Jag är en idealist till 100%.

Den där frågan behöver utvecklas. Synd att man kan göra det i evighet bara så väljer väl Idealist i dag för att jag känner mig på bra humör

Definiera gärna idealist och realist...

Det är realistiskt att vara idealistisk.

IDEALIST: "En person som strävar efter perfektion. På ytan låter det bra, men allt detta ignorerar det mest grundläggande mänskliga draget, det som olika kulturer, språk och raser delar: imperfektion. Att vara människa är att vara vandrande. Så, drömmar som idealister ofta får blir ofta nedslagna, och projekt som de försöker sig på slutar ofta fel eller 'sämre än de skulle'."
Positivt med att vara idealist: Att vara en idealist är att sträcka sig efter stjärnorna.
Negativt med att vara idealist: Idealisterna blir ofta vilse i sina drömmar och glömmer den riktiga världen runt omkring sig.

REALIST: "En person som accepterar livet som det är, och främjer en praktisk metod för at hantera det. Detta tycks vara ett bra drag på utsidan, men det har några brister. För att bara sikta på genomsnittliga nedskärningar kortar ned den potentiala mänskligheten. Bara för att mänskligheten inte är perfekt betyder det inte att det inte går att nå utmärkt då och då."
Postivt med att vara realist: Realister är mer förankrade i verkligheten, och därmed ofta bättre förberedda för att hantera den.
Negativt med att vara realist: Eftersom realister fokuserar för mycket på verkligheten, siktar de ofta lägre än vad som kan nås, och siktar bara mot saker med säkerhet.

För mig handlar idealism om att våga ha drömmar och tro på det goda medan realism om att se världen som den är - determenistisk. Vilket skulle kunna ses som mer perfektion än något annat.

Lägg till två alternativ: 3. Både realist och idealist. 4. Vet ej.

Jag bor i kategori 3.

Jag vill vara idealist. Om jag är det på riktigt är upp till andra att bedöma.

Tibbs, ca 2002:

Snabbt jag faller mot en avgrund, mörkret om mig sluter sig
Ej en botten jag än nått, snabbare och snabbare det går
Jag drömde om att flyga, att se ut över breda vidder
Lyckliga drömmar om en värld som aldrig var
Men utan luft under vingar som aldrig ens de funnits
Blir nedfallet långt snabbt och nedslaget hårt.
Snabb stark kraft uppåt, snabb kraft nedåt
Tänker när och hur jag botten når, ögon fylls av än en tår
Sårad själ och ärrad kropp, synen dimmas ut men ingen gråt
För allt jag gjort mot alla förlåt

Jag är inte helt säker på att jag ser nåt motsatsförhållande mellan begreppen och att man skulle vara det ena eller det andra.


I samhällsfrågor och i politik på kort sikt så är jag realist. Men i det så ska det finnas en idealistisk strävan mot högre mål i framtidsfrågor.

Realistiska metoder för att nå idealistiska mål.

Moggy skrev:Jag är inte helt säker på att jag ser nåt motsatsförhållande mellan begreppen och att man skulle vara det ena eller det andra.


I samhällsfrågor och i politik på kort sikt så är jag realist. Men i det så ska det finnas en idealistisk strävan mot högre mål i framtidsfrågor.

Realistiska metoder för att nå idealistiska mål.

Word.

Jag valde idealist, eftersom det ligger mig närmast känslomässigt och hur jag faktiskt fungerar.

+1

Livet har lärt mig att vara realist ^_^

MsTibbs skrev:

Snabbt jag faller mot en avgrund, mörkret om mig sluter sig
Ej en botten jag än nått, snabbare och snabbare det går
Jag drömde om att flyga, att se ut över breda vidder
Lyckliga drömmar om en värld som aldrig var
Men utan luft under vingar som aldrig ens de funnits
Blir nedfallet långt snabbt och nedslaget hårt.
Snabb stark kraft uppåt, snabb kraft nedåt
Tänker när och hur jag botten når, ögon fylls av än en tår
Sårad själ och ärrad kropp, synen dimmas ut men ingen gråt
För allt jag gjort mot alla förlåt

*Rörd*

Jag är både realist och idealist (om man nu kan vara det?), alltid och på samma gång.

I stort sett 100% realist.

geocache skrev:

MsTibbs skrev:

Snabbt jag faller mot en avgrund, mörkret om mig sluter sig
Ej en botten jag än nått, snabbare och snabbare det går
Jag drömde om att flyga, att se ut över breda vidder
Lyckliga drömmar om en värld som aldrig var
Men utan luft under vingar som aldrig ens de funnits
Blir nedfallet långt snabbt och nedslaget hårt.
Snabb stark kraft uppåt, snabb kraft nedåt
Tänker när och hur jag botten når, ögon fylls av än en tår
Sårad själ och ärrad kropp, synen dimmas ut men ingen gråt
För allt jag gjort mot alla förlåt

*Rörd*

Jag mådde som jag gjorde på den tiden. I efterhand tror jag det vore bra om de lagt in mig, som de pratade på...

Jag är varken eller, om jag skall gå efter definitionerna ovan.

En troende kristen kan aldrig sägas vara realist.

KrigarSjäl skrev:En troende kristen kan aldrig sägas vara realist.

Varför inte? Jag kan ju.

För mycket idealist för sånt Noli och BD tar upp här iallafall. Hävdar att det är sådant som ger en minoritet moralisk rätt att sätta "demokratin" (majoritetsdiktaturen) ur spel.

Hmm, är en cyniker en hyperrealist? Eller en desillusionerad idealist?

Det senare, anser jag.

Hej MsTibbs!

Får man fråga när "På den tiden" var? Vilka är "de", och vad var det de pratade om?

Är det din egen tänkvärda dikt? Får jag spara den i så fall? Jag hade förresten kunnat skriva den själv vid ett tillfälle för ett antal år sedan när jag var "jättelåg"... all livsgnista var nästan borta då.

Idealist när jag kan eller inte orkar vara realist. Realist när det inte finns någon poäng med att vara idealistisk. Passivist framför allt. Inte så aktiv...