Jag använder NT. Främst för att det är ett bättre begrepp än "normal". AS kan väl även betyda Aspergers syndrom? Och andra gånger Autismspektrum? Iofs är det ingen viktig skillnad

Matulda skrev:Om vi får etikettera er med aspies och AS så är det väl inte mer än rätt att ni får etikettera oss med NT?

Helt enligt min åsikt. Oohhh vad jag kan vara hatad för det ibland

Jag trodde det betydde aspergers syndrom...*lite korkad kanske*...*skrattar*...men håller med, vad är egentligen normalt? Det begreppet borde kanske tas bort...

Jag trodde inte heller att AS brukade stå för något annat än Aspergers Syndrom.

Det borde vara begge ju, som förkortning. Men säger en person "Jag har AS" så lär det vara diagnos Asperger som personen anlligen syftar till.

MsTibbs skrev:Det borde vara begge ju, som förkortning. Men säger en person "Jag har AS" så lär det vara diagnos Asperger som personen anlligen syftar till.

Sant
Vi kanske skulle göra en tråd där vi definierar alla begrepp för att sedan lära världen vad som är vad

ufo skrev:

MsTibbs skrev:Det borde vara begge ju, som förkortning. Men säger en person "Jag har AS" så lär det vara diagnos Asperger som personen anlligen syftar till.

Sant
Vi kanske skulle göra en tråd där vi definierar alla begrepp för att sedan lära världen vad som är vad

Mycket bra idé! Vilka olika diagnoser som finns Nykomlingar vet nog inte vad PDD-NOS, ICD-10, DSM-IV, skillnad AS, autism, tourettes, damp, add, adhd... etc betyder och vad som är skillnad dem emellan.

Sån har HBT-världen också gjort; de flesta tror ju att transor är intersexuella, vilket inte alls stämmer osv..

Tråd med konstiga ord upplagd

Precis! Där kom många förkortningar på en gång. Tourette, ADHD och ADD har varit på tal i kombination med AS men de övriga är nya. Damp trodde jag var förlegat, att det ersatts av ADHD.

KrigarSjäl skrev:

kia skrev:Det finns dagis där man medvetet arbetat mot könsrollerna. När de barnen kommit till skolan har tjejerna lärt sig att ta för sig bättre. Lärarna har uppfattat tjejerna som extremt jobbiga.

Den dagisformen (som skapades av "jämställdhetsexperten" Ingemar Gens), tvingar pojkar att leka med dockor & massera varandras fötter.
Tacka fan för att man inte är unge idag...!

Sen gillar jag inte idén med att socionomer & pedagoger kör sociala experiment med barn. Det är något obehagligt över hela grejen; att se människor genom professionella glasögon, som objekt.

Jaha, och vad skulle det hända för hemskt om pojkar lärde sig (som flickor redan gör) att ta hand om varandra? Samhället skulle säkert bli mycket bättre.

Den gamla mansrollen att vara tuff och okänslig mår ingen bra av, varken män el kvinnor.

Och varje slags uppfostran är iofs "sociala experiment". Är det inte bättre att tänka igenom vad man vill med uppfostran än att bara slentrianmässigt göra samma sak som ens föräldrar?

Ingemar Gens verkar vara en man som tänker intressanta tankar:
http://www.aftonbladet.se/incoming/article154208.ab

Den traditionella definitionen av att vara man är att inte vara kvinna. Manligheten styrs av vad kvinnor gör och det blir allt färre roller kvar. Mansrollen krymper och nischen blir allt mindre för killarna.

Mansrollen innehåller så mycken skräck. Skräck för att vara för feminin och för att vara bögig. Tänk om vi tänkte mer på att bli bra människor och att göra vad vi verkligen vill än på att vara som alla andra män/kvinnor.

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:

kia skrev:Det finns dagis där man medvetet arbetat mot könsrollerna. När de barnen kommit till skolan har tjejerna lärt sig att ta för sig bättre. Lärarna har uppfattat tjejerna som extremt jobbiga.

Den dagisformen (som skapades av "jämställdhetsexperten" Ingemar Gens), tvingar pojkar att leka med dockor & massera varandras fötter.
Tacka fan för att man inte är unge idag...!

Sen gillar jag inte idén med att socionomer & pedagoger kör sociala experiment med barn. Det är något obehagligt över hela grejen; att se människor genom professionella glasögon, som objekt.

Jaha, och vad skulle det hända för hemskt om pojkar lärde sig (som flickor redan gör) att ta hand om varandra? Samhället skulle säkert bli mycket bättre.

Den gamla mansrollen att vara tuff och okänslig mår ingen bra av, varken män el kvinnor.

Och varje slags uppfostran är iofs "sociala experiment". Är det inte bättre att tänka igenom vad man vill med uppfostran än att bara slentrianmässigt göra samma sak som ens föräldrar?

Ingemar Gens verkar vara en man som tänker intressanta tankar:
http://www.aftonbladet.se/incoming/article154208.ab

Den traditionella definitionen av att vara man är att inte vara kvinna. Manligheten styrs av vad kvinnor gör och det blir allt färre roller kvar. Mansrollen krymper och nischen blir allt mindre för killarna.

Mansrollen innehåller så mycken skräck. Skräck för att vara för feminin och för att vara bögig. Tänk om vi tänkte mer på att bli bra människor och att göra vad vi verkligen vill än på att vara som alla andra män/kvinnor.

Vilken jävla massa klyschor om vad manlighet är.. Dessutom har allt en negativ klang. Det hörs att allt kommer från feminismfachistisk synvinkel..

"Män är tuffa och okänsliga" "Män är rädda för att vara feminina och bögiga"

Jag säger bara: Sopa framför din egen dörr.. Feministhäxa.

Thunderchild skrev:Vilken jävla massa klyschor om vad manlighet är.. Dessutom har allt en negativ klang. Det hörs att allt kommer från feminismfachistisk synvinkel..

"Män är tuffa och okänsliga" "Män är rädda för att vara feminina och bögiga"

Jag säger bara: Sopa framför din egen dörr.. Feministhäxa.

Vilken låg nivå du argumenterar på. När man använder öknamn och skällsord i st f argument så avslöjar man bara sitt underläge.

Jag vet nog mer om feminism än vad du gör. Du är alldeles för känslomässig för att kunna debattera. Du - precis som många andra män - reagerar negativt för bara ordet, lika mekaniskt som Pavlovs hundar.

sugrövmanövern skrev:

Jonte skrev: i århundraden, årtusenden och kanske årmiljoner har kvinnorna robbat männen på deras barn och lyckas dessutom framställa sig själva som offer.

Jag får nästan uppfattningen att många kvinnor har någonting emot att ta hand om sina barn. Jag begriper liksom inte varför man skaffar barn då. Jag begriper inte heller varför många bara ploppar ur sig ungar utan att fråga mannen rätt ut i hur hög utsträckning han är villig att ta hand om dem.

Folk tar för givet att i dagens "upplysta samhälle" är kvinnor och män exakt likadana. Sedan blir kvinnorna sura för att männen inte viker tvätten snyggt, inte ser dammråttorna, inte är intresserade av att vandra runt inne på IKEA osv.

Newsflash till dem: Könen har skillnader. Skaffa en partner som är på samma våglängd, eller gilla läget.

Det är mest kvinnor som gnäller över hur dåliga männen är dock. Jag hör inte så mycket från män om hur kassa och värdelösa kvinnor i allmänhet är på att fixa datorn eller meka eller vad det nu kan vara. Det jag hör mest gnäll om är kvinnor som är slampiga och otrogna och grälsjuka. Inte så smickrande egenskaper.

Men varför skulle kvinnorna ensamma vilja ta hand om barnen? It takes two to tango och göra barn, så varför ska mamma stanna hemma och ta hand om barn och sen jobba deltid medan pappas liv fortsätter som förut?

Det är sjukt ansträngande att ta hand om barn och man vet inte hur jobbigt det är innan man sitter där. Att aldrig få sova en hel natt, aldrig få läsa en tidning el bok el titta på TV i lugn och ro, att inte ens hinna duscha utan sjava omkring i nattlinne och morgonrock fortfarande vid femtiden när mannen kommer hem. Extra svårt för mig som har stort behov av att få vara ifred, men jobbigt även för andra. Just därför måste man dela på jobbet. Och likaså har kvinnan investerat lika mycket i utbildning som mannen, klart hon inte vill bli behandlad som andra klassens arbetskraft sen bara för att hon fött barn.

De kvinnor som "tar över" barnen gör sig själva och barnen en björntjänst. Men männen kan ju också säga ifrån, de behöver inte vara så mesiga mot frun och chefen/jobbarkompisarna. Och några "årmiljoner" har inte kvinnarna roffat åt sig barnen; förr hade de inget annat val.

Alien skrev:Men varför skulle kvinnorna ensamma vilja ta hand om barnen? It takes two to tango och göra barn, så varför ska mamma stanna hemma och ta hand om barn och sen jobba deltid medan pappas liv fortsätter som förut?

Det är sjukt ansträngande att ta hand om barn och man vet inte hur jobbigt det är innan man sitter där. Att aldrig få sova en hel natt, aldrig få läsa en tidning el bok el titta på TV i lugn och ro, att inte ens hinna duscha utan sjava omkring i nattlinne och morgonrock fortfarande vid femtiden när mannen kommer hem. Extra svårt för mig som har stort behov av att få vara ifred, men jobbigt även för andra. Just därför måste man dela på jobbet. Och likaså har kvinnan investerat lika mycket i utbildning som mannen, klart hon inte vill bli behandlad som andra klassens arbetskraft sen bara för att hon fött barn.

De kvinnor som "tar över" barnen gör sig själva och barnen en björntjänst. Men männen kan ju också säga ifrån, de behöver inte vara så mesiga mot frun och chefen/jobbarkompisarna. Och några "årmiljoner" har inte kvinnarna roffat åt sig barnen; förr hade de inget annat val.

Ja, visst är det jobbigt att ta hand om barn, men det skulle man tänkt på INNAN man skaffade dem. När man väl beslutat att skaffa dem så får man gott tacka och ta emot. Jag har själv två barn, varav den äldsta hade kolik i 3 månader. Visst var det tungt, men jag såg det aldrig som jobbigt eller påfrestande, helt enkelt för att jag inte kan tänka på mina barn i de termerna.
Under deras första levnadsår var det jag som var hemma och tog hand om barnen. Varför? För att han hade jobb och tjänade pengar, och jag hade inte det. Vari skulle logiken ligga att han gick hemma och förlorade en massa pengar medan jag inte fick något alls?

Och det är så det ser ut oftast. Mannen tjänar mer, alltså stannar mamman hemma, det man förlorar minst på ekonomiskt.

Sedan får man tänka på att karln faktiskt jobbar hela dagen. Han sitter inte och tar en öl på puben hela dagen, eller sover hela tiden. Han JOBBAR.
Så har vi ju detta att du kan tvinga på en man ett barn, men att tvinga på en kvinna är ju aningen svårare eftersom hon kan välja en abort. Mannen har ingen talan i frågan.

Det är där man önskar att vi män som gärna är mycket mer delaktiga i de bitarna generellt syntes mer. Men i ack så många kvinnors ögon är det just när man försöker marknadsföra sådana sidor man bara är konstig, och inte attraktiv nog att vara någon att skaffa barn med. Så vi sitter väldigt fast i alla gamla unkna könsrollsmönster i det mesta.

Alien skrev:

sugrövmanövern skrev:

Jonte skrev: i århundraden, årtusenden och kanske årmiljoner har kvinnorna robbat männen på deras barn och lyckas dessutom framställa sig själva som offer.

Jag får nästan uppfattningen att många kvinnor har någonting emot att ta hand om sina barn. Jag begriper liksom inte varför man skaffar barn då. Jag begriper inte heller varför många bara ploppar ur sig ungar utan att fråga mannen rätt ut i hur hög utsträckning han är villig att ta hand om dem.

Folk tar för givet att i dagens "upplysta samhälle" är kvinnor och män exakt likadana. Sedan blir kvinnorna sura för att männen inte viker tvätten snyggt, inte ser dammråttorna, inte är intresserade av att vandra runt inne på IKEA osv.

Newsflash till dem: Könen har skillnader. Skaffa en partner som är på samma våglängd, eller gilla läget.

Det är mest kvinnor som gnäller över hur dåliga männen är dock. Jag hör inte så mycket från män om hur kassa och värdelösa kvinnor i allmänhet är på att fixa datorn eller meka eller vad det nu kan vara. Det jag hör mest gnäll om är kvinnor som är slampiga och otrogna och grälsjuka. Inte så smickrande egenskaper.

Men varför skulle kvinnorna ensamma vilja ta hand om barnen?

Ja, det finns ju kvinnor som inte alls vill ta hand om sina barn och typ i princip inte ens vill amma utan barnen ska dricka fadersmjölk i jämställdhetens namn.

It takes two to tango och göra barn, så varför ska mamma stanna hemma och ta hand om barn och sen jobba deltid medan pappas liv fortsätter som förut?

Han tjänar oftast mer. Men det där reglerar väl varje par bäst själva utan pekpinnar?

Det är sjukt ansträngande att ta hand om barn och man vet inte hur jobbigt det är innan man sitter där. Att aldrig få sova en hel natt, aldrig få läsa en tidning el bok el titta på TV i lugn och ro, att inte ens hinna duscha utan sjava omkring i nattlinne och morgonrock fortfarande vid femtiden när mannen kommer hem.

Men att ha barn är ju ett heltidsjobb, ska kvinnan se på tv och läsa böcker medans mannen jobbar häcken av sig på sitt kneg?

Varför hinner man inte duscha? Det är ju bara att ställa ungen nedanför badkaret i barnvagnsinsatsen, så får den titta på när man duschar? Varför inte passa på och bada ungen samtidigt, så slår man två flugor i en smäll? Har man inget badkar sätter man ungen i en balja. Saknar kvinnor helt problemlösaregenskaper?

Extra svårt för mig som har stort behov av att få vara ifred, men jobbigt även för andra. Just därför måste man dela på jobbet.

För dig är det så ja. Men du har ju ett funktionshinder. Vad har de friska kvinnorna för fel som tvunget måste dela ansvaret för barnen 50% oavsett hur läget är? Feministsjukan?
Varför skaffar de sig då inte män som frivilligt vill dela på ansvaret, utan män som vill arbeta kvar och mot sin vilja tvingas vara hemma med ungarna? Är de månne förståndshandikappade? Var kommer det här gnölet ifrån?

Och likaså har kvinnan investerat lika mycket i utbildning som mannen, klart hon inte vill bli behandlad som andra klassens arbetskraft sen bara för att hon fött barn.

Skulle hon tänkt på innan hon födde barn. Ensamstående pappor är väl lika mycket andra klassens arbetskraft?

Amma har jag alltid haft svårt för. Att frugan stannade hemma under ammningsperioden är därför rätt logiskt. Men att vara pappaledig är så j--la kul. Man kommer närmare ungajäklarna. Det är värt några tusen i månaden de relativt få månader det ändå rör sig om.

Min uppfattning, kanske inte en universell sanning, vad vet jag.

sugrövmanövern skrev:

Jonte skrev: i århundraden, årtusenden och kanske årmiljoner har kvinnorna robbat männen på deras barn och lyckas dessutom framställa sig själva som offer.

Jag får nästan uppfattningen att många kvinnor har någonting emot att ta hand om sina barn. Jag begriper liksom inte varför man skaffar barn då. Jag begriper inte heller varför många bara ploppar ur sig ungar utan att fråga mannen rätt ut i hur hög utsträckning han är villig att ta hand om dem.

Folk tar för givet att i dagens "upplysta samhälle" är kvinnor och män exakt likadana. Sedan blir kvinnorna sura för att männen inte viker tvätten snyggt, inte ser dammråttorna, inte är intresserade av att vandra runt inne på IKEA osv.

Newsflash till dem: Könen har skillnader. Skaffa en partner som är på samma våglängd, eller gilla läget.

Det är mest kvinnor som gnäller över hur dåliga männen är dock. Jag hör inte så mycket från män om hur kassa och värdelösa kvinnor i allmänhet är på att fixa datorn eller meka eller vad det nu kan vara. Det jag hör mest gnäll om är kvinnor som är slampiga och otrogna och grälsjuka. Inte så smickrande egenskaper.

Newsflash till dig: Individer har olika normer, känslor och åsikter. Det finns män som är mer pedantiska än kvinnor. Men iom att kvinnor förväntats sköta hemmet har de ofta känt ansvaret tyngre. Som en bekant (som givetvis inte var feminist) sa till mig en gång för länge sen: "Om det är stökigt hemma så tänker folk 'vad slarvig Eva är'. Ingen tänker 'vad slarvig Adam är', eller hur?" Enligt gamla konventioner. Fast just där tror och hoppas jag det har ändrats.

Man "ploppar" inte ur sig ungar hur som helst. Det brukar vara ett gemensamt beslut. Och då förväntar sig givetvis kvinnan av idag att mannan ska ta lika mycket ansvar för barnet som hon. Men oftast är det just när de fått barn som paret brukar återfalla i gamla könsroller. Om mannen förväntar sig att frun ska bli en gammaldags hemmafru är det i så fall han som ska säga ifrån innan de skaffar barn.

Hur vet du vad männen gnäller över när inga kvinnor är närvarande? Kollar man t ex på Flashback (där det verkar finnas mest män) så förekommer rätt mycket gnäll på kvinnor. Och ett primitivt hat mot feminister. Fast det sånt verkar visst finnas här också.

Ja, som sagt, det finns män som verkligen vill bilda familj och ta ett rejält stort ansvar för skötseln av barnen. Det gäller bara att vi blir sedda...

Men sådana sidor hos en man ser rätt gulligt ut, och en sådan man blir man gärna kompis med. Men vi har urgamla genetiskt nedärvda instinkter emot oss. Sådant tänker alltför många inte på förrän de väl sitter där med barn och i värsta fall en man som bara är på jobbet, men i urvalsprocessen har man sällan eller aldrig någon koll på detta...

Både killarna som jag sörjer ju det vi längtat efter och saknar, och tjejerna som önskar de hade valt en annan från början sörjer den ömsesidighet och det större delande på ansvaret som de saknar i sina relationer. Då kan det inte gärna vara fel att påtala läget...

Och sker ingen ändring kommer det ju att bli väldigt svårt för killar med den här inställningen att förökas, och så tar vi snart slut igen. Kvinnorna måste lära sig att vi finns och att ta till vara på oss!

Det finns gradskillnader i helvetet också, och undantagen blir fler och fler. Men vi är fler sådana män än det finns kvinnor som ser oss, annars sutte inte jag här och kverulerade...

weasley skrev:

Matilda skrev:En eftertanke bara - hur vanligt är det att mannen får ensam vårdnad om barnen i en vårdnadstvist med mamman efter skilsmässa? Det kom visst ut en bok härom dagen av en man vars fru hade struntat i umgängesrätten, tagit ungarna med sig och flyttat till Brasilien. Han hade idag ingen vidare kontakt med sina barn och var ledsen för detta (jag har inte läst den, men det där var vad jag fick ut ut resuméen). Undrar hur många män som egentligen skulle vilja vara mer med sina barn, men som stiger åt sidan och låter mamman göra det eftersom kvinnor rent traditionellt ansetts vara bättre på det där omhändertagtandet.

Det där har jag sett nån gång på nyheterna på den tiden jag hade TV. De hade intervjuat män som inte fått umgängesrätt med sina barn, och som tyckte det var jättetråkigt. I ett av fallen var modern tom psykiskt instabil, men av rätten ansågs hon ju såsom varande MOR mer lämpad att ta hand om barnen. I sådana fall vill jag banka hårt i huvudet på dem som sitter där och ägnar sej åt det biologistiska tänket som en del gör.

Kvinna == ska ta hand om barn.
Man == ska meka bilar.

Det trista med fallet med modern som var psykiskt instabil var att fadern uttryckte det så att HAN inte kunde påtala det i rätten, då det garanterat skulle leda till att han ansågs vilja svärta ner henne för att få omvårdnaden.

Ja, detta är väl ett av de fall där männen/papporna blir lidande av att domstolar och socialsekreterare sitter fast i könsrollstänkande.

Vi har ju fallet där kvinnan anklagade mannen för att misshandla barnen. Utredning visade att det inte stämde. Eftersom hon vägrade låta barnen träffa pappan fick han vårdnaden. Då flydde hon med bägge barnen till en kvinnojour och sa att de behövde gömma sig för mannen. Kvinnojourskvinnorna tror alltid på kvinnan så de hjälpte henne med pengar och annat att få ny bostad i en annan stad och ny identitet. Skolans rektor hjälpte till med "gömma undan barnen" så det inte syntes på några papper att de gick i skolan. Men till slut fattade rektorn att kvinnan inte var riktigt frisk. Det hela uppdagades. Fadern fick äntligen träffa sina barn igen. Rektorn fick inget straff alls och inte kvinnojourskvinnorna heller. Mamman fick några månader och pappan tog hand om barnen. Men när hon kom ut fick hon vårdnaden om barnen igen.

Jag misstänker starkt att de där männen som "återfaller" i gamla könsroller när barnen kommit ofta har gett ett intryck av att vara rätt mjuka och gulliga och jämställda (eller i värsta fall spelat sådana), men att man nog inte alls visste riktigt var man hade varandra i förväg. De kvinnorna har ofta trott de var säkra på var männen stod, men oftast antagligen utan att ens ha pratat om det. Det här män är från mars, kvinnor är från venus. Vi tror vi förstår varandra, men vi har lååååångt kvar.

Och det riktigt ironiska är att jag som faktiskt tror att jag förstår kvinnor rätt så bra och kanske framför allt vad kvinnor önskar sig och ser fram emot väl i en relation - i gengäld inte känner att särskilt många kvinnor verkar förstå mig... det verkar som att det strävar mot att vara knöligt könen emellan...

Alien skrev: Newsflash till dig: Individer har olika normer, känslor och åsikter.

Nope det var inga newsflash ty det var exakt det jag menade med att man ska skaffa sig en partner som är på samma våglängd istället för att förvänta sig att alla män är likadana och i jämställdhetens namn kommer att ta hand om barnen man föder.

"Om det är stökigt hemma så tänker folk 'vad slarvig Eva är'. Ingen tänker 'vad slarvig Adam är', eller hur?"

Jag tänker: Vad slarviga de tu är.

Man "ploppar" inte ur sig ungar hur som helst. Det brukar vara ett gemensamt beslut. Och då förväntar sig givetvis kvinnan av idag att mannan ska ta lika mycket ansvar för barnet som hon.

Det är ju efterblivet att ta det för givet. Varför gör man det? Stackars karlar.

Men oftast är det just när de fått barn som paret brukar återfalla i gamla könsroller.

Men ska barnet dricka fadersmjölk då? Är det inte ganska självklart att faderns roll som förälder blir mer uttalad när barnen blir äldre och de kan leka tillsammans och sådant?

Hur vet du vad männen gnäller över när inga kvinnor är närvarande?

Män skvallrar om sina kompisar .

Kollar man t ex på Flashback (där det verkar finnas mest män) så förekommer rätt mycket gnäll på kvinnor.

Jupps, om att de är otrogna, krångliga, slampiga och gnälliga och aldrig säger rätt ut vad de menar.

Och ett primitivt hat mot feminister. Fast det sånt verkar visst finnas här också.

Är det inte feministerna som är mest rabiata när det gäller hat?

Pemer skrev:Jag misstänker starkt att de där männen som "återfaller" i gamla könsroller när barnen kommit ofta har gett ett intryck av att vara rätt mjuka och gulliga och jämställda (eller i värsta fall spelat sådana), men att man nog inte alls visste riktigt var man hade varandra i förväg. De kvinnorna har ofta trott de var säkra på var männen stod, men oftast antagligen utan att ens ha pratat om det. Det här män är från mars, kvinnor är från venus. Vi tror vi förstår varandra, men vi har lååååångt kvar.

Och det riktigt ironiska är att jag som faktiskt tror att jag förstår kvinnor rätt så bra och kanske framför allt vad kvinnor önskar sig och ser fram emot väl i en relation - i gengäld inte känner att särskilt många kvinnor verkar förstå mig... det verkar som att det strävar mot att vara knöligt könen emellan...

Ja, så kan det nog vara. Männen kan också själva ha trott att de varit jämställda. Men när barnet kommit blir det lättare att följa gamla mönster, eftersom omgivningen förväntar sig det.

Kvinnor kanske på ett plan önskar gulliga och mjuka män, men samtidigt dras de till vad de är vana vid och har indoktrinerats till är det manliga.

Du kanske ska satsa på kvinnor som redan har barn och blivit svikna fler gånger. De kanske har tröttnat på "marsmännen"?

sugrövmanövern skrev:

Alien skrev: Newsflash till dig: Individer har olika normer, känslor och åsikter.

Nope det var inga newsflash ty det var exakt det jag menade med att man ska skaffa sig en partner som är på samma våglängd istället för att förvänta sig att alla män är likadana och i jämställdhetens namn kommer att ta hand om barnen man föder.

"Om det är stökigt hemma så tänker folk 'vad slarvig Eva är'. Ingen tänker 'vad slarvig Adam är', eller hur?"

Jag tänker: Vad slarviga de tu är.

Man "ploppar" inte ur sig ungar hur som helst. Det brukar vara ett gemensamt beslut. Och då förväntar sig givetvis kvinnan av idag att mannan ska ta lika mycket ansvar för barnet som hon.

Det är ju efterblivet att ta det för givet. Varför gör man det? Stackars karlar.

Men oftast är det just när de fått barn som paret brukar återfalla i gamla könsroller.

Men ska barnet dricka fadersmjölk då? Är det inte ganska självklart att faderns roll som förälder blir mer uttalad när barnen blir äldre och de kan leka tillsammans och sådant?

Hur vet du vad männen gnäller över när inga kvinnor är närvarande?

Män skvallrar om sina kompisar .

Kollar man t ex på Flashback (där det verkar finnas mest män) så förekommer rätt mycket gnäll på kvinnor.

Jupps, om att de är otrogna, krångliga, slampiga och gnälliga och aldrig säger rätt ut vad de menar.

Och ett primitivt hat mot feminister. Fast det sånt verkar visst finnas här också.

Är det inte feministerna som är mest rabiata när det gäller hat?

Hur kan det vara efterblivet att utgå från att männen ska vara jämställda? Det är tvärtom progressivt. Dessutom det naturliga om båda levt jämställt hittills. Båda har jobbat, båda har tagit hand om hemmet. Varför ska kvinnan utgå från att det ska förändras? Det är den som vill ha förändringen som ska säga till.

Ännu en newsflash! Barn överlever även utan modersmjölk, det finns ersättning. Kvinnor kan också pumpa ur och spara mjölken i kylskåpet, så kan mannen ge den i flaska sen. Slutligen så behöver man inte amma i ett helt år. Jag slutade när hon var 7 månader. Inte kul att amma när barnet fått tänder och använder dem. Och hon brydde sig inte, flaska och gröt gick lika bra som mammas mjölk.

Så om män gnäller över kvinnor är det berättigat, däremot inte om kvinnor gnäller över män? Har du nånsin undrat över varför du är så orättvis och partisk.

Män gnäller dels över slampiga flickvänner men också över tjejer som inte vill knulla första gången, varför ska de vara så krångliga? Ja, tänk vad tjejer är krångliga som inte förstår att de ska vara slampiga när killar bara vill ha sex och sen tvärtom när de är ute efter flickvänner. Så besvärliga de är när de har egna idéer i stället för att bara göra som killarna vill! Å ena sidan ska tjejer vara precis som killar och tänka precis som de, å andra sidan ska de göra allt för att avvika från killarna så att de blir attraktiva och inte vara feminister.

Rabiata feminister kanske hatar. Men nu begår du samma tankefel som männen på Flashback: Du utgår från att alla feminister är rabiata.

Antifeministerna på FB imponerar inte. De skriver inlägg som "Varför är alla feminister så fula?", "Alla feminister är lesbiska" och "Kvinnor begår också brott, släng er i väggen feminister". De är för dumma för att ens förstå att just det faktum att kvinnor begår fler brott nu beror på att könsrollerna ändrats. De påstår att alla feminister säger att kvinnor är änglar och att alla män är skurkar. Och de lyssnar aldrig på argument.

Synd om det skulle rå samma låga debattnivå här.