007-11-10 22:18:38
...och jobbar ändå i vården.
Men hon var precis som Thunderchild skrev, om än inte just som han menade... lite tantigt söt... kanske 45-50. Jag sade inget om mitt namn när hon hade ropat fram mig, men det sista man ska göra innan tappningen börjar är att själv säga sitt namn och personnummer, så de ser att det är rätt uppgifter på papperet, och jag sade ju inte "Pemm-ér" då... så jag tvingades rätta två fel...
Men hon var precis som Thunderchild skrev, om än inte just som han menade... lite tantigt söt... kanske 45-50. Jag sade inget om mitt namn när hon hade ropat fram mig, men det sista man ska göra innan tappningen börjar är att själv säga sitt namn och personnummer, så de ser att det är rätt uppgifter på papperet, och jag sade ju inte "Pemm-ér" då... så jag tvingades rätta två fel...
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
av mnordgren » 2007-11-11 13:56:30
Att skulptera miniatyrfigurer är som vanlig skulptur, förutom att det är mindre skala på det. Rekommenderade medier är dels epoxyleror som Kneadadite/Greenstuff, Brownstuff, Procreate, Apoxie sculpt, Milliput (Dessa härdas av sig själva i rumstemperatur på ett par timmar), dels polymerleror som härdas i en vanlig köksugn, som Super Sculpey. Epoxyleror härdas snabbare om man använder en enkel ugn t.ex. bestående av en kaffeburk av plåt med en 40-wattslampa ovanför(kan naturligtvis se ut på olika sätt), tar sisådär en halvtimme att härda med en sådan.
Skalpeller, nålar, tandläkarverktyg, små miretter samt gummiverktyg (s.k. clayshapers) rekommenderas, fingrarna är i regel för klumpiga för att göra så värst mycket finlir med i denna skala. Förstoringsglas kan vara användbara, men är inte absolut nödvändiga såtillvida inte man jobbar i riktigt liten skala som t.ex. 6 mm (finns de som gör det).
Figuren byggs upp i etapper eftersom varje lager måste härdas innan man kan börja med nästa utan att riskera att man trycker sönder det föregående med fingrarna. Grunden utgörs av en enkel ståltrådsfigur med de viktigaste proportionerna utmärkta för att underlätta, naturligtvis måste dessa stämma så att slutresultatet inte ser alltför orealistiskt ut. De grundläggande anatomiska och proportionerliga dragen är det viktigaste i vilken skulptur som helst, allt annat är bara en bonus.
Vad är då en miniatyrfigur definitionsmässigt? Så vitt jag vet får den vara max 54 mm hög för att kallas en sådan, och då är det gränsfall. Dessa figurer används mest i krigs- och rollspel, som t.ex. Warhammer. Själv skulpterar jag mest i 28-30 mm, har gjort en del försök med 10 mm men det är för ansträngande för min smak.
Skalpeller, nålar, tandläkarverktyg, små miretter samt gummiverktyg (s.k. clayshapers) rekommenderas, fingrarna är i regel för klumpiga för att göra så värst mycket finlir med i denna skala. Förstoringsglas kan vara användbara, men är inte absolut nödvändiga såtillvida inte man jobbar i riktigt liten skala som t.ex. 6 mm (finns de som gör det).
Figuren byggs upp i etapper eftersom varje lager måste härdas innan man kan börja med nästa utan att riskera att man trycker sönder det föregående med fingrarna. Grunden utgörs av en enkel ståltrådsfigur med de viktigaste proportionerna utmärkta för att underlätta, naturligtvis måste dessa stämma så att slutresultatet inte ser alltför orealistiskt ut. De grundläggande anatomiska och proportionerliga dragen är det viktigaste i vilken skulptur som helst, allt annat är bara en bonus.
Vad är då en miniatyrfigur definitionsmässigt? Så vitt jag vet får den vara max 54 mm hög för att kallas en sådan, och då är det gränsfall. Dessa figurer används mest i krigs- och rollspel, som t.ex. Warhammer. Själv skulpterar jag mest i 28-30 mm, har gjort en del försök med 10 mm men det är för ansträngande för min smak.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 10:51:54, redigerad totalt 1 gång.
Sumo
av Tonzon » 2007-11-12 13:43:16
Jag är väldigt intresserad av Asien och på detta vis fastnade jag i sumobrottningens fashinerande värld. Ingen vill prata med mig om detta så nu tar jag tillfället i akt att få utlopp för mitt intresse.
Sumobrottningen är en mycket gammal sport. Räknas som en av de första kampsporterna. Förr i tiden var det samurajer hos olika furstar i Japan som slogs för att visa vem som var bäst. När samurajer möttes på slagfältet så slutade ofta med att bägge dog. Så i sumobrottningen kunde man mötas utan att ta dö på varandra. Sumo betyder den öppna handen och det är förbjudet att slå med en knuten hand.
Sumobrottningen är mycket nära förknippad med shintoismen. Många ritualer och symboler är direkt förknippade med denna religion. Mer om detta senare. Förr i tiden fick domarna som dömde i dessa macher en svart solfjäder när han dömde fel i en kamp. Om domaren fick för många svarta solfjädrar så fick han begå rituellt självmord. Så är det inte idag, men man delar fortfarande ut svarta solfjädrar och domaren bär forfarande en kniv med sig.
Men i alla fall, reglerna har inte förändrats mycket sedan den gamla tiden. De är att deltagarna skall starta samtidigt. Eller som det egentligen sägs, att man skall samordna andningen. Underförstått starta samtidigt. Man startar genom att röra marken med bägge sina knogar. Traditionellt skall starten vara ett huvud slag. Att man slår ihop huvudena. Men det finns idag flera olika sätt att starta på. Men detta är det mest hedervärda sättet att starta. Någon har fått sluta med detta sedan dubbelseende och yrsel blivit vanligt.
Den förlorar som först rör marken med någon kroppsdel förutom fötterna eller om man rör marken utanför ringen med vilken kroppsdel som helst.
Hur man får motståndaren att göra detta är en ganska öppen historia. Man kan använda många olika tekniker, men mer om detta senare. Man förorar också om man slår med en knuten hand eller om man drar motståndaren i håret.
Ringen ser lite ovanlig ut. Den är rund och det finns fyra utskott från ringen. Där ringen går ut i en liten fyrkant. Detta är för att man förr i tiden hade ingångar till ringen i syd, väst, norr och öst. Man tävlade förr i tiden utomhus. Med ett tak över ringen. Numera har man tagit in taket inomhus och hängt upp den i taket. Man har också tagit bort pelarna eftersom man ofta skadade sig på dessa.
Nu tänkte jag skriva lite om traditionerna och om historien om dessa.
Börjar med domaren. Att bli domare är lika mycket ett yrkesval som att bli sumobrottare. Man börjar med detta redan som liten. Det finns olika rang inom domare. I den översta proffsligan så ser man skillnaden på dessa på den tofs de bär i ett snöre. En helröd tofs innebär att man får döma megashira rankade deltagare. De är lägst i översta divisionen. Sedan finns det domare med en tofs som är vit och röd. Då får man döma shekiwake, komishubi och oseki rankade. (Jag får inte till stavningen på allt, men jag skriver ur minnet och jag har svårt att komma ihåg namn) De som har en vit och lila tofs får döma de högst rankade yokosunan.
Domaren har en spatel som han visar med. Denna spatel härstammar från krigsherrarna. De använde en sådan för att visa när man skulle anfalla och när man skulle stå stilla.
Här ser ni de fyra huvuddomarna också. De sitter på var sin sida av ringen och tittar. Om någon inte är nöjd med domslutet kommer de upp och diskuterar domslutet. Det finns en videodomare också som kan titta på bilder och avgöra resultatet. Sumobrottningen var en av de första sporterna som införde vidiodomare. När domaren i ringen har spateln uppe så startar ingen. Men när han sänker den så är det signalen för att man skall starta. Han visar också med denna vem som vunnit. Om det finns prispengar så delas dessa ut på spateln.
Sumobrottarna har ett sidenband på sig när man tävlar. Detta band är tolv meter långt och veckas och knyts hårt för att motståndaren skall ha svårt att få in fingrarna i bältet. Framme på bältet så har man ett band med snören insatta.
Dessa snören bildar med benen en shintoport. En ingång till ett tempel.
Brottarna har också en speciell frisyr. Denna frisyr görs av speciella frisörer som bara sysslar med detta. Man får inte ha någon skäggväxt men det är tillåtet med polysonger.
Man har före en match en runt fem minuter tid med ritualer. Den som vinner en match skall erbjuda de som kommer efter vatten, så att deras tur skall gå vidare. Sedan vattnas ringen och sopas. Man värmer upp och kastar in salt i ringen som ett offer till gudarna. När alla har gått in i ringen för sista gången så sopas utrymmet utanför ringen så att den är helt jämn så man kan se om en tå varit utanför. Man ropar upp deltagarna.
Nu känner jag att tiden förvinner och jag kan inte skriva hur mycket som helst, så nu går jag in på själva kampen.
En turnering, som Eurosport visar, pågår i 15 dagar utan paus. Det finns sex sådana turneringar om året, för att vinna kejsarpokalen. För att vinna måste man ha fler vunna matcher än andra. Om flera har samma antal segrar så blir det matcher mellan dessa för att avgöra vinnaren.
Man tävlar i helt öppen viktklass. Så det gör ingen skillnad på om man vägen 115 kilo eller 180 kilo. Man får inte möta någon från sitt eget stall. Ju högre rankad du är desto högre och svårare motstånd får du. Men en som är lågt rankad kan vinna eftersom han möter mindre tufft motstånd. Så i teorin har alla en lika stor chans att vinna turneringen. Men det är oftast de högsta rankade som vinner, yokasunan, den eviga mästaren.
Om man vinner mer än 8 matcher så behåller man eller förbättrar sin rang. Men har man mindre så åker man ner i rang. Man får betalt olika beroende på vad man har för rang.
Det går ofta mycket tufft tillväga för att vinna en match.
Man får hålla struptag och det finns godtjända tekniker som faktiskt bryter armen om man inte ger sig. Man får slå med flata handen på motståndaren, hur hårt man vill. Sumobrottarna är nästan konstant skadade. De får tejpa skadorna och gå upp i ringen ändå. Det är mycket för att behålla hedern. Man får inte tappa ansiktet. Man får inte bli arg på en annan sumobrottare och börja slåss i eller utanför ringen. Detta bestraffas hårt. Även om någon har skadad sig i ringen och har hamnat utanför så skall han upp igen och bocka den vinnande deltagaren. Ibland har det kommit in rullstol som personen sedan får föras ut med. Men upp skall han. Som sumobrottare får man lära sig att aldrig dra tillbaka huvudet även om man får ett hårt slag. Det är hårda slag de får. Sumobrottare tränar dagligen och på sätt som skulle förvåna många. Tänk också att de har många kilo bakom slagen. Jag är väldigt imponerad av en deltagare som heter Ama. När han kom upp i högsta divisionen vägde han 115 kilo. Han är helt orädd och går in med full satsning mot de som vägen 180 kilo. Och han vinner många av sina matcher.
Vad jag fänglas av är traditionerna och hedern. Något jag saknar i samhället. Det börjar också komma flera europeer till proffssumon. Det finns två ryssar, en georgier, en estländare och en rumänier. Japanerna är väldigt upprörda för att de inte har en japan bland de eviga mästarna, yokasunan. Det är två mongoler som har titeln nu. Dessa kan inte gå ner i rang. Blir de dåliga så får de pensionera sig. Därför kallas dessa för eviga mästare.
Många sumobrottare tar mycket allvarligt på sin sumo. Någon lever i selibat och tänker inte ha sex med någon förrän han slutar med sumon. De som blir bra på sumobrottning och slutar får ofta gifta sig med dottern till en som äger ett stall och sedan ta över detta. De som börjar med sumo får lära sig hederskoden. De är längst ner och får jobba sig för att bli bättre. Detta tycker jag inte så mycket om. Det dog en ung sumobrottare av den behandlingen han fick. Det tycker jag är helt fel. Man skall inte bli behandlad på det viset för att man är lägst i rang. Men så mycket betyder hedern i Japan.
Sumobrottningen är den identiteten de har kvar, som är helt Japanskt.
Intekterna som de får in av sumobrottningen går mycket till shintotempeln.
De som kommer och tittar på en turnering, sitter oftast och äter. Eftersom matcherna är över på i snitt 5 sekunder och det är lång väntan mellan matcherna, så har man picknick överallt. Man kan köpa mat utanför eller ta med eget. Jag skulle vilja åka till Japan någon gång och titta på sumo live.
Jag kan skriva mycket mer om somu med jag säger sayonara.
Sumobrottningen är en mycket gammal sport. Räknas som en av de första kampsporterna. Förr i tiden var det samurajer hos olika furstar i Japan som slogs för att visa vem som var bäst. När samurajer möttes på slagfältet så slutade ofta med att bägge dog. Så i sumobrottningen kunde man mötas utan att ta dö på varandra. Sumo betyder den öppna handen och det är förbjudet att slå med en knuten hand.
Sumobrottningen är mycket nära förknippad med shintoismen. Många ritualer och symboler är direkt förknippade med denna religion. Mer om detta senare. Förr i tiden fick domarna som dömde i dessa macher en svart solfjäder när han dömde fel i en kamp. Om domaren fick för många svarta solfjädrar så fick han begå rituellt självmord. Så är det inte idag, men man delar fortfarande ut svarta solfjädrar och domaren bär forfarande en kniv med sig.
Men i alla fall, reglerna har inte förändrats mycket sedan den gamla tiden. De är att deltagarna skall starta samtidigt. Eller som det egentligen sägs, att man skall samordna andningen. Underförstått starta samtidigt. Man startar genom att röra marken med bägge sina knogar. Traditionellt skall starten vara ett huvud slag. Att man slår ihop huvudena. Men det finns idag flera olika sätt att starta på. Men detta är det mest hedervärda sättet att starta. Någon har fått sluta med detta sedan dubbelseende och yrsel blivit vanligt.
Den förlorar som först rör marken med någon kroppsdel förutom fötterna eller om man rör marken utanför ringen med vilken kroppsdel som helst.
Hur man får motståndaren att göra detta är en ganska öppen historia. Man kan använda många olika tekniker, men mer om detta senare. Man förorar också om man slår med en knuten hand eller om man drar motståndaren i håret.
Ringen ser lite ovanlig ut. Den är rund och det finns fyra utskott från ringen. Där ringen går ut i en liten fyrkant. Detta är för att man förr i tiden hade ingångar till ringen i syd, väst, norr och öst. Man tävlade förr i tiden utomhus. Med ett tak över ringen. Numera har man tagit in taket inomhus och hängt upp den i taket. Man har också tagit bort pelarna eftersom man ofta skadade sig på dessa.
Nu tänkte jag skriva lite om traditionerna och om historien om dessa.
Börjar med domaren. Att bli domare är lika mycket ett yrkesval som att bli sumobrottare. Man börjar med detta redan som liten. Det finns olika rang inom domare. I den översta proffsligan så ser man skillnaden på dessa på den tofs de bär i ett snöre. En helröd tofs innebär att man får döma megashira rankade deltagare. De är lägst i översta divisionen. Sedan finns det domare med en tofs som är vit och röd. Då får man döma shekiwake, komishubi och oseki rankade. (Jag får inte till stavningen på allt, men jag skriver ur minnet och jag har svårt att komma ihåg namn) De som har en vit och lila tofs får döma de högst rankade yokosunan.
Domaren har en spatel som han visar med. Denna spatel härstammar från krigsherrarna. De använde en sådan för att visa när man skulle anfalla och när man skulle stå stilla.
Här ser ni de fyra huvuddomarna också. De sitter på var sin sida av ringen och tittar. Om någon inte är nöjd med domslutet kommer de upp och diskuterar domslutet. Det finns en videodomare också som kan titta på bilder och avgöra resultatet. Sumobrottningen var en av de första sporterna som införde vidiodomare. När domaren i ringen har spateln uppe så startar ingen. Men när han sänker den så är det signalen för att man skall starta. Han visar också med denna vem som vunnit. Om det finns prispengar så delas dessa ut på spateln.
Sumobrottarna har ett sidenband på sig när man tävlar. Detta band är tolv meter långt och veckas och knyts hårt för att motståndaren skall ha svårt att få in fingrarna i bältet. Framme på bältet så har man ett band med snören insatta.
Dessa snören bildar med benen en shintoport. En ingång till ett tempel.
Brottarna har också en speciell frisyr. Denna frisyr görs av speciella frisörer som bara sysslar med detta. Man får inte ha någon skäggväxt men det är tillåtet med polysonger.
Man har före en match en runt fem minuter tid med ritualer. Den som vinner en match skall erbjuda de som kommer efter vatten, så att deras tur skall gå vidare. Sedan vattnas ringen och sopas. Man värmer upp och kastar in salt i ringen som ett offer till gudarna. När alla har gått in i ringen för sista gången så sopas utrymmet utanför ringen så att den är helt jämn så man kan se om en tå varit utanför. Man ropar upp deltagarna.
Nu känner jag att tiden förvinner och jag kan inte skriva hur mycket som helst, så nu går jag in på själva kampen.
En turnering, som Eurosport visar, pågår i 15 dagar utan paus. Det finns sex sådana turneringar om året, för att vinna kejsarpokalen. För att vinna måste man ha fler vunna matcher än andra. Om flera har samma antal segrar så blir det matcher mellan dessa för att avgöra vinnaren.
Man tävlar i helt öppen viktklass. Så det gör ingen skillnad på om man vägen 115 kilo eller 180 kilo. Man får inte möta någon från sitt eget stall. Ju högre rankad du är desto högre och svårare motstånd får du. Men en som är lågt rankad kan vinna eftersom han möter mindre tufft motstånd. Så i teorin har alla en lika stor chans att vinna turneringen. Men det är oftast de högsta rankade som vinner, yokasunan, den eviga mästaren.
Om man vinner mer än 8 matcher så behåller man eller förbättrar sin rang. Men har man mindre så åker man ner i rang. Man får betalt olika beroende på vad man har för rang.
Det går ofta mycket tufft tillväga för att vinna en match.
Man får hålla struptag och det finns godtjända tekniker som faktiskt bryter armen om man inte ger sig. Man får slå med flata handen på motståndaren, hur hårt man vill. Sumobrottarna är nästan konstant skadade. De får tejpa skadorna och gå upp i ringen ändå. Det är mycket för att behålla hedern. Man får inte tappa ansiktet. Man får inte bli arg på en annan sumobrottare och börja slåss i eller utanför ringen. Detta bestraffas hårt. Även om någon har skadad sig i ringen och har hamnat utanför så skall han upp igen och bocka den vinnande deltagaren. Ibland har det kommit in rullstol som personen sedan får föras ut med. Men upp skall han. Som sumobrottare får man lära sig att aldrig dra tillbaka huvudet även om man får ett hårt slag. Det är hårda slag de får. Sumobrottare tränar dagligen och på sätt som skulle förvåna många. Tänk också att de har många kilo bakom slagen. Jag är väldigt imponerad av en deltagare som heter Ama. När han kom upp i högsta divisionen vägde han 115 kilo. Han är helt orädd och går in med full satsning mot de som vägen 180 kilo. Och han vinner många av sina matcher.
Vad jag fänglas av är traditionerna och hedern. Något jag saknar i samhället. Det börjar också komma flera europeer till proffssumon. Det finns två ryssar, en georgier, en estländare och en rumänier. Japanerna är väldigt upprörda för att de inte har en japan bland de eviga mästarna, yokasunan. Det är två mongoler som har titeln nu. Dessa kan inte gå ner i rang. Blir de dåliga så får de pensionera sig. Därför kallas dessa för eviga mästare.
Många sumobrottare tar mycket allvarligt på sin sumo. Någon lever i selibat och tänker inte ha sex med någon förrän han slutar med sumon. De som blir bra på sumobrottning och slutar får ofta gifta sig med dottern till en som äger ett stall och sedan ta över detta. De som börjar med sumo får lära sig hederskoden. De är längst ner och får jobba sig för att bli bättre. Detta tycker jag inte så mycket om. Det dog en ung sumobrottare av den behandlingen han fick. Det tycker jag är helt fel. Man skall inte bli behandlad på det viset för att man är lägst i rang. Men så mycket betyder hedern i Japan.
Sumobrottningen är den identiteten de har kvar, som är helt Japanskt.
Intekterna som de får in av sumobrottningen går mycket till shintotempeln.
De som kommer och tittar på en turnering, sitter oftast och äter. Eftersom matcherna är över på i snitt 5 sekunder och det är lång väntan mellan matcherna, så har man picknick överallt. Man kan köpa mat utanför eller ta med eget. Jag skulle vilja åka till Japan någon gång och titta på sumo live.
Jag kan skriva mycket mer om somu med jag säger sayonara.
Senast redigerad av Tonzon 2011-05-04 10:51:58, redigerad totalt 1 gång.
av underjord » 2007-11-19 18:23:28
Mitt specialintresse är som sagt Thief och just nu är det framförallt DromEd (det program som används för att skapa Thief-mod:ar). Jag använder Thief 2 och DromEd 2.
Så här kan det se ut i DromEd:
[img]http://img221.imageshack.us/img221/6436/dump002iw2.th.gif[/img]
Det vill säga ett mischmasch av byggblock (brushes) över, under, bakom, framför och bredvid varandra.
De orange-bruna rektanglarna är så kallade area-brushes, som kan användas för att visa enbart de byggblock som omsluts av en viss area brush. Detta kan underlätta väldigt när blocken annars skulle skymma varandra.
De röda rektanglarna motsvarar objekt (typ möbler och dylikt).
De blågrå rektanglarna motsvarar air brushes (i vilka spelaren kan röra sig) och solid brushes (som används för väggar och dylikt).
Den lila cirkeln med prick/linje i visar kamerans position och riktning. Det som kameran ser visas i rutan i övre vänstra hörnet ("3d View"). 3d-vyn visas som wireframe eftersom kameran inte befinner sig inuti en air-brush (den kan till exempel befinna sig inuti en solid vägg (och ni som någon gång försökt fotografera inuti ett stycke solitt material vet att det inte blir så mycket fotat då, förutom om ni har tillgång till ett SEM kanske eller är bevandrade i praktisk kvantmekanik)). En wireframe visar enbart kanterna på alla byggblock, det vill säga inga textures eller objekt (se nedan). En wireframe kan jämföras med att du bygger ett hus enbart med hjälp av ståltråd.
Nere i högra hörnet finns "command control" som används för att skriva in kommandon. Nere i vänstra hörnet kan man ställa in koordinater, lutning, storlek och annat för markerad brush. Det finns även en menyrad med diverse kommandon, men den syns inte i ovanstående skärmdump.
Den byggnad som syns ska bli en fastighet med olika typer av lägenheter.
I följande bild ser ni den "stiliga" jorge-tapeten:
Jorge är en av många så kallade textures. En texture används för att "måla" med. En texture kan jämföras med en tapet, men den används inte bara på väggar utan också på mark, golv och tak. Till exempel kan du använda en grästexture på marken om du vill att det ska se ut som en gräsmatta.
Jorge är förresten den texture som väljs som standard om du inte väljer en själv. Som ni kan se är jorge inte särskilt snygg ("aesthetically challenged"), vilket är en klar fördel, eftersom man då lätt ser vilka ytor man har glömt "tapetsera".
Så här kan det se ut i DromEd:
[img]http://img221.imageshack.us/img221/6436/dump002iw2.th.gif[/img]
![[img]http://img221.imageshack.us/img221/6436/dump002iw2.th.gif[/img]](http://img221.imageshack.us/my.php?image=dump002iw2.gif){kind=link}
Det vill säga ett mischmasch av byggblock (brushes) över, under, bakom, framför och bredvid varandra.
De orange-bruna rektanglarna är så kallade area-brushes, som kan användas för att visa enbart de byggblock som omsluts av en viss area brush. Detta kan underlätta väldigt när blocken annars skulle skymma varandra.
De röda rektanglarna motsvarar objekt (typ möbler och dylikt).
De blågrå rektanglarna motsvarar air brushes (i vilka spelaren kan röra sig) och solid brushes (som används för väggar och dylikt).
Den lila cirkeln med prick/linje i visar kamerans position och riktning. Det som kameran ser visas i rutan i övre vänstra hörnet ("3d View"). 3d-vyn visas som wireframe eftersom kameran inte befinner sig inuti en air-brush (den kan till exempel befinna sig inuti en solid vägg (och ni som någon gång försökt fotografera inuti ett stycke solitt material vet att det inte blir så mycket fotat då, förutom om ni har tillgång till ett SEM kanske eller är bevandrade i praktisk kvantmekanik)). En wireframe visar enbart kanterna på alla byggblock, det vill säga inga textures eller objekt (se nedan). En wireframe kan jämföras med att du bygger ett hus enbart med hjälp av ståltråd.
Nere i högra hörnet finns "command control" som används för att skriva in kommandon. Nere i vänstra hörnet kan man ställa in koordinater, lutning, storlek och annat för markerad brush. Det finns även en menyrad med diverse kommandon, men den syns inte i ovanstående skärmdump.
Den byggnad som syns ska bli en fastighet med olika typer av lägenheter.
I följande bild ser ni den "stiliga" jorge-tapeten:
Jorge är en av många så kallade textures. En texture används för att "måla" med. En texture kan jämföras med en tapet, men den används inte bara på väggar utan också på mark, golv och tak. Till exempel kan du använda en grästexture på marken om du vill att det ska se ut som en gräsmatta.
Jorge är förresten den texture som väljs som standard om du inte väljer en själv. Som ni kan se är jorge inte särskilt snygg ("aesthetically challenged"), vilket är en klar fördel, eftersom man då lätt ser vilka ytor man har glömt "tapetsera".
Senast redigerad av underjord 2011-05-04 10:52:00, redigerad totalt 1 gång.
av underjord » 2007-11-19 19:12:03
Det här var en intressant tråd: Fler borde skriva mer här. Jag har med nöje läst om garner, miniatyrfigurer och sumobrottning. Ni andra som har postat här får gärna skriva mer om era intressen.
Hörru Vesslan, hur tusan kom man på att lin kunde behandlas på det däringa sättet? Var det "trial and horror" som gällde? De gick ut på fälten och bara:<BR> -Äh fan, den där växten gör vi garn av.
-Nä, du är tokig, det går väl inte!?
-Jorå sörrö, det är bara att göra så här och så här och så här.
-Nä, ja' tyar inte längre, Kristina.
-Din slöe fan!
weasley skrev:När linet mognat drar man upp det med rötterna (för att få så långa cellulosafibrer som möjligt) och låter det sedan torka.
<snip>
mot varann så fibrerna rensas från skräp och läggs i en behändig riktning för spinningen.
Hörru Vesslan, hur tusan kom man på att lin kunde behandlas på det däringa sättet? Var det "trial and horror" som gällde? De gick ut på fälten och bara:<BR> -Äh fan, den där växten gör vi garn av.
-Nä, du är tokig, det går väl inte!?
-Jorå sörrö, det är bara att göra så här och så här och så här.
-Nä, ja' tyar inte längre, Kristina.
-Din slöe fan!
Senast redigerad av underjord 2011-05-04 10:52:00, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Intressanta intressen