Gör ni bort er ofta?
70 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Gör ni bort er ofta?
Ja. Som trådtitel lyder: gör ni bort er ofta, säger saker som är socialt olämpliga, eller flyter det på OK?
Jag brukar ofta göra bort mig. Minst när jag anar det så händer det att människor kallar mig extremt efterbliven, och andra fula epitet, baserade på hur märklig jag och min mimik är i vissa lägen. Jag förstår liksom inte hur jag ska göra för att få människor att tycka om mig. Blir så extremt förvirrad, jag har ju knappast bett om det.
Jag brukar ofta göra bort mig. Minst när jag anar det så händer det att människor kallar mig extremt efterbliven, och andra fula epitet, baserade på hur märklig jag och min mimik är i vissa lägen. Jag förstår liksom inte hur jag ska göra för att få människor att tycka om mig. Blir så extremt förvirrad, jag har ju knappast bett om det.
- cognitive delight
- Inlägg: 37
- Anslöt: 2009-03-10
Just för tillfället är det mest att jag blir ett mongo vid varje ny kortdragare. Men det är sällan någon kassör blir arg, det är nog vanligt att folk inte förstår. Jag är dock extremt långsam när det gäller att förstå instruktioner. Så det kan bli pinsamt. Men oftast bryr jag mig inte, jag har inget rykte att upprätthålla. Ingen fasad.
Jag har inget socialt umgänge utöver min familj, så det är svårt att göra bort sig. Dock händer det att jag har olämpliga verbala tics och raseriutbrott även inför mina föräldrar och min bror. Det är inte så roligt alls.
Värst blir det när jag har hundarna med mig. För mina hundar är inte sådana där som är superuppfostrade och åtlyder tusen kommandon. Så alla avskyr dem när de blir busiga, hoppar och skäller av glädje.
Då får jag veta att jag är en dålig hundägare som inte lärt dem rätt.
Jag brukar få självmordstankar då, tänker att hundarna skulle ha det bättre hos någon som präglar dem med kadaverlydnad. Tills de blir underdåniga själlösa robotar som inte vågar visa glädje.
Jag har inget socialt umgänge utöver min familj, så det är svårt att göra bort sig. Dock händer det att jag har olämpliga verbala tics och raseriutbrott även inför mina föräldrar och min bror. Det är inte så roligt alls.
Värst blir det när jag har hundarna med mig. För mina hundar är inte sådana där som är superuppfostrade och åtlyder tusen kommandon. Så alla avskyr dem när de blir busiga, hoppar och skäller av glädje.
Då får jag veta att jag är en dålig hundägare som inte lärt dem rätt.
Jag brukar få självmordstankar då, tänker att hundarna skulle ha det bättre hos någon som präglar dem med kadaverlydnad. Tills de blir underdåniga själlösa robotar som inte vågar visa glädje.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Jupp, tror denna grejj med att vara mer eller mindre fotosnygg har mycket att göra med hur extrovert eller introvert man är. Hur mycket man intresserar sig för sin omgivning, ser in i den och med det låter den se in i en själv.
Polisen brukar tro att jag har tagit amfetamin. Stora pupiller, stel mimik. Har lärt mig le mot poliser för att slippa åka med in och ta blodprover.cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Även doktorerna tror att jag går på tjack. De frågar mycket om mina knarkvanor på psyk. Jag dricker inte ens alkohol längre så där är de helt fel ute.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Jag tror det. Apotekspersonal, vårdpersonal, kassapersonal och skolpersonal brukar kolla lite konstigt på mig. Och jag märker ju själv hur "borta" jag ser ut då jag kollar mig i spegeln. Stora pupiller, frånvarande, segt uttryck...
Ingen har dock sagt någonting om det.
Re: Gör ni bort er ofta?
cognitive delight skrev:Ja. Som trådtitel lyder: gör ni bort er ofta, säger saker som är socialt olämpliga, eller flyter det på OK?
Jag brukar ofta göra bort mig. Minst när jag anar det så händer det att människor kallar mig extremt efterbliven, och andra fula epitet, baserade på hur märklig jag och min mimik är i vissa lägen. Jag förstår liksom inte hur jag ska göra för att få människor att tycka om mig. Blir så extremt förvirrad, jag har ju knappast bett om det.
Nå fixa någon som verkligen säger rakt ut , utan hesitation , vad det är du brister i. Mimik ? Försöker du härma andra för at försöka passa in?
Vad är det egentligen du själv medvetet vet om att du gör för något ?
- Smokescreen
- Inaktiv
- Inlägg: 621
- Anslöt: 2010-05-04
Jag gör bort mig mindre och mindre ju äldre jag blir tror jag.
Mest gör jag bort mig inför mig själv. Genom allehanda PUCKADE beslut och annat. Blir ofta "insyltad" i nåt skumt.
Jag TROR jag ser rätt cool ut. Det kroppsspråket jag spelar upp för okända i alla fall. Trolgitvis lite väl "cool" då. Ska TAGGA ner...
Mest gör jag bort mig inför mig själv. Genom allehanda PUCKADE beslut och annat. Blir ofta "insyltad" i nåt skumt.
cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Jag TROR jag ser rätt cool ut. Det kroppsspråket jag spelar upp för okända i alla fall. Trolgitvis lite väl "cool" då. Ska TAGGA ner...
vadloink skrev:Jag gör sällan bort mig. Skulle faktiskt vilja bli lite mer egen. Jag har byggt hela min personlighet utifrån andra människors förväntningar och är förbannat bra på att smälta in. För bra.
Ja, jag vet att jag nu är förbaskat "lat" och lite fräck här, men vadloink´s svar passar på pricken in även för undertecknads del, så jag nickar alltså bara instämmande.
/Bali
Bali skrev:vadloink skrev:Jag gör sällan bort mig. Skulle faktiskt vilja bli lite mer egen. Jag har byggt hela min personlighet utifrån andra människors förväntningar och är förbannat bra på att smälta in. För bra.
Ja, jag vet att jag nu är förbaskat "lat" och lite fräck här, men vadloink´s svar passar på pricken in även för undertecknads del, så jag nickar alltså bara instämmande.
/Bali
Typ dito/detsamma.
- Smokescreen
- Inaktiv
- Inlägg: 621
- Anslöt: 2010-05-04
mmmm
för ofta men oxå alldeles för sällan för att uppfattas som annorlunda...
- mightyquinn
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: järfälla
jag har svårt att hänga med i sociala sammanhang. för min del faller poletten ner rättså långsamt och när den väl gjort det har de andra redan bytt till ett annat samtalsämne. om jag dras med i andras konversationer och inte tänker mig för innan jag öppnar munnen kan det lätt bli fel. jag menar på ett sätt men det låter oftast fel. kanske är det tonfallet som blir fel, jag är inte helt säker.
Däremot är det nästan aldrig nån som sagt eller säger det till mig, inte förens senare kanske.. jag är iofs dödlit rädd för kritik utav alla slag, men det är lite svårt att vara efterklok ibland om man inte får feedback.
Däremot är det nästan aldrig nån som sagt eller säger det till mig, inte förens senare kanske.. jag är iofs dödlit rädd för kritik utav alla slag, men det är lite svårt att vara efterklok ibland om man inte får feedback.
tootoolah skrev:om jag dras med i andras konversationer och inte tänker mig för innan jag öppnar munnen kan det lätt bli fel. jag menar på ett sätt men det låter oftast fel. kanske är det tonfallet som blir fel, jag är inte helt säker.
Däremot är det nästan aldrig nån som sagt eller säger det till mig, inte förens senare kanske..
+1
Det är ytterst sällan (en gång per 5 år typ) jag blir tillrättavisad för mina faux pas. När jag blir det så är det inte säkert att jag förstår "skadan ". Min förståelse för det jag blir "anklagad för" har med vilket ordval som används mot mig.
För inte så länge sen rann bägaren över, men den här gången var det en som talade mycket tydligt och konkret med konkreta förslag på "förbättringar" som avreagerade sig på mig. Många polletter trillade ner och jag fick verkligen något att fundera på. Jag blev ytterst tacksam för att människan reagerade som den gjorde eftersom vi båda verkade behöva det!
Jag förstår inte:
Nu gjorde du fel. Socialt inkompetens är aldrig bra vet du väl.
Eftersom jag inte begriper något som inte har sammanhang så lyssnar jag och skiter i det, totalt. Jag är ganska ointresserad av socialiseringsföreteelser nämligen.
Jag förstår:
Nu gjorde du X vid tid Y på plats Z och gruppen surade ner sig på dig lite till. Du måste nästan göra A istället X på tid Y plats X. För då är chansen större att ditt anseende inte sänks. Alltså, din chans att få något härifrån blir större.
Kritik med sammanhang. Det tar jag mer än gärna åt mig av. Jag brukar anamma sådan kritik.
Jag gör nog bort mig flera gånger per dag utan att jag ens reflekterar över det.
Withdrawn skrev:Jag gör bort mig väldigt ofta!
En gång gick jag fram till en främmande tjej och sade: "Du är klurig." Jag vet inte varför. Fick i alla fall en konstig blick.
En annan gång började jag att prata om min katts svans, med en person som jag inte kände.
Så nu har jag slutat att prata.
Ja, du är verkligen inte ensam om att säga sådana saker, vet inte riktigt vad det beror på, jag brukar i alla fall säga sådana saker när jag är illa till mods, oftast. Som en slags försvarsmekanism. Men jag blir utskrattad, ändå!
- cognitive delight
- Inlägg: 37
- Anslöt: 2009-03-10
cognitive delight skrev:En annan litet vagt förankrad fråga, brukar ni ofta se "stenade", höga, och efterblivna ut?
Oh ja! Har blivit utslängd från krogen för att de trodde jag var drogpåverkad en gång.
Har ständigt problem med krogvakter som inte vill släppa in mig för att jag ser mycket fullare ut än vad jag är. De släpper glatt in mina polare som är lika fulla men hackar alltid på mig.
Återgå till Att leva som Aspergare