Hej (ny här. Blev glad över att finna ett forum för mig)

Hur som helst... jag har panik över boende och pengar. Jag har en lägenhet som väntar på mig men ingen nyckel då Soc och LSS har strulat till det. Och nu har dom alla gått på semester. Jag måste ringa till någon handledare på LSS. En människa jag aldrig pratat med och jag har svårt för att prata i telefon och få fram mitt ärende. Jag har precis fyllt 18 år och nu kan inte min mamma hjälpa mig längre, jag måste ta tag i allt själv vilket skrämmer skiten ur mig. Usch...jag känner mig så löjlig! En "normal" människa skulle väl bara lyfta på luren och ringa... men jag kan inte och när jag väl lyckas ringa så svarar ingen och då ger jag upp.
Hur ska jag göra?!

Och min handläggare på soc har semester och jag står utan pengar hela sommaren pga att hon "glömde" ge mig papper/ansökningar. Jag borde ju gå in på sockontoret och säga som det är... men det finns bara vikarier där nu och jag känner inte dom. Jag kan inte prata med folk jag inte känner. Är jag löjlig?

Hur skulle ni göra?

Pinkdoll skrev:Hej (ny här. Blev glad över att finna ett forum för mig)

Välkommen!

Pinkdoll skrev:Hur som helst... jag har panik över boende och pengar. Jag har en lägenhet som väntar på mig men ingen nyckel då Soc och LSS har strulat till det. Och nu har dom alla gått på semester. Jag måste ringa till någon handledare på LSS. En människa jag aldrig pratat med och jag har svårt för att prata i telefon och få fram mitt ärende. Jag har precis fyllt 18 år och nu kan inte min mamma hjälpa mig längre, jag måste ta tag i allt själv vilket skrämmer skiten ur mig. Usch...jag känner mig så löjlig! En "normal" människa skulle väl bara lyfta på luren och ringa... men jag kan inte och när jag väl lyckas ringa så svarar ingen och då ger jag upp.
Hur ska jag göra?!

Många som är nervösa när de flyttar hemifrån. Inget att skämmas över. Kommer ihåg när jag var 19 och flyttade hemifrån. Fick ångest i början.

Antingen så tränar du dej målmedvetet på att ringa och tvingar dej själv. Om inte det går så får du be din mamma eller nån annan att stötta dej.

Själv skulle jag bita ihop och göra det som krävs. Men jag är "halvgalen".

Pinkdoll skrev:Och min handläggare på soc har semester och jag står utan pengar hela sommaren pga att hon "glömde" ge mig papper/ansökningar. Jag borde ju gå in på sockontoret och säga som det är... men det finns bara vikarier där nu och jag känner inte dom. Jag kan inte prata med folk jag inte känner. Är jag löjlig?

DU är inte löjlig alls. Du har problem med det du beskriver ovan. Men du borde ordna upp det på något sätt.

Som sagt när jag flyttade hemifrån när jag var 19 år så var jag för snäll och beskedlig. Tog inte för mig. Så jag bestämde mig efter några år att nu blir det "hårda tag".
Jag lärde mig hantera alla möjliga människor bra, även myndigheter. Blev expert på att hantera myndigheter och företag. Gav mig fan på det. Men det gjorde såklart ont att lära sig.

Om du känner att du inte kan själv just nu så måste du be nån hjälpa dej. Din mamma eller nån annan?

Du kanske borde ha en kontaktperson via LSS.

Ett tips du kan tänka på:
Lita inte på att andra ske ge dej papper och andra saker. Utan lär dej TA det du ska ha. Jag tar precis allt jag "ska" ha. Man får ibland bara röja på och fixa allt. Jag är ju man så jag kanske har lättare. Med jävlaranamma... sen är jag äldre än dej.

Jo... jag borde ju ha lärt mig det vid det här laget. Jag har ju varit i myndighetssvängen i snart åtta år. Jag brukar inte vara så "snäll" men just nu är jag osäker eftersom det är en ny situation, nya människor osv.

Min mamma anser att jag måste "lära mig" och det är ju sant, men också jobbigt.
Jag tror alltid på vad folk säger till mig... och när det visar sig att dom egentligen inte bryr sig (soc och lss) så känner jag mig så otroligt korkad.

Och min handläggare på LSS har semester, han brukar hjälpa mig annars. Usch... jag hatar sommaren ibland.

Jag ska försöka ringa på måndag igen... och be mamma ännu en gång om hjälp.

Pinkdoll skrev:Jo... jag borde ju ha lärt mig det vid det här laget. Jag har ju varit i myndighetssvängen i snart åtta år. Jag brukar inte vara så "snäll" men just nu är jag osäker eftersom det är en ny situation, nya människor osv.

Kanske du borde lärt dej. Svårt att bedömma. Förstår du är osäker. Jag blir också osäker som FAN vid nya situationer och människor. Inget jag skämms över.

Pinkdoll skrev:Min mamma anser att jag måste "lära mig" och det är ju sant, men också jobbigt.
Jag tror alltid på vad folk säger till mig... och när det visar sig att dom egentligen inte bryr sig (soc och lss) så känner jag mig så otroligt korkad.

Tänk som så att folk inte bryr sig speciellt mycket. Om nån gör det så är det en BONUS. Nåt bra. Jag tar alltid det folk säger med en stor nypa salt, människor som inte står mig nära.

Människor säger så otroligt mycket, men mycket är bara tomma ord.

Pinkdoll skrev:Och min handläggare på LSS har semester, han brukar hjälpa mig annars. Usch... jag hatar sommaren ibland.

Bra han kommer tillbaka sen i alla fall.

Pinkdoll skrev:Jag ska försöka ringa på måndag igen... och be mamma ännu en gång om hjälp.

Det låter bra!!!


Ring på måndag igen. Skriv gärna här hur det går för dej.

Hej!

Heja dig, Pinkdoll. Jag tror på att du kan fixa det. Och välkommen till forumet!

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej ... vällkommen här .... jag har också himla svårt med att ringer .... framförallt om jag inte känner folk ..... tycker det är helt ok att tar hjälp från tex din mamma ..... du är inte löjlig .... det finns säkert många som oss som har svårt att ringer och sont .... kram till dig .... hejar på dig att allt går bra nu

Bara för att du har passerat en åldersgräns, från 17 år till 18 år, betyder inte det att du automatiskt ska klara av allt möjligt som du tidigare inte kunde. Även om det känns pinsamt att be om hjälp så är det ändå bättre än att inget göra. Det är ju det minsta du kan kräva av dina föräldrar.

Ja, just det ja! Välkommen till Forumet!

Blir det tokigt kan du alltid säga att du ringt fel eller att det kokar över på spisen o du måste ta det genast.

Vore nog en kanongrej om man kunde stjälpa över lite egenskaper man behöver till någon annan för jag skulle nog behöva lite mer "inte prata med alla överallt hela tiden", har lätt o prata men det blir både bra stunder och fulltsändig pannkaka av det ibland.
Går oftast bättre nu än för en massa år sedan, aja beror på hur man ser på saken.

Bara att ringa.

Jo för merparten är det nog det ja, men jag vet en nära släkting som verkligen inte gärna gör telefonsamtal jag gör nästan by default.