Hej på er andra forumsmedlemmar !

Jag har nu fått en plats i kön för en neuropsykiatrisk utredning här i Falköping och det blir väl då någon gång sent i höst, men jag är verkligen rädd.
Bara en ny psykologkontakt är skärselden för mig och sedan har jag dessutom så mycket annat runt omkring som jag måste fixa ... en psykotisk mor är väl t.ex. inte ett otänkbart scenario om jag behöver göra något som hon inte orkar med och som jag kanske inte har kraft att dölja ...

F´låt, det där blev väl nästan gnälligt vilket inte var fallet !

Finns det någon här som har genomgått en utredning i Falköping och var den i så fall "bra" för er ?

Jag har läst på flera håll att den inte är direkt grundlig och då lär väl jag kanske falla ur direkt eller hur man ska uttrycka sig, eftersom jag är så jä ... kompentent och dessutom har en hel massa trauman i bagaget som givetvis har satt sina spår ... men det har de ju kanke än mer gjort om jag redan från början hade "med mig en annorlunda hjärna" ...!?

Nu svamlar jag bara här, förlåt, men fy för den lede vad rädd jag är ... jag behöver få lite "kläm" på vad som "fattas" mig för att åtminstone kunna ta itu ordentligt med alla trauman jag har genomlevt, men är då Falköping kompententa nog vad gäller utredningar !?

Diagnosen i sig är ju inte viktig ( jag har redan min sjukpension ), men jag har ju ett behov av att få veta vad som är "onormalt" hos mig och då måste det nog till ordentliga proffs som med hårdhandskar ev. kan skrapa bort de "normal- Bali´s" som jag har byggt uppt med åren !

Är det nå´n ide med en utredning i Falköping eller borde jag hellre söka mig vidare i landet ?

Usch, det här är så patetiskt, men nu mår jag så jä ... så jag sänder iväg det ändå ...

Tack för att ni finns här ( läser gör jag ! ) och om någon orkar/kan svara är jag bara SÅ tacksam !

/ Bali

Falköping är kompetenta och har bra personal, och det borgar för att du får ett bra omhändertagande. De har hand om Skaraborgs patienter när det gäller liknande utredningar, t.ex. demensutredningar, och sköter om den större delen av Skaraborgs psykiatriska akutvård. Jag har aldrig varit i kontakt med den neuropsykiatriska delen där, men de två som jag har nämnt har väldigt trevlig och kunnig personal. Min far genomgår en stor demensutredning där och den sköts än så länge prickfritt.

Jag är utredd där och har bara goda erfarenheter. De var trevliga och gav ett både kompetent och seriöst intryck. Då jag var där arbetade två psykologer tillsammans varav den ene är en av de duktigare i landet på ADHD hos vuxna.

En del säger att de gör mindre grundliga utredningar där men det är inte min erfarenhet. Däremot sa de, när jag frågade, att de medvetet inte gör sådant de inte tycker är relevant - alla måste inte träffa sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut etc.

Jag fick diagnosen Asperger syndrom där. Annat utreddes inte men remissen var skriven så att frågeställningen var just detta: "Asperger syndrom?". När de utrett detta och ställt diagnos hade de besvarat remissen.

Senare begärde jag en second opinion på frågan om jag hade ADHD, vilket jag misstänkte, och fick då komma till Borås där de relativt snabbt och enkelt ställde även den diagnosen. Men, som sagt, den frågan fanns inte med när jag utreddes i Falköping och därmed tycker jag inte man kan klandra dem för att ha missat det.

Korta väntetider har de också. Jag var där tre halvdagar och det räckte för att de skulle vara säkra. Hade de varit tveksamma hade det blivit mer. Bra att det var halva dagar också eftersom jag har rätt långt att åka dit, men mer än en halv dag hade jag inte orkat.

Tack snälla Lakrits och Titti för era svar !

Efter att ha läst dem känns det idag lite lättare att andas igen och nu får jag kämpa vidare och sedan se hur det hela utvecklar sig till hösten.

/ Bali

Jag har nu läst tråden igen och fy vad jag skäms över att jag iaf var på väg att skriva ett par "svordomar", men jag skrev i affekt och då kan det tyvärr bli lite hur som helst ibland.
Jag var på god väg in i paniktillstånd, så då var detta en utväg jag försökte mig på att våga och den visade ju sig vara helt superb !

Tack än gång snälla Lakrits, Titti och även ni alla andra här på forumet !

"Kram" / Bali

Nu vet jag att jag bara är hur jobbig som helst och jag vet inte ens om jag "får" ställa min fråga just här i denna tråd, men jösses hur veta när man gör nå´t rätt här i livet !

Jag försökte ta upp frågan med min psyksköterska ( som var den som i samråd med min privata psykolog "begärde" remissen till neuropsykiatrin ) om hur utredningen i Falköping egentligen går till och svaret blev "Jag har inte den blekaste aning om vad dom gör."

Att jag började komma i paniktillstånd ( fick senare rusa ifrån mötet för att "överleva" ) kanske iaf någon här kan förstå, men jag kämpade faktiskt vidare ... och frågade ; men om inte du vet hur en utredning går till, om den utförs olika runt om i landet, hur fasiken ska då jag veta det och då kunna ha en uppfattning om vart jag "vill" remissen ska skickas ?

Vi kom tyvärr aldrig till något bra avslut här utan jag var tvungen att "rusa" för att överleva med känslan av att, återigen, vara en jobbig, krävande, misslyckad patient ... trots att jag ju ändå "vet" att jag faktiskt inte är det.
Jag har ju hela livet "skött" mig själv, men jösses vad jag ändå suger åt mig när jag anses vara "jobbig" !

Jösses vad jag svamlar ( ni kloka här på forumet förstår säkert att det beror på den svält jag har av "kontakt, gemenskap, förståelse ..." !? ), men nu kommer jag till skott.

Hur går en neuropsykiatrisk utredning till ?

Att jag är skräckslagen är bara förnamnet ... hur fasiken orkar/klarar man med en utrednig när man inte ens vet hur den går till !?

Jag har dessutom inga som helst egna episodiska minnen att tillgå och familjens samverkan kan vi ju bara helt stryka ett streck över ... har jag då ens en blekaste "chans" i en utredning eller hur man ska uttrycka sig, för vem "vill" ha en diagnos som t.ex. Aspergers syndrom !?

Nu svamlar jag utan dess like här, men jag erkänner mitt paniktillstånd
och sänder iväg denna fråga trots att "överjaget" skriker; skäm inte ut dig så här, ta dig i kragen för fasiken och visa inte din svaghet/ensamhet för andra !

F´låt att jag skrev detta om det var "fel" , men jag gör det ändå ... inte gör jag väl er andra illa genom att fråga väl !?

Om någon kan/vill/orkar svara är jag tacksam ... om inte har jag ändå gjort nå´t som jag inte brukar göra och det är kanske sunt !?

"Kram" på er ! / Bali

Jag förstår hur du känner. Jag vill själv inte gå in i något utan att veta vad som kommer att hända (behov av kontroll).
Lättast hade väl varit att tänka att de man överlämnar sig till borde veta vad de gör. Fast hur man gör det vet jag inte.
För mig fungerar det bäst att få diskutera med ansvariga om vad som jag kan förvänta ska hända. Att du då fick en sån motvilja att diskutera det var ju inte så kul.

Bali skrev:Hur går en neuropsykiatrisk utredning till ?

Det är olika beroende på var den görs i landet, vem som håller i den och vilka behov utredaren ser att du har.

Men generellt består en utredning av

- Svarsformulär/testformulär som du fyller i. Dessa har olika inriktning och mäter sannolikheten för olika saker, t.ex. att du har ADHD, Aspergers syndrom eller tvångssyndrom, eller hur du ser på dig själv och din omvärld.

- Samtal med utredaren är en viktig del. Du får berätta om hur du upplever saker och ting, om du har några svårigheter eller egenheter som komplicerar ditt liv. Du får gå igenom dig själv och ditt liv såhär lång, med andra ord. Du kan också ta upp egna frågor som du vill ha svar på eller som du undrar kanske har med Asperger, eller vad det nu är, att göra.

- För att få en bra och heltäckande bild av dig kommer utredaren att vilja prata med en del andra också. Det gäller främst familjemedlemmar och vänner. Det gör utredaren för att också få veta hur du upplevs utifrån. När du svarar så blir det ju endast utifrån ditt perspektiv som saken blir belyst.

- En del utredare använder ett slags funktionstest som mäter intelligens på flera olika plan. Det kallas [WikiSve]WAIS[/WikiSve] och mäter inte bara IQ (logisk intelligens) utan även kognitiv intelligens och "social" intelligens. Anledningen till att WAIS används är att personer med Aspergers syndrom ofta får höga poäng på något av dessa, men låga på de andra. Den diskrepansen är, förenklat sagt, ett tecken på AS. I mitt fall fanns det redan ett par IQ-test sedan tidigare undersökningar, så jag behövde aldrig gå igenom WAIS.

Det viktigaste du skall komma ihåg är: Svara ärligt och uppriktigt på alla frågor! Utredaren kan bara göra sin bedömning utifrån vad han/hon får veta. Om du inte förstår frågan så passa på och be utredaren att repetera den. Om du har egna frågor, så passa på och ställ dem. Strunta så långt det är möjligt i om något känns pinsamt att svara på eller om du tycker att det är jobbigt att utredaren vill ringa din mor. Det här är din chans att få svar på alla de frågor som du har burit inom dig i alla år. Svälj stoltheten, så får du en ordentligt grundlagd diagnos i slutänden.

Tack snälla Carl och Lakrits för att ni har tagit er tid att svara denna oroliga Bali !

Ja, du Carl att också jag har behov av kontroll det är bara ett faktum det, men det är väl också så att jag måste försöka erkänna min "litenhet" i denna situation.
Jag måste svälja stoltheten, som du så riktigt påpekar Lakrits.

Kanske borde jag i god tid skriva ner de mängder av frågor och funderingar jag har, för när jag väl sitter där då lär jag få tunghäfta är jag rädd ...tja, det är nog inte så dumt även om jag då istället kommer att bli rädd för att göra utredaren irriterad ...
Att det ska vara så svårt att vara människa och dessutom en väldigt funderande sådan !

Det här är din chans att få svar på alla de frågor som du har burit inom dig i alla år.

Helt rätt, Lakrits, så nu får allt Bali se till att "spotta i nävarna" och ta itu med denna utrednings - utmaning.

Tack för feedbacken !

/ Bali

Jag har rekommenderat flera att göra utredningar i Falköping, de gör både kortare och längre utredningar beroende på behovet, det finns inget självändamål i att göra utredningar på 30 timmar om diagnos kan ställas på 2 eller 8 timmar.
Just varför neuropsykiatriska utredningar ska särbehandlas med så här långa utredningar är lite av en gåta, det behövs inga jätteutredningar för att ställa andra psykiatriska diagnoser som bipolaritet eller schizofreni.

Jag gjorde min utredning i Falköping i vintras. Jag träffade en psykiater en halvdag, och fick diagnos direkt.

Berätta gärna vem som skall utreda dig, när du får besked om det.

Jag kan också säga att väntetiden från remiss till diagnos var otroligt kort, mindre än tre månader, och då var det ändå julhelger mitt i.

Håller för övrigt med Ragnevi angående utredningens längd etc. Jag fick intrycket att min utredning hade kunnat pågå längre om inte diagnosen varit så lätt att ställa redan efter en träff.

Shit, jag hade precis kämpat fram ett långt svar och det bara försvann på vägen ... kommer inte ihåg och orkar inte heller försöka börja om på nytt, så det får bli kort.

Tack ragnevi och IckyFlix för era svar !

Nej, långa utredningar har nog inget självändamål, men jag behöver nog tyvärr sjuhelsikes mycket tid för att överhuvudtaget fixa en utredning även om "lång" då samtidigt kommer att bli långt lidande för mig.

Jag kommer inte ha en chans att "svara utifrån mig själv" på stört precis och då behövs det tid och tålamod, men om det finns inom en utredning som denna återstå att se.

Jag kommer ( efter vissa egna farhagor för ***tog bort personuppgift*** ) nog att bli utredd av ***tog bort personuppgift***, IckyFlix och tydligen har han redan minnen av mig från en tidigare avdelning ... lite spooky, men han har kanske ett gott minne.

Blä, vad surt det känns att alla ord man kämpat med bara försvann i cyberrymden, men nu är det så ... tack ska ni ha för god feedback iaf, det värmer verkligen ska ni veta !

/ Bali

Kunde man inte bara trycka på "back" knappen för o få tillbaka texten så du kunde kopiera med CTRL+insert och sedan få ut den med shift+insert?

nano skrev:Kunde man inte bara trycka på "back" knappen för o få tillbaka texten så du kunde kopiera med CTRL+insert och sedan få ut den med shift+insert?

Nej, Bali försökte faktiskt envist, men det ville sig inte och sedan blev hon (inte så ) lite frustrerad över just det.

"Shit happens" som det heter och det var kanske meningen som en liten påminnelse för mig att inte ta upp er tid med en massa "svammel" som jag känner att jag kanske gjort t.ex. i denna tråd, men ibland har man ju behov av att försöka ta sig utanför sin lilla "glaskupa".
Särskilt när man är så rädd och osäker inför vad som komma skall under t.ex en utredning som denna och vad det i sin tur kan "dra med sig".

Hej på dig förresten, nano !

/ Bali

Jag ska på utredning och har fått hem en del papper, verkar som om de vill veta om betyg från grundskolan och få prata med någon anhörig.
Jag tänker inte låta dem prata med någon anhörig, möjligen en forumist, fast det säger ju inget om hur jag var som yngre.
Verkar preliminärt vara ett antal samtal med psykolog.

Tack för att du delar med dig, nano !

Verkar preliminärt vara ett antal samtal med psykolog.

Jo, så är det nog och så en hel del tester också vad jag kan förstå.
( Lakrits skrev ju en sådan utmärkt översikt här tidigare. )

Jag har också väldigt svårt att förstå hur det skulle gå att t.ex. prata med min mamma, för att inte säga omöjligt, men jag får höra om det inte går att ordna på något annat sätt när den dagen kommer.

Lycka till med Din utredning, nano !

/ Bali

Tackar, från början ville jag inte ha någon utredning, men så har jag svängt i den frågan en del.
Jag ville bara ha hjälp med en fobi men så ville de utreda allt möjligt hos mig.