Utredas eller inte?
52 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Utredas eller inte?
Jag undrar om det är värt att göra en utredning om AS eller inte? Jag har många saker som tyder på att jag har AS och samtliga vägledande test på internet tycker att jag har AS. Folk i min närhet tycker att jag inte ska göra någon utredning för att en diagnos skulle försvåra mina chanser att få jobb och körkort i framtiden. Jag är 24 och pluggar på högskola. Själv är jag intresserad av att veta varför jag är annorlunda, och jag tror att utredningen skulle ge mig svaret. Är det värt att att göra en utredning eller skulle det göra livet svårare för mig?
Körkort vet jag inget om. Tog mitt 15 år innan jag fick min diagnos.
Men du behöver inte berätta om eventuell diagnos när du söker jobb. Det är ditt privatliv. Du kan hålla en "Asperger diagnos" för dej själv. Fast det kanske är svårt att inte berätta. Beror på hur du är.
Jag vet inte hur det kommer bli i framtiden dock. Övervaknings-samhället med information om alla. Att finnas i "fel" register kanske inte kommer vara bra. Men jag hoppas det inte går mer åt det hållet.
Intressant att se vad ni andra kommer skriva.
Men du behöver inte berätta om eventuell diagnos när du söker jobb. Det är ditt privatliv. Du kan hålla en "Asperger diagnos" för dej själv. Fast det kanske är svårt att inte berätta. Beror på hur du är.
Jag vet inte hur det kommer bli i framtiden dock. Övervaknings-samhället med information om alla. Att finnas i "fel" register kanske inte kommer vara bra. Men jag hoppas det inte går mer åt det hållet.
Intressant att se vad ni andra kommer skriva.
Såg någon artikel om att det kommer bli svårare för personer med AS och personer med ADHD att ta körkort. Tror till och med att den lagändringen har trätt i kraft. Jag är också orolig över övervakningssamhället. Arbetsgivare kommer nog kunna kolla upp eventuella diagnoser och sådant i framtiden är jag rädd för.
annaanna skrev:Jag är också orolig över övervakningssamhället. Arbetsgivare kommer nog kunna kolla upp eventuella diagnoser och sådant i framtiden är jag rädd för.
Jo jag är som sagt också rädd för det. Något att tänka på. Tyvärr.
En diagnos ger dig vissa rättigheter. LSS (lagen om särskilt stöd). Vissa människor tjänar mycket på att få rätt till hjälp. Vet inte i hur stort behov du är av LSS.
Men förstår du vill veta varför du är annorlunda. Svårt beslut med diagnos.
annaanna skrev:Såg någon artikel om att det kommer bli svårare för personer med AS och personer med ADHD att ta körkort. Tror till och med att den lagändringen har trätt i kraft. Jag är också orolig över övervakningssamhället. Arbetsgivare kommer nog kunna kolla upp eventuella diagnoser och sådant i framtiden är jag rädd för.
Känner till en person som inte beviljades lämplighetsintyg (om det fortfarande heter så) pga AS-diagnos. Personens läkare skrev då ett intyg där det i princip stod att det inte var dennes uppgift att bedöma patientens förmåga att framföra ett fordon. Personen har nu körkort.
nisse skrev:Angående det här med lämplighetsintyg. Jag tror att läkare har svårt för att våga skriva på ett lämplighetintyg. För ifall man skulle råka ut för en trafikolycka kan de riskera att ställas till svars. Problemet kanske löses genom att först skaffa körkort och sedan utredning?
I det fall jag nämnde så skrev läkaren (om jag förstått rätt) att denne inte hade kompetens att bedöma patientens förmåga att framföra ett fordon utan överlät detta till körskolan.
vadloink skrev:Kan arbetsgivare kolla upp diagnoser? Stämmer det?
Körkort kan ju vara ett argument. Annars tycker jag personligen att det är bra med utredning. Livet är komplicerat och rusar på i sin egen takt. Att veta vem man är och hur man fungerar är alltid bra.
Yria skrev:Jag har frågat mig samma sak, annaanna.
Jag har redan körkort (och jobb, men vill byta snart) men är lite orolig för vad samhället kan få för sig att göra med alla dessa diagnoser. Samtidigt hade det varit så skönt att få ett svar...
Det där kan ju vara bra för en som redan har sin försörjning eller verksamhet någorlunda på det torra eller för en som mig som redan är körd.
Den självförståelse man kan få av det här kan vara en oerhörd befrielse, liksom till och med den magra, kliniskt efterblivna och ekonomiskt nästan strypta hjälp man möjligen kan krama ut ur systemet kan vara.
Men behöver man vara rädd för att det är en lyx som den som befinner sig mellan de här båda polerna inte kan kosta på sig? Jag vet inte heller, och att man (?) inte kan veta är illa nog.
nisse skrev:Jag har ingen källa att hänvisa till. Men jag har ett minne av att jag har diskuterat detta med min tidigare husläkare som trodde att få läkare skulle våga utfärda lämplighetsintyg.
Om det är sant låter det ju riktigt allvarligt.
Vad arbetsgivare har laglig rätt till har jag inte koll på, tror man ännu så länge kan undanhålla dem en AS-diagnos, men sedan är ju också frågan om både vad de kan göra om den kommer ut i efterhand och vad de får för rättigheter i framtiden. Jag har inte intrycket att det är den enskilda människans eller småfolkets rättigheter som intresserar dem som driver utvecklingen direkt, och försäkringsbolag vägrar oss redan nu vissa försäkringar, har jag förstått av andra trådar här.
Och vad kommer folk att ha för syn på oss? I hur hög grad är vi redan nu mördare och psykopater och vartåt kommer tendensen att gå? Redan innan den senaste vågen av sådan desinformation verkade det ha varit en utbredd mening bland läkarstuderande och socialbyråer att vi inte bör ta hand om folk (barn eller patienter).
Senast redigerad av Zombie 2010-07-10 14:32:38, redigerad totalt 2 gånger.
Zombie skrev:nisse skrev:Jag har ingen källa att hänvisa till. Men jag har ett minne av att jag har diskuterat detta med min tidigare husläkare som trodde att få läkare skulle våga utfärda lämplighetsintyg.
Om det är sant låter det ju riktigt allvarligt.
Nu spekulerar jag fritt. Men jag tror att försäkringsbolagen skulle ta varje chans till att inte betala ut ersättning. Att vid eventuell olycka skulle de lägga ansvaret på läkaren. Även om man själv inte är ansvarig till olyckan så skulle de möjligen kunna använda argument om bristande uppmärksamhetsförmåga och liknande.
Då kanske det är bäst om jag tar körkortet före en utredning i alla fall, som nisse skriver. Jag är inte i behov av någon LSS. Jag klarar mig väldigt bra bara jag följer mina rutiner med räkningarna (att betala dem så fort jag får pengar, innan jag hinner handla något annat). Om inte annat så har jag en sambo också som kan hjälpa mig om något inte skulle gå bra.
Det har funnits tillfällen då jag skulle ha behövt en diagnos, men just nu behöver jag inte någon lika mycket, utan det är mer för att veta för min egen skull.
Det har funnits tillfällen då jag skulle ha behövt en diagnos, men just nu behöver jag inte någon lika mycket, utan det är mer för att veta för min egen skull.
annaanna skrev:Det har funnits tillfällen då jag skulle ha behövt en diagnos, men just nu behöver jag inte någon lika mycket, utan det är mer för att veta för min egen skull.
Tyvärr kanske inte det är problemfritt heller, kom jag just att tänka på: skulle du behöva en diagnos senare i livet (många av oss kör oss hårdare än vi tål så att en redan från början dålig ork tryter i förtid) så kan det hända att de är ovilliga att utreda en så gammal person. De brukar prioritera unga redan nu, och "besparings"politiken har vi kanske inte sett slutet på.
Senast redigerad av Zombie 2010-07-10 16:07:46, redigerad totalt 1 gång.
Sånt där är ju reglerat från statligt håll. Försäkringsbolagen kan ju inte bara hitta på skäl att slippa sitt ansvar hur som helst. Så körkort kan man ta även med diagnos, det är inga problem att få en lapp från sin psykolog som fixar det. (det är iaf vad min psykolog sa)
Du behöver aldrig berätta om ditt funktionshinder för en arbetsgivare, Journaler är sekretessbelagda så ingen arbetsgivare kommer få tillgång till dem. Det är dessutom reglerat av PUL vilken information som får lagras om dig i övriga register.
Tror knappast något parti vill ändra på dessa regler heller, så jag skulle inte vara orolig för framtiden.
Det som återstår är ju då sjukförsäkringar och liknande, där vet jag inte vad som gäller.
Du behöver aldrig berätta om ditt funktionshinder för en arbetsgivare, Journaler är sekretessbelagda så ingen arbetsgivare kommer få tillgång till dem. Det är dessutom reglerat av PUL vilken information som får lagras om dig i övriga register.
Tror knappast något parti vill ändra på dessa regler heller, så jag skulle inte vara orolig för framtiden.
Det som återstår är ju då sjukförsäkringar och liknande, där vet jag inte vad som gäller.
Jag har sökt hjälp hos vården för att få en utredning, dels om AS och dels om GAD (generell ångestsyndrom), men jag har blivit bemött rent utsagt konstigt. När jag gick till psykiatrin sa den kvinnliga (nyanställda) läkaren att man inte kan ställa någon diagnos på ångest och att hon inte tänkte skicka någon remiss vidare till någon annan heller om jag inte ville börja ta tabletter. Jag tror att hon jobbade inom något annat område som läkare tidigare, så hon kan nog inte så mycket om psykiatri.
När jag tog kontakt med ett den regionala vården om en AS-utredning fick jag ett mail om att de skulle höra av sig med en tid om utredning. De hörde aldrig av sig igen. Jag har alltså redan mött mycket motstånd när jag har kontaktat vården. Men vården här är usel inom alla områden.
Ångestsyndromet hålls i schack med att jag dricker te med läkepassionsört, för det ska tydligen enligt forskare fungera lika bra som medicin utan att vara lika farligt och det fungerar faktiskt bra. Jag har inte alls samma problem med ångesten.
Man vet aldrig om partier ändrar sekretesslagen. De har ju ändrat eller försöker få igenom de konstigaste saker, som jag inte alls förstår mig på.
När jag tog kontakt med ett den regionala vården om en AS-utredning fick jag ett mail om att de skulle höra av sig med en tid om utredning. De hörde aldrig av sig igen. Jag har alltså redan mött mycket motstånd när jag har kontaktat vården. Men vården här är usel inom alla områden.
Ångestsyndromet hålls i schack med att jag dricker te med läkepassionsört, för det ska tydligen enligt forskare fungera lika bra som medicin utan att vara lika farligt och det fungerar faktiskt bra. Jag har inte alls samma problem med ångesten.
Man vet aldrig om partier ändrar sekretesslagen. De har ju ändrat eller försöker få igenom de konstigaste saker, som jag inte alls förstår mig på.
Alltså, de kommer inte tappa sin legitimation för att de skriver på en sådan lapp för en aspergare, jag vet inte varifrån ni har fått det. Har det inträffat eller sitter ni bara och spekulerar? Läkarna har inte som ansvar att utvärdera folks körförmåga, det har körskolan och vägverket etc.
Det enda som gäller är att vissa problem förhindrar en att få ta körkort. tex. epilepsi. Så därför måste man ange om man har några sjukdomar, har man sjukdomar måste man ha intyg från en läkare för att få övningsköra.
Det enda som gäller är att vissa problem förhindrar en att få ta körkort. tex. epilepsi. Så därför måste man ange om man har några sjukdomar, har man sjukdomar måste man ha intyg från en läkare för att få övningsköra.
http://www.alltomskolan.se/artiklar-om- ... yheter/88/
Här står det att man bara behöver läkarintyg om man medicinerar, men man kommer oavsett om man medicinerar eller inte behöva utreda vissa symptom extra om man har en diagnos.
Här står det att man bara behöver läkarintyg om man medicinerar, men man kommer oavsett om man medicinerar eller inte behöva utreda vissa symptom extra om man har en diagnos.
annaanna: Du behöver inte svara om du inte vill, men bor du i Västra Götaland? Jag bodde där tidigare och jag känner igen det du skriver om hur du blivit bemött. Både jag och min syster har sökt hjälp inom psykvården där och blivit bemötta ganska konstigt. Vissa har t.om varit totalt inkompetena och snudd på oförskämda.
Nu har jag inte gjort några efterforskningar i ämnet i vad som verkligen gäller idag. Jag har dock diskuterat detta med både psykiatriker och husläkare för ett par år sedan då det var aktuellt med lagändring angående lämplighetsintyg. Vad jag minns var min dåvarande husläkare tveksam till om han skulle skriva på lämplighetsintyg för körkort. Min psykiatriker trodde att detta skulle leda till långa väntetider för att komma till rätt specialist. Men som sagt jag sitter inte inne på sanningen i detta ämne.
Återgå till Att leva som Aspergare