Sjuttionia
Fick diagnos ADD och ospecificerade autismspektrumdrag vid en omfattande neurologisk undersökning för två år sedan. Undersökningen föregicks av misstanke (professionell och personlig) om ADD/ADHD, men även indikation på autistisk problematik.
Har alltså t.ex svårt för att följa intrikata dramer med många aktörer (vem vet vad och vem vet vad andra vet att dom vet), svårt med ögonkontakt samt svårt att förstå andras avsikter mm.

Det om det.

*Man
*28 år
*Vegan Straight Edge
*Står i kö för AS och Dyskalkyli diagnos
*Fick diagnosen Dysleksi 1993.
*Gillar att spela trummor, bas.
*Musiksmak: Hardcore, Punk, Trash/Black/Death/Metal.
*Målar tavlor och rita tatureingsmotiv är ett stort intresse
Är själv tatuerad: fulla armar, händerna, hallsen, hela brösstet,
halva magen, vänstra högerbenet. mer kommer det att bli
*Jobbar: jusst nu innom industri.
På grund av mina svårigheter har det varit svårt att ta villka jobb som
helst, att utbillda sig på arbetsplattserna har också varit svårt för mig.

xBUDDAx skrev: Är själv tatuerad: fulla armar, händerna, hallsen, hela brösstet,
halva magen, vänstra högerbenet. mer kommer det att bli

Fan också, du har ju mer än vad jag har!

O alla med tatuering har mer än mig

Kvinna.
26 år (1984).
50% skåning, 50% dansk.
Bor i Malmö.
168cm lång.
60kg tung.
Asperger/lindrig tourettes (nej, jag skriker inte ut svordomar eller könsord).
Gillar att måla, läsa och cykla.
Jobbar som vårdadministratör/läkarsekreterare på Rigshospitalet i Köpenhamn(japp, där Lars von Triers "Riget" spelades in!)
Vill plugga till nåt annat, men vet inte vad. Förslag är välkomna.

Lycklig skrev:Lycklig = diagnosticerad med AS sedan snart 10 år.
Har ingen lust att berätta mer.

:?: :!: På vilket sätt,i vilken mening har lust-begreppet (din formulering: "...ingen lust att..." med ´Lycklig´,etc eller inte att göra ?
Vill Du säga nåt mer om vad du lägger in i lycklig-Begreppet ?
Hela meddelande-konstruktionen på meddelandet från benämnd författare postat 100617 låter,verkar intressant minst sagt.

"Har ingen lust" är ett vedertaget uttryck som i sådana här sammanhang betyder att man helt enkelt inte vill. Och eftersom personen uttryckligen därmed meddelat att h@n inte vill berätta mer så är det ganska oförskämt både att fråga och att ifrågasätta "meddelande-konstruktionen" (som inte på något vis är språkligt inkorrekt).

Du verkar ny här? Antar att du är aspergare och inte riktigt har koll på bästa sättet att introducera sig på ett forum... (inte den förste som gör det misstaget).

Välkommen i alla fall. Ditt nick verkar lovande.

Jepp, välkommen hit
Inger varför verkar Neologistens nick lovande?

H@n kanske har några neologismer på lager.

Sådana brukar uppskattas här:
saknade-ord ... t4698.html

Inger.Nano etc.! Vad är `nick`för nåt ?
För mig är det något av "neo",s.a.s.
F.ö.-är det vanligt,sedvanligen som sig bör här detta med interventioner
av följande slag,jag menar: att komma emellan med kommentarer om `h@n`,etc.,tolkningar av `Ne.....s` (okända) intentioner o.s.v. ?
Vad gäller " ´meddelande-konstruktionen´-begreppet" menar jag egentligen
bara just att kommunikationsberättandet som sådant med slikt meddelande
säger något. Det mesta av allt säger något för övrigt-om inte intet.
Uppenbarligen har ju något "berättats mer" i och med att Detta just
"mer-berättas" och skrivs ut. Märkvärdigare än så är det inte,Inger.
Att inskrida om och med (att) "...ganska oförskämt både att fråga och
att ifrågasätta..." är för mig....ja.rätt oförståeligt,el. närmast malplacerat
(Det är därför jag ngt. novis-retoriskt undrar om det är så,bl.a.,ämnen
diskuteras här på Aspergerforum (?) )-och på sätt och vis ett slags större
misstag(för att använda Ingers egna replikerande begrepp i en parantes) ,
med tanke på ens introducerande av sig språkligt här på Forumet.
Från min utgångspunkt introducerar man sig hela tiden s.a.s.,avhängigt
14792 inlägg/4år alternativt 2 inlägg/½år.

Hursom med sakernas uppenbarande tillstånd-tack för gensvaren,alltid nåt...

Slutligen:jag har(också) AS sen 10 år diagnosticerat. Lyckan med det
är väl bl.a. att jag förmår Leva MER(tycker jag) med livsprocessen som
Levande så till säges--jämfört med fram till år 2000ca,då det var andra bullar.
Men om jag nu är lycklig-are...De`vete`fan.....

"Nick" brukar man kalla det namn man använder på nätforum.
"Neologism" betyder ju nyord, vilket är något jag gillar.
"H@n" brukar jag skriva när jag inte vet könet på vederbörande.
Det övriga förstod jag inte.

I övrigt är just denna tråd enbart för presentationer eller beskrivningar av sig själv och inte Off Topic-diskussioner, så vill någon fortsätta denna diskussion kan vi göra det i annan tråd.

född-75
65% normal
11% genial
resterande % retard

Behövs en diagnos? man är som man är vilket som.

Jag har ingen diagnos, ännu iaf.
Hoppas egentligen att jag inte får någon heller för jag vill inte ha LSS eller något annat stöd i den stilen.
Däremot hjäp att hantera saker på ett vettigt sätt vore trevligt.

Hej
Är ny här. Kille på 45 år från Skåne.
Fick min diagnos nu i Juni efter sju remisser och elva års väntan.
Har bla Atypisk Autism, som ska va lik AS.
Kramiz

Välkommen nya medlemmar!

Nano, ingen tvingar på en LSS, man kan ha diagnos ändå.

Jag är här nU .

....inte bara det,utan jag fortsätter att vara
här NU . Är nån annan här ?

Man på 38 år.
AS diagnos sedan 2007.
Singel. Inga barn.
Bor tillfälligt hos min mamma i Växjö.
efter en depression för några år sedan.
Har haft och söker egen lägenhet, men
är osäker på om jag orkar med det igen
(mest rädd för alla tankar som
kommer när man sitter ensam).
Har daglig verksamhet och
har det senaste året haft arbetsträning
på en konsumbutik och biblioteket i Växjö.
Är bland annat intresserad av
fotografering.
Vill börja spela piano till hösten.

xBUDDAx skrev:*Vegan Straight Edge
*Gillar att spela trummor, bas.
*Musiksmak: Hardcore, Punk, Trash/Black/Death/Metal.

Jag äter inte mina vänner! Fin musiksmak, instrument är andlighet. Franciscus Rules!

Medusa är för tillfället min dotters favoritmotiv när hon tecknar och därför fick namnet bli mitt nick.

Jag är 41 år. Fick diagnoserna ADHD och Asperger syndrom i vuxen ålder. Mina aspiesidor har tilltagit i styrka samtidigt som symtomen av adhd:n minskat (medicinering).

Min familj består av en sambo och två döttrar. Vår yngsta flicka har autistiskt syndrom.

Familjen har också en del husdjur.

Jag har under tre års tid haft boendestöd. Det har fungerat väldigt bra. Men nu har jag valt att försöka klara mig själv, för att testa vingarna lite, för att se om jag klarar av att hålla strukturen på egen hand. Än så länge har det gått över förväntan .

Jag har även gått i KBT. Det passade inte mig särskilt bra, men det finns säkert andra som kan ha nytta av det.

Jag gillar struktur, ordning, vardag och att saker är som de alltid har varit. Jag ogillar överraskningar, att prata i telefon, att ha spontant besökande gäster. Mitt hem är min borg. Självinbjudna gäster liknar jag mest vid inbrottstjuvar.

Jag gilllar att fokusera (oavsett vad det handlar om), älskar tystnad och mental närhet. Jag ogillar stökiga, ljudliga miljöer och människo-samlingar. Jag tycker inte om när människor kommer för nära rent fysiskt. Jag föredrar att äta ensam.

Mitt lukt-, känsel- och hörselsinne är överkänsligt. Jag njuter inte av mat (förutom köpt prinsesstårta) eller dryck på det sätt som andra människor tycks göra. För mig har mat endast en funktion - att slippa känna hunger.

Jag läser, pysslar eller löser korsord samtidigt som jag samtalar med någon. Det gör att jag lättare kan fokusera på samtalets innehåll. Jag undviker ögonkontakt - ögonkontakt gör att jag tappar koncentrationen.
De flesta upplever min flackande blick som oartig. Själv upplever jag andras sökande efter ögonkontakt som smärtsam. Jag vet inte vilket som är mest förenligt med tidens etikett - att åsamka smärta eller att flacka med blicken. Går på ett ut, skulle jag tro.

Jag har inget egentligt behov av vänner eller släktingar. Jag tycker om att vara med min familj, dvs sambon och mina döttrar, i förlängningen hans släktingar och barnens kompisar. Det är hos dem jag lägger all min sociala ork, för även det lilla kan stundtals vara alldeles för mycket. Jag har ett extremt behov av ensamtid.

Jag tycker om människor, men att umgås utan syfte (kallprat om väder, karriär, barn, skolor, pengar, äta middag, fira högtider etcetc) är som att sitta på en busstation och invänta en mycket försenad buss. Jag är inte asocial eller vill andra människor illa. Snarare tvärtom.

I trettiofem år försökte jag passa in och vara till lags, leva upp till förväntningarna över hur man "bör" vara. En dag fick jag reda på att jag inte levde som mig själv. Jag hade iklätt mig en främmande människas roll. Jag hade sträckt mig långt utanför mina egna gränser. Till vilken nytta, undrar jag?

Ibland fantiserar jag om att man skulle föreslå en "normalfungerande" person att tycka, tänka och känna exakt så som jag gör. Alla frågor skulle besvaras med "men så gör alla andra" eller "alla gör så och det borde du också klara av".

Ännu en variant av den alltför vanliga berättelsen - men skönt att läsa att du har funnit dig själv!

Medusa skrev:Ibland fantiserar jag om att man skulle föreslå en "normalfungerande" person att tycka, tänka och känna exakt så som jag gör. Alla frågor skulle besvaras med "men så gör alla andra" eller "alla gör så och det borde du också klara av".

Allvarligt talat, det borde någon som orkar undersöka om det kan gå att ordna kurser i: att för en tid (som, helst väsentligt, överstiger ett dygn) tvingas leva som så avvikande som vi kan vara, för att därefter djupanalysera det hela under ledning av psykologer och liknande med egen diagnos. Man skulle kunna börja med fortbildningskurser att erbjuda vårdfolk, vänner och anhöriga och fortsätta med att tillsammans med andra rutinmässigt oförstådda grupper lobba in det som obligatorium i all vårdutbildning (även till socionom och läkare).

Senare delen av inlägget är OT, jag vet. Genererar den fler inlägg får jag väl anmäla tråden för delning.

Zombie skrev:Ännu en variant av den alltför vanliga berättelsen - men skönt att läsa att du har funnit dig själv!

Tack Zombie! Jag fick ett akut behov av att vara omgiven av liksinnade. Då orkar man vara annorlunda lite mera

Hej! Jag är ny här och tänkte presentera mig.
Jag har nyligen börjat jobba som boendestödjare och efter att ha läst ett antal böcker om aspergers syndrom så är jag rätt säker på att det är DET jag har. (aha!) Har inte haft någon som helst kontakt med psykiatri (personligen) och har således inga diagnoser alls. Mina föräldrar har däremot fått rätt många genom tiderna. Jag har dock haft en bra uppväxt, och är tacksam över att tidigt fått höra att "allt är en illusion".

Åldern är 28 men jag känner mig tidlös. Har två barn, sambo och hus som vi pysslar med hela tiden. Jag har haft många intressen genom (alltid något), och det jag gillar mest just nu är släktforskning och personlig utveckling, mindfulness. Fotografering är också roligt, men jag har tagit på mig så många jobb jag aldrig verkar bli klar med, så jag är lite avtrubbad på det just nu faktiskt...
Jag har ett begär efter att få samla ihop och sortera saker, och letar ideligen efter något tillräckligt legitimt.
Funderar på att studera framöver, ska bara komma på något roligt och välbetalt så jag kan leva på en halvtidslön.

Ja det var lite om mig!

Yria skrev:Hej! Jag är ny här och tänkte presentera mig.
Jag har nyligen börjat jobba som boendestödjare och efter att ha läst ett antal böcker om aspergers syndrom så är jag rätt säker på att det är DET jag har. (aha!) Har inte haft någon som helst kontakt med psykiatri (personligen) och har således inga diagnoser alls. Mina föräldrar har däremot fått rätt många genom tiderna. Jag har dock haft en bra uppväxt, och är tacksam över att tidigt fått höra att "allt är en illusion".

Åldern är 28 men jag känner mig tidlös. Har två barn, sambo och hus som vi pysslar med hela tiden. Jag har haft många intressen genom (alltid något), och det jag gillar mest just nu är släktforskning och personlig utveckling, mindfulness. Fotografering är också roligt, men jag har tagit på mig så många jobb jag aldrig verkar bli klar med, så jag är lite avtrubbad på det just nu faktiskt...
Jag har ett begär efter att få samla ihop och sortera saker, och letar ideligen efter något tillräckligt legitimt.
Funderar på att studera framöver, ska bara komma på något roligt och välbetalt så jag kan leva på en halvtidslön.

Ja det var lite om mig!

Vad kul att du arbetar som boendestöd!
En av vikarierna/inte fast anställda i kommunteamet berättade att hon har en son med Asperger. Jag tycker att det är roligt när personerna har så personlig erfarenhet.