Jag vet ingenting, jag vet inte vad jag vill, jag kan inte bestämma mig.

Om jag går på McDonalds med min kompis, så väljer jag samma hamburgare som hon tar. Om hon tar fanta, så tar jag också det.

Om någon frågar mig en svar där det finns två eller fler alternativ, så svarar jag alltid "Jag vet inte."
Om någon frågar om jag vill göra något och kanske lägger upp ett förslag, så säger jag aldrig ja eller nej. Jag brukar säga "okej".

Ofta så frågar folk mig en sak och säger "... och svara inte jag vet inte" för dom vet att jag alltid svarar så.

Admin
Flyttade till lämpligare avdelning (dvs hit).

Tar du inte kontroll över vad du gör kommer du aldrig bli en glad typ, så mycket kan sägas åtminstone.

Är du van vid att någon annan fattar beslut åt dig? Som skola, jobb och vad du ska göra på fritiden.

Jag känner igen mig. Jag beslutar mig rätt långsamt och behöver en viss tid på mig. För att maskera det här kan man modifiera sitt "jag vet inte" och svara mer utförligt, men i vissa fall får man helt enkelt ta ett snabbt beslut. Det är bara att öva.

Finns värre problem.

Paprika skrev:Om någon frågar ..

Om någon frågar ..

Ofta så frågar folk..

Känn efter och se vad du själv tycker och kör på det. Låt andra rätta sig efter dig istället för tvärtom -stå på dig och gå efter eget huvud.
(Andra vet inte alltid bäst)

Till att börja med måste du inse att dina åsikter är lika mycket värda som andras.
Vill du ha mer respons från mig är det bara att pm:a.

KrigarSjäl skrev:Till att börja med måste du inse att dina åsikter är lika mycket värda som andras.

Men jag vet ändå inte vad jag ska välja.

Om ATI Radeon 4770 kostar 1000 kr och ATI Radeon 5770 också kostar 1000 kr, då vet ju jag att jag ska köpa 5770 för den är nyare och bättre.
Om 5770 kostar 25% mer men presterar 75% bättre än 4770, då köper ju jag 5770 också, för då är det värt det.

Men om jag vill ha BigMac eller McFeast, det vet inte jag. Det kvittar typ. Inget spelar någon roll. Det blir så svårt att välja.

Om du umgås med människor som kommunicerar kring saker du inte bryr dig om så har du ju helt enkelt fel vänkrets alternativt en depression som behöver redas ut. Enkla svar på jobbig problematik men det är ofta så.

Som DiProgan + att om det inte spelar någon roll vad du äter på Donken, så undrar jag varför du går dit. Bara en gissning: Har de dragit med dig och de vet att du inte vill dit, så är det inte konstigt att de frågar eftersom de vet att du inte bryr dig.

IMO så har man inte en depression bara för att man inte tycker det är kul på McDonalds.

Känner igen det där. För mycket information > kortslutning. Och blir garanterat värre av stress. Och stressar gör bland annat andras otålighet, oförståelse och blotta närvaro. Har man sedan haft den oförståelsen i hela livet blir stresstillståndet lätt kroniskt och går kanske inte längre att koppla av utan hjälp utifrån. Har man inte dugt i andras ögon så kanske man inte känner sig som en person heller, man "är" ingen. Och har det väl satt sig så kan det vara svårt att få bort.

Försök låta bli att gå i andras ledband ändå, tvinga dig till lugn och ro och eget utrymme. Nöt på det. Professionell hjälp kanske också kan vara något, om den finns att få.

Parvlon skrev:IMO så har man inte en depression bara för att man inte tycker det är kul på McDonalds.

Bollhavet som är såå kul

DIProgan skrev:

Parvlon skrev:IMO så har man inte en depression bara för att man inte tycker det är kul på McDonalds.

Bollhavet som är såå kul

Just det. Går ju att använda som dass..

Inte bara på McDonalds, när vi äter på andra ställen, så vet jag sällan också, och brukar också ta samma.

Inte bara när det gäller matval, på flesta frågor som folk frågar mig, så svarar jag att jag inte vet. Ibland blir dom lite irriterade över det.

Hej Paprika !

Jag känner igen mig i det här och det är verkligen ingen "kul sits" att sitta i ... f´låt för detta patetiska understatement som jag nog ändå tror att det känns även för dig !?

Jag har tyvärr inte ( oftast får väl nu, efter alla års terapiande/funderande, ändå tillägas ... jag börjar faktiskt så smått ändå ibland ha ett "hum" om vad jag åtminstone inte vill/orkar ) ett "mig" att vända mig till för att få den info. om behov/viljor/önskningar som tydligen ska vara "normalt" att ha tillgång till.

För mig gäller det att läsa av omgivningen ( som jag nog är rejält bra på ) och sedan är det "bara" att köra på, följa/göra som de andra och sedan blir, förhoppningsvis, ändå omgivningen "nöjd" och det var ju det som var/är viktigt för mig.

Numera inser jag att detta sätt ( om det är så jag gör ... så jäkla osäker är jag alltså på "mig själv" !!! , men det kan ju faktiskt bero på att jag "startade detta" vid så tidig ålder att det faktiskt inte finns något annat att jämföra med inom mig ) inte är vidare sunt, men det är ju lättare att "härma" andra än att stå där handfallen som tycks vara än mer irriterande för omgivningen.

Jag har dessutom en massa trauman ( jösses att detta fortfarande ska vara så svårt att skriva ... känner mig bara sååå gnällig ) som nog inverkar mer än rejält här ... för gör/beter/känner jag inte "rätt/normalt" så skulle det åtminstone förr innebärt ren katastrof i många fall och gör det än i dag, om än i mindre drag. ( Inte för mig dock ... "triggern" finns där ! )

Nu har jag svamlat en massa här, Paprika, sorry och tyvärr kan jag ju inte "hjälpa" dig heller, men jag hoppas att du kanske har någon kontakt i din närhet eller inom vården som du kan ta upp det här med !?

Om så inte är fallet, som ju tyvärr är det vanligaste ... man är ganska ensam här i livet ... så sänder jag ändå här mina tankar till dig och hoppas att du kan hitta ditt sätt att ta dig vidare !

"Kram" / Bali

Var sån när jag var yngre...

Sen kom jag på att VA*** världen finns ju här för mig också!!

Så då började jag målmedvetet känna efter vad JAG ville ha. Sen såg jag till att få det. Vad det än var.

Men erkänner att på McDonalds så har jag ALLVARLIGA probem med att bestämma om jag ska ha en McTitt eller en McBigAss eller vad dom små kisarna nu bjuder på. Hamburgare för mig är rätt obetydligt. (humor ovan!)

Sätt upp mål. Gör en plan för hur du kommer dit. Genomför planen.
Utan att skada medmänniskor då såklart.