Helt grymt alltså! Underbar värld vi lever i som har sånt här för att att upptäcka och studera.


http://sourceforge.net/projects/mandelbulber/

Mandelbulber is an easy to use, handy but experimental application designed to help you render 3D Mandelbrot fractals called Mandelbulb and some other kind of 3D fractals like Mandelbox, Bulbbox, Juliabulb, Menger Sponge


[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=UExGx9rKEXY[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=byCpJ82DXJQ[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ECePMywrcSQ[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=bO9ugnn8DbE[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=W92gRDc_8-Y[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=t_FOnh4tmVk[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=AX4lEwhogUE[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=cDd8R0xlkNA[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=81MjsFM8apc[/youtube]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=h2hxyO5hYu0[/youtube]

Tänk vilken komplexitet och skönhet som finns helt utan några magiska ingripanden! Endast "kalla" siffror och ekvationer.

Liljencroowna skrev:Tänk vilken komplexitet och skönhet som finns helt utan några magiska ingripanden! Endast "kalla" siffror och ekvationer.

Ja, helt jävla underbart.


Nästan så att man undrar om...äsch, strunt samma.

Moggy skrev:

Liljencroowna skrev:Tänk vilken komplexitet och skönhet som finns helt utan några magiska ingripanden! Endast "kalla" siffror och ekvationer.

Ja, helt jävla underbart.


Nästan så att man undrar om...äsch, strunt samma.

Såhär känner jag mig när jag tittar på Mandel-saker:

Coolt! Och samtidigt lite småcreepy.

(Trodde tråden skulle handla om en bakelse.)

Inger skrev:Och samtidigt lite småcreepy.

Varför?

http://www.skytopia.com/project/fractal/mandelbulb.html


Lite tekniskt info.

Liljencroowna skrev:

Inger skrev:Och samtidigt lite småcreepy.

Varför?

Något med det 100%-igt artificiella som känns obehagligt, trots att jag varit jättefascinerad av fraktaler och Mandelbrot sedan jag först hörde talas om dem för många år sedan och blir omåttligt förtjust när jag hittar riktiga fraktaler i naturen.

Jag får samma obehagliga känsla i magen av datoranimerade filmer och specialeffekter. De liksom lever och rör sig fast de saknar liv, vilket ger en känsla av tomhet och kuslighet på samma gång. "Själlöst" kanske är ordet jag söker.

Klassiska tecknade filmer blir konstigt nog aldrig sådär själlösa, hur våldsamt, rasistiskt eller förljuget än själva innehållet än kan vara. Ej heller analoga specialeffekter; de är mest bara komiska i kvadrat.

Inger skrev:

Liljencroowna skrev:

Inger skrev:Och samtidigt lite småcreepy.

Varför?

Något med det 100%-igt artificiella som känns obehagligt, trots att jag varit jättefascinerad av fraktaler och Mandelbrot sedan jag först hörde talas om dem för många år sedan och blir omåttligt förtjust när jag hittar riktiga fraktaler i naturen.

Jag får samma obehagliga känsla i magen av datoranimerade filmer och specialeffekter. De liksom lever och rör sig fast de saknar liv, vilket ger en känsla av tomhet och kuslighet på samma gång. "Själlöst" kanske är ordet jag söker.

Klassiska tecknade filmer blir konstigt nog aldrig sådär själlösa, hur våldsamt, rasistiskt eller förljuget än själva innehållet än kan vara. Ej heller analoga specialeffekter; de är mest bara komiska i kvadrat.

Fast fraktaler är inte artificiellt överhuvudtaget. Som du skriver finns de i naturen, helt utan mänsklig inblandning. Och själva fraktalerna finns naturligt, bara det att man behöver ett par "artificiella" siffror för att det ska blomma ut som i videorna ovan.

Märkligt. Men det kanske är för att jag är uppvuxen med datoranimeringar? Du är väl uppvuxen med mer... tecknat.

"Själ" sitter i betraktarens öga, beror på definitioner och har väldigt mycket med känslor att göra. Jag har aldrig upplevt det du beskriver, att saker är "själlösa" fast de "borde" ha en själ... men det kanske kommer i framtiden, när - för mig - ny teknik kommer och tar plats? Man förväntar sig att det ska finnas "något" - en känsla av själ - men att det inte framkallar det, för att man inte är van eller har det med sig.

Så kan det vara förstås. Fast jag brukar annars älska allt nytt i teknikväg och har hela livet känt det som om jag fötts i helt fel århundrade, som om jag egentligen kom från och passade bättre i framtiden. NU börjar tekniken bli lite så som jag tycker den borde varit hela tiden. Alla stenkake- och LP-älskare förstår jag inte alls, varför skulle man vilja ha rasp, knaster, hack och en massa besvär när man kan ha hela musikarkivet i fickan eller på datorn, utan rasp? Tycker inte heller bilarna var bättre förr, bara roligare att titta på.

Nej, jag upplever nog skillnaden mellan naturliga fraktaler och datorskapade mer som skillnaden mellan naturmaterial och polyester, mellan glödlampor och lysrör, mellan gamla fina hus och miljonprogramsbyggen. Bygger man saker för hand så blir det en annan kvalitet och känsla än om du smäller upp en massa prefabricerade betongblock i helt omänksklig skala. Samma om man har en stab människor som sitter och ritar varje serieruta för hand, mot om man bara programmerar en dator att göra jobbet. (Sedan präglas ju även serier, hus och bilar av tidsandan också, och av den persons medvetenhet som ritade dem.)

Tyvärr tycker jag datoranimationer utstrålar en kyla och tomhet som inte tilltalar mig, plus att de rör sig med onaturlig seghet, även om jag fortfarande är omåttligt fascinerad av själva fenomenet med fraktaler - som tydligen ligger till grund för många datoranimerade specialeffekter.

Det var alltså inte min mening att dissa fraktaler - eller föra tråden för långt OT.

Jag har älskat fraktaler sedan första gången jag stötte på begreppet.

På den tiden var det Fractint för DOS som gällde och det gick plågsamt långsamt att göra djupa zoomar på min 386 SX.
I och med att datortekniken får framåt så snabbt är det nu möjligt att göra visualiseringar man förut bara kunde drömma om.

Känslan som de väcker hos mig är samma som när jag t ex tittar på en dokumentär om djuphavsfiskar, en känsla av att få glimtar av ett universum man annars inte har tillgång till. Låter lite cheesy, men...

Var det inte någon som sa att Gud finns i matematiken, eller nåt sånt?

Jag fick också associationer till korallrev utav en av filmerna ovan. Och inte så lite SF är det ju över det hela.

Wow!
Fint..

Inger skrev:Så kan det vara förstås. Fast jag brukar annars älska allt nytt i teknikväg och har hela livet känt det som om jag fötts i helt fel århundrade, som om jag egentligen kom från och passade bättre i framtiden. NU börjar tekniken bli lite så som jag tycker den borde varit hela tiden.

Samma här!
Som du kanske märkt (när jag bland annat skapade vetenskapstråden) är jag väldigt intresserad och fascinerad av framtiden och vad det kan komma att bjuda på. Jag skulle förmodligen trivts bättre 50+ år i framtiden, men jag vet inte. Verkar som att allt kommer att hända inom en snar framtid och det vore trist att missa det.

Jag har läst väldigt mycket om "framtiden"... vilket gjort mig lite "avtänd" på sånt som faktiskt realiseras nu. 3d-tv är för mig väldigt uttjatat eftersom jag följt den utvecklingen och ser inget häftigt i det, som exempel. I min "värld" är jag redan där vi kan koppla in hjärnan direkt.

Liljencroowna skrev: I min "värld" är jag redan där vi kan koppla in hjärnan direkt.

Mmm, samma här. Den tekniken ser jag fram emot. Det ultimata interface här måste vara dator/internet inkopplad till hjärnan och där vi använder beräkningskraften och informationen utan att ens vara medveten om att vi anväder det. Det finns bara där, tillgängligt, precis som minnen och tankar finns tillgängliga nu.

Moggy skrev:

Liljencroowna skrev: I min "värld" är jag redan där vi kan koppla in hjärnan direkt.

Mmm, samma här. Den tekniken ser jag fram emot. Det ultimata interface här måste vara dator/internet inkopplad till hjärnan och där vi använder beräkningskraften och informationen utan att ens vara medveten om att vi anväder det. Det finns bara där, tillgängligt, precis som minnen och tankar finns tillgängliga nu.

Exaktamente!

Fy tusan var coolt det kommer att bli (för NÅGON gång måste det ju hända).

Risken finns bara att man sen inte längre kan använda hjärnan utan blir helt beroende av tekniken. "Use it or lose it" säger Doidge i hjärnboken.

Såg en lite tragikomisk kortfilm en gång om en nära framtid där alla hade skador i den del av hjärnan som huserar lokalsinnet till följd av för stort mobilanvändande och därför var 100% beroende av sina GPS.

Men jag för min del hade gärna haft ett system där man bara laddar ner t ex ett språk direkt i hjärnan utan att behöva plugga och öva. Eller all relevant litteratur om ens specialintressen utan att behöva läsa igenom all text.

Inger skrev:Risken finns bara att man sen inte längre kan använda hjärnan utan blir helt beroende av tekniken. "Use it or lose it" säger Doidge i hjärnboken.

Såg en lite tragikomisk kortfilm en gång om en nära framtid där alla hade skador i den del av hjärnan som huserar lokalsinnet till följd av för stort mobilanvändande och därför var 100% beroende av sina GPS.

Men jag för min del hade gärna haft ett system där man bara laddar ner t ex ett språk direkt i hjärnan utan att behöva plugga och öva. Eller all relevant litteratur om ens specialintressen utan att behöva läsa igenom all text.

Eller så kanske man tränar upp hjärnan ännu mer och blir bättre? Det finns inget som motsäger en sån utveckling heller (jag tycker att det är troligare... folk kommer att använda hjärnan minst lika mycket som idag - kanske mycket mer och på många fler sätt, eftersom man kan ta risker som inte är förknippade med döden i en simulation).

Då kanske man uppövar en riskbenägenhet som bara ställer till det i verkliga livet. (Det håller väl delvis redan på att hända.) Man kan bli beroende av kickar, och nervsystemet kan som bekant inte skilja mellan fiktion och verklighet.