Jag har ringt otaliga gånger till SOS alarm då det har känts som att jag håller på att dö.
Då blir man bemött av "Varför ringer du hit då för?".
Det har hänt en gång att de skickade läkarpersonal som tittade till mig.

Jag sover alltid med två telefoner intill sängen utifall att jag skulle få dessa attacker igen. Frågan är om jag vågar ringa SOS alarm nästa gång då man oftast blir illa bemött.

Måste man höja rösten märkbart för att de ska tolka situationen som allvarlig eller vad tolkar de situationen utifrån ?

Varför känns det som att du håller på att dö? Finns det inget tecken på att man faktiskt håller på att dö är det vården man förväntas ringa eller åka till - sjukvårdsupplysningen för rådgivning, sin vårdcentral för tidbokning, psykakuten eller vanliga akuten för direktbesök; sedan finns sådant som "mobila team" och "jourhavande medmänniska" för att rycka in med något praktiskt respektive prata av sig.

I princip. Sedan hur bra de här instanserna funkar, det varierar tyvärr mer än man skulle vilja.

Trodde det fanns en klistrad tråd med litet information om sådant, men hittar inte den just nu.

Den klistrade tråden finns under Tipsa medlemmarna:
http://www.aspergerforum.se/nar-livet-blir-for-jobbigt-t9561.html

Tack!

Och redan med versalrubrik, som jag efterlyste när jag anmälde mitt inlägg ovan...

1010010: Det låter på den lilla information som du ger oss, som om du drabbas av panikångestattacker. Jag uppmanar dig att antingen ta direktkontakt med den allmänpsykiatriska öppenvårdsmottagningen eller att gå till din vårdcentral/husläkarmottagning och ta upp problemet med din husläkare.

Om du får en attack skall du redan i förväg ha tagit reda på nummer till Jourhavande medmänniska, det mobila psykiatriska teamet eller den psykiatriska akutmottagningen och ringa dem direkt. De har erfarenhet av panikångestattacker och kan nog ta emot dig på ett bra sätt.

Försök också att skriva ner exakt hur det känns när du får en attack, så att du kan berätta det när du ringer. Får du tryck över bröstet, svårt att andas, hjärtklappning, svettningar, synrubbningar, extrem matthet, hallucinationer t.ex. ljudvillor etc.? Fundera också över om de kommer vid samma tid på dygnet eller om de kommer när som helst. Skriv ner om du tar någon medicin eller om du självmedicinerar mot attackerna (t.ex. åt jag enorma mänder Fox citronkola när jag fick en attack, medan andra dricker alkohol eller tar starka tabletter). Att bara säga att det känns som om man skall dö är så vagt att det blir svårt för den som svarar i telefonen att förhålla sig till. De vet inte vilka insatser de skall sätta in. Jag vet själv hur stressad och rädd man är under en attack, och hur svårt det är att vara sammanhängande och tålmodig. Att i förväg ha funderat över hur man skall agera och vad man skall säga hjälper.

Jag har ringt ett fåtal ggr till sos alarm och av de gångerna så har jag fått känslan att man behöver vara lite stressad på rösten.
Första gången jag ringde var jag så lugn att de trodde att inbrottet jag rapporterade hände för typ en timme tidigare, när det väl efter 5 minuter gick upp för polisen sos alarm kopplade mig till att tjuvarna var inne i lokalen fortfarande så hände saker med en ruskig fart.
1-2 minuter senare kom första polisbilen, ytterligare två minuter senare var det 5 eller 6 målade bilar och en minst en civilpolis på plats.

Fick nyligen ringa om en person som var ledsen (kraftigt understatement utan att nämna orsak) ute på stan o tänkte ta livet av sig.
Jag pratade snabbt o lite oroligt och polisen satte mycket hög prio på att hitta personen och hade ett stort antal patruller ute för att hitta personen i fråga.
De kontaktade mig frekvent under de timmar letandet pågick.

I efterhand visade det sig att personen i fråga som polisen letade efter fullt förståeligt reagerat som denne gjort.

Håller med Lakrits. Tveklös panikattack. Ring inte SOS Alarm. PA är inte ens så "farligt" att man nödvändigtvis behöver psyk, prova vårdcentralen i första hand. Jag hade en hel del PA förr om åren, men det har som tur är avtagit. Nu har jag "bara" vanlig ångest och käkar piller för det. Testa kurator i första hand, antar dte är det som de kommer prata om på VC.

Andas i fyrkant.
Låt paniken komma, kämpa inte emot.
Tänk: Jag överlever denna gången också.
Försök andas djupt, hyperventilerar du ökar ångesten.

Tack för alla svar.

Alien, Tack, mycket bra länk !

Zombie, Lakrits, Får be om ursäkt. Jag glömde skriva att jag numera vet vad det beror på. Och det beror mycket riktigt på ångestattacker. Jag självmedicinerar med tobak. Upplever det som att ångestattackerna kommer med större intervall då. Eftersom min biologiske far är missbrukare och det har lett till att jag är väldigt försiktig med att ta emot läkemedel ifrån läkare så äter jag inga läkemedel. Det hjälpte dock att få det bekräftat av läkare att jag lider av 2-3 typer av ångest. Kan påpeka att jag bara ringde SOS-alarm de 2 första gångerna jag fick attacker och det var före jag ens visste vad ångest kändes.

Nano, Tack för att ni delar med er av era erfarenheter. Låter som att vi fick vara med om samma problem. För SOS alarm kopplade det först efter 10 minuter att jag inte var en lurendrejare och då fick jag erbjudandet att tala med jourhavande sjuksköterska. En gång då jag blev misshandlad av en fientlig grupp människor så ringde jag polisen och då måste jag ha låtit väldigt skärrad, de kom på en gång! Men jag tror att det var för att jag berättade att gärningsmännen stod kvar utanför huset och att de hotade om att komma in och ta livet av mig. ^^

Men som sagt jag är orolig inför den dagen då jag behöver ringa SOS-alarm igen. Att jag inte låter trovärdig eftersom jag är så lugn kan få stora konsekvenser.

På många olika aspergerforum har har jag sett folk beskriva problemet att inte bli tagen på allvar för att man lungt och sakligt kan beskriva att "det gör faktiskt väldigt ont här nere på höger sida i magen" istället för att ligga och skrika på golvet av smärta när t ex blindtarmen brustit.

Du kanske får öva dig på att låta lika upprörd som den gången så att du vet hur du ska få folk att reagera den dagen du behöver.

Jo pågående brott då får du hög prio.
Säger du att någon slog dig för en timme sedan så får troligen kontorspoliserna ta det hela eller så läggs det ned om du inte kräver mer utredning.

TROR det är så men jag är inte bevandrad i brottshantering, går mest på rykten här o rykten brukar vara de konstigaste eller avvikande sakerna som sprids, inte tex hur väl något funkar.

Jag vill trycka på det Inger säger.

Man kan som aspergare behöva öva sig att spela det andra förväntar sig att man visar spontant om man är i den situation man är i. Annars kan man bli utan sådant man har rätt till (och som i värsta fall är livsviktigt) för att folk inte tror en.

Tyvärr gäller det också många som påstår att de har koll på asperger och aspergare: de kan inte gå från teoretisk insikt till praktisk förståelse där.

Å andra sidan gäller det ju att hitta den glöd i sig som gör att man inte spelar dåligt och blir ännu mindre trodd...

ring till akut psykiatrin vid ångestanfall.

Har likande erfarenheter, jag själv är väldigt inbunden och jag säger inte till eller ber om hjälp om det verkligen inte är allvarligt, och när jag väl kommer mig för att säga till när något håller på att gå överstyr bemöts man med skepsis och att folk förminskar det man försöker säga, på gott och ont så har jag då reagerat med att bli fly förbannad och om det då ex. handlar om ångestattacker så tar upprördheten och ilskan över så då blir det bättre av sig själv när man har agerat ut ilskan.

en sådan sådan sak hände just när jag ringde 112 en gång när jag hade vart med en en svår händelse och mer eller mindre va på väg att göra något riktigt dumt, men det löste sig ju, inte tack vare dom utan just av att jag kunde rikta all koncentration och alla känslor på att va arg och upprörd över hur jag blev bemött.

men i andra situationer kan det ställa till stora problem, bland annat i kontakt med sjukvården, myndigheter, arbetsgivare och så vidare.

Upplever att man måste va övertydlig och överdriva allt till absurdum för att folk ska lyssna, är både onaturligt och svårt att göra för mig men många gånger är det ända sättet, tyvärr

(men lika mycket stör jag mig på folk som ska klaga på minsta småsaker hela tiden när man själv biter ihop och står ut med en hel massa jävligheter för att det är så svårt att få det ur sig på ett bra sätt)

Visst är det så. Det finns nog fler än en orsak till att vi är en minoritet.

Känns inte som det är någon idé att ringa SOS Alarm vid en panikångestattack. Det är just sådana fall de försöker mota undan.

sos-ville-inte-skicka-nagon-ambulans-han-dog-t20105.html

Bättre att ringa direkt till Psykakuten el mobila teamet?

nano skrev:Jo pågående brott då får du hög prio.

Tror jag inte, inte minst pga egna dåliga erfarenheter då de inte skickat polis i samband med pågående inbrott (tjuvarna höll på i flera timmar i källare och vind) respektive våldsdåd (polisbilen/bilarna var upptagna med annat).

När jag mådde som sämst (3 år sedan nu) så var det folk på det här forumet som ringde efter hjälp. Själv var jag inte i det skicket att jag fixade det då.
Sedan hur de som ringde blev bemötta, vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det är svårare att ringa om en person man inte känner och bara vet bostadsort och att personen i fråga tagit tabletter. Men uppenbarligen togs det på allvar, för "helt plötsligt" kom hjälpen...

Miche skrev:egna dåliga erfarenheter då de inte skickat polis i samband med pågående inbrott (tjuvarna höll på i flera timmar i källare och vind)

Var det i det huset du befann dig i? eller kanske ett flerbostadshus?

I vilket fall får man ju en del funderingar angående personlig säkerhet.

Det hände i flerbostadshus.

Det beror på, det är nog också väldigt många busringningar och falska alarm dit så de måste nog sålla mycket och då passerar ett riktigt larm då och då, det är busringningar/falsklarms fel, det är en "vargen kommer" situation

känn kärlek!

cc33314 skrev:Det beror på, det är nog också väldigt många busringningar och falska alarm dit så de måste nog sålla mycket och då passerar ett riktigt larm då och då, det är busringningar/falsklarms fel, det är en "vargen kommer" situation

känn kärlek!

Känner man kärlek till en medmänniska i nöd så kan man visa det genom att ta henne på allvar oavsett om man tror henne och oavsett om man har till uppgift att sålla eller inte. Man behöver förresten inte ens känna kärlek för att begripa att man ska skicka polis omedelbart!

Om jag en dag akut behöver ringa SOS alarm hur ska jag prata för att bli tagen på allvar? Jag låter alltid så lugn och opåverkad i alla situationer att jag är rädd att de inte ska tro på mig när jag väl ringer in akut.

Anledningen till denna rädsla är att jag nyligen hörde en inspelning av ett SOS-samtal från någonstans i Sverige. Han hade blivit skuren i handen och rånaren var fortfarande kvar i huset. Ingen tog honom på allvar bara för att han lät så opåverkad.

Nån annan som har samma rädsla?

Skriv till SOS alarm och fråga! Allvar! Så får de något att bita i.

Här kan man ställa frågor till SOS Alarm!