ufo föreslog att vi skulle ha en tråd med sk Onödigt Vetande. Eftersom jag tycker att det JAG intresserar mej för är i allra högsta grad "NÖDIGT" vetande ;-D så tycker jag att vi klämmer igång en ny tråd av den karaktären här och nu.

Så. Berätta på! Skriv låååånga härliga inlägg om "jätteamöbornas sexliv" (tack ufo för den! ;-D ) eller "brandbilens historia" eller något annat du råkar gilla! Får du aldrig berätta för någon att du minsann kan alla studiomusiker Dylan jobbat med? Skriv av dej här!

Det kan behövas lite ramar för sådan här verksamhet... jag tycker att man i första hand berättar om sitt intresse med ett insatt och noggrannt inlägg. Det får gärna vara av det längre slaget. Det roliga är ju att veta VAD personen kan, inte ATT personen kan.
Frågor och dylikt får ju naturligtvis besvaras, men låt det inte bli för pladdrigt. Är det någon enstaka detalj som är oklar, kanske det kan tas i PM eller liknande.

Nå, vem vill börja? :-D

weasley skrev:ufo föreslog att vi skulle ha en tråd med sk Onödigt Vetande. Eftersom jag tycker att det JAG intresserar mej för är i allra högsta grad "NÖDIGT" vetande ;-D så tycker jag att vi klämmer igång en ny tråd av den karaktären här och nu.

Så. Berätta på! Skriv låååånga härliga inlägg om "jätteamöbornas sexliv" (tack ufo för den! ;-D ) eller "brandbilens historia" eller något annat du råkar gilla! Får du aldrig berätta för någon att du minsann kan alla studiomusiker Dylan jobbat med? Skriv av dej här!

Det kan behövas lite ramar för sådan här verksamhet... jag tycker att man i första hand berättar om sitt intresse med ett insatt och noggrannt inlägg. Det får gärna vara av det längre slaget. Det roliga är ju att veta VAD personen kan, inte ATT personen kan.
Frågor och dylikt får ju naturligtvis besvaras, men låt det inte bli för pladdrigt. Är det någon enstaka detalj som är oklar, kanske det kan tas i PM eller liknande.

Nå, vem vill börja?

Jag vill berätta om mitt stora intresse om att fantisera och
C e n s u r
och jag vill således passa på att tacka vår gud fader för alla dessa underbara gåvor, tack från hela mitt hjärta!

The End?

VARNING
Den som nappar nu på sylers bete och påbörjar pajkastning kommer jag att böna våra moderatorer för att dela ut varningar. Håll denna tråd seriös

Den handlar väl fan inte om pajkastning, skall man behöva läsa ett sånt inlägg som Sylers på ett asperger-forum.

Moderatorn:

Syler har nu fått sin andra och sista varning...

Gott folk...
Syler är permanent BANNAD, utan tidsbegränsning kickad ut osv.

Tar fram censurpennan så fort Admin gett klartecken.



Upplåst...
Och Håll sig nu till ämnet.

JOR, jag säger som Gert Fylking: ÄNTLIGEN!!

Nåväl, jag har alltid varit fascinerad av fysionomier:
Välrdens längste man genom tiderna, Robert Pershing Wadlow, mätte 272 cm.
Världens tyngste man, John Brower Minnoch, vägde som mest 635 kg.
Världens kortaste man, Gul Mohammed, mätte 57.15 cm över havet.
Största biceps har/hade Denis Sester. 77.8 cm.
Minsta biceps hade Robert Thorn; 11.4 cm.

Ok, pojkar och flickor: Hemskt ledsen att jag varit offline ett bra tag idag (igår?) så Syler fick härja här. Som tur är är han utslängd och det för gott.

Så jag startar väl på riktigt då. Den här gången tänkte jag tala om garn. Garn är ju en av de viktigare ingredienserna när man stickar.


Det de flesta tänker på när man säger "garn" är nog de obekväma och stickiga saker man fick av någon släkting på olika presentutdelardagar. Men garn är mycket mer än så.

Garn är egentligen ett samlingsnamn för de fibrer som på olika sätt utvunnits och sedan spunnits. Även sytråd är alltså ett garn, även om det är så tunt att det kallas tråd. Gränsen är flytande; det finns garner som är marginellt tjockare än björntråd.

Man brukar dela in garner i tre huvudgrupper. Garner från djur (proteinbaserade fibrer), garner från växter (cellulosabaserade fibrer) samt framställda garner. Några hamnar i en mellangrupp. Mer om det senare.


ANIMALISKA GARNER

Det mest kända garnet i djurgruppen är garn från får. Det är oftast det man refererar till när man säger "ullgarn" eller "yllegarn". Fårens päls består oftast av tre olika sorters hår: Märghår, täckhår och underull. Märghåren är kraftiga och sträva och används väldigt sällan till garn, men kan valkas till yllemattor till bilklädslar tex.
Får som avlats på ull har oftast väldigt mycket lanolin i ullen. När man klipper fåret kan man i stort sett lyfta av hela ullmängden i ett sjok. Detta underlättar sorteringen av ullhåren från varandra, då man i princip kan lyfta bort lager för lager. Som jag kommer att skriva om senare, är det inte alltid detta är möjligt.
Eftersom det finns något tusental olika sorters får i världen finns det alltså väldigt många olika sorters ullkvalité och olika sorters garn. I Sverige finns det tre sorters får som är extra kända för sin bra ull:

1) Ryafåret, som har större andel täckhår än andra får. Det garn som spinns av detta blir oftast ryagarn som används för att knyta mattor med. Täckhåren är väldigt slitstarka och blir blanka efter en tids användning. Eftersom jag inte tycker om syntetblandningar stickar jag sockor i ryagarn. De allra flesta sorters ullgarn är inte så tåliga mot nötning som ryagarnet!

2) Gotlandsfåret (inte gutefåret! Det är en annan ras!) som har ovanligt många och fina naturliga färger på pälsen. Förutom Islandsfåret är det få fårraser som har kvar den ursprungliga färgvariation som fanns; eftersom vit ull är lättast att färga var det vit ull man avlade på.

3) Finullsfåret som har större andel underull. Garnet blir oftast mjukt och mysigt. Tyvärr är det väldigt få som anger att de använt just finullsfår i sitt garn.

Den mest kända fårrasen torde vara Merino. De första dokumenterade merinofåren återfinns i Spanien. Merino har nästan bara underull, det mjukaste och tunnaste av ullhåren. Dessutom har merinofåret ull i sådana enorma mängder att det får svårt att gå när ullen blir för lång. Garn i merinoull är otroligt mjuka och lena. Det är så långt ifrån den stickiga fulkoftan från farmor man kan komma!


Nu kanske någon undrar vad skillnaden är mellan ull och päls eller hår. Jo, ull är skrynkligt. Päls, hår och ull har alla olika sorters fjäll i lager på stråna (ni har säkert sett nån schampooreklam där alla fjällen bara lägger sej slätt och fint...) men det som särskiljer ullen från de två andra är att ullen dessutom kröker och böjer sej så att de små fjällen kan haka i varandra. Detta gör att ullen behåller luft på ett exemplariskt sätt, och det är det bästa isolermaterial naturen skapat.
Det här med att fjällen hakar i varandra är det man utnyttjar när man tovar eller filtar något. Tovning gör man av kardad ull som man blöter upp i 60-gradigt vatten med lite såpa och gnuggar till önskad form. Det varma vattnet och såpan gör att fjällen spritter upp och när man gnuggar på det så fastnar fjällen i varandra och tovar ihop sej till en klump.
Filtning är samma sak som tovning, fast man har förberett föremålet innan, genom att ha stickat eller virkat något. Filtning kan även ske i tvättmaskin - mycket praktiskt! (Eller oönskat! Alla som råkat tvätta en ylletröja för varmt vet nu varför den inte gick att använda efter det...)
Valkning är en liknande metod som används för att framställa ylletyger.


Det är ju inte bara får som har ull. Många andra djur har det också. Jag har erfarit att det råder viss begreppsförvirring gällande vad som är vad, så en liten lista kanske skulle hjälpa...

ALPACKA - ett lamadjur från Sydamerika. Ullen är väldigt väldigt mjuk och glänsande. Alpackaull kan "skördas" genom att djuret klipps, ungefär som ett får.

MOHAIR - ull från en speciell get, angorageten. Mohairull är väldigt väldigt fin underull som måste kammas av geten så inte täckhåren följer med. Därför är mohair ganska dyrt. Mohair är tyvärr ganska dåligt på att hålla ihop, därför är det många fabrikanter som blandar det med syntet för att garnet inte ska falla sönder av sej självt. Några binder ihop mohairgarnet med viskos och riktigt lyxiga garn har silke som bindgarn. Jag har hittills inte sett ett enda garn som är 100% mohair.

ANGORA - ull från angorakaninen. Även denna ull kammas av djuret. Angoraull är närmast löjligt mjuk och len, nästan lite hal. Den luddar ganska mycket eftersom fibrerna är väldigt korta. Angoragarn är därför väldigt ofta uppblandat med syntet.

CASHMERE - (kashmir, pashmina) är också underull från en speciell get, kashmirgeten. Också i detta fall måste geten kammas för att få underull utan täckhår i. Täckhåren är nämligen väldigt grova och i vissa fall övergår de i märghår, som närmast kan liknas vid tagel. Kashmirullen är ännu finare än mohairullen så det är riktigt riktigt dyrt! Den håller också ihop av sej själv bättre än mohair, men för att dryga ut den är det ändå många som blandar in syntet i garnet.

Något som de flesta inte tänker på är att silke också tillhör gruppen fibrer från djur. Silke får man från silkeslarver som spunnit in sej i en kokong av silkesfiber. För att komma åt fibrerna, kokar man först de små pupporna så larverna dör, och sedan lindar man försiktigt upp fibrerna på små sländor så att man kan spinna det till garn. Silke är väldigt starkt, så det används ofta som bindgarn i lyxgarner av olika slag. Det har också förmåga att mjuka upp ganska hårda garner, som de blandgarner jag skriver om senare.

Det finns naturligtvis massvis av andra djur vars ull går att göra garn av. Kamel, buffel, yak och faktiskt vissa hundraser. Dessa är dock väldigt väldigt sällsynta!


Jag talade ju förut om att ull krymper i värme. När man skapar ett ylleplagg kanske man inte alltid vill tänka på detta, varför Industrin har skapat det s.k. Superwash. Superwash-garn är behandlat så att det går att tvätta i maskinen, dock inte på för höga temperaturer. Behandlingen går ut på att förhindra fjällen att fastna i varandra. Ett sätt är att bada garnet i lite plast... nej jag menar polymerer... som lägger sej som en hinna på fibrerna. Ett annat sätt är att doppa garnet i syra så fjällen fräts bort.


VEGETABILISKA GARNER

Bomull är den klart mest välkända fibern i den här gruppen. Det som gör bomull så speciellt är att det är så väldigt lätt att få tag på fibrerna som spinns till garn. När bomullsplantan ska sätta frö, bildar den ett ludd kring frökapslarna och det är detta ludd som plockas och renas från skräp för att sedan spinnas till garn.

Alla andra fibrer från den här gruppen kommer man åt först genom ett omständligt arbete. Ett hyfsat känt exempel är nog lin.
När linet mognat drar man upp det med rötterna (för att få så långa cellulosafibrer som möjligt) och låter det sedan torka.
Efter det ska det rötas - då läggs det i vatten så att bakterier kan bryta ner det som håller fibrerna samman.
Sedan ska det torkas igen, sen ska det bråkas, dvs man slår på det med nåt tungt för att mjuka upp fibrerna och banka bort det överflödiga material som rötningen separerat bort.
Efter det måste det skäktas, vilket åter syftar till att ta bort skräp från de linfibrer man vill ha. Skäktning sker med en stor grej som mest ser ut som en slö machete.
När man har skäktat klart linet så ska det häcklas. Detta kan man göra i flera olika häktningstjocklekar beroende på vad det slutliga garnet ska användas till. Att häckla lin är samma sak som att karda ull. Man använder två jättestora "hårborstar" som man lägger en bit fiber på och skrapar borstarna mot varann så fibrerna rensas från skräp och läggs i en behändig riktning för spinningen.

Som jag skrev; denna process gäller alla andra växtgarner såsom banan, hampa, nässelgarn, jute, ramie (även det en nässla) och sisal. Det är en väldigt liten del av garnproduktionen som används till klädtillverkning vad gäller dessa sorter. Fibrerna är oftast alldeles för hårda för att tillåta klädtillverkning. Det mesta går till rep, förvaring, bilindustrin och byggindustrin.


SYNTETISKA GARNER

Ja usch ja. Här kommer allt som jag brukar sammanfatta med "plastgarn". Alla syntetiska garner är på ett eller annat sätt någon sorts plastpolymer som fluffats upp genom någon säkert inte särskilt miljövänlig process.

Exempel på plastgarner är akryl, polyester, polyamid och nylon.

Personligen har jag svårt för syntetiska garner eftersom de

1) väldigt lätt blir statiska (jobbigt när man petar i datorer!)
2) kräver en helt annan kemiindustri än naturliga
3) inte känns bra på skinnet

Av de här anledningarna har jag inte så mycket att säga om syntetgarner mer än att där det står polyester på innehållsförteckningen ska man veta att det är uppfluffade PET-flaskor man stickar med.


ODEFINIERADE GARNER

Här finns några garner som jag själv inte kan hitta någon bra grupp att lägga i. De finns inte att utvinna naturligt ens genom linberedningens många steg, men samtidigt består de i grund och botten av naturliga fibrer.

Hit hör tex viskos. Viskos kommer från granträ. Genom att behandla träet i en mängd kemiska bad, kan man utvinna cellulosafiber av häpnadsväckande finhet. Viskos används gärna som fusksiden, eftersom det är väldigt glansigt och har ett tungt och vackert fall. Viskos och rayon är samma sak.

En liknande fiber är Tencel (lyocell) som kommer från tall. Det har dock inte samma glans och tyngd som viskos har.

Modal är en annan fiber som utvinns med liknande metoder. Ursprungsträet här är bok.

Gemensamt för de här fibrerna är att de inte skrynklar sej och att de är relativt draghållfasta. Ull har inte alls samma draghållfasthet, beroende på ullfibrernas blygsamma längd jämfört med cellulosafibrerna.



Vad var då den berömda stickiga tröjan gjord av? Vill man göra det enkelt för sej kan man dela upp det i två kategorier; Var den kulört, gärna i någon klar färg, var det garanterat någon sorts syntetblandning. Polyester som ska försöka härma mohair är oftast vedervärdigt och jag förstår inte varför folk handlar skiten.
Var tröjan naturvit/grå/brun eller hade ganska modesta färger, var det antagligen ren ull, men av den stickigare varianten. Som jag skrev tidigare finns det tusentals sorters får och alla har inte den mjuka babylena ull som merinofåret. Gotlandsfåret, tex, har ganska sträv ull.
Syntetgarner kostar dock ungefär en tredjedel av vad garn i ren ull kostar, så jag lägger min röst på synteten!


Det finns några få stackare som är allergiska mot ull. Det är inte ullen som företeelse, utan det lanolin som alltid finns kvar i ullen mer eller mindre. Mycket lanolin tas ju naturligtvis bort, men helt lanolinfri ull skulle inte klara sej; den skulle skrumpna.
Är man så oturligt lagd att man är lanolinallergiker kan man fortfarande välja alpackaull, getull eller tex angora. Tyvärr är dessa avsevärt dyrare än vanlig ull. Då återstår tyvärr bara syntet och bomull. Vissa akrylgarner kan vara riktigt mjuka och lena.... men det är ju trots allt plast....
Bomull är ju alltid ett givet kort, och skulle man få för sej att vilja ha ett riktigt hållfast plagg kan man arbeta med merceriserad bomull. Merceriserad bomull har sänkts ner i ett basiskt bad och ändrat ytstrukturen på bomullen lite. Den blir glansigare, lättare att färga och faktiskt starkare av behandlingen.

Sådärja. Nu har jag äntligen fått babbla ur mej det mesta jag kan om olika sorters garnfibrer. Undras vad det kan bli nästa gång?

Frank Zappa.

En av vår tids stora genier.

Han har släppt sådär 70 skivor, och det finns högvis med bootlegs.

En av skivorna heter waka/yawaka, och när ett zappafan skapade en zappa-wiki fick den givetvis namnet zappa wiki jawaka.

Den enda låta ickefans har hört är "bobby brown" (du vet, hey there people im bobby brown), som skrevs för att bevisa att det var lätt att skriva en hit och att ingen lyssnar på texten. Har du hört att de pissar på varandra i den låten? QED, lixom!

Nu slutar jag för den här gången.

Näe förresten! Han har spelat i malmö folkets park, och jag har en bootleg på den! Där framfördes "why does it hurt when i pee" för första gången offentligt!

Och så var han bra på att döpa sina barn! Achmed, Dweezil, Moon Unit och Diva!

NU ere slut för den här gången!

[img]http://www.stripes.com/photoday/030704.jpg[/img]
http://www.zappa.com/whatsnew/

Träd!

Folk som inte varit särskilt mycket i naturen har vanligtvis svårt att uppskatta det, men finns det något mer fascinerande än att gå ut i en park, eller i skogen och studera...

Lönnens vackra höstfärger, en riktigt stor och ståtlig gammal ek, en rikitgt fin alm, som ännu inte drabbats av den hemska almsjukan, körsbärsträdens blomning på våren, hur många spännande, exotiska träd man kan hitta i en riktigt fin gammal park, som t.ex. alnarpsparken, sofiero trädgård, stadsparken i Lund et.c.

För att inte säga hur pass fascinerande det kan vara att känna vaniljdoften från balsampoppelns knoppar, smaka på boklöv, eller almens frukter (men almen får inte lida av almsjuka, om man skall smaka), plocka fläder och koka saft av o.s.v.

Sedan är det alltid kul att studera hur parkarbetarna beskurit trädet; har dom gjort ett bra jobb, eller slarvat?, vilken teknik har dom använt? et.c.
Minst lika fascinerande är det att studera träd ute i naturen, och filosofera kring hur de fått den form som de har: har den där stora asken nere vid ån alltid lutat mot vattnet, eller har rötterna underminerats av strömmen, vad var det som fick den där tallens stam att klyvas? kan det ha varit ett blixtnedslag, eller stormen? o.s.v.

Det är först när jag får vara ute och studera mina älskade träd, som jag känner riktig frid i själen.

Svetsfogar!

Folk som inte varit särskilt mycket i hamnar & industriområden har vanligtvis svårt att uppskatta det, men finns det något mer fascinerande än att gå omkring i ett slitet hamnområde i det gamla Östtyskland? Att gå omkring bland överblivna lastpallar, rostiga gamla vrak & kranar och studera svetsfogar...

Rostens vackra struktur- och nyansskiftningar, en riktigt stor och ståtlig gammal pråm, en riktigt fin gammal pinnsvets, som ännu inte drabbats av den hemska arbetslösheten, den grådaskiga himlen en tidig februarimorgon, hur många spännande, fängslande, hårda levnadsöden som passerat över den nerslitna asfalten, i t.ex. Rostock, Gdynia, Sassnitz etc.

För att inte säga hur pass fascinerande det kan vara att ana tillfredsställelsen efter en dags tunga ackord, föreställa sig skrålandet, benknäckandet, saltandet & tjärandet, vodkastänket & sjömanstatueringarna, eller känna doften av rännilar regnvatten uppblandat med blod från fiskrenset i den spruckna betongen (men det gäller naturligtvis inte för torsk, som börjar bli utfiskad), plocka muttrar och titta på överblivna, gulnade tidningsartiklar från ett brinnande Europas 40-tal...

Sedan är det alltid kul att studera hur mekanikerna svetsat; hur många smältdiken man ser, hur mycket grad som fastnat på svartstålet; har dom gjort ett bra jobb, eller slarvat? Vilken teknik har dom använt? Metallbågsvetsning eller gassvetsning? MIG eller MAG? Kanske rentav TIG?

Minst lika fascinerande är det att studera lyktstolpar och moderna konstnärers skulpturer i stål ute bland torg & allmänningar, och filosofera kring hur de fått den form som de har: har de där svarta kuberna intill Botulfsplatsen i Lund en gång varit glänsande? Hur såg kopparplåten som täcker jugendbyggnaderna ut när den nyss monterats? Innan den ärgats?Vad var det som fick den där arkitekten att börja med burspråk? Kan det ha varit ett utslag av kreativt flöde efter studium av franskklassicismen eller möjligen efter nedslag i den tyska senromantiken o.s.v.

Det är först när jag får vara ute och filosofera i gamla stadsmiljöer som jag känner riktig frid i själen.

spel är kul tv spel Xbox 360 mm..

kommer flera bra nya spel till 360 bland anat
assan creed

http://www.youtube.com/watch?v=qvs9FxCxvy8

http://www.youtube.com/watch?v=bicCo1Np3JA

Mass Effect
http://www.youtube.com/watch?v=2gZK15KcA2k

sedan så ska jag köpa ett spel som kommer ut lite senare..

Alan Wake Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=M6YGK-jmjrA

KrigarSjäl skrev:Svetsfogar!

Folk som inte varit särskilt mycket i hamnar & industriområden har vanligtvis svårt att uppskatta det, men finns det något mer fascinerande än att gå omkring i ett slitet hamnområde i det gamla Östtyskland? Att gå omkring bland överblivna lastpallar, rostiga gamla vrak & kranar och studera svetsfogar...

Rostens vackra struktur- och nyansskiftningar, en riktigt stor och ståtlig gammal pråm, en riktigt fin gammal pinnsvets, som ännu inte drabbats av den hemska arbetslösheten, den grådaskiga himlen en tidig februarimorgon, hur många spännande, fängslande, hårda levnadsöden som passerat över den nerslitna asfalten, i t.ex. Rostock, Gdynia, Sassnitz etc.

För att inte säga hur pass fascinerande det kan vara att ana tillfredsställelsen efter en dags tunga ackord, föreställa sig skrålandet, benknäckandet, saltandet & tjärandet, vodkastänket & sjömanstatueringarna, eller känna doften av rännilar regnvatten uppblandat med blod från fiskrenset i den spruckna betongen (men det gäller naturligtvis inte för torsk, som börjar bli utfiskad), plocka muttrar och titta på överblivna, gulnade tidningsartiklar från ett brinnande Europas 40-tal...

Sedan är det alltid kul att studera hur mekanikerna svetsat; hur många smältdiken man ser, hur mycket grad som fastnat på svartstålet; har dom gjort ett bra jobb, eller slarvat? Vilken teknik har dom använt? Metallbågsvetsning eller gassvetsning? MIG eller MAG? Kanske rentav TIG?

Minst lika fascinerande är det att studera lyktstolpar och moderna konstnärers skulpturer i stål ute bland torg & allmänningar, och filosofera kring hur de fått den form som de har: har de där svarta kuberna intill Botulfsplatsen i Lund en gång varit glänsande? Hur såg kopparplåten som täcker jugendbyggnaderna ut när den nyss monterats? Innan den ärgats?Vad var det som fick den där arkitekten att börja med burspråk? Kan det ha varit ett utslag av kreativt flöde efter studium av franskklassicismen eller möjligen efter nedslag i den tyska senromantiken o.s.v.

Det är först när jag får vara ute och filosofera i gamla stadsmiljöer som jag känner riktig frid i själen.

ööööhh....?

Driver du med mitt inlägg, eller har du verkligen svetsfogar som intresse? *osäker*

Det är inget fel med att ha svetsfogar som intresse, men jag bara undrar, eftersom jag faktiskt ÄR mycket trädintresserad på riktigt. Jag jobbar som parkarbetare, har själv valt detta yrke som mitt förstahandsval på önskelistan, och har dessutom gått på slu i Alnarp, för att lära mig mer om träd, växter samt park- och naturmarksskötsel.

Varför skulle han driva med ditt trädintresse? Jag ser inget märklig alls i att ha svetsfogar som intresse, men det är klart, jag har ju AS.

Just svetsfogar har jag väl ingen speciell vurm för, men i likhet med många andra som målar och fotograferar så brukar jag också se de estetiska kvaliteterna i rostiga vrak, fallfärdiga hus och annat. Folk som målar brukar älska motiv som är rostiga. Jag målade av ett riktigt rostigt båtvrak i Grekland i somras, till exempel.

Kvasir skrev:Varför skulle han driva med ditt trädintresse? Jag ser inget märklig alls i att ha svetsfogar som intresse, men det är klart, jag har ju AS.

Just svetsfogar har jag väl ingen speciell vurm för, men i likhet med många andra som målar och fotograferar så brukar jag också se de estetiska kvaliteterna i rostiga vrak, fallfärdiga hus och annat. Folk som målar brukar älska motiv som är rostiga. Jag målade av ett riktigt rostigt båtvrak i Grekland i somras, till exempel.

Jag ser heller inget skäl att inte kunna ha det som intresse, det som gjorde mig misstänksam var att hans inlägg var utformat precis som mitt, men med ett annat innehåll.

ps. Jag är också intresserad av arkitektur, så om Krigis verkligen har ett intresse för det tycker jag bara det är kul. ds.

ford skrev:Jag ser heller inget skäl att inte kunna ha det som intresse, det som gjorde mig misstänksam var att hans inlägg var utformat precis som mitt, men med ett annat innehåll.

Aha, det märkte jag inte ens, men nu ser jag det.

Det kan förstås verka lite misstänkt, men om någon tycker att träd är ett märkligt intresse är den personen märklig. Jag gissar mera på att han gillade ditt entusiastiska presentationssätt.

ford skrev:

ööööhh....?

Driver du med mitt inlägg, eller har du verkligen svetsfogar som intresse? *osäker*

Det är inget fel med att ha svetsfogar som intresse, men jag bara undrar, eftersom jag faktiskt ÄR mycket trädintresserad på riktigt. Jag jobbar som parkarbetare, har själv valt detta yrke som mitt förstahandsval på önskelistan, och har dessutom gått på slu i Alnarp, för att lära mig mer om träd, växter samt park- och naturmarksskötsel.

Inlägget kan tolkas på flera sätt, vilket är avsikten. Inspirerad av Sartre och Zola hade jag svårt att låta bli...

Krigarsjäl

Jag tyckte det var intressant det du skrev om svetsfogar. Om det var ett riktigt intresse (vilket jag blir osäker på just nu) så hoppas jag att du vill utveckla det där med TIG och MIG litegrann. Sen finns det ju olika fogar till olika användningsområden, kan du inte skriva lite om sånt också?


ford

Utveckla gärna ditt resonemang kring träden. Vilket är ditt favoritträd? Hur sköts träd på bästa sätt? Vad är concorta-tallen för något?

Krigarn:

Har man som undertecknad själv jobbat på raffet/hamnen/båtarna så tar ditt inlägg verkligen tag i hjärtat mitt. Svetsfogar är inte bara fogar, för vissa är det banne mig konstverk. Man ser DIREKT på fogen om denne jobbat ackord, slarvat eller tagit den tid det tar.

Det blir en stycke mänsklig historia att vandra runtomkring anläggningarna. Blod, svett och tårar. Sann arbetarklass. Fy vad sådant kan gripa tag i mig [img]http://www.freesmileys.org/emo/sad045.gif[/img]

weasley skrev:Krigarsjäl

Jag tyckte det var intressant det du skrev om svetsfogar. Om det var ett riktigt intresse (vilket jag blir osäker på just nu) så hoppas jag att du vill utveckla det där med TIG och MIG litegrann. Sen finns det ju olika fogar till olika användningsområden, kan du inte skriva lite om sånt också?

Jag är utbildad svetsare, vad vill du veta exakt?
Olika tekniker används på olika arbetsområden; gassvetsning används mest när det gäller tunn plåt och "pilliga" grejer. Tig används främst när man svetsar aluminium. Metallbågsvetsning ( i dagligt tall kallat pinnsvets) används främst när det gäller grövre konstruktioner där inte precisionen behöver vara perfekt, en fördel är att man kan svetsa utomhus utan problem. MIG & MAG är egentligen samma sak, det är gaserna som skiljer. Ger bättre precision, går lite smidigare än pinnsvetsen, men då gas används, kan den ej användas utomhus.

För att få en bättre bild rekommenderar jag att man söker sig till någon verkstad och kollar upp det; detta är ett praktiskt ämne som inte kan läras ut eller beskrivas teoretiskt.

Vid tillverkning av briarpipor används briarroten (Erica Arborea), en ljungliknande buske som bildar en stor rotknöl. Eftersom denna rotknöl växer så pass långsamt, packas träfibrerna ovanligt tätt och bildar ett perfekt rökverktyg; eldbeständigt, hårt, men samtidigt något poröst. Briarroten växer i medelhavsområdet. Perfekta briarpipor, sk. straight grains, innefattar ca 100 olika arbetsmoment och tillverkas för hand. Sveriges mest namnkunnige pipmakare, Bo Nordh, är internationellt erkänd och hans pipor säljer enormt bra, framförallt i Japan & USA.
Någon som vågar gissa priset? 100 000 kr kan de bästa exemplaren betinga. Dessvärre dog karln för några år sedan, varför piporna lär stiga något ofantligt i värde.

Här kommer min Asperger-monolog (det blev dessvärre inte riktigt allt, men en stor del därav):

Datorspelet Thief är just nu mitt stora specialintresse som upptar det mesta av min vakna tid. Mina kunskaper om Thief kommer antagligen aldrig ge mig nobelpriset eller vara till någon som helst nytta för andra än oss taffers (taffer = en person som spelar Thief).

Det som jag tycker är så intressant med Thief (och som skiljer ut det från resten av alla de datorspel som finns idag) är att man som spelare ges chansen att smyga runt en motståndare istället för att attackera densamme. Huvudpersonen är skapad på ett sådant sätt att han är bättre på att smyga i skydd av mörkret än att slåss. Thief är också väldigt story-orienterat, vilket uppmuntrar till att betänka konsekvenser av ens handlande. Thief handlar mer om eftertanke än adrenalin (men därmed inte sagt att adrenalin är dåligt... spel som till exempel Doom 3 kan ge en otrolig kick).

Först några adresser:
http://www.ttlg.com/forums/forumdisplay.php?f=65, diverse forum om olika aspekter av Thief.
http://www.ttlg.com/forums/forumdisplay.php?f=66, två forum för tillverkning av egna Thief-uppdrag.
http://www.mindplaces.com/darkmod/, The Dark Mod is an unofficial Thief-TC for Doom 3.

Thief-vokabuläret:
Garrett = huvudperson och mästertjuv.
taffer = kärleksfullt smeknamn på en som spelar Thief. Ordet uppfanns av de ursprungliga utvecklarna och betydde då ungefär tjuv, "smartass" eller klant och används nedsättande om personer som irriterar en eller beter sig klantigt eller tjuvaktigt. När Garrett blir jagad av en tjuv kan han få höra "I'm gonna rob you of your organs, tafferboy!". En vakt säger till en annan vakt när en fackla slocknat (efter att Garrett skjutit en vattenpil på den för att skapa lite skyddande mörker) "Well, don't just make taff over it, do something about it!". En person som just blivit hånad kan säga "Taff off!".
frob = verb som betyder att titta på ett objekt och sedan använda det på något sätt genom att trycka på use-knappen (oftast höger musknapp). "Frob the door" = "open the door", "Frob the loot" = "pick up the loot" etc...

Inledning:
Det finns tre spel i Thief-serien och alla spelen börjar ungefär lite försiktigt med att man bryter sig in hos nå’n ”tät snubbe” (glesa snubbar göre sig icke besvär) och sedan fortsätter det med tyngre grejer (skuggning, bankrån, fritagningar, utpressning etc...) och slutar med att man räddar världen.

Sammanfattning
-------------------
Det hela utspelar sig i ett slags pseudo-medeltida/viktorianskt samhälle med viss teknologi (ångmaskiner och någon typ av maxwellsk elförsörjning (och annat ordbajseri ) och en del magi.

Huvudpersonen:
Garrett är ett slags antihjälte-”good guy”: cynisk, men med ett ”hjärta av guld”. Garrett växte upp som föräldralöst gatubarn och försörjde sig genom att ficktjuva intet ont anande förbipasserande. Ingen vet något om hans föräldrar och han pratar aldrig om dem själv. Livet på gatan har gjort honom hård och cynisk. Han bryr sig dock antagligen om andra mer än han vill erkänna och om du frågar honom säger han att han hjälpte till enbart för egen vinnings skull.

Falanger
----------
The Hammerites:
Det finns religiösa fanatiker (The Hammerite Order) som är sådär härligt fanatiska som bara religiösa fanatiker kan vara. De springer omkring med stora hammare och klubbar ner alla som inte tänker som de (de är lite åt det korstågstokiga hållet, typ högerkristna (vilket man dock inte får säga högt)) och så säger de saker som ”Stand forth and declare thy name!” (de talar nå’n typ av 1500-talsinspirerad engelska och ”If the foundation is weak, shall I whale and gnash my teeth? Nay, I tear it down and begin anew - be it stone or flesh.”. De anser sig vara mer eller mindre utvalda av The Builder (den allenarådande guden i Thief) och tillber ”denna dära” genom att bygga i sten (det heliga byggmaterialet).

The Mechanists:
Senare kom The Mechanists och konkurrerade tillfälligt ut The Hammerites. The Mechanists bygger i metall och tror på en ny ras av maskinmänniskor. Ledaren vill utplåna allt biologiskt liv och ersätta det med robotslavar (typ). Han säger sig företräda The Builder, men som för varje religiös fanatiker av klass så handlar det mest om en liten släng av personlig megalomani.

The Mechanists försvann rätt snabbt och The Hammerites är nu återigen ”de ledande religiösa fanatikerna på marknaden”.

The Pagans:
Vi har The Pagans, ett naturfolk som bor ute i skogen och tillber The Trickster, en ”galen naturgud” (som jag dock själv inte anser vara en riktig gud, enligt mig är han mer av en wannabe-gud, en förvisso mäktig demon med allvarliga gudskomplex, men än så länge utan så kallade omni-krafter, även om han kraftigt aspirerar på guds-titeln, men det är en annan historia, även om jag nu nog kanske redan har råkat berätta den). The Trickster vill förvandla hela världen till en stor trädgård (han är typ som en förväxt landskapsarktitekt med demoniska krafter (kanske något för SLUs landskapsarkitekt-program?)) och han har redan börjat genom att förvandla många av sina anhängare till djurmänniskor (människor med råtthuvuden och talande apmänniskor (aparta aparter)), ett öde som The Pagans kanske inte hade räknat med?

The Keepers:
Vi har The Keepers, ett hemligt sällskap som verkar för att bevara The Balance (den ömtåliga balansen mellan gott och ont). Om balansen rubbas (åt endera hållet) går världen under är deras devis. De påverkar indirekt genom att dra i diverse trådar lite överallt. De tog in Garrett när han som liten föräldrarlös gatuunge försökte ficktjuva en Keeper (”Not many people can see a Keeper, especially not when he wishes not to be seen”) och sätter honom i Keeper-skolan. Garrett visar sig ha stor potential, men han väljer senare att lämna The Keepers för att istället använda sina färdigheter (både nyvunna och medfödda) till att bli en mästertjuv. The Keepers använder sig ofta av Garrett för att uppnå sina syften. De påstår sig tolka och följa ”The Prophecies” (en samling mer eller mindre svårtydda uttalanden från en gammal gumma (typ oraklet i Delphi)). Garrett anser att profetiorna helt klart bara är osammanhängande babbel-nonsens och att ”keeprarnas” (en keeper, flera keeprar) egentliga avsikter kan diskuteras.

Övrigt löst folk:
Utöver de ovan nämnda huvudfalangerna finns det också en hel del civila (köpmän, bönder, adelsfolk, glesa snubbar etc...), lite kriminella gäng (the thieves’ guild till exempel) och annat småplock. De civilas huvudsakliga uppgift är att bli ficktjuvade av Garrett och vara sådär alldeles förtjusande förskräckta när de ser någon klädd i svart huva och läder (En favorit är: ”He’s after me, he’s got a swooord!”, då jag alltid känner för att säga något i stil med: ”No, I’m not after you, lady. I’m just standing here, you know.”).

Garrett kan använda sig av olika tekniker för att underlätta för sig:

• Blackjack, används för att slå personer (och en och annan jätteödla, en så kallad burrick) medvetslösa. Det har diskuterats hur mycket skada en blackjack egentligen gör: Blir den nedslagne bara medvetslös en kort tid och sedan är allt bra igen eller kan den få bestående men?
• Flashbomb, används för att skapa en bländande ljusblixt. Den som utsätts blir tillfälligt blind och Garrett kan då använda sin blackjack eller fly. Garrett blir själv tillfälligt blind om han inte tittar bort när flashbomben kastas. Zombier mår dåligt av bländande blixtar.
• Water arrow, används för att släcka facklor och gasljus. Garrett kan på så sätt skapa ett skyddande mörker i vilket han kan gömma sig i, så att inte vakterna upptäcker honom. Vakterna kan dock reagera på att en fackla har slocknat.
• Moss arrow, används för att skapa en matta av mossa på golvet eller marken. Garrett kan på så sätt lättare smyga utan att hans fotsteg hörs och få vakter att reagera och i värsta fall attackera.
• Gas arrow, används för att skjuta en ampull som vid kontakt sprider en sövande gas. Den är väldigt bra för att slå ut vakter på avstånd.
• Noise arrow, används för att skjuta iväg en liten apparat som ger ifrån sig ljud. En vakt (eller flera) kan då fås att lämna sin post och gå mot ljudet och därmed ge Garrett en chans att passera obemärkt.
• Rope arrow, används för att fästa ett rep att klättra upp eller ner på. En reppil fäster bara i trä. Garrett kan på så sätt snabbt skapa en flyktvägg eller bara ta sig själv till nya oanade höjder elelr djup.
• Vine arrow, används för att fästa ett lianliknande rep. En vine arrow fäster i trä och även vissa järnföremål. Garrett fick det efter att ha blivit bundsförvant med Viktoria (ledaren för naturfolket The Pagans).
• Fire arrow, används för att skjuta iväg en brinnande eld och är bra att ha mot zombies och andra odöda. Den kan också användas för att tända facklor, vilket faktiskt är användbart ibland.
• Broadhead, en vanlig pil. Kan användas för att skapa avlägsna ljud för att distrahera vakter eller för att trycka på knappar på avstånd.
• Sword, ett vanligt svärd. Kan användas för att tvinga upp låsta dörrar av trä eller öppna upp nya vägar.
• Flare, används för att under en begränsad tid lysa upp den närmaste omgivningen. Den används lämpligast när Garrett är ensam i mörka grottor.
• Mine, trampmina som skadar den som trampar på den. Används mest för att ta kål på zombies och andra odöda. Låter väldigt mycket och drar lätt till sig oönskad ouppmärksamhet.
• Gas mine, trampmina med sövande gas. Söver dem som trampar på den.
• Flash mine, trampmina som skapar en bländande blixt.
• Lockpicks, öppnar låsta dörrar, men inte alla. Låter litegrann och kan dra till sig oönskad uppmärksamhet.
• Eavesdropping, Garrett kan trycka örat mot dörrar och på så sätt höra vad som sägs på andra sidan.
• Holy water, används tillsammans med water arrow för att skjuta välsignat vatten på zombier och andra odöda.

Broadhead, mine, fire arrow och sword kan användas för att skada eller döda levande varelser med, men Garrett undviker för det mesta det, eftersom det drar till sig oönskad uppmärksamhet.

En burrick är förresten en ödla stor som en häst som går på två kraftiga bakben och kan rapa upp giftig gas.

Game-playing styles
------------------------
Dessa stöds inte av spelet och det är upp till spelaren själv att följa reglerna.

Ghosting eller Lytha-style:
Ghosting går ut på att utföra ett uppdrag utan att dra till sig uppmärksamhet från någon (det är okej om de avfärdar ett ljud med "Nah, it must have been rats." eller "It was probably just the sir checking up on me.", men inte om de börjar jaga dig eller undersöker var det där ljudet egentligen kom från). Man får inte heller döda eller göra någon medvetslös. Det enda man får göra är att sno värdesaker och utföra sina deluppdrag.
Extreme ghosting är att inte lämna några som helst spår efter sig alls, förutom om det krävs av deluppdragen.

Ironman:
Utför ett uppdrag i ett enda svep utan att ladda om eller pausa. Om du i den verkliga världen måste gå ifrån datorn för att äta eller göra dig av med det du ätit får du inte heller pausa spelet utan måste gömma Garrett någonstans där han inte blir upptäckt.

Amor-style:
Gör alla medvetslösa och placera dem två och två i varsin säng.

Speed run:
Utför ett uppdrag på kortast möjliga tid.

Material skapat av spelarna själva:
Thief har blivit mer än ett datorspel och historien fortsätter berättas i de tusental FMar som släppts och fortfarande släpps. Det finns även diverse fanfiction, tekniska modifieringar (det finns till och med en FM där de dansas den ökända Macarena-dansen *shocked* (en förvisso seriös FM, men med vissa humoristiska inslag) . Thief 1 släpptes 1998, Thief 2 2000 (sex år senare är det fortfarande ”levande och sparkande”) och 3:an släpptes 2004. Thief 2 är det spel som används mest för de FMar som görs idag. Editorn är inte helt användarvänlig (den utvecklades (eller kanske snarare ”invecklades”) från början av utvecklarna för utvecklarna och den behövde inte vara så fancy), men de byggande spelarna är desto mer entusiastiska så det jämnar ut sig

Källkoden:
Det har förekommit försök att få ut källkoden till editorn och även själva spelet (Thief 2), så att vi spelare ska kunna förbättra särskilt editorn, men även spelet i sig. Trots att spelet faktiskt är sex år gammalt, så har det inte lyckats. Problemet är kanske att den ursprungliga studion gick i konkurs och all kod är troligen begravd i nå’t arkiv någonstans (om den ens finns kvar), eller så har den sugits upp av den nya studion som gav ut 3:an, vilka nu anser sig ha alla rättigheter (även till kod som de most likely inte har någon användning för, sex år gammal kod är inte mycket värd i den kommersiella spelvärlden idag, däremot skulle den vara guld värld för spelarna, menmen...).

Ett föredöme är annars spelföretaget Id (utvecklarna av den klassiska (för att inte säga berömda) Doom-serien. De har släppt all kod till sina gamla spel helt fri till spelarna, vilket jag anser har bidragit mycket till att Doom har blivit så klassiskt. På den tiden då jag utvecklade egna wad-add-ons (extra banor) till Doom fanns det en alldeles ypperlig editor som utvecklats av spelare (efter att banfilsformatet släppts fritt). Senare förbättrades grafikmotorn av spelare och gavs ut som Boom (helt gratis förstås).

The Dark Mod:
Det finns många Thief-spelare som vill göra detsamma med Thief-motorn. Snart kommer man antagligen inte kunna spela Thief 2 längre, eftersom datorerna och operativsystemen hela tiden förändras, och då vore det bra att kunna uppdatera koden. Det finns dock ett alldeles förträffligt initiativ som kallas The Dark Mod som är en så kallad TC (Total Conversion) av Doom 3 (släpptes 2005). TDM är alltså ett projekt som konverterar Doom 3 till ett Thief-liknande spel (det får förstås inte kallas Thief (tillsammans med en massa andra namn som inte heller får användas) på grund av äganderättigheter hit och dit, men i princip är det Thief). TDM betyder alltå att alla Thief-spelare kan fortsätta njuta av Thief, och desutom i en modern grafikmotor (med bättre allt: juste fysik, vädereffekter etc... etc...). Dessutom blir TDM det som Thief 3 aldrig blev (Thief 3 anses allmänt vara en misslyckad avslutning av Thief-serien, vilket jag håller med om, även om jag inte sågar det helt, det var ändå rätt okej och dessutom gav det oss en modernare grafik-motor, även om jag nog kommer att använda TDM istället, men det återstår att se, eftersom TDM inte har släppts än (tidigast 2007))... TDM blir alltså helt gratis, by the way (man måste dock köpa Doom 3 först för att kunna använda TDM, det är dock inte omöjligt att Doom 3 är gratis när TDM äntligen är klart, Id har en tradition av att släppa koden fri efter ett tag).

OpenDarkEngine:
Detta är ett projekt startat av en spelare som går ut på att bygga upp en modern kopia av den ursprungliga spelmotorn som användes i Thief (The Dark Engine) och som blir svårare och svårare att fås att köra på moderna datorer. Open Dark Engine ska kunna köras på moderna datorer och till en början kunna hantera alla OMs (Original Missions) och FMs (Fan-made Missions). Den blir helt gratis, men det blir bara en grafikmotor och kräver alltså att man har köpt originalspelet (och därmed allt spelvärldsmaterial). Om allt går väl finns det planer att utveckla OpenDarkEngine så att den kan hantera saker som inte The Dark Engine kunde hantera, och att skapa en ny redigerare att skapa nya uppdrag i, men det är för tillfället ett sekundärt och mycket avlägset mål.

Utgivarna av Thief 3 beslutade, efter lite tjat från spelarna, att låta utvecklarna släppa editorn fri och nu har det börjat komma FMar till T3 också.

Utvecklarna:
Looking Glass Studios, som utvecklade Thief: The Dark Project (första delen) och Thief: The Metal Age (andra delen) gick tyvärr i konkurs efter andra delen i Thief-triologin. Fyra år senare släpps tredje och sista delen, Thief: Deadly Shadows utvecklad av Ion Storm (med kontor i Austin, Texas). Ion Storm går tyvärr också i konkurs strax efter. Den gemensamma nämnaren är Eidos, ansvarig utgivare av Thief-triologin (Konspiration... ).

DromEd 2:
DromEd 2 är namnet på den redigerare som används för att skapa uppdrag till Thief: The Metal Age. Med DromEd kan man alltså bygga upp 3-dimensionella världar att gå runt i, men man kan också skapa dialoger, böcker/brev/affischer/dokument (virtuella förstås) och predeterminerade händelser. Man skulle kunna jämföra det med en interaktiv teaterpjäs, men ett Thief-uppdrag är mer än så på grund av det mystiska elementet som kallas "gameplay".

Gameplay:
Att säga vad gameplay är exakt är svårt, men det bygger på det som spelaren har möjlighet att själv påverka. Gameplay är:

• att kunna påverka ett händelseförlopp
• att känna sig delaktig
• att ersätta en verklighet med en annan
• att ges tillfälle att fundera över konsekvenserna av ens handlande
• att förmedla känslor.

Gameplay handlar kanske inte om något av ovanstående alls, utan kan lika gärna fungera som i tetris, ett oerhört enkelt koncept som blev oerhört populärt utan att förmedla något alls.

Bra gameplay är att uppleva ett spel mer än att bara spela det. Gameplay är oberoende av story. En bra story ger inte automatiskt bra gameplay. Bra gameplay kan definitivt ersätta bra story (till exempel Tetris, som helt saknar story, men fungerar ändå), men bara om storyn är riktigt riktigt bra kan den ersätta gameplay, men då är det kanske inte längre ett datorspel, utan mer av en interaktiv film med halvpassiva användare.

Jag skulle säga att gameplay är det viktigaste elementet i ett datorspel, utan gameplay kan det vara en upplevelse värd namnet, men det är inte längre ett datorspel.

Efter den parentesen återgår jag nu till Dromed 2:
Jag har själv börjat utveckla mitt första Thief-uppdrag och startade DromEd 2 första gången för ungefär två år sedan. Det första jag gjorde var att dyka ner i den tekniska sidan av DromEd. Det finns olika tekniker för att skapa effekter:

1. Objectives, det absolut viktigaste systemet på den tekniska sidan av DromEd. Objectives är uttryckliga mål som spelaren har att uppfylla, deluppdrag som presenteras innan ett uppdrag börjar. Det kan handla om att döda en person, gå till ett visst rum, hitta ett visst objekt, sno en viss mängd värdeföremål, sno ett visst värdeföremål. Dessa grundläggande deluppdrag kan inverteras (döda inte en viss person (eller döda ingen alls) etc...), göras frivilliga och/eller skapas som dolda bonusar. Man kan dessutom skapa helt egna typer av deluppdrag som kan innebära allt möjligt (hoppa exakt fem gånger i ett visst rum, ät ett äpple, hitta en kanin och stoppa den i en blå hatt (men inte en röd) etc...). Ett objective kan göras irreversible, vilket är det samma som "gjort kan aldrig göras ogjort".
2. Act/React, ett system för att sända och ta emot olika former av stimuli. En "receptron" tar emot och reagerar på ett stimulus som sänts ut av en "source". Ett stimulus kan till exempel vara radioaktiv strålning (vilket i och för sig inte finns under det namnet i Thief-världen, men det är ett bra exempel). Radioaktiv strålning som stimulus kan ges en viss räckvidd från källan, ställas in så att det klingar av enligt en viss funktion och ges en viss ursprunglig styrka. En receptron för radioaktiv strålning kan sedan placeras på en AI (AI = till exempel personer som spelaren kan interagera med) och avgör hur den AI:en reagerar, till exempel genom att springa och gömma sig ("duck and hide"), förlora hälsopoäng, varna sina kompisar etc...
3. Conversations, ett system som kan användas till mycket, inte bara talad dialog, utan också för att få AI:er att göra saker, till exempel att utföra olika rörelser (till exempel ketchup-dansen *host*), gå till ett objekt, trycka på en knapp, öppna en dörr etc...
4. Links, ett system för att länka ihop olika objekt och på så sätt ge dem olika relationer. En AIWatchObj-länk kan användas för att få en AI att bevaka ett objekt, till exempel en vakt som bevakar en värdefull vas och om spelaren kommer i närheten av vasen reagerar vakten på något förutbestämt sätt (aktivera ett larm, gå till vasen etc...). En AIPatrol-länk kan användas för att skapa en patrullrutt för en vakt inom ett visst område.
5. Scripts, ett färdigt system för att skapa mer avancerade händelser än de som erbjuds av övriga system. Dessa kan vara skrivna av utvecklarna eller användarna. Skript som skrivits av användarna kallas "custom scripts" och har alltså lagts till efteråt. Nya custom scripts kan skrivas av vem som helst, vilket kan vara väldigt användbart. Även custom scripts är förstås fortfarande begränsade av vad grafikmotorn tillåter, men de ger tillgång till fler funktioner än vad som fanns från början.
6. Det finns flera andra system som jag inte beskrivit: Tweqs, joints, movable terrain, emitters, frobs, lockpicking, inventory, metaproperties, broadcasts, AI behaviour etc... Om jag beskrev alla dessa skulle den här tråden lätt kunna misstas för en tråd om enbart DromEd.
7. Maps och automaps, en map är en karta över området i vilket uppdraget utspelar sig. En automap visar var på kartan spelaren befinner sig och vilka områden spelaren har besökt.

Jag har just börjat med den mindre tekniska sidan av DromEd som är brushes, det absolut viktigaste systemet för att bygga upp en värld. Brushes är olika typer av byggblock (ungefär som legobitar).
När man skapar en ny värld i DromEd börjar man med en oändligt stor "solid brush", en solid brush är som namnet antyder helt solid och kan till exempel utgöra väggar och tak i ett hus.
Nästa steg är att använda air brushes för att karva ut håligheter i det oändligt solida. En air brush är, som namnet återigen antyder, fylld med luft och används för att skapa rum i ett hus och för att skapa andra utrymmen som spelaren kan röra sig i.
Water brush, en brush som används för att skapa vatten. Spelaren har en begränsad mängd luft i en water brush.
Flow brush, en brush som används för att få vatten att se ut och låta som vatten.
Room brush, en brush som används för att få ljud att fortplanta sig i och mellan air brushes.
Function brushes: solid->water, evaporate (water->air), flood (air->water), solid->air, air->solid, water->solid. Dessa kan användas i olika kombinationer för att åstkomma intressanta effekter.
Blockable, en brush som kan användas till olika mer eller mindre obskyra saker, som till exempel att påverka hur världen splittas upp i celler. En cell är en konkav 3-dimensionell kropp (att den är konkav betyder att alla inre vinklar är mindre än 180 grader). Celler är det som en värld byggs upp av och kan bestå av delar från flera brushes (air elelr water). Mer än så ska jag nog inte säga, eftersom jag inte vet mer om vad celler är för något. Jag har just börjat bygga med de olika byggblocken, så jag har inte riktig koll på just blockables, men det jag har läst om dem antyder att de kan användas till allt möjligt, förutom att styra cellindelningen.

Sommaren 2007 skrev jag klart mitt manuskript till mitt första Thief-uppdrag. Det består av ungefär 50 sidor fyllda med story, dialoger, readables (= allt som går att läsa: brev, dagböcker etc...), objectives, det mystiska elementet gameplay, scener, karaktärsbeskrivningar, plats- och byggnadsbeskrivningar, briefings etc...

Det ges väldigt mycket utrymme för att vara kreativ när man skapar uppdrag för Thief. Man får inte bara bygga hus och dylikt, utan man kan också skriva mycket story-element och rita kartor. Man kan använda mycket färdigt material vad gäller AI:er, textures (till exempel tapeter) och objekt, men om man vill kan också skapa egna varianter av dessa. Jag kommer bygga några egna objekt som jag behöver och som inte finns i standarduppsättningen och i alla fall ett AI-skin (skin = till exempel en persons kläder), men annars håller jag mig nog till det som redan finns eller har skapats av andra användare.

Man har också friheten att inte skriva något alls och bara koncentrera sig på gameplay. Det finns exempel på bra uppdrag som saknar story, men är riktigt underhållande ändå, på grund av bra gameplay.

Göra en egen pipa ligger på önskelistan om man nån gång får tid att slöjda igen.

Jonte skrev:Göra en egen pipa ligger på önskelistan om man nån gång får tid att slöjda igen.

Inte så lätt som det verkar, believe me. Jag har träffat Bo Nordh i hans verkstad och fått en inblick i detta hantverk.

Rolig tråd, själv gör jag djupdykningar i olika ämnen men tappar intresset efter några månader och är väl inte riktigt bra på något.

En snygg svetsfog kan jag dock uppskatta. Kan svetsa hjälpligt själv men har en granne som hjälper mig med svetsarbeten och han gör jämna snygga fogar utan porer. Jag har för övrigt ett dussin assietter och tallrikar i glas som är designade för ESAB(tillverkare av svetsar) och har svetsfogar som mönster. Riktigt snygga faktiskt!

Förresten ett intresse som har hängt i hela livet är nog kvalitet, om man nu kan kalla det ett intresse. Som exempel har jag två st Minolta XE-1 av årsmodell 1975. Det var ett samarbete mellan Minolta och Leica(kända för sina tysta slutare) och är gedigen kvalitet rakt igenom. Ett mekaniskt mästerverk helt enkelt och det är en fröjd att trycka ned avtryckaren och knappt höra slutaren. Finns en sida tillägnad kameran här.

[img]http://www.geocities.com/mikkonis/Photos/Minoltas/XE185-2.jpg[/img]