Lakrits skrev:Gäller inte för mig. Jag har lika svårt att komma igång med vad det än vara månde.

Det tvivlar jag nog lite på. Alla människor har nog lättare att komma igång med högintressanta saker. En del aspergare har extremt svårt att komma igång med tråkiga saker, medan många NTs inte har så stora bekymmer med sånt. Du kan mycket väl vara en person som har svårt att komma igång med det mesta, men lite skillnad mellan roliga och tråkiga saker är det nog, annars tror jag inte på dig.

Lakrits skrev:Rutiner, däremot, hjälper ibland. Men de kan vara svåra att etablera om det gäller något som sker sällan.

Men då passar väl antagligen "standardmodellen" med rutiner och scheman dig alldeles utmärkt? Så länge man inte försöker påtvinga de som inte vill leva med inrutning av privatlivet på ett sådant sätt så är det inget problem. Jag har dock erfarenheten av att få slåss emot habiliteringen kring mina barns rättigheter att själva välja om de vill ha sina liv inrutade eller inte (vilket ingen av dem vill).

rdos skrev:

Lakrits skrev:Gäller inte för mig. Jag har lika svårt att komma igång med vad det än vara månde.

Det tvivlar jag nog lite på. Alla människor har nog lättare att komma igång med högintressanta saker. En del aspergare har extremt svårt att komma igång med tråkiga saker, medan många NTs inte har så stora bekymmer med sånt. Du kan mycket väl vara en person som har svårt att komma igång med det mesta, men lite skillnad mellan roliga och tråkiga saker är det nog, annars tror jag inte på dig.

Lakrits skrev:Rutiner, däremot, hjälper ibland. Men de kan vara svåra att etablera om det gäller något som sker sällan.

Men då passar väl antagligen "standardmodellen" med rutiner och scheman dig alldeles utmärkt? Så länge man inte försöker påtvinga de som inte vill leva med inrutning av privatlivet på ett sådant sätt så är det inget problem. Jag har dock erfarenheten av att få slåss emot habiliteringen kring mina barns rättigheter att själva välja om de vill ha sina liv inrutade eller inte (vilket ingen av dem vill).

Ja, lite skillnad är det. De roliga sakerna är roliga och de tråkiga är tråkiga. Men jag har t.ex. försökt att komma iväg med min flora de senaste veckorna utan att få till det. Och botanik är mitt stora specialintresse. Snarare har jag lättare att göra tråkiga saker, eftersom jag intalar mig själv att "gör jag det nu, så är det gjort sedan". Annars lever jag efter Västgötalagen: Det rer sä. Å gör dä änte dä så kvettar dä.

Och, ja, mitt liv är rutinbaserat, men städning och sådant som jag behöver hjälp med beror mycket på boendestödet. Jag har med min mor försökt att införa en regim där det städas torsdagar jämna veckor, men det är inte alltid det hinns med ens då. Men det är bättre än inget. Utöver rutiner har jag en kalender i datorn, i vilken jag skriver in allt jag skall göra, stort som smått.

LakrIQs, vad menar du med c). här?

Det här visar a) att du inte förstår vad vetenskap är eller hur den vetenskapliga metoden ser ut, b) att du inte förstår vad en diagnos är och c) att du är en av majoriteten med Aspergers syndrom, de som egentligen är normala och inte har några som helst problem med sin autism.

Fin diskussion, ska försöka haka på om jag hinner...

zport skrev:Jag blir bara så trött på alla som påstår att Aspergers är ärftligt och därmed obotligt. För det första så vet inte vetenskapen varken vad Aspergers är eller om det är obotligt, eller är det något som behöver botas?

Och 'alla' är vilka?

zport skrev:Att vetenskapen har samlat ihop en massa egenskaper och sen kallat dessa Aspergers betyder egentligen ingenting

Nähä? Hur ställa diagnos då? Nån slags sammanfattande etikett behövs nog... Lite jobbigt att beskriva enskilda individer med speciella behov i uppsatsform eller liknande.

zport skrev:Funktionshinder, vad är det som hindrar din funktion i livet? Är det dina egenskaper som kallas Aspergers eller är det din syn på hur du skall vara för att fungera?

Funktionshinder är för mig när jag inte kan klara av sådant som jag behöver klara av för att fungera med en acceptabel livskvalitet. Om jag inte har negativa konsekvenser av mina annorlunda egenskaper är det inget funktionshinder.(Hittade på nu)

Allt handlar om hissar, mentala sockets! Se nedan:

Funktionshinder och samhället

En persons funktionshinder beror på hur allt är omkring personen.

En person med rörelsehinder blir mindre funktionshindrad om det finns hiss i huset där de bor.

En person med intellektuell funktionsnedsättning blir mindre funktionshindrad om människor har kunskap och kan prata med personen
på ett sätt som han eller hon förstår.

AAA skrev:LakrIQs, vad menar du med c). här?

Det här visar a) att du inte förstår vad vetenskap är eller hur den vetenskapliga metoden ser ut, b) att du inte förstår vad en diagnos är och c) att du är en av majoriteten med Aspergers syndrom, de som egentligen är normala och inte har några som helst problem med sin autism.

Jag upplever att majoriteten av de som får diagnosen AS har en relativt lätt AS och relativt små problem. De klarar av arbete, familj, hem och fritid utan hjälp utifrån, och deras AS verkar manifesteras mest som en oförmåga att förstå att andra människor kan fungera annorlunda än de, även om de delar en diagnos. Det finns en tröttsam "ryck dig i kragen"-attityd gentemot de med svårare problem bland vissa av dessa. Vi som ligger närmare traditionell autism på AST-skalan har såpass stora problem i samhället som det ser ut idag, att det inte går att se på dem som annat än funktionshinder, och jag är trött på att höra hur AS inte är ett funktionshinder när det uppenbarligen kan vara det.

Jag blir trött även av sånt jag tycker är roligt. Just den biten har jag svårt att se som annat än ett funktionshinder eftersom jag det innebär att jag inte orkar göra så mycket av de talanger jag råkar ha.

Japp AS är trots allt bara en stämpel som man sätter på folk. Finns inga vetenskapliga bevis för begreppet inom psykiatrin, utan det handlar snarare om personlighetsdrag som man gjort stereotypa.

Lakrits skrev:

AAA skrev:LakrIQs, vad menar du med c). här?

Det här visar a) att du inte förstår vad vetenskap är eller hur den vetenskapliga metoden ser ut, b) att du inte förstår vad en diagnos är och c) att du är en av majoriteten med Aspergers syndrom, de som egentligen är normala och inte har några som helst problem med sin autism.

Jag upplever att majoriteten av de som får diagnosen AS har en relativt lätt AS och relativt små problem. De klarar av arbete, familj, hem och fritid utan hjälp utifrån, och deras AS verkar manifesteras mest som en oförmåga att förstå att andra människor kan fungera annorlunda än de, även om de delar en diagnos. Det finns en tröttsam "ryck dig i kragen"-attityd gentemot de med svårare problem bland vissa av dessa. Vi som ligger närmare traditionell autism på AST-skalan har såpass stora problem i samhället som det ser ut idag, att det inte går att se på dem som annat än funktionshinder, och jag är trött på att höra hur AS inte är ett funktionshinder när det uppenbarligen kan vara det.

Då fattar jag vad du menar. "Rycka dig i kragen"-attityden har nästan kostat mig livet. Jag har ingen krage, men det tog ett tag att fatta det. En annan skamslogan tycker jag är: "Men det är väl bara att börja på A, sedan ta B osv tills det är klart!" Jag har börjat förklara/försvara mig med att jag inte ser vilken som är A eller att D kommer efter C. Det är skönt att få aha-upplevelser om sig själv. (Nu menar jag metaforiskt, ej alfabetet som jag faktiskt kan.)

Stå på dig, annars gör någon annan det!

Moraliserande ger endast känslor av skuld och otillräcklighet. Vem är hjälpt av sådanda?