Heliora skrev:Om ni hade avtalat att du skulle komma en viss tid en särskild dag så skulle jag nog ha konfronterat henne vad hon menar med att för det första inte vara hemma och dessutom komma hem med en annan kompis.

Om det inte var helt bestämt att du skulle komma den tiden den dagen, utan att ni bara pratat löst om att träffas så vore det ju en helt annat sak.

Jag skulle må bättre av att konfrontera istället för att bara glida undan och vara arg. Ska jobba på det. men inte just nu - nu ska jag ut på havet

Jag känner igen mig SUPERMYCKET i första inlägget. När jag var 7-15 år.

Efter det insåg jag vad människor var kapabla till. Slutade se dom som "nästan perfekta" och började se dom som oftast svikande, egoistiska svin.

opteron skrev:Har du inte förstått det än så kanske du måste göra det snarast, de flesta människor är egoistiska, de bryr sig varken om dig eller om ditt handikapp.

Håller med.

Alltså de flesta är egotrippade som fan. De gör det som passar dom. Räkna inte med människor, det kommer ge dej ENORM smärta. Tänk på dom som oberäkneliga, egotrippade och ofta idiotiska. Förlåt dom sen för det. Acceptera att många är så.

Jag har lärt mig hantera NT genom att inse det jag skrivit ovan. Jag har också lärt mig att TA, ibland rätt jävla burdust, det som är mitt på olika sätt. Man säger ifrån när det inte är som man vill. För mig är svårt att säga till vänner och släktingar väl... men okända får höra saker eller "märka" direkt om det inte beter sig hyfsat.

Har en släkting jag vill skälla ut som in i FAN. Fast det skulle sabba en del. Andra i min släkt har fått höra exakt vad jag tycker om dom. Vi har kontakt ändå. Det är ju sant så.

Jag vill själv ha skitbra kompisar som man kan lita på, men de är EXTREMT sällsynta. Eller finns kanske inte ens. Jag själv försöker att ALLTID vara där för min polare, men inte träffat någon som finns där för mig alltid.

Sen sist men VIKTIGT!!!!

Ninna skrev:Har tackat nej till henne förut när hon bett mig komma, och förklarat varför. Att jag behöver att det blir som vi planerat osv.

Du som Aspergare som vill ha det "på ditt sätt" väcker ofta irritation hos tex NT. De kan då tex hämnas genom att inte komma vid den tiden ni bestämt. Och också ha med fler folk med sig...
Spekulation om "hur" de kan hämnas. Men DU sårar kanske ofta dina kompisar. Också spekulation. Värt att tänka på dock.

Folk kommer oftast SKITA i att du behöver "planering" och annat det kommer bara irritera dom. Eller många av dom. Få dom att se dej som en som "inte bjuder till" eller liknande.

Rätt nattmörkt inlägg, men är tvungen att säga hur jag upplever världen.

Kan tillägga att jag ser mig som "Zen-Buddhist". Man kan förlåta människor för att dom är som dom är. Acceptera det. Man behöver inte bli bitter, arg eller sur.

Livet är en prövning. Jag har bara kommit en VÄLDIGT liten bit på min vandring mot förlåtelse och annat... men kommer försöka gå åt det hållet eftersom det är det enda intelligenta.

treeman skrev:Kan tillägga att jag ser mig som "Zen-Buddhist". Man kan förlåta människor för att dom är som dom är. Acceptera det. Man behöver inte bli bitter, arg eller sur.

Livet är en prövning. Jag har bara kommit en VÄLDIGT liten bit på min vandring mot förlåtelse och annat... men kommer försöka gå åt det hållet eftersom det är det enda intelligenta.

Jag tror också på förlåtelse. Och som jag skrivit förut kan det mycket väl vara så att jag är lika svår för andra som de är för mig.

Jag försöker släppa den här händelsen nu...

treeman skrev:Kan tillägga att jag ser mig som "Zen-Buddhist". Man kan förlåta människor för att dom är som dom är. Acceptera det. Man behöver inte bli bitter, arg eller sur.

Livet är en prövning. Jag har bara kommit en VÄLDIGT liten bit på min vandring mot förlåtelse och annat... men kommer försöka gå åt det hållet eftersom det är det enda intelligenta.

Ja, jag håller med fullkomligt. Men, det kanske har blivit så automatiskt för min del, då jag knappt KAN reagera utifrån mina känslor, vilket gör att jag suger upp alla emotioner och tar ut det på mig själv.

cognitive delight skrev:

treeman skrev:Kan tillägga att jag ser mig som "Zen-Buddhist". Man kan förlåta människor för att dom är som dom är. Acceptera det. Man behöver inte bli bitter, arg eller sur.

Livet är en prövning. Jag har bara kommit en VÄLDIGT liten bit på min vandring mot förlåtelse och annat... men kommer försöka gå åt det hållet eftersom det är det enda intelligenta.

Ja, jag håller med fullkomligt. Men, det kanske har blivit så automatiskt för min del, då jag knappt KAN reagera utifrån mina känslor, vilket gör att jag suger upp alla emotioner och tar ut det på mig själv.

Okay ibland kan man reagera mot någon. Även om man troligtvis ska vara sparsam med det.

Ibland måste man säga ifrån på skarpen. Utan förbehåll.

Du borde inte "ta ut det på dej själv"!!