Igår var jag på ett ställe där några bekanta till mig satt och pratade om historia. De gick in på språk, och jag anser mig ganska duktig på svensk språkhistoria, det är trots allt ett av mina tidigare sk. special intressen. Mitt i min mening om hur den svenska dialekten har utvecklats genom tiderna så avbryter de mig och säger "Vad synd att inte "nämneringanamn" är här, han är så duktig på historia" jag blev alldeles paff! Killen de talar om är verkligen superduktig på historia, mycket bättre än mig, men vi talar språkhistoria och jag var mitt i en mening om detta. Vidare fortsätter de med "ja, han är nästan som en uppslagsbok i historia, det är helt otroligt man skulle nästan kunna tro att han är autistisk på det ämnet!"

Jag känner killen de pratar om, jag har till och med varit tillsammans med honom en kortare period. Jag vet inte om han har AS, det jag däremot vet är att han har ADHD och är väldigt duktig på sina special intressen, men han tycks inte ha några andra egenskaper som tyder på AS vad jag kan se, dock så finns ju möjligheten att han trots allt har autistiska drag eller AS.

Jag tvivlar INTE på hans kunskaper, han är verkligen fantastiskt bevandrad i just historia, men vi pratade om språkhistoria som jag faktiskt kan massor om och jag blev liksom ratad mitt i en mening med massa information med att någon ANNAN kan mycket i ämnet. Och att han dessutom var nästan "autistisk" i ämnet, vilket det är jag som ska utredas för, inte han. Det kanske låter ologiskt, men jag blev fullkomligt rasande och känner mig så fortfarande. Jag var tyst resten av kvällen och höll mig till min musik och mina böcker/mitt broderi. Men det kokade verkligen i mig! Jag kände det som att det enda jag kunde tillföra till diskussionen blev stampat på, och dessutom blev min personlighet förbisedd och tillintetgjord.

Jag kan inte låta bli att tänka, även om det kanske inte är så och det var tjejer som talade som jag vet inte skulle göra det med mening, men hade de lyssnat bättre på mig om jag var kille? Eller fann de inte min information lika intressant som killens? Den enda gången jag inte bara tillför något som folk tittar snett på mig efter att jag sagt, då får jag inte prata om det och blir helt nedvärderad. Har det med mitt kön att göra? Eller är det något annat jag inte förstår?

Ibland har jag känt tidigare att mina åsikter och fakta i vissa ämnen, speciellt sådana som är "klassiskt manliga" inte tas lika mycket på allvar som många killar som pratar, trots att de flesta inte håller dig till riktiga fakta och att jag kan motbevisa allt de säger. Huruvida jag verkligen har kunskap i ämnet eller inte verkar inte alltid spela någon roll.

Jag vet inte om det var så i detta fall, de kanske bara fann mina inlägg tråkiga eller något, men just då och även i viss mån nu känns det som att han hade en fördel av att vara man. Och oavsett om det berodde på kön eller ej, så kände och känner jag mig oerhört förbisedd och som om någon trampat på mig och mina egenskaper. Känner någon igen sig? Eller är jag bara dålig på det jag är bra på också?

Jag har jättebråttom och skulle gärna vilja svara dig längre, men här kommer en snabbversion. Män ger kvinnor mindre utrymme att höras och synas. Dessvärre ger kvinnor ofta också andra kvinnor mindre utrymme. Jag är inte ett dugg förvånad att du råkade ut för detta; det har hänt mig flera gånger.

Exempel: I våras höll jag i en kurs i ett ämne som jag verkligen är expert i. En av kvinnorna som deltog totalignorerade mig, signalerade på alla sätt att hon var ointresserad av ämnet och när hon väl tvingades ställa några frågor så bestod de mest i att ifrågasätta mig och min kompetens. Jag hade dessutom en gästföreläsare där. Samma ämne - men han är man. Hon blev som en helt annan människa. Alert, frågade saker, gjorde uppgifterna. (Och gästföreläsaren var inte ens snygg, ung eller något, så det var inte raggreflexen hos henne heller.)

Varför är det så? Vet inte, men du är inte ensam om att ställa frågan. Sedan förstår jag att det gjorde extra ont att det slentrian-hävde ur sig det om autism.

Nu handlar denna tråd om män istället och hur ni kvinnor ska hålla er till strykning, matlagning och ett liv ägnad till att vara tysta.

Man kan spekulera, men att mena att dethär är något som är ett självklar sanning, så blir det väl då också något som bäst ska accepteras, då det går inte att ifrågasätta. För när något sådant yttras med sådan arrogans, så låter det iaf som om det inte var konditionellt, utan helt enkelt lag och ingen vett o reson kommer att förändra det.

Det är väl kul att spekulera, att gå över huvudet på andra.
Men det skulle vara bra för en gångs skull, om folk faktiskt kommunicerade med varandra.

Om jag går in i en instrumentaffär så känner jag ofta mig sedd som: "Jaha, skall den där stumpan försöka hon också? *suck*." Man riktigt märker nån sån där attityd som att någon är trött och suckar. Eller är det efter en hård arbetsdag eller något annat de blivit lite småsura på? Men jag känner som oftast så när jag går in i sådana affärer. *grh* liksom..

Så jag kan väl säga att jag känner igen mig. Jag är tjej..Jag känner väl inte som oftast direkt: "Hej, välkommen! Kul med fler tjejer!"
Det känns snarare som: "*Suck*, ännu en tjej av sådan sort att hon tror att hon skall kunna något i den här branschen. Vad gör hon här? Öh, jag känner henne inte och vill inte göra det heller.".

Hej. Jag ger också snabbsvar, och citerar Lavender_Blue med det jag håller med om:

Lavender_Blue skrev:Jag har jättebråttom och skulle gärna vilja svara dig längre, men här kommer en snabbversion. Män ger kvinnor mindre utrymme att höras och synas. Dessvärre ger kvinnor ofta också andra kvinnor mindre utrymme. Jag är inte ett dugg förvånad att du råkade ut för detta; det har hänt mig flera gånger.

Mig är det ingen som lyssnar på heller. Bara de som är så där snälla och inte säger ifrån, resten försöker köra över mig.

Jag har hållit på med veteranbilar, och hade flera själv, vilka jag mekade själv med. Det spelade ingen roll vad jag sade, de [som var intresserade av bilen] pratade ALLTID med min förra kille om mina bilar. Han sade, "fråga ÄGAREN", varpå jag svarade, och de åter vände sig åt killen och frågade.

Jag vet inte om allt det här händer enbart för att jag är tjej. Jag upplever också att folk struntar i mina kunskaper, men lyssnar på andras. Jag misstänker att jag har ett för "okunnigt sätt att prata" även när jag verkligen kan saker.

Det misstänker jag eftersom ibland kan folk lyssna på en annan tjej som kan mindre (menar generellt nu, det har hänt flera olika gånger).

På hundklubben var det ingen som lyssnade på mina tankar, men när en viss annan tjej som är lite mer känd kom och höll föreläsning, då var det SÅÅÅÅ BRAAAA och de talade om för mig hur saker och ting låg till efteråt, fast det var samma saker som jag hade sagt (jag hade samma utbildning som föreläsaren dessutom i just det det talades om och som var mitt största intresse inom hunderiet).

Jag blir ofta avbruten mitt i meningar när jag försöker tala om saker jag kan.

Det blev visst inte så kort det här inlägget, men jag har ju mest skrivit om mig själv...

Jag var och skulle hämta ut min dator. Järnspikar vad de drog ut på tiden! Säkert en timme! Visst, det var två personal med var sin kund, men de kunde ju nickat åt mig, eller visat någon typ av sympati, det hade räckt! Jag skulle hämta ut en ny dator jag hade beställt, hade jag gått dit för att köpa något skulle jag aldrig i livet stått kvar, usch vad service! Sen fick jag ingen påse heller. Jag fick FRÅGA efter en påse. Visst, de flesta har väl bil på industriområdet, men de kunde ju frågat i alla fall...

Det kan mycket väl vara så att kvinnor underskattas och förminskas i många sammanhang.

Det är sant att kvinnor i vissa sammanhang kan möta motstånd från folk. Men, jag tror det är farligt att lägga för stor vik på könet som faktor. Risken är att man sätter sig i offerställning och börjar tänka att det inte spelar roll vad man gör, ingen kommer lyssna ändå.

Bror Duktigs hundklubb visar ju att skillnader kan uppstå ändå. Och nog har jag, som man, varit med om att folk inte riktigt tar mina kunskaper på allvar. Det är ju det mest frustrerande som finns, när man påtalar ett problem som kan uppstå och alla ignorerar en, och så uppstår problemet sen, som förutspått.

Mycket handlar det om utstrålning, kroppsspråk och annat svårkvantifierat. Jag misstänker också att det ofta är det som gör att män lyssnas på mer, de har mer av egenskaperna som behövs rent naturligt, starkare självsäkerhet (ofta obefogad), mer autoritär, större, etc.(skulle inte förvåna mig om det är en faktor faktiskt)

Det är förvånansvärt ofta man hör folks åsikt om kvinnliga politiker i stil med "jag tål inte hennes sätt" "hennes röst driver mig till vansinne" från såväl kvinnor som män, utan att de ens har reflekterat över vad som faktiskt sägs.

Mitt råd rent generellt skulle nog vara att lära sig mer om sådana signaler, så man lär sig styra ens ordlösa kommunikation bättre. Tyvärr verkar detta vara viktigare för kvinnor än män.

Det är också bra om man påtalar sånt där. TS kunde t.ex. sagt "Ja, han är jättebra på historia, men just språkhistoria kan faktiskt jag väldigt mycket om" kanske tom. med ett pikande tillägg "fastän jag råkar vara kvinna". Kanske tänker de då efter lite och inser vad de gjorde.

Jag tror inte folk medvetet försöker ignorera kvinnors kompetens, bortsett från enstaka riktigt inskränkta personer som lever kvar i någon sort 1800-talsromantik.

Jnx: Kanske folk går mer på yttre saker (utseende, kroppsspråk, pondus) när de väjer vem de tror har kunskaper? Då finns ju både individuella skillnader, och skillnader mellan könen, som att män tenderar att vara mer på ett sätt än kvinnor, och tvärtom, oavsett kunskapsnivå.

När folk dömer politiker, och oftare klagar på kvinnors röst m.m. så tror jag inte det handlar om att det verkligen ÄR så, utan att folk i gemen är mer kritiska mot kvinnors utseende och framträdande.

(Jag har aldrig hört någon reagera på Wetterstrands röst eller klädsel dock. Kanske kan vara intressant i sammanhanget.)

Jnx skrev:Det är sant att kvinnor i vissa sammanhang kan möta motstånd från folk. Men, jag tror det är farligt att lägga för stor vik på könet som faktor. Risken är att man sätter sig i offerställning och börjar tänka att det inte spelar roll vad man gör, ingen kommer lyssna ändå.

Jag tror ändå att det är en stor faktor med kön. Jag tänkte aldrig på mig som offer (eller att det var dömt på förhand) utan blev lika förvånad varje gång.

Många har beskrivit liknande problem, även män har beskrivit det om kvinnor (alltså att de har lagt märke till att andra gör så).

Även kvinnor kan bete sig liknande mot män, när det gäller andra ämnen.

Jag tycker att problemet har minskat ju äldre jag har blivit dock, så tydligen spelar också ålder in.

Margot Wallström är bra. Jag har ingen aning om vad hon tycker om saker och ting, men hon har rätt utstrålning.

MsTibbs skrev:Margot Wallström är bra. Jag har ingen aning om vad hon tycker om saker och ting, men hon har rätt utstrålning.

Jo, det är precis det där som är grundproblemet.

Människor tendera att bedöma andra baserat på utstrålning etc. snarare än sakinnehåll. Då blir det sådär konstigt.

MsTibbs skrev:Margot Wallström är bra. Jag har ingen aning om vad hon tycker om saker och ting, men hon har rätt utstrålning.

+1


Hon inger respekt, hon verkar alltid ha bra koll på det hon pratar om. En del människor har det där "nåt" som andra saknar.

Jnx skrev:

MsTibbs skrev:Margot Wallström är bra. Jag har ingen aning om vad hon tycker om saker och ting, men hon har rätt utstrålning.

Jo, det är precis det där som är grundproblemet.

Människor tendera att bedöma andra baserat på utstrålning etc. snarare än sakinnehåll. Då blir det sådär konstigt.

Är det nåt grundproblem där då egentligen? Utstrålning och förmåga att övertyga andra som sin kompetens ingår väl i helheten.


AS eller ej, att lyssna på andra är ju inte enbart att ta in och bearbeta den fakta som andra meddelar sig med.

Jag tror det generellt sett är så att kvinnor har svårare att bli tagna på allvar.


Har haft ett jobb där jag skulle lyssna på andra och lösa problem över telefon. Det var nog så att när det ringde en kvinna så gjorde jag nån slags antagande att jag fick lägga mig på en lite lägre nivå och att hennes problem var nåt hon hade ställt till med för att hon inte visste vad hon sysslade med. Nu låter det kanske som att jag dumförklarade kvinnor, men så var det inte. Inte egentligen, men man gjorde en thinslicing efter några sekunders samtal och det var nog så att kvinnor hade lite mer att bevisa för att man skulle ge deras kompetens credit. Thinslicingen är inte medveten, det sker automatiskt och förfinas när man blir vad med en uppgift.

Moggy skrev:En del människor har det där "nåt" som andra saknar.

Pondus!

Jag tror att människor i gemen anser att att män utstrålar pondus oftare än kvinnor. Vad sen pondus är kan man diskutera, själv misstänker jag att det är självförtroende som uppfattas som pondus.

Att en person råkar kunna väldigt mycket om ett ämne räcker inte för att dennes utstrålning ska generera pondus, det krävs något mer.

Moggy skrev:Är det nåt grundproblem där då egentligen? Utstrålning och förmåga att övertyga andra som sin kompetens ingår väl i helheten.

Ja, det är det ju. De som inte är lika bra på att sända ut rätt signaler blir inte trodda. Även om det de säger är rätt, det var ju precis trådskaparens problem.

För det är ju inget som säger att en person som är bra på att presentera något har rätt värderingar eller koll på läget. Så förstår inte varför det ska ingå i helheten. Förutom vissa poster, om jag är medlem av ett visst parti vill jag ju välja en partiledare med de egenskaperna. Och en säljare bör också ha de egenskaperna. Men generellt sett så skapas mycket mer nytta i samhället av dåliga talare än personer med extremt god utstrålning. Alla som har gått på universitet har nog stött på sin andel rent ut sagt värdelösa föreläsare till professorer. Betyder det att dessa professorer inte borde fått din tjänst?

Miche skrev:Pondus!


Att en person råkar kunna väldigt mycket om ett ämne räcker inte för att dennes utstrålning ska generera pondus, det krävs något mer.

Mmmm. Helt klart.

Hade en lärare som hade det där. Hon var ung, snygg, sexigt och medvetet klädd. Som hon såg ut så verkade hon mer vara en som står och dricker drinkar vid en bar som hon blir bjuden på av killar. Men när hon började prata om sitt ämne så hade hon en jäkla pondus och kompetens som verkligen övertygade. Lite kul faktiskt sånt där.

Jnx skrev:Ja, det är det ju. De som inte är lika bra på att sända ut rätt signaler blir inte trodda. Även om det de säger är rätt, det var ju precis trådskaparens problem.

För det är ju inget som säger att en person som är bra på att presentera något har rätt värderingar eller koll på läget. Så förstår inte varför det ska ingå i helheten.

Visst. Men människan är vad hon är och det går inte att göra så mycket åt.

Vi får vara glada över att vi lever i en tid med internet där människor kan komma fram utan att ha rätt utstrålning för kommunikation IRL.

Jnx skrev:Men generellt sett så skapas mycket mer nytta i samhället av dåliga talare än personer med extremt god utstrålning.

Då kanske det är bäst att dom gör nytta på det sätt dom är bäst på och sen får duktiga talare föra fram deras resultat.

Typ Steve Jobs som är fantastisk på att sälja ett budskap och en image men som förmodligen inte har en aning om hur en mobil funkar på insidan.

Jnx skrev:Alla som har gått på universitet har nog stött på sin andel rent ut sagt värdelösa föreläsare till professorer. Betyder det att dessa professorer inte borde fått din tjänst?

Jo. Det är ett problem. Men situationen är där lite annorlunda ändå eftersom man sitter där och ska lyssna på en enda person som ska lära ut en viss sak. Man kan ta att föreläsaren är dålig.

Miche skrev:

Moggy skrev:En del människor har det där "nåt" som andra saknar.

Pondus!

Jag tror att människor i gemen anser att att män utstrålar pondus oftare än kvinnor. Vad sen pondus är kan man diskutera, själv misstänker jag att det är självförtroende som uppfattas som pondus.

Att en person råkar kunna väldigt mycket om ett ämne räcker inte för att dennes utstrålning ska generera pondus, det krävs något mer.

Just pondus talades det om på ett annat forum, som det som gjorde att män fick bättre behandling och blev bättre lyssnade på inom vården.

Men det var flera som hade erfarenheten att när en kvinna har pondus, så blev hon behandlad som för jobbig och gåpåig. Inom andra områden kan det vara att det är "okvinnligt". Kvinnor ska inte ha pondus??

Moggy skrev:Visst. Men människan är vad hon är och det går inte att göra så mycket åt.

Ja, så är det ju. Och för sin egen del kan man ju försöka att undvika att döma efter "fel" egenskaper.

Jnx skrev:

Moggy skrev:Visst. Men människan är vad hon är och det går inte att göra så mycket åt.

Ja, så är det ju. Och för sin egen del kan man ju försöka att undvika att döma efter "fel" egenskaper.

Jo. Fast effekterna av thinslicing är starka och svåra att kontrollera medvetet.

Bror Duktig skrev:Kvinnor ska inte ha pondus??

En idiotisk åsikt, självklart ska kvinnor ha pondus, själv tycker jag att det är tråkigt när de saknar pondus!

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Kvinnor ska inte ha pondus??

En idiotisk åsikt, självklart ska kvinnor ha pondus, själv tycker jag att det är tråkigt när de saknar pondus!

Ja, idiotiskt, men det verkar vara väldigt mångas åsikt om man ska gå efter hur kvinnor med pondus kan bli behandlade. Särskilt inom psykvården (men också inom vanliga vården eller vanliga livet alltså) verkar det som att läkare och vårdare blir rent provocerade av en kvinna med pondus. Medan en man med pondus inte behandlas på samma sätt.