matterik skrev:Jag har också haft intrycket av att asperger i sverige bland folk med diagnosen liksom har anseendet av att vara den enda diagnosen som inte är en sjukdom. Många repeterar detta i evighet. I början blev jag lite irriterad över detta. Men jag insåg också att det kan vara en poäng med det hela. Vad jag förstår så kan en asperger i många fall må bra utan medicin.

Vad??? Skulle AS vara den enda diagnosen som inte är en sjukdom? Menar du på allvar att du tror det? Det finns hur många funktionshindersdiagnoser som helst: AS, autism, ADHD, TS, utvecklingsstörning, Down syndrom, CP är väl de jag kan dra på rak arm. Sen finns ju en massa mindre funktionshindersgrupper också.

Sen förstår jag heller inte poängen med din sista rad. Varför skulle man ha mediciner för AS när det inte är någon sjukdom? Man medicinerar inte mot utvecklingsstörning eller CP-skada heller.

Även synskadade och hörselskadade är också funktionshindrade och inte sjukdom fast man nämner om ögonsjukdom som ger upphov till varaktig synskada så blir det så småningom funktionshinder.

Det finns en diagnos som fortfarande ses som sjukdom och inte som funktionshinder och det är OCD, dvs tvångssyndrom där man fortfarande ses som sjukdom och inte som funktionshinder till skillnad från Aspergers syndrom, ADHD, Tourettes syndrom och Autism och liknande.

mvh Noli

Heliora skrev:

matterik skrev:Jag har också haft intrycket av att asperger i sverige bland folk med diagnosen liksom har anseendet av att vara den enda diagnosen som inte är en sjukdom. Många repeterar detta i evighet. I början blev jag lite irriterad över detta. Men jag insåg också att det kan vara en poäng med det hela. Vad jag förstår så kan en asperger i många fall må bra utan medicin.

Vad??? Skulle AS vara den enda diagnosen som inte är en sjukdom? Menar du på allvar att du tror det? Det finns hur många funktionshindersdiagnoser som helst: AS, autism, ADHD, TS, utvecklingsstörning, Down syndrom, CP är väl de jag kan dra på rak arm. Sen finns ju en massa mindre funktionshindersgrupper också.

Sen förstår jag heller inte poängen med din sista rad. Varför skulle man ha mediciner för AS när det inte är någon sjukdom? Man medicinerar inte mot utvecklingsstörning eller CP-skada heller.

Nä jag håller med dig om att Autism spektrum inte är en sjukdom. Jag har själv hjälpts av kunskapen om mina autistiska drag mycket. Det har gett mig självinsikt och gjort mig till en hel människa att förstå mig själv bättre angående autism.

Verkade som du blev lite irriterad där. Orsaken att jag drog upp det där med asperger och sjukdom var just att många äter medicin, men då äter de medicin vad jag förstår mot symptom som de har svårt att hantera på något annat sätt och inte mot sin autism i sig.

Truly skrev:Och jag förstår inte varför det är så kränkande att skriva att "Simon 18 år, lider av Aspergers syndrom".

Fast jag blev genast kränkt av det uttryckssättet, när jag läste det i tidningen. För det känns väldigt klumpigt skrivet, och det känns också som att det visar på stor okunskap om Aspergers. Jag lider inte av att ha AS, trots att jag har problem, som andra inte har, och ibland behöver hjälp med sådant, som andra klarar av själva. För om jag på något sätt kunde trolla bort mina svårigheter, så skulle jag nog inte få ha kvar mina styrkor, som mitt goda minne eller min förmåga att suga åt mig fakta. Utan AS skulle jag vara en annan person, och det vill jag inte vara. Jag vill hellre fortsätta vara jag än att bli normal. Och jag tror att de flesta andra "aspergare" tycker som jag. Några kanske skulle vilja slippa AS överhuvudtaget, om de skulle ha kunnat trolla bort det, men de flesta av oss lever helt enkelt våra liv och är nöjda med hur det är. Så nej, jag kan inte acceptera det där uttryckssättet.

Furienna skrev:

Truly skrev:Och jag förstår inte varför det är så kränkande att skriva att "Simon 18 år, lider av Aspergers syndrom".

Fast jag blev genast kränkt av det uttryckssättet, när jag läste det i tidningen. För det känns väldigt klumpigt skrivet, och det känns också som att det visar på stor okunskap om Aspergers. Jag lider inte av att ha AS, trots att jag har problem, som andra inte har, och ibland behöver hjälp med sådant, som andra klarar av själva. Och jag tror att de flesta "aspergare" tycker som jag. Några kanske skulle ha velat slippa AS överhuvudtaget, om de skulle ha kunnat trolla bort det, men de flesta av oss lever helt enkelt våra liv och är nöjda med hur det är. Så nej, jag kan inte acceptera det uttryckssättet.

Mmm...jag har läst det många gånger nu. Men jag förstår det fortfarande inte. Det spelar ingen roll hur många gånger du/ni säger samma sak. Jag förstår det ändå inte. Det känns bara som en lärare som står där med pekpinnen och babblar om samma sak - det enda som förändras är tonen i lärarens röst som blir än mer irriterad ju fler gånger han tvingas förmedla samma budskap.

Du får nog läsa hela tråden för att inse att jag är en komplett galning.

Jag tror absolut inte att du är en komplett galning. Det skulle faktiskt bara ha varit skönare för mig, om jag inte heller hade behövt bry mig. Men jag kan bara inte tycka att det är ett acceptabelt uttryckssätt. Varför kunde de inte bara ha skrivit "Simon har Aspergers syndrom"? Det vore faktiskt det bästa uttryckssättet, oavsett vilken sjukdom eller funktionshinder det handlar om.

Truly skrev:Du får nog läsa hela tråden för att inse att jag är en komplett galning.

Vad skulle det vara för skillnad på dig gentemot oss andra kompletta galningar?

Kan det inte vara så att vissa lider av att ha asperger syndrom och andra har asperger syndrom men lider inte av det.

För att återgå till filmen.
Får gratulera regissören för att hittat relativt ny mark att göra rolig film på.
Men i övrigt känner jag personligen inte igen mig nämnvärt och har inte mycket till övers som påståenden som "jag har aspergers jag är oföränderlig".

matterik skrev:Kan det inte vara så att vissa lider av att ha asperger syndrom och andra har asperger syndrom men lider inte av det.

Jooo... Men jag håller fortfarande fast vid att det var klumpigt uttryckt.

Torsdag skrev:För att återgå till filmen,.
Får gratulera regissören för att hittat relativt ny mark att göra rolig film på.
Men i övrigt känner jag personligen inte igen mig nämnvärt och har inte mycket till övers som påståenden som "jag har aspergers jag är oföränderlig"

Mja, men vi kan ju ha det svårare med att tåla förändringar, särskilt plötsliga sådana.

Pemer skrev:har vi riktig tur kan vi rentav få en egen förhandsvisning också.

Men då blir det kanske bara i Stockholm, eller?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om novellfilmen. Velar mellan att ogilla skarpt och att le lite åt att den är så dum så det borde väl varenda människa begripa att den inte är realistisk.

Olyckligt bara om det finns folk som ser den och tror att så är och fungerar personer med Aspergers syndrom "på riktigt". Men man får väl vara tacksam för att Simon åtminstone inte framställs som massmördare eller kriminell på något sätt.

Dessutom visade han en form av omtänksamhet när han ordnade en välregisserad om än något överdriven date åt sin bror. Även om det egentligen var för sin egen skull han ville återställa ordningen där hemma.

serpentin skrev:

Pemer skrev:har vi riktig tur kan vi rentav få en egen förhandsvisning också.

Men då blir det kanske bara i Stockholm, eller?

Varför inte göra som HasseåTage och köra förhandsvisningen i Tomelilla?

Jag gillade filmen, framför allt när det blev överdrivet och roligt. I början kändes det verkligen som någon led av Simons AS. Inte han själv så mycket, men Sams flickvän (hette hon Frida el Agneta?) och framför allt brodern Sam. Jag tyckte att hans liv blev för begränsat av att han kände sådant ansvar för sin lillebror.

Men sen var det Simon som agerade konstruktivt och insåg hur problemet måste lösas: en ny flickvän som accepterade Simon och hans egenheter. Medan Sam bara låg och stirrade i taket och drack öl.

Det var ju ingen upplysningsfilm om AS utan en spelfilm. Alltså hade de ingen skyldighet att visa upp en "representativ" aspergare. Vem skulle förresten duga som det? Ingen för folk på AF iaf. Hurdan aspergaren än var så skulle det bli ramaskrik "sån är inte jag", "det är en schablonbild" etc.

Jag tycker faktiskt det måste vara tillåtet att skoja om AS också. Är vi så snarstuckna och omtåliga att vi inte klarar av det?

Torsdag skrev:För att återgå till filmen.
Får gratulera regissören för att hittat relativt ny mark att göra rolig film på.
Men i övrigt känner jag personligen inte igen mig nämnvärt och har inte mycket till övers som påståenden som "jag har aspergers jag är oföränderlig".

Jag tyckte det var en viktig poäng i filmen. I början säger Simon "rymden är oföränderlig och det är jag med". I slutet säger han "rymden är inte oföränderlig, den förändras fast långsamt och det gör jag med".

Och för att jag skulle känna igen mig helt och hållet i en aspergare på film så krävdes nog att de gjorde en film om just mig. Så det är inget jag förväntar mig.

Miche skrev:Varför inte göra som HasseåTage och köra förhandsvisningen i Tomelilla?

Det var en riktigt bra idé!

Så här säger professor Christopher Gillberg om filmen:

Fruktansvärt pekoral. Jag tror att den framstår så extremt negativ pga det usla manuset, avsaknaden av riktig regi och de bedrövliga skådespelarprestationerna. Jag håller med om att den är en katastrof: om detta är den bild som public service vill förmedla om Aspergers syndrom så är det tragiskt. Jag menar att föreningarna borde reagera – och det på bästa plats i debattsammanhang!

Och jag håller fullständigt med.


http://www.filindeblogg.nu/?p=12195

Moderator mnordgren: Lade till källan till citatet.

Alien skrev:Jag gillade filmen, framför allt när det blev överdrivet och roligt. I början kändes det verkligen som någon led av Simons AS. Inte han själv så mycket, men Sams flickvän (hette hon Frida el Agneta?) och framför allt brodern Sam. Jag tyckte att hans liv blev för begränsat av att han kände sådant ansvar för sin lillebror.

Men sen var det Simon som agerade konstruktivt och insåg hur problemet måste lösas: en ny flickvän som accepterade Simon och hans egenheter. Medan Sam bara låg och stirrade i taket och drack öl.

Det var ju ingen upplysningsfilm om AS utan en spelfilm. Alltså hade de ingen skyldighet att visa upp en "representativ" aspergare. Vem skulle förresten duga som det? Ingen för folk på AF iaf. Hurdan aspergaren än var så skulle det bli ramaskrik "sån är inte jag", "det är en schablonbild" etc.

Jag tycker faktiskt det måste vara tillåtet att skoja om AS också. Är vi så snarstuckna och omtåliga att vi inte klarar av det?

Håller med fullständigt. Tror det är en fördel om man har distans till sig själv och sin AS för att kunna uppskatta filmen. Självklart kan Simon i filmen lida av sin AS även om man själv inte skulle göra det. I mitt tycke verkade inte Simon lida av sin AS i filmen men han besvärades av att andra i sin omgivning led av hans märkliga beteenden som kan förklaras av AS. Humoristisk eller ej tycker jag även filmen kan hjälpa de aspergare som har svårt att hävda sig ute i samhället genom att visa på att man kan säga "jag har asperger" till vemsomhelst ute på stan och förvänta sig en viss förståelse eller respekt för det.

Alien skrev:Jag tyckte det var en viktig poäng i filmen. I början säger Simon "rymden är oföränderlig och det är jag med". I slutet säger han "rymden är inte oföränderlig, den förändras fast långsamt och det gör jag med".

Och för att jag skulle känna igen mig helt och hållet i en aspergare på film så krävdes nog att de gjorde en film om just mig. Så det är inget jag förväntar mig.

Slutet tål och tänka på. Men bara för att man har en diagnos i i bagaget kan kräva en massa av alla andra utan att själv utvecklas eller ge något så har man missuppfattat vad en diagnos handlar om.

Någon film om mig förväntade jag mig inte och se och vill heller inte se. Skulle nog bli rätt tråkig film och snarare ångestladdad än rolig.

"...och kom ihåg att det inte är pojken i filmen som har skrivit manuset."

Vi såg den nu ikväll.

Jag tyckte den var rolig och gullig men väääldigt stereotyp, även om jag träffat någon enstaka 'lågfungerande' gruppboendeplacerad aspergare som fungerar ungefär som killen på filmen (och hade liknande specialintressen).

Inger skrev:Vi såg den nu ikväll.

Jag tyckte den var rolig och gullig men väääldigt stereotyp, även om jag träffat någon enstaka 'lågfungerande' gruppboendeplacerad aspergare som fungerar ungefär som killen på filmen (och hade liknande specialintressen).

+1

Stämmer överens med hur jag uppfattade filmen.

Alien skrev:

Torsdag skrev:För att återgå till filmen.
Får gratulera regissören för att hittat relativt ny mark att göra roligt film på.
Men i övrigt känner jag personligen inte igen mig nämnvärt och har inte mycket till övers som påståenden som "jag har aspergers jag är oföränderlig".

Jag tyckte det var en viktig poäng i filmen. I början säger Simon "rymden är oföränderlig och det är jag med". I slutet säger han "rymden är inte oföränderlig, den förändras fast långsamt och det gör jag med".

Och för att jag skulle känna igen mig helt och hållet i en aspergare på film så krävdes nog att de gjorde en film om just mig. Så det är inget jag förväntar mig.

Naturligtvis. Men det verkliga problemet kanske är att så länge "alla" skildringar av oss verkar följa endera av två schabloner - den här eller våldsmannens - kan vi inte vänta oss att folk får någon annan bild av oss heller. Även om varje skildring som sådan är harmlös eller rentav ett mästerverk.

Fast inte ska jag spotta i glaset, vi kan ju vara glada att det är två schablonbilder som "alltid" prånglas ut och inte en. Ty ser man en enda person ur ett kollektiv man inte känner till tror man automatiskt att alla andra i kollektivet är som den personen. Så, mer eller mindre, fungerar alla människor, vi också (eller inte minst?). Nu får vi åtminstone chansen att bli uppfattade på ettdera av två sätt.

Mitt inlägg ovan utgick kanske mer från textstycket nedan, som jag hade i minnet när jag skrev det men inte hittade:

Alien skrev:Det var ju ingen upplysningsfilm om AS utan en spelfilm. Alltså hade de ingen skyldighet att visa upp en "representativ" aspergare. Vem skulle förresten duga som det? Ingen för folk på AF iaf. Hurdan aspergaren än var så skulle det bli ramaskrik "sån är inte jag", "det är en schablonbild" etc.

Jag tycker faktiskt det måste vara tillåtet att skoja om AS också. Är vi så snarstuckna och omtåliga att vi inte klarar av det?