Jag satt å undrade för någon dag sen, fann inte heller någon tråd som behandlade frågan specifikt så jag frågar det i ren kuriosa:

Ni som har varit/är/ska bli gifta eller lever i sambo/registrerat partnerskap, hur ser era LSS insatser ut?
(skulle uppskatta om svaren höll sig inom ramen av vetskap/egen erfarenhet och inte spekulationer, tack).

Speciellt intressant är de som har kontaktperson samt boendestöd.
Enligt min kommun fick jag information att par är skyldiga en massa saker jämte varandra (även om de inte ens är gifta eller sambo's) vilket gör att man inte får rätt eller kan få avslag till vissa insatser. De menar då att det ska ens partner "fixa" vad det nu är som ska hjälpas med.

Personligen anser jag det vara lite tokigt. Ens partner ska väl inte vara ens assistent? Stöd ja men i längden blir det jobbigt.
Ska man undvika relationer då i rädsla att när man ska leva lite mer självständigt och det fallerar, att ens partner är tvungen att bära all den extra bördan av vad det nu kan vara?
Lite som jag läste med socialbidrag där Soss kunde tvinga personers partners, till och med de tillfälliga (kvittade om det ens levde på studielån) att vara försörjningskyldiga. Det var någon som skrev hur generande det var att inte kunna ha vänner/släkt men allra värst en partner för att alla potentiella partners skulle bara bli påtvingade att vara något slags välgörenhetsmänniska.


Moderator mnordgren:

Rättade stavningen i rubriken.

Vore sjukt om man i alla fall inte fick ha boendestöd - båda parterna kan ju ha diagnos...

Liljencroowna skrev:Vore sjukt om man i alla fall inte fick ha boendestöd - båda parterna kan ju ha diagnos...

Jo jag menar ju det.
Först när jag sökte själv fick jag ett svar att i och med att jag delade lgh så kunde jag inte få tex hjälp med matlagning för det skulle ju den andra personen sköta om jag inte klarade av själv.
Kändes ju jätte surt för jag älskar att laga mat, är bara kass på planera det i tid......och starta det i tid för att kunna genomföra det. Kommunen menade på att då ska den andra personen i hushållet göra jobbet.

Nu fick jag det beviljat sedan men var ändå nyfiken.
Tänk om man inte ens är bara par utan är fler (3 pers som delar) och bara en själv som behöver boendestöd, ska man då referera till att de andra får göra det man "inte kan"?

Pemer kanske vet mer?

Var håller du hus Pemer!?

jag har bara hjälp med olika papper (tex försäkringskassan, div konstiga räkningar , råd almänt hur man ska göra med ditt och datt)
men det får jag hjälp med...

hemma har vi bestämt att det är jag som sköter "hemmet" då min fästman springvikar, men han hjälper ju ändå om det blir för mycket (hög med disk, mycket tvätt som ska bäras etc) och matlagningen har han aldrig skött för det är förbjudet för andra än mig att hålla på med sånt i mitt kök

ekonomiskt räknas vi ju som gifta med alla problem som det ställer till (orkar inte gå in på det mer)


däremot så är det han som habiliterat mig mest, redan innan jag fick diagnos i princip. vissa saker förstår han átt jag inte får hjälp med (då hjälp i princip inte finns i kommunen på vissa saker) men vissa saker vill han inte "ta med jobbet hem" (han jobbar inom handikap)

LSS ger rätt till insats om
man tillhör personkretsen
det finns behov av insatsen
och om den inte REDAN är tillgodosedd

Alltså kan man inte neka utifrån antagandet att en familjemedlem kan ge det stöd man söker

Boendestöd finns inte med som insats i LSS utan beslutas enl Socialtjänstlagen, SoL
Där heter det att man har rätt till stödet om det INTE KAN tillgodoses på ANNAT sätt.
Alltså genom en sambo/motsv.
Boendestödet utförs visserligen ofta som om det var en LSS-insats, men rent juridiskt är det inte det.

Den som behöver hjälp att kunna laga mat ska få det även om det innebär att sambon också äter. Sambon kanske lagar mat en annan dag? Jag vet gifta som fått denna hjälp, visserligen inte som boendestöd men som insats av arbetsterapeut stöd/undervisning och en särskild anpassad receptbok.

Arbetsteraupeuten jag träffade tyckte snarare att boendestöd ska hjälpa en att leva självständigt och hjälpa med att inte vara belastande för andra....
Att anta att sambo/nära anhörig eller vän som kanske finns i samma tak att utföra som den typ av stöd som boendestöd ska ge är inte bara felaktigt utan mer förlammande för såväl den i behov såsom de omkring den som har behoven.

Jag kan inte mer än hålla med om där.
Frågan är såsom A skriver angående insatsen är tillgodosedd...
...för att ens sambo/äkte halva nu KAN laga mat varje dag, denna nu KAN utföra all städning, utgör den då tillgodosedd?
Undrar då hur många NT's utan behovet av sådana insats skulle kunna leva ett sådant monotont samleverne. När skulle det då finnas tid för relationen? Umgänget?