Kan AS ha med Schizofreni att göra?
av outzaidur » 2010-06-27 11:53:31
Lakrits skrev:matterik skrev:Inom autismspektrumet behandlas man med anitpsykotiskt om man har självmordsbenägenhet (...)
Jag har aldrig behandlats med antipsykotiska preparat, trots suicidalitetsproblem, så det påståendet får du nog formulera om.
Jag kan bekräfta att psykiatrin ALLTID sätter in psykofarmaka (av varierande sort och styrka) hos patienter med suicidalt beteende. Det finns ingen läkare i Sverige som skulle behålla sin läkarlicens om de istället föreslåg att man skulle påbörja en lång samtalsterapi behandling. I alla akutfall är det droger som gäller.
av Lakrits » 2010-06-27 11:56:10
matterik skrev:Så tycker ni jag verkar paranoid?
Det har jag inte reflekterat över. Jag kommenterade debatten som den såg ut. Men visst uppvisar du tecken på en ovanligt stark skepsis och försiktighet, parat med starka övertygelser. Av de jag har legat på sjukhus samtidigt som, liknar du mest de med schizofren paranoia. Men det är ju bara baserat på det jag har läst av dig här och internetpersonligheten brukar skilja sig från verklighetens person har jag märkt.
av Lakrits » 2010-06-27 11:57:11
outzaidur skrev:Lakrits skrev:matterik skrev:Inom autismspektrumet behandlas man med anitpsykotiskt om man har självmordsbenägenhet (...)
Jag har aldrig behandlats med antipsykotiska preparat, trots suicidalitetsproblem, så det påståendet får du nog formulera om.
Jag kan bekräfta att psykiatrin ALLTID sätter in psykofarmaka (av varierande sort och styrka) hos patienter med suicidalt beteende. Det finns ingen läkare i Sverige som skulle behålla sin läkarlicens om de istället föreslåg att man skulle påbörja en lång samtalsterapi behandling. I alla akutfall är det droger som gäller.
Men snälla du... Jag kommenterade gällande antipsykotiska preparat, inte psykofarmaka i gemen. Jag har aldrig fått medicin mot psykoser, trots min AS (eller vad man nu skall säga) och suicidalitet. Däremot knaprar jag en grabbanäve antidepressiva varje dag. Inte astronautmat som det talades om när jag var barn, men åtminstone en liten hög med färgglada piller och kapslar. Och det är viktigt att äta färgstark mat, säger de.
av matterik » 2010-06-27 12:27:37
Jag vet inte varför de satte inte neuroleptika på mig. Var 1994 och jag hade ångest och depression och det står just på fluanxol att det ges mot ångest och depression i låga doser (de dubblerade dosen två ggr och jag åt det i 8 månader). De pratade om att de äldre medicinerna var mer vältestade och säkra. Detta var ju en äldre medicin. Jag var 23 och det kanske fanns en varning för att ge ssri till yngre män, vet inte. Vet inte ens om ssri fanns då, 1994.
Tror personligen inte att jag skulle passa in i någon diagnos.
Tror personligen inte att jag skulle passa in i någon diagnos.
av Inger » 2010-06-27 12:33:17
Lakrits skrev:Inger skrev:Jag blev erbjuden Fontex men tackade nej.
[OT]
Jag antar att du menar medicinen, inte hemsidan (som jag har bokmärkt)?
[/OT]
Haha, hade föredragit hemsidan. (Fontex är som du säkert vet det svenska namnet för Prozac.)
matterik skrev:Jag vet inte varför de satte inte neuroleptika på mig. Var 1994 och jag hade ångest och depression och det står just på fluanxol att det ges mot ångest och depression i låga doser (de dubblerade dosen två ggr och jag åt det i 8 månader). De pratade om att de äldre medicinerna var mer vältestade och säkra. Detta var ju en äldre medicin. Jag var 23 och det kanske fanns en varning för att ge ssri till yngre män, vet inte. Vet inte ens om ssri fanns då, 1994.
Fluanxol var tydligen poppis vid den tiden, det är ju en väldigt svag medicin och inte rävgift som risperdal. Vet inte ens om den räknas som antipsykosmedicin?
av matterik » 2010-06-27 12:37:22
Ja jag kanske felbehandlades eller behandlades akut snarare. Jag tror de inte visste mer än att jag hade problem och självmordskänslor och de valde det preparatet. Jag fick aldrig någon diagnos efteråt. Men jag behövde pengar till CSN för jag var efter lite med studierna, ja jag behövde ett papper från psykiatrikern. Jag behövde i och för sig aldrig använda det senare. Men de skrev då på papperet psykisk insufficiens.
Vid långvariga psykiska stressreaktioner brukar man sätta diagnosen reaktiv psykisk insufficiens.
av Inger » 2010-06-27 12:47:58
"Psykisk insufficiens" är inte detsamma som psykos utan betyder väl bara att man inte mår riktigt bra?
Jag tror inte de har en susning om hur man hjälper folk som mår dåligt. De skriver bara ut något som läkemedelsindustrin påstår ska hjälpa och hoppas att det ska funka på just deras patient. Om inte så höjer man dosen.
Fler verktyg än så fanns väl inte kvar i verktygslådan på 90-talet när det var snabba och billiga lösningar som gällde i nedskärningarnas kölvatten.
Vet inte hur det är idag.
Jag tror inte de har en susning om hur man hjälper folk som mår dåligt. De skriver bara ut något som läkemedelsindustrin påstår ska hjälpa och hoppas att det ska funka på just deras patient. Om inte så höjer man dosen.
Fler verktyg än så fanns väl inte kvar i verktygslådan på 90-talet när det var snabba och billiga lösningar som gällde i nedskärningarnas kölvatten.
Vet inte hur det är idag.
av rdos » 2010-06-27 21:36:54
Inger skrev:Att paranoida drag tycks vanligt på autismspektrum beror nog på mest på mobbing, då paranoia kan skapas hos personer som blivit väldigt illa behandlade från många olika håll. Till slut tror man att alla vill jävlas och vågar inte lita på någon ("hypervigilance" kallar de det på http://www.bullyonline.com). Har om och om igen sett sådant ställa till det på olika aspergerforum där det tidigare mobbingoffret läser in icke-existerande angrepp och i värsta fall konspirationer i helt neutrala eller t o m välvilliga inlägg, vilka har oturen att ytligt påminna om något otrevligt/illvilligt/kränkande man tidigare varit utsatt för.
Intressant hypotes, men jag tror inte att den håller:
post416743.html
Som sagt, jag tror att paranoia är ett personlighetsdrag i sin normala form.
av Lakrits » 2010-06-27 22:09:55
Jag hittade igen en av artiklarna som jag refererar till ovan. Tyvärr sparar jag inte länkar eller referenser på sådant som jag läser bara för att jag undrar över något, men den här kom jag i alla fall ihåg ur minnet.
O'Donnell B.F., Swearer J.M., Smith L.T., Nestor P.G., Shenton M.E., McCarley R.W. Selective deficits in visual perception and recognition in schizophrenia. Am J Psychiatry. 1996 May;153(5):687-92. PMID: 8615416.
Den åtföljdes av en artikel där man diskuterade hur den här förändrade perceptionen påverkar paranoia och vanföreställningar, men jag kan tyvärr inte finna den.
O'Donnell B.F., Swearer J.M., Smith L.T., Nestor P.G., Shenton M.E., McCarley R.W. Selective deficits in visual perception and recognition in schizophrenia. Am J Psychiatry. 1996 May;153(5):687-92. PMID: 8615416.
Den åtföljdes av en artikel där man diskuterade hur den här förändrade perceptionen påverkar paranoia och vanföreställningar, men jag kan tyvärr inte finna den.
av ferocactus » 2010-06-28 5:18:57
rdos skrev:Kanske det, men nu är bollen din. Visa på någon publicerad studie som kopplar ihop paranoia med mobbing så ska jag vara tyst. Annars anser jag att du bara fabulerar.
nej det kanske inte finns så många. men det verkar vara underförstått bland sociala myndigheter och vården att så är fallet. Att det leder till depression och beteende störningar verkar kunna beläggas.
sökterm: bullying and schizophrenia
vidare är det svårt att kliniskt lägga upp en sån studie, när det rör sig om så svåra saker som trakasserier och mobbning. Det är inget man tycker om att prata om man är utsatt för det. Ofta ser man i kortare tidsperspektiv (ex ett par år)
för att påvisa det måste man nästan följa individer en längre tid. Fallstudier på exv 10 årsperioder och liknande har nog inte genomförts.
Tittade lite på de symtom du beskriver i din länk till ditt test.
Det han nog vara så att en del paranoida symtom och deras orsak och resultat
är lättare att tolka både för individen själv samt för vårdpersonal.
Därav de skiftande resultaten.
- ferocactus
- a k a claria
- Inlägg: 196
- Anslöt: 2008-06-20
av matterik » 2010-06-28 6:13:22
Om man är schizofren så kanske man har ett bra omdöme om man inte litar på folk.
Individuals with a diagnosis of schizophrenia are often the victims of violent crime—at least 14 times more often than they are perpetrators.
av rdos » 2010-06-28 7:02:39
ferocactus skrev:nej det kanske inte finns så många. men det verkar vara underförstått bland sociala myndigheter och vården att så är fallet. Att det leder till depression och beteende störningar verkar kunna beläggas.
sökterm: bullying and schizophrenia
Nu var inte frågan om mobbing skapade depression och beteendestörningar, utan paranoia. Att mobbing och depression är relaterade är bortom all tvekan.
av trémula » 2010-06-28 9:03:26
Jag har själv haft en schitzofreni-diagnos innan min psykolog kom på att jag har AS. Jag känner även till ett flertal andra som haft schitzofreni- men sedan fått AS-diagnos.
Jag tror att schitzofreni är ett symptom som många får av att leva under orimliga omständingheter, och jag tror det kan hända vem som helst (AS eller ej) även om säkert vissa är mer benägna att utveckla psykoser.
T ex om man har AS men inte vet om det. Att inte veta varför alla i hela ens omgivningen är "galna"
kan vara så extremt stressande så att man utvecklar schitzofreni.
Jag tror det finns många som förblir sjuka med den starka medicinen man får vid psykos-sjukdomar också. Jag hade nog aldrig kunnat bli bättre om jag inte hade slutat med min medicin.
Den var säkert nödvändig i akut-skedet, men att äta den i flera år tror inte jag är bra.
Jag tror att schitzofreni är ett symptom som många får av att leva under orimliga omständingheter, och jag tror det kan hända vem som helst (AS eller ej) även om säkert vissa är mer benägna att utveckla psykoser.
T ex om man har AS men inte vet om det. Att inte veta varför alla i hela ens omgivningen är "galna"
kan vara så extremt stressande så att man utvecklar schitzofreni.
Jag tror det finns många som förblir sjuka med den starka medicinen man får vid psykos-sjukdomar också. Jag hade nog aldrig kunnat bli bättre om jag inte hade slutat med min medicin.
Den var säkert nödvändig i akut-skedet, men att äta den i flera år tror inte jag är bra.
av matterik » 2010-06-28 12:40:12
Jag tror att det finns ett missförstånd när det gäller schizofreni och det är för att vissa människor faktiskt är så sjuka att de behöver medicinen, medan andra inte gör det. Det gör att vissa är väldigt nöjda med psykiatrin och andra väldigt missnöjda.
För att summera. Man ska inte äta medicin om man inte behöver. Finns ingen anledning att äta medicin om det är så att man mår bra. Mår man dåligt kan man äta medicin om man vill och vill man ta livet av sig så får man lov att äta medicin.
Sen spelar det inte så stor roll vilken diagnos man har, eller om man ens har en diagnos.
Med andra ord, tro inte att medicinen är där för att förbättra dig eller göra dig frisk. Medicinen finns där för att se till så att du inte dör. Eftersom det är kriteriet så kommer de i slutändan kunna säga att de gjorde rätt även om du fick men för livet av medicinen, för du dog inte (ja eller skadade ingen). Så fungerar samhället.
De korrigerar dig för att du annars skulle kunna dö. Folk som söker hjälp från psykiatrin och vill ha medicin fast de mår bra, tror jag har missförstått psykiatrin.
Folk som tar en viss medicin för att de har en viss diagnos och experterna säger att folk som har den diagnosen ska ta den medicinen, dessa människor borde också tänka efter lite extra.
För att summera. Man ska inte äta medicin om man inte behöver. Finns ingen anledning att äta medicin om det är så att man mår bra. Mår man dåligt kan man äta medicin om man vill och vill man ta livet av sig så får man lov att äta medicin.
Sen spelar det inte så stor roll vilken diagnos man har, eller om man ens har en diagnos.
Med andra ord, tro inte att medicinen är där för att förbättra dig eller göra dig frisk. Medicinen finns där för att se till så att du inte dör. Eftersom det är kriteriet så kommer de i slutändan kunna säga att de gjorde rätt även om du fick men för livet av medicinen, för du dog inte (ja eller skadade ingen). Så fungerar samhället.
De korrigerar dig för att du annars skulle kunna dö. Folk som söker hjälp från psykiatrin och vill ha medicin fast de mår bra, tror jag har missförstått psykiatrin.
Folk som tar en viss medicin för att de har en viss diagnos och experterna säger att folk som har den diagnosen ska ta den medicinen, dessa människor borde också tänka efter lite extra.
av trémula » 2010-06-28 13:02:15
Om man blir halvt lobotomerad av medicinen så har man nog ofta inte så mycket motivation att sätta sig emot läkare som påstår att man inte får sluta med medicinen.
Det är säkert olika i olika fall. Jag berättar bara det jag sett och upplevt själv. Jag vill inte få det att framstå som att detta gäller alla.
Det är nog tyvärr många som tror att medicin ska göra en frisk.
Det är säkert olika i olika fall. Jag berättar bara det jag sett och upplevt själv. Jag vill inte få det att framstå som att detta gäller alla.
Det är nog tyvärr många som tror att medicin ska göra en frisk.
av Inger » 2010-06-28 13:51:10
rdos skrev:Kanske det, men nu är bollen din. Visa på någon publicerad studie som kopplar ihop paranoia med mobbing så ska jag vara tyst. Annars anser jag att du bara fabulerar.
Jag vet inte hur man hittar studier specifikt, har aldrig varit bra på att söka. Möjligt också att det inte finns, av orsaker som ferocactus nämner ovan.
Fabulerar vet jag att jag inte gör eftersom jag stött på detta fenomen så många gånger, både på detta och andra forum, att det knappast kan ha undgått ens dig?
Däremot hittade jag vid min misslyckade googling lite mer info som ger vid handen att man inte bör blanda ihop klinisk schizofreni-relaterad paranoia med den trauma-skada som kallas "hypervigilance" på engelska och är ett av symtomen på PTSD hos personer som t ex varit mobbade, utsatt för våld & övergrepp eller blivit systematiskt nedtryckta av psykopatisk chef, förälder eller partner under längre tid.
Paranoia
paranoia tends to endure and to not get better of its own accord
the paranoiac will not admit to feeling paranoid, as they cannot see their paranoia
sometimes responds to drug treatment
the paranoiac often has delusions of grandeur; the delusional aspects of paranoia feature in other forms of paranoia is a form of mental illness; the cause is thought to be internal, eg - a minor variation in the balance of brain chemistry
mental illness, such as schizophrenia
the paranoiac is convinced of their self-importance
paranoia is often seen in conjunction with other symptoms of mental illness, but not in conjunction with symptoms of PTSD
the paranoiac is convinced of their plausibility
the paranoiac feels persecuted by a person or persons unknown (eg "they're out to get me"), sense of persecution
the sense of persecution felt by the paranoiac is a delusion, for usually no-one is out to get them
the paranoiac is on constant alert because they know someone is out to get them
the paranoiac is certain of their belief and their behaviour and expects others to share that certainty
Hypervigilance
is a response to an external event (violence, accident, disaster, violation, intrusion, bullying, etc) and therefore an injury
wears off (gets better), albeit slowly, when the person is out of and away from the situation which was the cause
the hypervigilant person is acutely aware of their hypervigilance, and will easily articulate their fear, albeit using the incorrect but popularised word "paranoia"
drugs are not viewed favourably by hypervigilant people, except in extreme circumstances, and then only briefly; often drugs have no effect, or can make things worse, sometimes interfering with the body's own healing process
the hypervigilant person often has a diminished sense of self-worth, sometimes dramatically so
the hypervigilant person is often convinced of their worthlessness and will often deny their value to others
hypervigilance is seen in conjunction with other symptoms of PTSD, but not in conjunction with symptoms of mental illness
the hypervigilant person is aware of how implausible their experience sounds and often doesn't want to believe it themselves (disbelief and denial)
the hypervigilant person is hypersensitized but is often aware of the inappropriateness of their heightened sensitivity, and can identify the person responsible for their psychiatric injury
heightened sense of vulnerability to victimisation
the hypervigilant person's sense of threat is well-founded, the hypervigilant person often cannot (and refuses to) see that the pathological is doing everything possible to get rid of them
the hypervigilant person is on alert in case there is danger
the hypervigilant person cannot bring themselves to believe that the pathological bully cannot and will not see the effect their behaviour is having; they cling naively to the mistaken belief that the pathological will recognise their wrongdoing and apologise
http://www.dailystrength.org/c/Physical ... al-illness
Ibland tycker jag mig dock se hur dessa tillstånd kan smälta ihop så att den hyperalerte som varit mobbad till slut verkligen tror att även vänliga människor är illvilliga eller har baktankar, läser in angrepp där inga var menade och reagerar starkt på helt neutrala kommentarer.
Spekulation:
Kanske aspergarens ofta högre receptivitet och lägre förankring i det man kallar "det normala" dels gör dem till mer tacksamma offer, dels gör skadan desto större, och kanske är lättare att få ur balans även mentalt sedan så att man verkligen inte längre vet vem man är eller vem man kan lita på?
Schizofreni
av Tyra » 2010-06-28 17:55:29
Jag blev alldeles överväldigad efter att ha kommit hem från en resa
under midsommar. Vill verkligen tacka alla som har skrivit här och
naturligtvis fortsätter jag att läsa allt ni skriver även fortsättningsvis.
Vill bara tillägga att just i min egen släkt har det varit extrem skillnad
mellan de två AS-personer som jag känner bäst: de är överbegåvade
inom sina specialintresseområden och en utomstående som möter
dem kan inte genast uppfatta att något är lite annorlunda med dem.
Däremot var min farbror som led av Schizofreni verkligen avvikande
i hela samhällets ögon och så hemskt som det var blev han och hans
fru tvingade till skilsmässa, för att de skulle hjälpa frun och mina
kusiner. Så såg världen ut på 1960-talet. De fick tack och lov kontakt,
dvs. mina kusiner med sin far någon gång i sena tonåren och sedan
höll de någon form av kontakt. Min farbror spenderade dock långa
perioder även på låsta avdelningar när han var som sämst i sin
sjukdom. Men det är intressant att se, enligt det jag läst i era inlägg,
att skillnaden kan vara mycket mindre än just i min släkt.
Ska även läsa länkarna, för det var så mycket att ta in på en gång att
jag måste läsa det om igen, innan jag går vidare på de länkar som
fanns med. Tack ännu en gång för att ni orkat engagera er i min fråga.
under midsommar. Vill verkligen tacka alla som har skrivit här och
naturligtvis fortsätter jag att läsa allt ni skriver även fortsättningsvis.
Vill bara tillägga att just i min egen släkt har det varit extrem skillnad
mellan de två AS-personer som jag känner bäst: de är överbegåvade
inom sina specialintresseområden och en utomstående som möter
dem kan inte genast uppfatta att något är lite annorlunda med dem.
Däremot var min farbror som led av Schizofreni verkligen avvikande
i hela samhällets ögon och så hemskt som det var blev han och hans
fru tvingade till skilsmässa, för att de skulle hjälpa frun och mina
kusiner. Så såg världen ut på 1960-talet. De fick tack och lov kontakt,
dvs. mina kusiner med sin far någon gång i sena tonåren och sedan
höll de någon form av kontakt. Min farbror spenderade dock långa
perioder även på låsta avdelningar när han var som sämst i sin
sjukdom. Men det är intressant att se, enligt det jag läst i era inlägg,
att skillnaden kan vara mycket mindre än just i min släkt.
Ska även läsa länkarna, för det var så mycket att ta in på en gång att
jag måste läsa det om igen, innan jag går vidare på de länkar som
fanns med. Tack ännu en gång för att ni orkat engagera er i min fråga.
av rdos » 2010-06-28 19:21:36
Inger skrev:Däremot hittade jag vid min misslyckade googling lite mer info som ger vid handen att man inte bör blanda ihop klinisk schizofreni-relaterad paranoia med den trauma-skada som kallas "hypervigilance" på engelska och är ett av symtomen på PTSD hos personer som t ex varit mobbade, utsatt för våld & övergrepp eller blivit systematiskt nedtryckta av psykopatisk chef, förälder eller partner under längre tid.
Det var väl ungefär det jag menade? Man kan ju spekulera i hur förloppet efter mobbing ser ut om personen förutom PTSD och hypervigilance dessutom naturligt är lite paranoid? Det är ju möjligt att dessa saker kan förstärka varandra och ge allvarligare och mer långvariga symptom.
Återgå till Aspergare och vården