Pemer skrev:http://oa.egensajt.se/forum

Ticketack

Men jag har inget problem med OA, jag framför bara mina åsikter. Jag är uppriktig, ärlig och välvillig. Varför skulle jag inte vara det för?

Jag vill inte rasera OA - tvärtom, jag vill göra OA mer attraktivt genom att föreslå vad jag tycker är förbättringar.

Tala om vad det är som är felaktigt så ska jag gärna be om ursäkt och ändra mitt beteende i framtiden.

Det är väl demokrati i det här landet? Jag bjuder på den konstruktiva kritiken.

Zombie skrev:Ja du. Men nu är det inte så just här, och då är frågan om (i mitt fall) min medverkan gör saker värre eller inte (eller rentav bättre?). Får OA att framstå som ännu mer av tjafsgenerator, eller om mitt seriösa åtminstone uppsåt lyser igenom tillräckligt bra.

Jag vet inte. Men jag är tämligen säker på att ett enkelt svar är felaktigt.

Jag tycker öppenhet, ärlighet och diskussion alltid är det bästa långsiktigt. Inga dimridåer eller hemliga paragrafer.

Ett riktigt svar är enkelt, så enkelt är det!

Självklart respekterar jag dig och dina åsikter. Jag tror vi har samma vision och värderingar till grund för det vi vill uttrycka.

Dessutom är du ju Zombie och inte OA när du diskuterar här.

Keep on fighting, brother!

Pemer skrev:Dessutom hittade jag alltså aspie-världen och drog på mig ett jätteintresse till i början av 2007. Verkligheten kom ikapp den här vintern och våren och jag har åtminstone klivit av som riksordförande i OA och lämnat över till bättre organiserade krafter som kommer att kunna leda styrelsearbetet bättre än jag var kapabel till.

Ursprungsinlägget

Det här var en nyhet för mig!

När avgick du - vid årsmötet? Vem efterträdde dig? Jag hittar ingen annan vice ordförande (på OA:s hemsida) och heller ingen information om att du skulle ha avgått eller när men du skriver att du "lämnat över till" vilket jag tolkar som att det skall finnas en ny. Enligt era stadgar skall ordförande och vice ordförande väljas på årsmötet, styrelsen väljs för sig och utser kassör och sekreterare inom sig (§§ 8, 9, 12).

Eftersom jag varit en föreningsmänniska, oftast revisor, i olika sammanhang i hela mitt (vuxna) liv är jag såklart lite nyfiken och alltid intresserad av konsekvenser av olika beslut och stadgetolkningar/-tillämpningar. Jag undrar om den nuvarande situationen verkligen är stadgeenlig eller om det är något som inte är tydligt reglerat i stadgarna.

Jag kan inte tolka om en vice ordförande har rätt att övergå till att vara "vanlig" styrelsemedlem. Däremot tror jag att eftersom både vice ordförande och ordförande väljs av årsmötet får inte en vice ordförande ta över som ordinarie annat än tillfälligt eller och om ordinarie ordförande avgått helt tills dess att en ny kan väljas av medlemmarna på ett extra årsmöte med bara den punkten, och eventuella därmed tillhörande punkter, på dagordningen.

Dessutom innebär detta att föreningens firma tecknas av andra personer än dem årsmötet valt och det är inte en oväsentlig förändring även om stadgarna ger styrelsen rätt att utse andra att teckna föreningens firma. Detta förutsätter naturligtvis ett formellt beslut av styrelsen (§13).

Vad säger revisorerna? De skall granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper (§16) och kan även kalla till extra årsmöte (§ 9).

*specialintresse regeltolkning*

Jag orkar inte gå in på detaljer (och för den som inte vet det så är jag inte funktionär i OA), men kan väl i korthet tala om att det hölls ett extra årsmöte lördag den 19:e efter vederbörlig utlysning till medlemmarna. Om OA:s hemsida ännu inte har ändrats så kan det bero på att protokollet ännu inte är justerat och/eller att ingen som har behörighet att ändra i hemsidan har hunnit.

Lakrits skrev:Det är omöjligt för en organisation - som grundats av, består av och företräder medlemmar ur en grupp människor som definierar sig som, i det här fallet, personer med diagnosen Aspergers syndrom - att inte av utomstående part förknippas med alla människor som ingår i rekryteringspoolen. Det här gäller för mig personligen också organisationer som driver frågor kring bl.a. depressionssjukdomar, filosofisk humanism och mänskliga rättigheter. Jag är medveten om att det oftast är en enda organisation som får representera alla andra inom samma intressesfär och känner mig därför inte personligen påhoppad om denna "språkrörsorganisation" råkar säga något som jag inte håller med om. Det gör de politiska partierna för jämnan och likafullt går jag till valurnorna och röstar på ett eller flera av dem.

Att jag, när jag läser OA:s hemsida, inte håller med om varenda stavelse i det som skrivits, det är en sak. Men det finns ingenting där eller här på forumet heller, som antyder att de tar på sig att tala för alla aspergare, aspisar, aspies, ASkersundsbor eller andalusiska surikatuppfödare. Så länge organisationen, också i de fall de förväntas tala för alla personer med diagnosen Aspergers syndrom, gör klart att de endast kan tala för sina medlemmar, så ger åtminstone jag dem något slags carte blanche att armbåga sig fram i debatten.

Sedan vill jag ta tillfället i akt och säga att jag har fullt förtroende för Autism- och Aspergerförbundet (f.d. RFA) och Attention enligt samma resonemang som ovan.

Fast det beror ju på att du förstår vad representativ demokrati handlar om och att man inte är vald att representera sig själv, utan sina medlemmar. Vilket utåt sett också riskerar att bli alla med diagnosen. Det är bara en procent av dem med diagnos som blir betalande medlemmar i en patientförening. Samtidigt så gynnas ju många som inte är medlemmar av föreningens arbete.
Jag är medlem i OA, men har ingen önskan om att bli aktiv i föreningen, men är samtidigt ordförande för Attention i Göteborg (och nej, jag tycker inte vi är en anhörig-förening, de flesta av våra ledamöter har egen diagnos, ska man se på de som är mest aktiva och drivande så har de i synnerhet egen diagnos, åtminstone i Göteborg) och för att göra det väldigt mycket mer komplext är jag också suppleant i rikförbundet Attention, ledamot i NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) och sekreterare i det lokala nätverket NSPHiG (i Göteborg).
Rent hypotetiskt så skulle jag kunna föra fram fyra helt olika ståndpunkter i diverse frågor utifrån vad varje styrelse har fattat för beslut, beroende på i vilken "roll" som jag blir tillfrågad.
Nu har det aldrig varit ett problem, är jag tillfrågad om att delta i t.ex. en styrgrupp är det oftast klart innan varför de frågar mig.
Det har bara hänt en gång att jag lämnat en styrgrupp på grund av att jag känt att övriga styrelsen inte var positiva till den modell som styrgruppen tagit fram, jag hade kanske trott att man kunde förändra modellen genom att delta i styrgruppen, men där valde ett flertal av de övriga ledamöterna att vi skulle satsa på vår egen lösning istället. Då kunde jag naturligtvis inte stanna kvar, och jag lämnade gruppen även om jag tyckte att det var väldigt bra och trevliga personer som ingick i styrgruppen.

Faktiskt så diskuterade vi på lunchen idag cannabismissbruk och jag berättade att den franska ADHD-organisationen driver på för en legalisering, och jag sa att jag är väldigt glad över att vi inte driver den frågan i Sverige, eftersom jag själv tycker att det är felaktigt och dessutom helt oseriöst.
Jag fick då frågan om vad jag gjort om det blev Attentions åsikt i frågan och jag svarade utan betänketid att jag skulle naturligtvis ha drivit frågan, eftersom det är vad jag är vald att göra, och sedan haft den åsikten utåt.

Titti skrev:

Pemer skrev:Dessutom hittade jag alltså aspie-världen och drog på mig ett jätteintresse till i början av 2007. Verkligheten kom ikapp den här vintern och våren och jag har åtminstone klivit av som riksordförande i OA och lämnat över till bättre organiserade krafter som kommer att kunna leda styrelsearbetet bättre än jag var kapabel till.

Ursprungsinlägget

Det här var en nyhet för mig!

När avgick du - vid årsmötet? Vem efterträdde dig? Jag hittar ingen annan vice ordförande (på OA:s hemsida) och heller ingen information om att du skulle ha avgått eller när men du skriver att du "lämnat över till" vilket jag tolkar som att det skall finnas en ny. Enligt era stadgar skall ordförande och vice ordförande väljas på årsmötet, styrelsen väljs för sig och utser kassör och sekreterare inom sig (§§ 8, 9, 12).

Eftersom jag varit en föreningsmänniska, oftast revisor, i olika sammanhang i hela mitt (vuxna) liv är jag såklart lite nyfiken och alltid intresserad av konsekvenser av olika beslut och stadgetolkningar/-tillämpningar. Jag undrar om den nuvarande situationen verkligen är stadgeenlig eller om det är något som inte är tydligt reglerat i stadgarna.

Jag kan inte tolka om en vice ordförande har rätt att övergå till att vara "vanlig" styrelsemedlem. Däremot tror jag att eftersom både vice ordförande och ordförande väljs av årsmötet får inte en vice ordförande ta över som ordinarie annat än tillfälligt eller och om ordinarie ordförande avgått helt tills dess att en ny kan väljas av medlemmarna på ett extra årsmöte med bara den punkten, och eventuella därmed tillhörande punkter, på dagordningen.

Dessutom innebär detta att föreningens firma tecknas av andra personer än dem årsmötet valt och det är inte en oväsentlig förändring även om stadgarna ger styrelsen rätt att utse andra att teckna föreningens firma. Detta förutsätter naturligtvis ett formellt beslut av styrelsen (§13).

Vad säger revisorerna? De skall granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper (§16) och kan även kalla till extra årsmöte (§ 9).

*specialintresse regeltolkning*

Jag har förstått det som att vice ordförandes roll är att efterträda ordförande om denne inte kan fullfölja uppdraget fram tills nästa årsmöte.
I Attentions lokalföreningar är det oftast så att vice ordförande väljs på det konstituerade styrelsemötet där vi också väljer kassör och sekreterare. Men jag har varit med om i andra sammanhang att det också är en post som beslutas om på årsmöte eller på en kongress/stämma.
Jag står inte själv som firmatecknare för Attention i Göteborg, det gör endast vår kassör. Men jag vet att det är vanligt att ordförande också står som firmatecknare. Vem som ska stå som firmatecknare är inget som beslutas om på årsmöte, det kan beslutas om på ett vanligt styrelsemöte.

I höstas så valde vår vice ordförande att kliva av, hon är invald som ledamot, och övergick naturligtvis till det. Vi utsåg sedan inom styrelsen en ny vice ordförande eftersom posten inte kan vara vakant.

Mig veterligen så skulle det krävas ett nytt årsmöte först om en majoritet av hela styrelsen ville avgå.

Skulle jag som ordförande välja att kliva av så blir jag däremot inte ledamot utan då är jag ute ur styrelsen, eftersom jag inte är invald som ledamot utan som ordförande.

Något jag faktiskt övervägde i vintras av flera olika orsaker, för att istället bli föreningens talesperson i intressepolitiska frågor, vilket är det jag mest brinner för. Men jag valde att stanna kvar som ordförande, ett beslut jag är helt nöjd över idag.

Jag är också mycket nöjd med vår nya vice ordförande, så skulle jag av någon orsak behöva lämna min post så känner jag att föreningen är i trygga händer.

Zombie skrev:Jag orkar inte gå in på detaljer (och för den som inte vet det så är jag inte funktionär i OA), men kan väl i korthet tala om att det hölls ett extra årsmöte lördag den 19:e efter vederbörlig utlysning till medlemmarna. Om OA:s hemsida ännu inte har ändrats så kan det bero på att protokollet ännu inte är justerat och/eller att ingen som har behörighet att ändra i hemsidan har hunnit.

Nu känns det som om jag spammar tråden, men jag skrev till Pemer och frågade varför han valde att kliva av, men fick aldrig något svar. Kunde inte medverka på årsmötet, men kan inte komma på någon kandidat som kan fylla hans skor. Men antar att det är vice ordförande som är ny ordförande, eller?

Det är ju i sådana här sammanhang det också är ett klart aber att vi som grupp inte ens har den självklara identifikationsfaktorn med varandra att vi kan tänka oss att samlas i en - och just en! - gemensam intresseförening, som skulle kunna bli stor nog att kvalificera sig för statsbidrag och faktiskt få ekonomin att kunna både stå för grundplåten till en forumträff och kanske t o m subventionera deltagaravgifterna...

Det är alltså ett konkret exempel på vad man hade kunnat åstadkomma om aspergare hade varit generellt för organiserat samarbete för att påverka i frågor som rör oss, och kunna styra upp gemensamma intressen såsom träffar och aktiviteter. Men så ligger det ju tyvärr inte till, har man lätt kunnat konstatera under årens lopp.

Gruppen aspergare är med lätthet stor nog att en gemensam och egen intresseförening skulle nå upp i kraven för statsbidrag om vi samfällt hade haft intresset för medlemskap i en sådan. Det har bildats en, men nu är stora delmängder av gruppen i stället med i någon av två ännu större organisationer som redan har statsbidrag för att de är ännu bredare och aspergare bara är en av många medlemskategorier (tillsammans får de över åtta miljoner i statsbidrag i år).

Och åter andra kan helt enkelt inte tänka sig tanken att vara med i en förening utan tycker att det räcker med användarkonto på ett diskussionsforum på Internet och kanske gå på privata informella träffar utan att det ska krävas medlemskap i föreningar.

Men det är just under sådana premisser som det blir såpass svårt med t ex något sådant här som en forumträff. Som ändå förhållandevis många tycker vore en väldigt rolig idé om det skulle kunna bli av!

Men vi har lite för svårt för att "ta det onda med det goda", sätta oss över enskilt personligt gnabb, och till viss del att över huvud taget förstå poängen med att gå samman och organisera sig... det är ju massor som är uppenbart för att träffa likasinnade, hålla kontakt med likasinnade, utbyta erfarenheter och idéer... men som inte kan tänka sig att det skulle kunna motivera att då stödja något sådant som en intresseorganisation.

Jag önskar att jag kunde förstå det där tänket. Jag vill förstå det!



Flyttat från denna tråd:
funderingar ... 50-48.html

Fast då vore det inte en forums träff utan en föreningsträff med OA.

Sam skrev:Fast då vore det inte en forums träff utan en föreningsträff med OA.

OA skulle kunna ordna en jätteträff, där icke-OA-medlemmar fick betala en högre avgift.

Sam skrev:Fast då vore det inte en forums träff utan en föreningsträff med OA.

Så länge man bara kan tänka inom samma lilla låda så har man behov att se det så. Men det är ju just det jag säger, att aspergare verkar ha något slags oförmåga att se behovet av verklig organisation och en tro att man på något märkligt vis kan klara sig med att hålla informella kontakter inbördes via ett nätforum och försöka uppnå allt sådant som en formell förening skulle kunna, men utan någon förening.

Låt oss göra en jämförelse!

Ponera att HBT-rörelsen hade startat först efter Internets genombrott, och att de klart flesta hade tyckt att bildandet av RFSL verkade onödigt, det borde väl räcka att hålla informell kontakt inbördes via ett privat startat och drivet HBTforum.se, samtidigt som många valde medlemskap i en förening bildad och dominerad av föräldrar med homosexuella barn, och åter andra i en ännu bredare organisaton för folk som är annorlunda i alla möjliga avseenden och där just annorlunda sexuell läggning bara var ett av dem.

Hur fort hade det gått att nå lika långt i HBT-frågor då? Låter det praktiskt och effektivt? Det tycker inte jag...

Men precis så ser motsvarande sits ut för aspergare.

Det finns ingen självklar identifikation, lika lite som det finns en typisk aspergare. Huvudsyftet för en HBT-organisation är väl att alla fritt ska få praktisera och visa sin kärlek oavsett sexuell läggning? Alltså har medlemmarna en avvikande sexuell läggning eftersom de är engagerade i denna fråga. Jag tycker inte aspergare är en homogen grupp på det viset att vi har ett gemensamt mål att sikta mot. Motargumentera gärna, jag vill förstå lika mycket som Pemer och skulle gärna hitta en förening att trivas i (men jag har ju AS - ha, ha!)

Pemer skrev:

Sam skrev:Fast då vore det inte en forums träff utan en föreningsträff med OA.

Så länge man bara kan tänka inom samma lilla låda så har man behov att se det så. Men det är ju just det jag säger, att aspergare verkar ha något slags oförmåga att se behovet av verklig organisation och en tro att man på något märkligt vis kan klara sig med att hålla informella kontakter inbördes via ett nätforum och försöka uppnå allt sådant som en formell förening skulle kunna, men utan någon förening.

Låt oss göra en jämförelse!

Ponera att HBT-rörelsen hade startat först efter Internets genombrott, och att de klart flesta hade tyckt att bildandet av RFSL verkade onödigt, det borde väl räcka att hålla informell kontakt inbördes via ett privat startat och drivet HBTforum.se, samtidigt som många valde medlemskap i en förening bildad och dominerad av föräldrar med homosexuella barn, och åter andra i en ännu bredare organisaton för folk som är annorlunda i alla möjliga avseenden och där just annorlunda sexuell läggning bara var ett av dem.

Hur fort hade det gått att nå lika långt i HBT-frågor då? Låter det praktiskt och effektivt? Det tycker inte jag...

Men precis så ser motsvarande sits ut för aspergare.

Tycker att du blandar ihop lite just nu.
Tråden handlar om en eventuell kommande forum träff. Det du gör nu är att fiska efter medlemmar till OA.
För min del ser jag det bara som två olika sort träffar

AAA skrev:Det finns ingen självklar identifikation, lika lite som det finns en typisk aspergare. Huvudsyftet för en HBT-organisation är väl att alla fritt ska få praktisera och visa sin kärlek oavsett sexuell läggning? Alltså har medlemmarna en avvikande sexuell läggning eftersom de är engagerade i denna fråga. Jag tycker inte aspergare är en homogen grupp på det viset att vi har ett gemensamt mål att sikta mot. Motargumentera gärna, jag vill förstå lika mycket som Pemer och skulle gärna hitta en förening att trivas i (men jag har ju AS - ha, ha!)

Nej, visst gör det inte? Det är väl därför inga aspergare ens vill ha kontakt med andra aspergare och utbyta erfarenheter och således inte vill vara på t ex en mötesplats online som detta forum?

Vill man se det just så skulle man kunna se på exakt samma sätt om vad som helst.
"Finns ingen gemensam identifikation, lika lite som det finns en typisk bög."
"Finns ingen gemensam identifikation, lika lite som det finns en typisk epileptiker."
"Finns ingen gemensam identifikation, lika lite som det finns en typisk allergiker."
"Finns ingen gemensam identifikation, lika lite som det finns en typisk arbetare."

Diagnosnamnet i sig är en ytterst påtaglig gemensam identifikation, och alla vi med diagnosen lider av samhällets brist på förståelse för vad diagnosen ens betyder. Till att börja med.

97-98% av aspergarna sitter ju för f-n i garderoben och vågar inte ens nämna sin diagnos öppet pga omvärldens okunskap om vad den över huvud taget innebär. Det skulle inte vara något som helst gemensamt mål att komma till rätta med det problemet, va? Till att börja med?

Och som om det sedan inte skulle finnas hur mycket som helst som ligger gemensamt i grundproblematiken, även om vars och ens svårigheter på den ena eller den andra punkten må YTTRA sig på olika sätt. Samhället har på senare år gjort vår personlighetstyp till en funktionsnedsättning genom att införa krav på flexibilitet och stresstålighet i en grad som vi i princip ALLA saknar.

"Inga gemensamma mål att sikta emot"... Nej, eller hur??!?

Dessutom talar vi ju som sagt om en uppenbarligen fullt tillräcklig gemensam identifikation för att hålla kontakt med andra med samma diagnos i alla avseenden, UTOM att organisera en intresseorganisation. Man vill ha kontakt med andra med diagnosen för att utbyta erfarenheter och man vill gärna gå på träffar. Och de klart flesta skulle antagligen inte diekt vara EMOT något av allt sådant bra som en intresseorganisation skulle kunna åstadkomma...

Enda problemet är att vi aspergare är lite knepiga typer som har svårt för att samarbeta till vilket pris som helst, på det sätt som föreningsarbete går till: Att knappast ALLA som bedriver arbetet i en förening har exakt samma åsikter om precis allt, men delar uppfattningen om att gå sida vid sida mot framtida gemensamma mål, och då är beredda att jämka sig samman om den linje alla eller en tillräckligt stor majoritet kan komma överens om.

Några har varit med men klivit av, och det har inte i sig sagt något annat än att de föredrog att göra det valet, medan de klart flesta som en gång har gått med fortfarande är kvar. Men nog om det nu, det här blev ett OT-spår som bättre skulle höra hemma i tråden "Föreningar eller annat bra" eller vad det var den hette.

Sam skrev:

Pemer skrev:

Sam skrev:Fast då vore det inte en forums träff utan en föreningsträff med OA.

Så länge man bara kan tänka inom samma lilla låda så har man behov att se det så. Men det är ju just det jag säger, att aspergare verkar ha något slags oförmåga att se behovet av verklig organisation och en tro att man på något märkligt vis kan klara sig med att hålla informella kontakter inbördes via ett nätforum och försöka uppnå allt sådant som en formell förening skulle kunna, men utan någon förening.

Låt oss göra en jämförelse!

Ponera att HBT-rörelsen hade startat först efter Internets genombrott, och att de klart flesta hade tyckt att bildandet av RFSL verkade onödigt, det borde väl räcka att hålla informell kontakt inbördes via ett privat startat och drivet HBTforum.se, samtidigt som många valde medlemskap i en förening bildad och dominerad av föräldrar med homosexuella barn, och åter andra i en ännu bredare organisaton för folk som är annorlunda i alla möjliga avseenden och där just annorlunda sexuell läggning bara var ett av dem.

Hur fort hade det gått att nå lika långt i HBT-frågor då? Låter det praktiskt och effektivt? Det tycker inte jag...

Men precis så ser motsvarande sits ut för aspergare.

Tycker att du blandar ihop lite just nu.
Tråden handlar om en eventuell kommande forum träff. Det du gör nu är att fiska efter medlemmar till OA.
För min del ser jag det bara som två olika sort träffar

Jag fiskar inte efter någonting, jag gled bara iväg OT när jag fortsatte argumentera om att det är just sådant här rent forumrelaterat som blir såpass svårt att styra upp jämfört med hur mycket en förening kan göra om alla med ett visst intresse väljer att gå samman i just föreningsform.

Och ville visa med en lustig liknelse hur unika vi aspergare är med det så utbredda ointresset för just föreningsform som råder inom gruppen, i förhållande till hur pass stort behov gruppen egentligen har av gemensamt arbete mot de mål vi har gemensamma.

Det är den kopplingen som är så konstig, att GÅ MED i en förening är ju inget som outar diagnosen, lika lite som att gå med här på Aspergerforum gör det - det är ju en sak mellan medlemmen och föreningen...

Som sagt, det är allt som en förening traditionellt handlar om man vill ha, men av någon anledning utan just en förening.

Och samtidigt är flera tusen redan med i en eller annan förening, men även där råder olika sorters motstånd mot den som har bildats av och för gruppen själv. Just på den punkten spricker jämförelserna med 30-35 år efter HBT-rörelsen, men i övrigt stämmer det ju onekligen.

Lägg till det att föreningsarbete av alla de slag torde vara något som massor av - kanske mestadels odiagnosticerade? - aspies har pysslat med inom sina specialintressen...!

Knepigt var ordet, sade Bull.

Jag har problem med folk som säger hur jag är utan att känna mig. Där med har jag svårt med aspergerdiagnosen. ADHD går lättare. Jag kan identifiera mig med alkisar, desperata morsor, knasiga psykfall, kuksugare, professorer, många medlemmar här och alla möjliga och omöjliga typer. Men just med gruppen aspergare tycker jag inte att jag identifierar mig med något speciellt. Möjligtvis autister.

Knäppa människor - okej! Det är mer en identifikation som grundar sig på erfarenheter av att livet har varit rätt tufft snarare än en diagnos. Precis som jag kan identifiera mig (eller inte alls) med en beroende oavsett om denna gått på någon behandling eller varit sjukskriven för sitt missbruk. En viss typ av människor känner jag delaktighet och förståelse för. Oavsett vad det står i sjukhusjournalerna.

Alltså, jag säger inte att jag har rätt på något vis. Jag säger bara hur jag känner. Nästa vecka kan det vara annorlunda.

Jag har inga problem med att gå med i en förening! Jag vill dock vara attraherad av den förening jag ska gå med i.

Motivation=egna värderingar+belöning. Det är inte knepigare än så.

Fair enough. Jag har svårt att förstå varför det skulle vara så svårt med just aspergare, bara... När vi de facto delar en diagnos som ger oss alla samma påtagliga problem...

AAA skrev:Nästa vecka kan det vara annorlunda.

Pemer skrev:Fair enough. Jag har svårt att förstå varför det skulle vara så svårt med just aspergare, bara... När vi de facto delar en diagnos som ger oss alla samma påtagliga problem...

AAA skrev:Nästa vecka kan det vara annorlunda.

Att vi kan ha gemensama områden/liknande svårigheter kan jag gå med på, men att säga att vi alla har samma påtagliga problem....
Jag vill iaf inte fösas ihop som en homogen grupp.

Kanske är det just detta som gör det svårare att enas kring en sakfråga och därigenom vilja vara aktiv del i en förening för enbart AS:sare.

En så länge upplever jag OA som en mer eller mindre en mans förening, där du är den mest aktive medlemmen.
Därmed inte sagt att OA inte också har gjort bra saker. Mötet med Kopp är en utmärkt sak.

Jag kan inte heller se att en OA träff är sämre eller bättre än en renodlad forum träff

Sam skrev:gemensama områden/liknande svårigheter

Helt klart en bättre formulering!

Pemer skrev:

Sam skrev:gemensama områden/liknande svårigheter

Helt klart en bättre formulering!

Tack

weasley skrev:Jag måste påstå att just NU just HÄR känns det som om OA verkligen prokrastinerar ihjäl en viktig fråga. När det inte ens går att ordf. kan göra ett snabbt ingripande genom ett pressmeddelande.

Medhåll på det.

@ OA:

Arne Anka skrev:Att exponera sina åsikter är som att vara hallick:
Funkar så länge dina horor är fräscha...