Hallå!
Har just sagt upp mig från ett tre år långt nattjobb på ett riktigt skit företag. Detta är samtidigt som jag fått en väldigt billig lägenhet, samt aktivitetsstöd utlovat av Försäkringskassan.

Nu kommer jag visserligen bara få 6300 kr att leva på, men mina handledare/psykologer är sjukt påstridiga mot mig. De insisterar att jag ska ta någon kass praktik via LSS (eller nåt) samtidigt som jag får hjälp av en "Arbetscoach" på arbetsplatsen. Som en rolig sidodetalj måste jag också betala för färdmedal (busskort) för 650 kr, om jag nu går med på det här.

De tjatar om hur det är min stora chans tillbaks ut på arbetsmarknaden, att jag kan praktisera var jag vill och att jag kan få vidareanställning.

Är det bara jag som är extremt negativ kring såna här initiativs?
Från mina erfarenheter är såna här praktiker bara ett sätt för arbetsgivare att få gratis arbetskraft under en tid och att vidareanställning i princip aldrig förekommer för praktikanter (iallafall inte om dem är aspies, som typ bara fått praktiken för att dem e aspies).
Så brukar "praktisera vart du vill" mest innebära "något lager eller en golfbana" typ.

Jag skulle visserligen kunnat stå ut med någon kass praktikplats fram till våren, då jag planerat att starta någon utbildning. Men faktumet att jag ska leva på 6300 kr, och behöva slösa 650 kr/månad på en praktik som antagligen inte kommer lösa någonting, känns sjukt drygt.

Är det någon här som kan delge sina erfarenheter/åsikter om ämnet?

SKIT I DERAS SATANISTISKA RÅD!

För det första vi har en FET jävla lågkonjuntur som INTE kommer sluta inom dom närmsta åren. Vi är på väg NER NU IGEN. Ner som FAN. USA borde vara konkurrsmässigt men är det inte än. Kolla in dollarn. Ett satans skämt.
Den ska vara värd under 5 kr i Svenska kronor typ. Inte långt över 7 kr. Vi lever i en belånad BUBBLA (lite autism hihihihih) som kommer sprängas snart.

Så skit i dina skumma Moderat-ledda ledare.

Arbetslösheten kommer stiga de närsmta 1-2 åren tyvärr... Sverige har levt på andra ekonomiers "offer" de senaste 1,5 åren. Nu drar Europa åt svångremmen och "Borg och CO" kan inte göra ett skit förutom förklara varför arbetslösheten stiger och STIGER och (FAN INGET MER ÄN CAPS???")

Överlev du bara närmsta 1-2 åren och tänk på jobb sen.

Praktik till jobb... Gråta eller skratta? Nej jag blir FÖRBANNAD!

Hej och välkommen hit!

Här är några tidigare trådar om praktik:
http://www.aspergerforum.se/statliga-myndigheter-tvingas-ta-emot-praktikanter-t14588.html

http://www.aspergerforum.se/praktik-alltid-daligt-t11554-24.html

http://www.aspergerforum.se/komma-igang-med-sysselsattning-arbetspraktik-t4253.html

Hej och välkommen!

Grattis till lägenheten i alla fall. Och modet att säga upp dig från ett skitjobb.

Om de tvingar dig (känner inte till om de kan det eller ej) kräv att dom ska betala busskortet. Har de råd att betala för praktikplats och arbetscoach så har de väl råd att betala ditt busskort också. Du ska ju inte behöva gå back för att du praktiserar!

hej!
har aktivitetsstöd jag ochså, på 4 700. måste därför komplettera med socialbidrag.
sedan beror det på vilken norm (riksnorm,bruttonorm) socialkontoret räknar efter i din stad. De kan ochså ta hänsyn om man måste ta mediciner.
sedan har de ju säkert norm vad tex ett busskort får kosta.
låter jättemycket 650 kr.

är sedan en månad inskriven i arbetslivsintroduktion. arbetsförmedlaren har inte satt nån direkt press på mig. tex finns ingen handlingsplan upprättat.

har ganska negativa erfarenheter av lönebidrag, praktik mm.
ofta blir man eller känner sig utnyttjad. fast det skall ju sägas att tänka positivt underlättar lite. hade tänkt vara lite mer positiv den här gången.

det kan ju inte gå sämre än det redan gjort.

så försök vara positiv trots allt, tror man mår bättre av det i långa loppet.
Samtidigt försöka att inte ta första bästa praktik. intressen och så tar ju arbetsförmedlingen viss hänsyn till.

utbildning låter ju inte helt fel, nämn det för arbetsförmedlingen.
dom är ganska frikostiga och ställer gärna upp när det gäller kurser och utbildningar

Arbetspraktik via LSS som leder någonvart?
-Dagens skämt...

Ärligt talat, ge fan i allt som luktar LSS, där får du bara en stämpel på dig och får bara ägna dig åt meningslös sysselsättning för sysselsättningens egen skull.

Fan heller. Jag har ingen anledning att vara positiv. Har bara blivit rövknullad av Förskäkringskassan/LSS sen hela den här grejen startade.

Förstår det.

När jag var tonåring och nydiagnosticerad blev jag också pådyvlad en massa LSS-aktiviteter som skulle vara sååå bra.
Skitkul att rensa rabatter hela dagarna och ta kaffepauser på dagcenter för förståndshandikappade utan att få något för det.

hej
möjligheten att påverka och få rätt mot myndigheter är begränsad!
så vad gör man?

allt är inte en inställningsfråga men en del är det.

Till att börja med ska man inte lita på allt de säger och helst se till att söka den info man behöver innan man bokar möte med dem.

Yngvelli.

Samma med mig, jag sa oxå upp mig från mitt förra jobb. Oftast kan detta frigöra saker man mådde dåligt av förut. För mig har jag sällan gjort ett så bra val då jag ville sätta de på plats som j*klades med mig.

Har varit inne på att skaffa praktik, men sen skadade jag mig. Praktik verkar oftast lättare att ta till än riktiga jobb. De verkar sällan tänka på att man ska tjäna pengar oxå, ibland måste man tänka efter vad som är bäst, okey om man bor billigt och inte har så stora utsvävningar på saker, då kan en praktikplats vara en bra fortsättning arbetsmässigt.

Mvh
Christer

Jag utförsäkrades och meddelade sedan min handläggare att jag vägrade alla fysiska jobb. De fixade till slut en plats via lyftet till mig med dataregistrering. Jag får 4700 tror jag det är före skatt i aktivitetsstöd tror jag. Väntar på svar från aea för att se om det kan höjas. Så det är inte mycket. Men känns liksom som om man har mindre press på sig också. Kan de kräva så mycket från någon när de själva sitter med femdubbla etc.

Vad som irriterar mig är att handledarna är så sjukt ignoranta kring ens egna behov. När jag säger att jag hellre spenderar 450 kr på egna ändamål än färdmedel till en poänglös praktik, så får jag massa självgoda kommentarer om att "man måste ta ansvar över sitt liv" och "inte bara sitta hemma".

Jag säger inte att praktiker måste vara värdelösa. Att ha en utbildning och pröva en praktik som en följd av utbildningen, är säkert ett jättebra initiativ.
När man däremot låter LSS fixa "Drömjobb" åt en, så resulterar det bara i att man får agera slavarbetare på något skitjobb i några månader.

Känns lite som handledarna ifråga väntar sig att allt man gör bara är att sitta hemma och rulla tummarna. Jag har flera vänner som jag inte har råd att gå ut och göra saker med längre. Men det skiter dem i. Det är klart att jag ska behöva slösa bort ytterligare flera hundralappar på ingenting.

KrigarSjäl skrev:Arbetspraktik via LSS som leder någonvart?
-Dagens skämt...

Ärligt talat, ge fan i allt som luktar LSS, där får du bara en stämpel på dig och får bara ägna dig åt meningslös sysselsättning för sysselsättningens egen skull.

Håller fullständigt med i ovanstående! Mitt råd: undvik in i det längsta att gå ut med diagnosen, annars blir du stämplad som arbetshandikappad och får det ursvårt att hitta ett vanligt jobb igen.

Arbetspraktik i sig kan vara bra på det sättet att man får erfarenhet i ett yrke och lättare då kan söka jobb inom det. Men då en kortare praktik bara, för att inte utnyttjas för mycket. Och definitivt INTE via LSS!

Tror iförsäg jag redan är stämplad. Har varit registrerad på Arbetsförmedlingen för funktionshindrade sen 2006.
Problemet för mig är att jag typ inte har något alternativ.
Jag får inte jobb på vanligt vis (då jag inte kan konkurrera med socialt kompetenta människor), jag vet inte vad jag vill utbilda mig som (trots att jag är 25 år) och jag börjar bli alltmer medveten om att FK/LSS löften om hur dem ska "Hjälpa" mig, suger.

Jag upplevde något liknande. De satte ett psykiskt funktionshinder på mig. Sedan skulle de ha ut mig i jobb. Det handlade om skitjobb. Diska eller något sådant, sedan skulle jag lyfta på samhall sa de men jag skulle inte ha rätt att stanna där. Jag sa att jag ville ha ett registreringsjobb typ och de sa bara finns inget sådant utannonserat. De var aldrig någon diskussion utan de i princip bara körde över en och behandlade en som en femåring men lite värre, förudmjukande.

Det skrevs en psykologisk profil på mig via den arbetspsykologiska utredning och typ allt i den användes i mot mig i slutändan. Väl utstuderade förhandlingtekniker där jag bara fick ett alternativ. Sedan utförsäkrades jag och sedan när jag klagade på dem så skrev de ett papper att jag inte hade rätt att ha ett psykiskt funktionshinder. Så man slängdes ut på backen. Det är sådant som psykiatrins pengar används till. Japp de får pengar från psykiatrin när man skriver på ett sådant där papper.

Sedan så var det en head hunter som typ hjälpte mig och då fick jag praktik som dataregistrerare. Det var mycket bättre och kändes bra. Jag menar bara att det känns verkligen som om allt detta med funktionshinder är bara ett sätt att stämpla folk och sedan sätta dem på skitjobb som ingen vill ha. Blir de deprimerade av det så är det ju bara att medicinera.

Va det intryck jag fick av dem. De sa är du deprimerad. Sen sa de uttryckligen typ att man inte fick vara deprimerad när man hade ett psykiskt funktionshinder. JAg höll på att bli galen av allt.

Jag är i samma situation. Är på väg att göra deras utredning och har redan en misslyckad praktik bakom mig.
Men som de sen sa när jag berättade att de helt kört över mig, - det är VI som har misslyckats.
Jaha, ja då känns det ju sååå bättre.

Nu har jag varit hos olika vägledare i ett år och ska göra en utredning hos dem, men det luktar skumt.

På tal om det Matterik sa om att han inte fick vara deprimerad,
Det är nog detta min arbetsterapeut håller på med.
Han vill inte tro och försöker mer eller mindre få mig att tro att jag inte är deprimerad. Han gör det säkert för att jag ska göra AF:s utredning och sen vara i deras lilla paket.

Usch, jag vill liksom inte tro att det är så krasst och genomtänkt.

Innan min förra praktik sa dom att jag kunde välja fritt, men så var det inte i praktiken. När jag kom med förslag ville detta företag inte ta emot praktikanter och AF gjorde inte något för att hjälpa mig vidare på det spåret som de ju är till för utan jag fick en ny handläggare som presenterade ett "förslag".
Dom pratade så personligt med mig att jag nästan gick på det. På mötet med AF sa de att de hittat en perfekt plats för mig vilket innebar jobba åt kommunen på en second hand butik alt. vara i deras sk verkstäder, fordon eller sömnad. När jag frågade om det var "samhall" ville de inte svara.

När jag fick panik några dagar innan praktiken skulle börja ringde jag AF och sa att jag var osäker på om jag ville. Då blev hon sur och sa,- det är dethär eller inget! De ville helt enkelt hitta en enkel lösning för dem och de lyssnade inte ens på mig.

Pga att jag kände mig/blev tvingad att ta det så var det inte kul och fungerade inte heller precis som jag försökt säga.

Jag tänker aldrig ta deras erbjudande om det bara är 6300kr

Och alla som tjatar på mig att det är en möjlighet och man får ta det man får typ. Skulle de ta praktiken för ca 6000 kr i månaden så att de får gå till soc för att det ö h t ska gå?! jävla diskriminering är vad det är!

Frågan är vad jag har för alternativ.

Jag kan tänka mig att jobba, men då vill jag inte känna mig utnyttjad som en jävla slav.
Alltså hittar jag inget annat alternativ så får det vara.
Jag har heller ingen klar bild av vad jag vill syssla med.
Jag vill jobba och lära mig saker, men hur lätt är det när man är olik de andra arbetskollegerna.
Då går ju all min energi till att palla det och jobbet kommer i andra hand.

Är det någon som har en positiv erfarenhet av praktikplats?
Jag undrar verkligen.

Har du fått någon hjälp med din diagnos via AF?

På tal om reseersättning.

Jag fick det när jag praktiserade, men först efter att jag sa till de andra på praktiken att jag inte fick det. Då sa de att det har man rätt till. Jag gick till AF och bad om blankett och så fick jag det! Väldigt konstigt.

Sen kan det ju bero på vad man har för ersättningsnivå också, kanske.

Det här får mig bara att bli mer övertygad om att det inte är en väg att gå för mig.

Min handläggare säger att jag med deras diagnossättnig ska få chans till en bättre anpassad praktik.
Jag har fortfarande inte fattat vad det innebär.
En person som är med mig på platsen, samt en massa annat svammel som med stor sannolikhet kommer ge mindre rättigheter att säga ifrån.

Om jag får kolla på praktikplatsen innan jag bestämmer mig och ha fler alternativ kan man ju göra det och om inget passar dra sig ur.

matterik skrev:Sen sa de uttryckligen typ att man inte fick vara deprimerad när man hade ett psykiskt funktionshinder.

Inte fick? Som om det är något man kan bestämma själv?

Depression räknas också som "psykiskt funktionshinder" (vilket är den officiella samlingstermen för både psykiska sjukdomar och NPF). Dessutom är ju depression extremt vanligt ihop med just AS.

Yngvelli skrev:Tror iförsäg jag redan är stämplad. Har varit registrerad på Arbetsförmedlingen för funktionshindrade sen 2006.
Problemet för mig är att jag typ inte har något alternativ.
Jag får inte jobb på vanligt vis (då jag inte kan konkurrera med socialt kompetenta människor), jag vet inte vad jag vill utbilda mig som (trots att jag är 25 år) och jag börjar bli alltmer medveten om att FK/LSS löften om hur dem ska "Hjälpa" mig, suger.

Men det finns ju även jobb som inte kräver social kompetens. Ett tips: gå till vanliga arbetsförmedlingen och säg att du funderar lite kring jobb som inte kräver social kompetens och be om lite tips och råd. Nämn inga diagnoser eller att du är inskriven på AF Rehab (som det väl heter, tror jag). Vem som helst kan få tips och råd på vanliga arbetsförmedlingen.

Du kan ju gå till den arbetsförmedlingen du är inskriven på och be om sådana tips där också, men risken är ju förstås att de redan stämplat dig som arbetsoförmögen och därmed inte ger dig relevanta tips.

Själv skall jag läsa till arkivarie i höst, det är ett väldigt osocialt jobb (jag är rädd att det skall bli lite för osocialt för mig, för jag trivs egentligen med sociala yrken).

Om du inte vill börja plugga och du redan har sonderat arbetsmarknaden och vet att du inte alls klarar av ett vanligt jobb, ens ett osocialt sådant, så finns ju isåfall lönebidrag. Lönebidrag är bättre än LSS-praktik.

Det är just det jag ville. skita i praktik i ett halvår, och skaffa någon kort utbildning till våren.

Dessa Asperger handledare bidrar också till varför jag hatar dumpositiva människor så pass mycket. När dem säger "ååhhh vi ska fixa en praktik med något ämne du är intresserad av. Gillar du film? Men då kan vi ju sätta dig på det här fantastiska lagret där du får paketera filmfodral".

Jag skulle känna mig betydligt bättre kring det här om handledarna åtminstone kunde vara uppriktiga. Det är som att dem tror att man är en jubelidiot som går på vadsomhelst.

Så sade dem att jag i bästa fall kunde få behålla mitt aktivitetsstöd första halvåret under en eventuell utbildning. Varför jag skulle vilja ha 6300 kr i ekonomiskt stöd, istället för 8000 kr i studielån varje månad, fattar jag inte (ja man får studieskulder, men man måste ju ändå ha råd med att överleva).

Sen ska jag inte ljuga, jag ser det som rätt hopplöst att söka jobb via ams utan en ordentlig utbildning. Efter min tid på gymnasiet 2004, så har jag sökt skitmycket jobb, och har bara fått ett. Jobbet ifråga var på UPS, ett amerikanskt godsleverans företag där jag jobbade 3 på natten till 9 på morgonen, utan raster. De anställde mig i grund och botten bara för att jag kunde ta mig till jobbet på natten (45 min gångtid, då inga bussar finns).
Har hållt på med det i nästan tre år och det har förstört båda min dygnsrytm och rygg.

Jag har en känsla av att det är såna jobb jag kommer få ta mig an om jag fortsätter söka massa ams jobb utan några riktiga kvalifikationer.
Just funderar jag bara på vad. Förr i tiden ville jag skriva saker, fast då jag suger på att interragera med människor, så är nog den branschen rätt körd. Min historialärare sade att jag var den bästa eleven han någonsin haft. Fast seriöst, hur stor karriär finns i historia förutom lärare (vilket jag verkligen inte vill bli)?
Eventuellt skulle jag börja studera mina gamla matteböcker och ta någon IT utbildning. Det är inte intressant eller speciellt kul. Fast jag skulle eventuellt kunna klara av det och få jobb när studierna är klara.

sanny skrev:Har du fått någon hjälp med din diagnos via AF?

På tal om reseersättning.

Jag fick det när jag praktiserade , men först efter att jag sa till de andra på praktiken att jag inte fick det. Då sa de att det har man rätt till. Jag gick till AF och bad om blankett och så fick jag det! Väldigt konstigt.

Inte första gången jag hör eller är med om att tjänstemän undanhåller en rättigheter som man har. En del kanske gör det för att de inte vet själva (tydligen ingår det inte i deras jobb att veta sådant, reglerna är också ofta krångliga eller illa samordnade), men en del gör det också medvetet; en del hela myndigheter har satt det i system, som landstingen om tandvårdskortet (skrivits massor om här).

Bara det gör att man egentligen borde ha en jurist eller motsvarande som snokar reda på ens rättigheter åt en. (Har Attention, AAF eller OA någon tjänst, eller någon aktuell uppsättning överskådliga rättighetslistor för NPF:are i olika situationer?)

*************************************************************

Vad jag har förstått så är hela det här systemet uppbyggt för förståndshandikappade, sedan har de placerat oss i det system som redan fanns.

Och rent politiskt lär det bli svårt att få till något bättre så länge hela begreppen "psykiskt funktionshindrad utan psykos eller förståndshandikapp" eller "oförmögen att arbeta med för okvalificerade arbetsuppgifter" är så nya att nästan ingen känner till det och när den politiska dogmen sedan ett kvartssekel är "skär ner mer utgifter för varje år". Många enskilda personer som har jobbat ett tag i systemet lär därmed också ha sin bild för klar för att det ska gå att få dem att behandla en som icke förståndshandikappad.

Sagt inte för att göra någon uppgiven utan för att ge en glimt bakgrund och sammanhang och förhoppningsvis bättre orientering i kampen.

Yngvelli skrev:Min historialärare sade att jag var den bästa eleven han någonsin haft. Fast seriöst, hur stor karriär finns i historia förutom lärare (vilket jag verkligen inte vill bli)?

Forskare. Många om smörgåsbordet (antar jag) och inte fett om man väl kommer dit, men värt ett försök om man brinner för det? Viss undervisningsplikt för all del, men studenter kan man åtminstone begära intresse av.

Allt skrivande kräver väl inte heller mycket samröre med folk?

Försök passa dig för att fastna i tankebanor med sådant du inte tycker är intressant eller särskilt kul. Att satsa på sådant kanske kan gå, men kan också straffa sig hårt.