1. Kommentar: Som man sår får man skörda. Sug på det NT-människor.

...

animal skrev:1. Kommentar: Som man sår får man skörda. Sug på det NT-människor.
...

Been there man! I hope that you can forgive them. For your sake!

treeman skrev:

animal skrev:1. Kommentar: Som man sår får man skörda. Sug på det NT-människor.

...

Been there man! I hope that you can forgive them. For your sake!

Det har jag redan gjort, någon gång under fjolåret om jag minns rätt. Men vem och hur man är ändras inte över en natt, tyvärr.

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag har svårt att veta vad som är grovt, medel och lindrigt.

- Under grundskoletiden blev jag väl utfryst emellanåt, men jag hade ju vänner och gick i en liten byskola där de flesta var rätt annorlunda.

- Under gymnasietiden gick jag i en megastor skola med över tusen elever. Jag fick ingen kontakt med någon i min klass, men det var nog så för de flesta eftersom man inte hade särskilt många ämnen tillsammans.

- Under mitt vuxna liv har jag däremot blivit rent utav mobbad (tror det räknas som mobbing men är inte helt säker). Både på arbetsplatser och inom sjukvården.


Jag kryssade i 3:an för det var ju inga långa perioder. Max ett halvår eller liknande.

Det viktigaste jag ville få fram var hur många som har blivit mobbade ö h t. Sen tyckte jag att det kunde vara intressant att differentiera lite också, trots risken att aspiga behov av exakthet skulle göra det svårare att svara. Bättre att försöka göra en ungefärlig uppskattning än att inte svara alls.

Jo, jag förstod faktiskt det Inger. Jag ville mest visa att jag har svårt att veta vad som är stort och vad som är litet när det inte rör sig om längd, vikt, volym osv. Det tog timmar för mig att svara på "enkla" frågor under utredningstiden just pga. att jag inte visste vad jag skulle svara. Och då hakade jag alltid upp mig på ord som "ofta", "mycket", "lite" osv.

Och orsaken till att jag ville visa att jag har svårt för att veta vad medel, grovt och lindrigt står för är för att ni ska vara medvetna överr att mitt svar (svarsalternativ 3) inte på något sätt behöver vara korrekt. Men att jag ändå ville rösta för att visa att jag blivit mobbad, kränkt eller utfryst.

Truly skrev:Jo, jag förstod faktiskt det Inger.

Bra, jag förtydligade även för andra, fick samma fråga av en annan medlem strax innan din.

Jag ville mest visa att jag har svårt att veta vad som är stort och vad som är litet när det inte rör sig om längd, vikt, volym osv. Det tog timmar för mig att svara på "enkla" frågor under utredningstiden just pga. att jag inte visste vad jag skulle svara. Och då hakade jag alltid upp mig på ord som "ofta", "mycket", "lite" osv.

Så aspigt! Jag har också svårt att svara på sådana frågor. (Dock inga problem att ställa dem själv. )

Och orsaken till att jag ville visa att jag har svårt för att veta vad medel, grovt och lindrigt står för är för att ni ska vara medvetna överr att mitt svar (svarsalternativ 3) inte på något sätt behöver vara korrekt. Men att jag ändå ville rösta för att visa att jag blivit mobbad, kränkt eller utfryst.

Utmärkt, då får ännu osäkrare något att jämföra med.

Jag var jämt mobbad under hela min grundskoletid. Jag hade två kompisar som tyckte jag dög som reserv. Det var alltid dem som tog initiativet till vad vi skulle göra. Jag har alltid varit dålig på att ta initiativ, skälet till att jag fick sparken en gång!

Jag blev utfryst och hånades dagligen. På högstadiet jagades jag med en tändare, varje rast.

Blev utfryst på gymnasiet, hoppade av. Blev mobbad av lärare på KomVux...

Ville bara tillägga att jag försöker glömma allt men det går inte. Jag höll på att kvävas i en sopsäck i sjuan, tappade andan och fick nästan panik.

Inger skrev:

Truly skrev:Jo, jag förstod faktiskt det Inger.

Bra, jag förtydligade även för andra, fick samma fråga av en annan medlem strax innan din.

Jag ville mest visa att jag har svårt att veta vad som är stort och vad som är litet när det inte rör sig om längd, vikt, volym osv. Det tog timmar för mig att svara på "enkla" frågor under utredningstiden just pga. att jag inte visste vad jag skulle svara. Och då hakade jag alltid upp mig på ord som "ofta", "mycket", "lite" osv.

Så aspigt! Jag har också svårt att svara på sådana frågor. (Dock inga problem att ställa dem själv. )

Och orsaken till att jag ville visa att jag har svårt för att veta vad medel, grovt och lindrigt står för är för att ni ska vara medvetna överr att mitt svar (svarsalternativ 3) inte på något sätt behöver vara korrekt. Men att jag ändå ville rösta för att visa att jag blivit mobbad, kränkt eller utfryst.

Utmärkt, då får ännu osäkrare något att jämföra med.

Ibland mobbar jag mig själv.
Tyvärr.

En del av oss verkar jävligt bra på det, ja.

Jag var nog för konstig, till å med för mobbarna. Folk undvek mig mest.

Minns en dag i 4an då jag hade tagit med min bästa vän Fläcken till skolan (en liten gosedjurshund), hade honom alltid i väskan för att inte känna mig ensam.
Denna dag gömde jag Fläcken i min skolbänk, jag tyckte att han också kunde ta och lära sig lite (trots det stränga förbudet på att ta med sig gosedjur till skolan).
När rasten kom hade jag bråttom ut som vanligt, denna gång så bråttom att jag till och med glömde Fläcken i bänken.

Efter cirka 20 min ringer skolans klocka in och jag börjar bege mig tillbaks till klassrummet igen (likt som alla andra barn på skolgården). Väl i dörren till klassrummet möts jag av en obehaglig bemötelse; de 5 elaka och populära tjejerna i klassen.
De kommer emot mig och jag känner hur jag mer & mer blir nervös, att jag inte hunnit förbereda mig till ett samtal med dem, "hur skall jag vara? vad vill dom?" är frågor som dyker upp i mitt huvud. Slutligen säger ena tjejen: "Är det din hund som ligger i toaletten Emma?" och skrattar hysteriskt.


Hela min värld rasade samman i den sekunden. Jag sprang ut till toaletten, tårarna forsade och där låg han.. Dyngsur och äcklig..

Hans små svarta ögon och den lilla svarta nosen stirrade hjälplöst upp på mig från det gula toalettvattnet, "Matte, var var du när jag behövde dig?" - var vad de sa.

I samma sekund kände jag en hand på min axel. Jag vände mig om och fick syn på min mentor. Hastigt vände jag mig tillbaka och sträckte mig efter Fläcken, men längre än så kom jag aldrig, min mentor drog bort min arm och förklarade för mig att jag inte kunde ta med mig hunden nu när han var "blöt och äcklig".

Den dagen skolkade jag för första gången, jag sprang gråtandes ut i skogen och kröp ihop bakom ett träd. Där låg jag resten av den dagen.

Och Fläcken? Han, fick jag aldrig se igen.. Men jag bär fortfarande med mig minnet av hans rädda ögon som förtvivlat ropade på mig där från toalettvattnet..

Så fruktansvärt sorgligt!

Tsk... alla tror de blivit mobbade. Även mobbarna tror de blev mobbade. Minsta lilla motgång eller taskig lärare så tror man att man blivit mobbad. Många av de som upplevde sig motarbetade av lärare var säkert obstinata as som inte höll käften och förtjänade att sättas på plats. Men folk älskar att göra sig själva till offer, så...

Men för att svara på frågan: 1. Ja, grovt och länge. Var utfrusen hela mellanstadiet, och på högstadiet gick det över till verbal förnedring varje dag, glåpord om hur ful och konstig jag var, killarna i nian kastade småsten och smällare på mig och jag fick eskorteras över grannskolgården av en lärare, konfrontationer varje dag med folk som tyckte jag var äcklig, ropade saker efter mig, härmade mig med barnslig röst, osv osv. Men till viss del valde jag det själv, för jag valde att sticka ut och att vara lärarnas älsklingselev. Det retade gallfeber på alla i småstaden. Jag hade kunnat ändra på mig själv mycket väl och sluppit det, men jag gjorde ett medvetet val att vara annorlunda (tror jag?). Det gör det inte mer rätt men det är så det är.

honeysquid skrev:Tsk... alla tror de blivit mobbade. Även mobbarna tror de blev mobbade. Minsta lilla motgång eller taskig lärare så tror man att man blivit mobbad. Många av de som upplevde sig motarbetade av lärare var säkert obstinata as som inte höll käften och förtjänade att sättas på plats. Men folk älskar att göra sig själva till offer, så...

Men för att svara på frågan: 1. Ja, grovt och länge. Var utfrusen hela mellanstadiet, och på högstadiet gick det över till verbal förnedring varje dag, glåpord om hur ful och konstig jag var, killarna i nian kastade småsten och smällare på mig och jag fick eskorteras över grannskolgården av en lärare, konfrontationer varje dag med folk som tyckte jag var äcklig, ropade saker efter mig, härmade mig med barnslig röst, osv osv. Men till viss del valde jag det själv, för jag valde att sticka ut och att vara lärarnas älsklingselev. Det retade gallfeber på alla i småstaden. Jag hade kunnat ändra på mig själv mycket väl och sluppit det, men jag gjorde ett medvetet val att vara annorlunda (tror jag?). Det gör det inte mer rätt men det är så det är.

Vill du ha omtanke fråga efter det istället för att förminska andras upplevelser.

DIProgan skrev:Vill du ha omtanke fråga efter det istället för att förminska andras upplevelser.

Jag svarade på frågan. Jag vill inte ha omtanke. Folk upplever inte alltid rätt. Tvärtom är ens egen upplevelse inte att lita på i många fall, eftersom, som jag skrev, nästan alla upplever sig själv utsatta fastän verklig utsatthet inte funnits. Det kanske är så för mig också, vad vet jag.

stekplatta skrev:Minns en dag i 4an då jag hade tagit med min bästa vän Fläcken till skolan (en liten gosedjurshund), hade honom alltid i väskan för att inte känna mig ensam.
Denna dag gömde jag Fläcken i min skolbänk, jag tyckte att han också kunde ta och lära sig lite (trots det stränga förbudet på att ta med sig gosedjur till skolan).
När rasten kom hade jag bråttom ut som vanligt, denna gång så bråttom att jag till och med glömde Fläcken i bänken.

Efter cirka 20 min ringer skolans klocka in och jag börjar bege mig tillbaks till klassrummet igen (likt som alla andra barn på skolgården). Väl i dörren till klassrummet möts jag av en obehaglig bemötelse; de 5 elaka och populära tjejerna i klassen.
De kommer emot mig och jag känner hur jag mer & mer blir nervös, att jag inte hunnit förbereda mig till ett samtal med dem, "hur skall jag vara? vad vill dom?" är frågor som dyker upp i mitt huvud. Slutligen säger ena tjejen: "Är det din hund som ligger i toaletten Emma?" och skrattar hysteriskt.


Hela min värld rasade samman i den sekunden. Jag sprang ut till toaletten, tårarna forsade och där låg han.. Dyngsur och äcklig..

Hans små svarta ögon och den lilla svarta nosen stirrade hjälplöst upp på mig från det gula toalettvattnet, "Matte, var var du när jag behövde dig?" - var vad de sa.

I samma sekund kände jag en hand på min axel. Jag vände mig om och fick syn på min mentor. Hastigt vände jag mig tillbaka och sträckte mig efter Fläcken, men längre än så kom jag aldrig, min mentor drog bort min arm och förklarade för mig att jag inte kunde ta med mig hunden nu när han var "blöt och äcklig".

Den dagen skolkade jag för första gången, jag sprang gråtandes ut i skogen och kröp ihop bakom ett träd. Där låg jag resten av den dagen.

Och Fläcken? Han, fick jag aldrig se igen.. Men jag bär fortfarande med mig minnet av hans rädda ögon som förtvivlat ropade på mig där från toalettvattnet..

Gråter nästan av den "berättelsen".... eller jag gråter på insidan...

Svårt att leva i denna världen även när man fått ta del av visdom...

Du skriver väldigt bra.

Så när fan blir det jaktsäsong på jävla AVSKUM! !!????
Förstår inte världen när den vore begrippligare om visa djur kunde skonas, då andra kunde slaktas, som är bara värdelösa jävla...
Förlåt.

Nåja. ^^

honeysquid skrev:

DIProgan skrev:Vill du ha omtanke fråga efter det istället för att förminska andras upplevelser.

Jag svarade på frågan. Jag vill inte ha omtanke. Folk upplever inte alltid rätt. Tvärtom är ens egen upplevelse inte att lita på i många fall, eftersom, som jag skrev, nästan alla upplever sig själv utsatta fastän verklig utsatthet inte funnits. Det kanske är så för mig också, vad vet jag.

honeysquid du har blivit torterad under din skolgång. Inga tvivel där.

Smokescreen skrev:Så när fan blir det jaktsäsong på jävla AVSKUM! !!????
Förstår inte världen när den vore begrippligare om visa djur kunde skonas, då andra kunde slaktas, som är bara värdelösa jävla...
Förlåt.

Nåja. ^^

Det är alltid jaktsäsong på avskum. Men de borde nog skonas för de inte vet vad de gör.

Eller borde de kanske avrättas med nackskott. Jag är inte helt säker...

Hört så jävla mycket skit på sista tiden så jag funderar på att sluta vara Zen-Buddhist.
LOL

Mordförsök, lögner, kvinnomisshandel... börjar svämma över lite i hjärnan.

Men livet är en prövning på alla plan...

Sen att bli "Dexter" IRL är lite jobbigt också... golfströmmen är en bit bort...
(joking)

blev mobbad sen första klass till 9:e klass i grundskolan , var några killar som gick 2 klasser över mig som var mina plågoandar , så blev mobbad från 1-4 och fick 2 lugna år när dom äldre killarna stack till högstadiet och blev sedan mobbad under ett år i sjunde klass tills dom äldre killarna stack till gymnasiet ....

Var även lite småmobbad i klassen från 7:an till 9:an det var dock jämnåriga så där kunnde jag ta för mig och täppa till truten på dom med en smocka ...

dock var högstadiet även en härlig tid då jag fick mina första riktiga vänner andreas och jocke som jag fortfarande är vän med och bor granne med än idag och jag blev även introducerad till en livslång hobby som gett mig kontakt med många härliga människor genom åren ...


Mobbingen slutade när klassen splittrades efter 9:an och i gymnasiet bytte jag stil fick en ny identitet och upptäckte alkohol vilket ledde till att jag fick nya kompisar ....

summa summarum är att jag var mobbad i barndomen och dom tidiga ungdomsåren men det upphörde i gymnasieåldern och jag har inte varit mobbad i vuxen ålder dock sitter det i än idag och jag har en del nervösa vanor som att jag ahr svårt att fokusera blicken när jag pratar med folk och att jag kollar mig noga för om folk skrattar för dom tycker jag e rolig eller för att dom e sarkastiska

Ja, jag blev mobbad folk puttade mig ner i stengolvet så jag började gråta, blev dragen i håret, sparkad i ryggen, jagad, fick snöbollar i huvudet, folk la tuggummi i mitt hår, sparkade och kallade mig för saker. Men lärarna gav alltid mig skulden för allting sedan kändes det att jag inte skulle berätta för lärarna om det eftersom jag ändå skulle få skulden för allt att det är mitt eget fel. De hade en anti mobbninggrupp men vad gjorde de? Ingenting. Jag blev utkastad varje dag ut ur klassrummet. Jag satt på bänken ute hela rasterna jag hade inga vänner.
Tillslut fick jag nog och började skolka och jag blev allt mer tillbakadragen. Man hör saker att folk tycker att man är konstig.

Sedan så började jag i en annan skola för folk som har problem asså inte en asperger skola. Jag fick inte vara med för att jag var kompis med en de ogillade, de skickade elaka sms, e-post, msn, facebook, myspace och på min blogg. De skrev att jag var en hora, att jag var lebb och allting jag blev stalkad.